Nya Phosphoros 2022 NR 3

NYA PHOSPHOROS
Östgöta nation
2022 #3
1

LANDSKAPSKALLELSE
Kära östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till höstterminens
första lagtima landskap den 12 oktober kl. 17:30
i Stora salen. Därefter bjuds det på en traditionsenlig
sexa. Föredragningslista finnes på anslagstavlan
samt på hemsidan.
Adam Lilja, förste kurator
Illustration: Hugo Jonsson
2 3

edaktörernas hej
inneHÅll
kuratorsspalter
reportage från reccegasquen
kalendarium
varför du borde dejta
jacob skarby
åtta uppsalienskt
östgötska hem
barmästarens
skåpsrensningsdrinkar
Hej! Det är vi igen, era kära nationsredaktörer Filippa
och Hugo. Under vårterminens tidningsgala tilldelades
vår fina tidning hela två av åtta priser, vilket måste
innebära att Nya Phosphoros utgör en fjärdedel av det
bästa som de uppsaliensiska studenttidningarna har att
erbjuda. (Att de två priser vi faktiskt vann tilldelades de
enda vi hade nominerat utöver oss själva, Maria Hoppe
och William Norling, är inte något vi behöver diskutera.)
En hel sommar har förflutit sedan dess. Vi har vässat
pennorna, slagit våra kloka huvuden mot varandra
och läst en massa Proust. Nej. Vi ljög. Hugo har serverat
fisk till Uppsalas elit, tagit emot en bordsbokning
från Benny Andersson och grämt sig över att
han inte har kunnat äta toast i Hattes. Filippa har tagit
hand om de gamla och tokiga, varit gräsänka och
missat Way Out West. Så nu är vi återigen redo att
underhålla, förbluffa och förgylla östgötarnas tillvaro.
I höst siktar vi högre än någonsin förut. Nya Phosphoros
ska utgöra minst hälften av det bästa som de
uppsalienska studenttidningarna har att erbjuda.
Kanske kan vi redaktörer till och med få ett litet pris
den här gången. Men vi behöver material om vi ska
kunna redaktöra. Utan er, ingen Nya Phosphoros. Så
snälla, rara, underbara, oumbärliga östgötar. SKICKA
IN NÅGOT. Vi har än så länge inte refuserat något och
Hugo är väldigt sugen på att få skriva refuseringsbrev.
Kramar (och pannkyssar)
Filippa och Hugo
Illustration: Maria Hoppe
ett försvar för
åtvidaberg
ett biblioteksmysterium
en sågande
recension
amatörmässiga
höstoskop
4 5

KURATORSPALTER
KURATORSPALTER
Det finns många fördelar med att vara förste kurator.
Man går på ett gäng möten, struntar i ännu fler möten
och framförallt glömmer man bort jättemånga möten.
Någonstans däremellan håller man något litet tal, byter
en glödlampa och blir uppläxad av brandskyddsmyndigheten
för att man har ”övertäckta utrymningsvägar”.
Lasse, jag kan försäkra dig om att du just nu
är i större behov av en nödutgång än våra gäster.
Men, den finaste av fördelar är att man får representera
och presentera vår fina nation. Till dig som är recce på
nationen, varmt välkommen! Jag hoppas att du kommer
njuta av Östgöta nation, och att det blir ditt andra
hem. Om du har några frågor eller funderingar på hur
du kan engagera dig är det bara kontakta mig! Jag visar
dig mer än gärna hur du kan bli aktiv, så att du också
får chansen att täcka över nödutgångar. Kör hårt!
Adam Lilja,
förste kurator
Varma 2Q-hälsningar alla östgötar!
I skrivande stund sitter jag och vaktar Gröna dörren
under reccemottagningen, så att nya östgötar kan
få se nationshusets alla skrymslen och vrår under
en rundvandring ledd av våra fantastiska reccevärdar,
Maria, Emma, Vilma, Elise, Harald och Linn.
