Diseflat RAÄ 258

Diseflat, RAÄ 258, 2006, loggbok, v. 40/1
Diseflat,
RAÄ 258
En praoelevs intryck
vecka 40 (tisdag 3/10 2006)
Startsida
Bakgrund
Kartor
Historik
Loggbok
Resultat
Kontakt
2010-01-19
Jag kom till Riksantikvarieämbetet UV Väst
runt 8.30 på min andra dag som prao. Just
idag var det lite tidigt så jag satte mig ned
och väntade. En kvart senare kom Thomas
Rooseveltsson och efter morgonfikat så
lastade vi lastbilen. Vid 10.30 åkte jag med
Petra Nordin och praktikant Lotta Karlsson
mot utgrävningen i Veddige. Vi tog
motorvägen söderut och 45 minuter senare
var vi framme efter en liten sträcka med
vägarbete.
Vid lunchtid kunde man inte sitta utomhus
för det hade börjat regna. Så jag och Lotta
satt i Petras bil och åt. De andra åkte iväg
för att köpa korv och diverse annan mat. Det
tog hela 40 minuter, för lite mat! Vi var
verkligen långt bort från civilisationen.
Kranbilen kommer med containern som verktyg och
redskap ska förvaras i. Foto: Mia Algelin.
Grävskopan schaktar av det översta jordlagret.
Foto: Mia Algelin.
På en lerig åker stod en grävmaskin och
grävde, framför den stod Ewa Ryberg och
bevakade. Där matjorden var bortgrävd
fanns det mörka färgskiftningar i marken,
rester av härdar, kokgropar, gropar och
stolphål. Jag och Lotta gick runt
tillsammans med Petra, Jörgen Streiffert,
Ewa och Thomas för att titta på
skiftningarna. På vissa ställen fanns det
även små grupperingar av stenar vilket
Lotta förklarade för mig var kokgropar och
stenskodda grophål. Det fanns även flinta i
marken och det fann Lotta väldigt
intressant. På de ställen där det fanns
något av extra stort intresse hade
arkeologerna satt ut gula träpinnar, så
kallade markeringsstickor. De var väldigt
lätta att råka trampa på.
När vi satt där i bilen började det ösregna,
innan hade det bara duggat. Men när regnet
var över kom kranlastbilen med en container
och då gick vi ut för att titta. Denna blåa
container skulle vi ställa alla redskap i och så
gjordes. Men för att vi inte skulle behöva
bära så långt så körde Thomas ner lastbilen
på den leriga åkern, det verkade säkert som
en bra idé då, men när vi skulle åka hem var
faktumet ett annat.
Grävskopan lyfter oss ur leran när vi ska åka hem.
Foto: Mia Algelin.
När vi ställt in alla saker så sa vi hejdå och skulle åka –
trodde vi ja. Vi satt fast i leran. Tomas försökte backa loss
men det gick inte, vi satt fast ordentligt. Då fick
grävmaskinen lyfta oss upp ur leran, det fungerade mycket
bättre. Väl uppe på vägen igen tackade vi grävmaskinisten
http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/vast/2006/2006_diseflat/loggbok/2006_diseflat_loggbok_v40_1.htm[2013-10-09 09:10:36]