Att kunna visa upp ett nästan 150 år gammalt hus är
en sak, men att kunna stoltsera med den genom tiderna
mest otroliga ämbetsverkarkåren tar ändå hem
priset. Att så många ämbetsverkare var med på reccemottagningen
gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Ni
är en gåva för hela Uppsala där ÖG tack vare er kan
servera billigt kaffe, bjuda in till pang-fester, dela ut
stipendier och vara studenternas andra hem. En annan
östgöte sitter mest hela dagarna och leker Magdalena
Andersson på expeditionen, bygger korthus av gula
korten, rullar bollar med x-kvitton och spelar röj och
harpan parallellt på mina två skärmar. Nä, skämt å
sido, pengarna rullar in som det ska nu, det går bra
nu (citat av Maggan och inte Petter som många tror).
Hösten ser lovande ut så det är bara att sätta sig ner
i flotten, spänna fast säkerhetsbältet och den som 260
kr i medlemsavgift betalat har får följa med på färden.
Pua Landberg,
andre kurator
Hej alla fina östgötar!
Efter en lång sommar i ett ekande tomt nationshus utan några andra skratt, snack eller
kvack än de som kommer från mina kollegor, har terminen äntligen dragit i gång
och huset har ännu en gång fyllts av skratt, snack och kvack från alla fina östgötar som
har tagit sig hit. Jag tycker såklart väldigt mycket om Puas skratt, Adams snack och Filippas
kvack, men vårt tissande och tassande har inte räckt för att fylla alla salar. Vi behöver
alla er östgötar för att förvandla nationshuset till Östgöta nation, nationshuset
fyllt av skratt, snack och kvack. Så tack för att ni är tillbaka och tack till alla er som
är nya på nationen och hjälper oss att fylla vårt nationshus med skratt, snack och kvack.
PS: Glöm inte att engagera er i vår fina nation fylld av skratt, snack och kvack.
6 7
Filippa Karlsson,
tredje kurator
Tiss tass.
Liv Mazza,
fjärde kurator

Text av Hugo Jonsson
&
Fotografi avYlva Ledberg
Nya Phosphoros
Hösten 2022 Hösten 2022 Nya Phosphoros
Reccentiorer får gasque!
Den 23e september (enl. den gregorianska
kalendern) bjöds Uppsalas östgötska recentiorer
å gasque. NP var givetvis å plats för
att ta del av både festligheter och skvaller.
Hr sånganförare Emil Wormbs & hans något snyggare, vikarierande kompanjon hr redaktör
Hugo Jonsson blickar över den nästan fullsatta stora salen.
Fredagen den 23 september var
en lugn dag för de flesta, men å Östgöta
nation var stämningen allt annan
än lugn: det var nämligen dags
för höstterminens reccegasque.
Dagen började i traditionsenlig
ordning: nationens reccevärdar bjöds
å punschlunch tillsammans med marskalkarna
& fanbärarna, varvid reccevärdarna
- med klassisk östgötsk
framförhållning - planerade kvällens
framträdande blott timmar i förväg.
Den förtjusande frkn 3e kurator Filippa
Karlsson meddelar gästerna
att det är fullt tillåtet att ha sköj.
- NYHETER - - NYHETER -
Sedan bar det av till en snabb fördrink,
varefter östgötarna tillsammans
med Gästrike-Hälsingland nation och
Västgöta nation vandrade mot Universitetshuset
för terminens recentiorceremoni.
De tre prydliga leden följde
respektive nations fana till dånandet
av en västgötsk trumma, och jag är
säker på att biltrafikanterna å drottninggatan
njöt av synen medan de
blev uppehållna vid övergångsstället.
Väl inne i universitetsaulan bjöds
det å tal från de något viktigare
av studentvärldens personligheter.
Frkn vice Curator Curatorum
Frida Dahlander, hr Curator Curatorum
Erik Lillrank tillsammans med
fru prorektor Coco Norén lyckades
bjuda recentiorerna på saliga & varierade
lådhållanden. Medaljer delades
ut till terminens recentiorer, och
Smålands nations vokalensemble
(som lyckats lägga vantarna på Sånggripens
repertoar) sjöng så det ekade.
Det var, minst sagt, väl studentikost.
”Alkoholfritt!? Vad tar herrn mig för?”
PÅ
NATIONEN
ÖSTGÖTARNAS FLAGGA
står äntligen rätt. Under en
lång period har gripen å nationshusets
flagga legat ner,
som om vi hade att göra med
en berusad grip! En ny flagga
har nu införskaffats varpå
gripen återigen står rakt. Hr
1e kurator emeritus Simon
Lindgren, som stod för beställningen
av den felaktiga
flaggan, skyller debaclet på
leverantören. Resten av östgötarna
skyller å andra sidan det
hela på hr Lindgren.
DET BLEV TRÅNGT
i sängkammaren för somliga
östgötar under höstterminens
ämbetsverkarkonferens. En av
de kvinnliga sängkammrarna
blev under natten gästad av
(minst) fyra robusta ungkarlar.
De inhysta damerna rapporterade
ett väldans snarkande,
men då de upptäckte att det
i synnerhet var frkn Agnes
Behrman som stod för snarket
tillät de karlarna att sova kvar.
FÖRSTE KURATOR
har klippt sig! Hr 1e kurator
Adam Lilja har för för första
gången i mannaminne gått till
frisören. Den tidigare luffarliknande
hr Lilja ser numera
ut som en from konfirmationsledare.
STÖKIGA SKRIVBORD
tycks utgöra en återkommande
böjelse hos nationens 3e
kuratorer. En kan knappt se
frkn 3e kurator Filippa Karlsson
bakom alla glasflaskor och
disk, rapporterar förbivandrande.
Likaså gällde hennes
föregångare, frkn 3e kurator
emeritus Matilda Sköld, som
under sin kuratortid tilldelades
smeknamnet “ÖGs sopkärringa”.
DRINKAR ÄR
både gott & populärt, visar
det sig. Under höstterminens
början bjöds nationens
KAM-verkare (kultur, admin
& marknadsföring) å drinkar
hemma hos 1e kurator & hans
dam, frkn reccevärd Linn
Stolpe. Drinkandet utgjorde
en mycket god start å terminen
för de KAMiga gästerna.
Hr 1e kurator lovade sina
verkare att under terminens
fortsatta gång bjuda å fester
som skola bli betydligt fetare
än de som anordnas av ”de
där bärskrängande jävlarna i
resturangen”.
DÖRR Å HERRTOAN
har gått och blivit gul! Den
mest vänstra dörren i herrarnas
toalettsal har blivit vandaliserad
och är numera färglagd
i en tämligen sympatisk
gul färg. Nationens vandaliseringskommitté
(bestående
av fyra hastigt tillfrågade &
okvalificerade östgötar) utreder
ännu saken. Alla spår verkar
dock peka mot västgötarna,
då de äro den enda nation
vi veta om som har gult å sin
vapensköld.
Därefter var det dags
för själva gasquen. Men
vandringen hem var inte
felfri. Då hr fanbärare
Lucas Werner ej längre
orkade lyfte fanan blev
han entledigad av hr 1e
kurator Adam Lilja, som
själv rullade ihop fanan
och hängde den över axeln
som ett fiskespö. De
mer konservativa medlemmarna i
tåget, bl.a. frkn 2e kurator Pua Landberg
– eller som hon kallas hemma
i socknen “fröken frikyrka” – blevo
fulla av ilskna tårar vid synen av nationfanans
vårdslösa behandling. Till
hr W.s försvar ska dock tilläggas att fanan
är, som man säger, tung som fan.
Hr L. kompenserade dock för fanfiaskot
med ett mycket varmt välkomsttal
vid gasquens början (hr. W.
kompenserade på sitt egna vis genom
att gå hem och dricka whisky).
Fina & fröjdiga reccentiorer
får lära sig hur man
gasquar å östgötskt vis.
Kvällen lämnade inte mycket att önska.
Maten var utsökt, drycken eftersökt
& toaletten välbesökt. Sånganförandet
var felfritt: De två kamraterna hr. W
& hr. J. var felfria när det kom till att
presentera sångerna, och deras skämt
varo ständigt bemötta av skratt (aldrig
av den sympatiserande varianten).
Gästerna fick vila stämbanden något
då de bjöds å sång av våra strålande
sånggripar, och inte ett öga var
torrt under deras framförande av
Östgötasången. Även reccevärdarna
tog sig ann en liten trudelutt i form
av ABBA:s Dancing Queen, varvid
ett väldans bankande fyllde salen.
Å tal om bankande; när det väl
var dags att avsluta sittningen tog salen
till rejält vid O gamle klang. Vid
8 9
2e kurator tillsammans med
den stilige marsalken (rolihetspolis)
Giacomo Luani.
Kockarna Isabelle Wallgren
& Matilda Sköld spatserar
med den gulaste av citroner!
Nya Phosphoros
(obts.dek.) =
obetänksamt dekadent
”kärnan” bankades det
så hårt vid honnören
att vår 3e kurator fick
kaffe över hela sin klänning.
Frkn 4e kurator Liv
Mazza (reds. anm. festligt
efternamn) ska vid
händelsen bett frkn
K. att sörpla upp kaffet
från tyget; då vår
arbetsskadade 4e kurator
äro alltför medveten om priset å kaffe.
När dansgolvets dörrar väl öppnades
blev det inte litet drag. Stora salen
var full av östgötar som dansade loss
till nationens husband Kapellet. Till de
mer koketta låtarna kunde en bevittna
flertalet gäster som fylldes av inte så
kristna böjelser. Allt vad flörtande heta
avbröts dock abrupt då något lummigt
svin satte igång brandlarmet. Stad i
ljus blevo osjungen denna kväll, men
östgötarna tröstade icke då de kunde
bege sig 10 minuter tidigare till MAX.
Hr 1e kurator Adam Lilja
& terminens reccentior,
hr Manuel Eckert. Mums!
Avslutningsvis anser jag att
kvällen som helhet blevo en lyckad
sådan. Till skillnad från vårterminens
reccegasque – då jag
blev lurad till att arbeta både sittning
och släpp – fick jag gästa & festa precis
som alla andra. (Det ska dock sägas att
vårterminens gasque erbjöd en givande
upplevelse då jag, nykter som en nyvaken
husa, kunde bevittna allt skvaller
som de trånga lokalerna hade att erbjuda.)
Men trots en tämligen grovhuggen
berusning lyckades jag under höstens
reccegasque bevittna skvaller å mängder.
Dessa kvällens hemligheter lämpar
sig dock inte för den tryckta sidan,
men delas gärna över en flaska punsch
e. dyl. uppe å nationshusets vind.

KALENDARIUM
OKTOBER
12 oktober: Landskap I
15 oktober: Baklängesgasquen
23 oktober: Storstäd II
27 oktober: Förste kurators födelsedag
28 oktober: Skelettgasquen
November
5 november: Kransnedläggning vid nationsgraven
12 november: Gåsbal
20 november: Storstäd III
30 november: Slaget om vättern
december
4 december: Storstäd IV
6 december: Andre kurators födelsedag
7 december: Landskap II
10 december: Lussegasquen
14 december: Sista verksamhetsdag och julbord
15 december: Slutstäd
24 december: Julafton
27 december: Fjärde kurators födelsedag
mars
25 mars: Tredje kurators födelsedag
varför
just
du
borde
dejta
Jacob
Skarby
Text: Jacob Skarby
Har singellistan spelat ut sin roll i Nya Phosphoros?
Det tycker inte jag! De heta singlarna tycks
ha fått inslaget att gå upp i rök och det är inte mer
än rätt att något annat erbjuds istället. Tillåt mig
därför, i sann östgötsk retorikeranda, presentera
tre skäl till varför just du borde dejta Jacob Skarby.
För det första är jag mycket pålitlig och håller
mitt ord. Om jag ens skämtar om att jag ska skriva
en debattartikel om varför man borde dejta mig så
tar jag mig tiden att göra det. Ett löfte är ett löfte, eller
hur? Tänk bara på vad den hängivenheten kommer
att innebära när jag jag säger att jag ska köpa
blommor till dig. Här snackar vi pojkvänsmaterial!
För det andra har jag mycket bra arvsanlag och friska
spermier. Det kan verka som ett simpelt argument men i
själva verket är det en förutsättning för att kunna ta relationen
till nästa nivå. Här snackar vi pojkvänsmaterial!
Slutligen är jag obeskrivligt rolig! Föreställ dig att en
stackars östgötes vibrator har gått sönder efter flera års
flitig användning. Jobbigt läge – sådant ska ingen behöva
vara med om! Tack och lov återfanns en lösning
till denna krissituation under släppet efter terminens
kräftskiva då, efter noga överläggning tillsammans
med en hastigt hophafsad kommitté bestående av cir
ka fem medlemmar med imponerande interdisciplinär
kompetens, nämnda östgöte la en expressleverans på
en Satisfyer Pro Traveller. “That’s one small step for
woman, a giant leap for the clitoris”, som Buzz Aldrin
lite mindre välkänt yttrade. För att fira detta mänskliga
framsteg tog jag tillfället i akt att sätta på Kikki
Danielssons “Bra vibrationer” på dansgolvet. Det är
vetenskapligt bevisat att detta är mycket roligt. Dejtar
du mig får du garanterat en tillvaro strösslad med situationskomedi
i paritet med detta exempel. Det innebär
att du kommer skratta mer, vilket i sin tur gör att
du får ett längre liv. Här snackar vi pojkvänsmaterial!
På förfrågan bjuder jag härmed in förste kurator
Adam Lilja till att replikera i nästa nummer. Även om
Adam är en mycket skicklig debattör vill jag varna
för att han befinner sig i ett strategiskt underläge. Det
är nämligen så att jag bara behöver övertyga minst
en person för att denna artikel ska ha varit mödan
värd. Jag vill därför föreslå rubriceringen “Varför ingen
person i hela världen borde dejta Jacob Skarby”.
11
10 11

hemma hos
östgötarna
Text och foto: Filippa Kindblom
Alla vet att Östgöta nation är studenternas andra hem. Men vad är då deras första hem och, framförallt,
hur ser det ut? Vi på Nya Phosphoros har tagit oss an frågan och rest hela vägen från Trädgårdsgatant
till Nedre Slottsgatan, Fålhagen och Malmö. Varsågod att kliva in i åtta uppsalienskt östgötska hem!
Ylva Ledberg i sin gröna soffa. Bilden gör den inte rätta, men
eftersom jag har spräckt min mobilkamera fungerar inte fokuset
som det ska. Alla fina bilder blev suddiga. Förlåt Ylva.
Hos före detta fjärde kurator Ylva Ledberg, 25, finns
en oerhört gullig grön soffa. Den är ny och Ylvas lilla
bebis.
– Jag gick in på marketplace, och det första som dök
upp var den här. Alltså, it screamed for me.
Men killen som skulle sälja soffan svarade inte på Ylvas
meddelande. Ju längre tid som gick, desto mer desperat
blev hon.
Nästa dag gick hon förbi ÖG och råkade av en slump
stöta på killen som sålde soffan.Han hade visserligen
redan lovat bort den till någon annan, men han sa att
han skulle göra sitt bästa för att Ylva skulle få den. Sagt
och gjort: nästa dag får Ylva ett meddelande. Kan hon
hämta soffan samma kväll? Hon svarar såklart ja.
– Simon och Olof bar den från Luthagen hit. Ser du
hur perfekt den passar in? Det är liksom ödets soffa.
Är det din favoritfärg, grön?
– Ja. Det är den färgen som har flest nyanser, tror
jag.
Va? Finns det en färg som har fler nyanser än de
andra?
– Ja, bekräftar Ylva efter en snabb googling. Och
man blir lugn.
Hon berättar att mycket av inredningen har tillkommit
efter att hennes kuratorsår tog slut. Det är först nu
hon har haft tid att göra i ordning sitt hem, och att alls
vara här. Men hon gillar inte att vara värdinna.
– Jag tycker bättre om att vara hos folk än att ha
folk hos mig.
Nu måste jag fråga. Vad är din inredningsfilosofi?
– Ja, du. Estetiskt tänker jag. Det måste finnas en
linje i vad man skaffar, så att man inte bara skaffar en
massa skit.
Ylva ser sig om i rummet och tillägger:
– Men vissa skitgrejer måste man ha, såklart.
I fönstret skymtar inte den djungel som jag blivit utlovad, utan
bara ett par växter. Men utsikten är en av Östgötastiftelsens
finaste: där ute skymtar Svandammen och Stadsträdgården.
Innan mitt besök hemma hos lördagsfikaverkaren
Ludvig Berggren, 23, hade jag fått höra att det skulle
vara som ett växthus. När jag väl anländer tycker jag
att den beskrivningen minst sagt är en överdrift.
– Innan hade jag flera växter till och de täckte liksom
hela fönstret, förklarar Ludvig. När jag vattnade
så blev det väldigt varmt och fuktigt på sommaren.
Lite som en djungel.
Har du alltid varit intresserad av växter?
– Nej, tvärtom, jag har alltid varit ointresserad. Men
jag började experimentera på balkongen där jag bodde
innan och då blev det kul, för att jag fick bestämma
själv. Det roligaste är att plantera dem och vattna dem
och se dem gå från ingenting till ett liv. Att ta hand om
dem sen är inget jag bryr mig så mycket om. Hos mig
Ludvig poserar i soffan, som är det enda riktiga val han
har gjort angående möbleringen. Han tycker nämligen
inte om att vara i sin säng under dagen. ”Om jag ska
slappna av vill jag inte göra det under täcket”, säger han.
gäller survival of the fittest.
Kan man ana ett gudkomplex? Du gillar att skapa
liv men inte att ta hand om det?
Ludvig skrattar och ger inget ordentligt svar på frågan,
så jag går raskt vidare.
Vad har du för inredningsfilosofi? Jag tänker att på
så här liten yta innebär varje val att man väljer bort
mer än man faktiskt väljer.
– Ja, jag har väl gjort val, men också inte gjort det.
Få saker har jag köpt själv, säger Ludvig och menar att
det mesta har han fått från sin pappa eller “hittat någonstans
på studentvägen”. Jag bryr mig inte så jättemycket
om hur det ser ut så länge det känns mysigt.
12 13
Sånganföraren och IT-ingenjören Emil Wormbs, 23,
har det minst sagt grabbigt i sitt korridorsrum på Trädgårsgatan.
Vad är din inredningsfilosofi?
– Bristfällig. Jag är liksom väl medveten om det.
Det är bara inte ett problem jag orkar ta tag i.
Det är ändå praktikalitet som har styrt, kommer vi
fram till. Emil behöver inte sitt rum så ofta, och då finns
det inte heller någon poäng med att göra det fint. Man
skulle kunna tro att han helt enkelt inte bryr sig om sin
omgivning, men jag råkar veta att han hellre hänger
hemma hos sin flickvän – eftersom hon har det finare.
Bra lösning!
Emil skrattar. – Precis, jag har delegerat problemet
till min flickvän.
Trivs du?
– Jag trivs. Men jag ser det som ett tillfälligt hem.
I bild ser vi Emil Wormbs framför sitt skräpberg, att liv övervinner
allt (nere till vänster) och lite disk av oklar ålder (nere till
höger).

Martin Hammarskiöld brukar inte bada, men han dricker te ur muminkopp
så helt psykopat är han inte. Dessutom bjöd han mig på te, och det
kändes väldigt vuxet.
Det finns en anledning till att jag ville gå hem till antikvarie
Martin Hammarskiöld, trots att han inte bor i
Östgötastiftelsens bostäder: han har ett badkar. Höjden
av lyx.
Hur ofta badar du?
– Alltså, jag har kanske badat i det här badkaret sju
gånger. Och jag har ändå bott här sen januari 2020.
Jag blir besviken när jag hör detta. Dessutom blir
jag besviken på att badkaret inte har guldfötter, som
jag har föreställt mig, utan snarare är ett sånt där badkar
som man stör sig på för att man hellre skulle ha
en dusch. (Detta är precis vad Martin har sagt till mig
inför besöket, men jag har vägrat lyssna på honom.)
Lägenheten är dock fin: en 1,5a med ett riktigt vardagsrum
och kök.
Vad är din inredningsfilosofi?
– Vad jag kan norpa åt mig från döda släktingar, säger
Martin och ler finurligt. Nej, det mesta har jag köpt
second-hand. Och så är det väl lite IKEA.
Jag noterar den stora vinylsamlingen och frågar om
han ofta spelar skivor, eller om det bara är for show.
Martin erkänner att högtalarna har bluetooth men påstår
att han ändå spelar vinyl då och då, helt enkelt för
att det är lättare att fokusera på en hel skiva om man
inte frestas att byta låt hela tiden.
Även några pipor har fått ta plats. Martin verkar
skämmas när jag för dem på tal.
”Det är ingen vräksoffa. Men den var bra och billig”,
säger Martin.
– Jag och några polare köpte pipor i gymnasiet.
Men det är så cringe nu.
Samtidigt åker piporna fram då och då när han ska
bjuda vänner på ”kvällens sista drink”. Då får man
minsann röka inomhus, som på den gamla goda tiden.
Vilma Jacobson poserar stolt framför hyllan som hon har snott
ifrån ett ex (uppe till vänster). Ett skarpt öga kan också räkna till
det ”perfekta antalet växter”.
På Nedre Slottsgatan bor Vilma Jacobson. Hon är internationell
reccevärd och pluggar nu tyska, efter att
ha tagit sin politices kandidat i våras.
Hur är inredningen i ditt rum?
– Jag vet inte. Men jag trivs här. Det var någon som
klev in här och sa: “Jag förstår att du känner feng shui,
men jag gör det verkligen inte.”
Något som kan visa på eventuell feng shui är hennes
växtsituation.
– Jag har kommit fram till att jag har det perfekta
antalet växter. Varje gång jag tar in en ny, dör den.
Vad är det där för gris?
– Det är en hundleksak som jag fick av min kompis.
Hon tycker att mitt skratt låter som när man trycker på
den.
Vilma demonstrerar grisens knorrande och skrattar.
Jag kan, i ärlighetens namn, inte särskilja ljuden.
– Och i grisens mun ligger en liten lapp där det står
puss. Ulrika Schildt la i den där.
Restaurangmästaren Simon Larsson, 21, bor i korridoren
mitt emot mig på Nedre Slottsgatan. Inredningen
är något sparsmakad – eller, rättare sagt, färgerna är
något avskalade. I övrigt är det mycket prylar av typen
”jox” eller ”ditt och datt”.
– Svart och vitt är ju najs färger. Det är väldigt stilrent,
säger Simon.
Vissa skulle kanske anse att de inte är färger, men
det bryr sig inte Simon om. På en vägg hänger däremot
en tavla som inte riktigt passar in i resten av färgschemat.
Simon berättar att han hittade den på en second-handbutik
och kände att den kallade på honom.
– Jag såg den och tänkte på Bob Ross.
I en hylla har han sparat flera vinboxar. Alla har flera
månader på nacken.
– Jag kan inte vaska de här, säger Simon. Det finns
ju lite kvar.
Jag påpekar att det kommer smaka vinäger.
– Jag kan blanda med juice tänker jag.
Mm. Vinägerjuice.
Vad är historien bakom den där katten på hyllan?
– Jag köpte den när jag gick till Knivsta.
Gick? Till Knivsta? Själv?
– Ja. Planen är att jag ska kunna springa dit.
Till Knivsta är det trettio kilometer. Vi får önska vår
vän Simon lycka till!
14 15

Vännerna (och f.d klubbverkarna) Agnes Behrman, 22,
och Elise Ambec, 20, har nyss flyttat in i en dubblett på
Trädgårdsgatan. Det är ännu kalt på väggarna, i hallen
finns bara en krok att slåss om. Men Elise har ändå sett
till att julpynta (se bild).
– Han är inte ett julpynt, protesterar Elise. Han tillför
stämning och värme.
Apropå stämning och värme, vad har ni för inredningsfilosofi?
– Man tar det man har, säger Elise.
– Mycket tunga möbler. Man behöver kompisar
med biccar, säger Agnes.
Innan dem bodde det två östgötska snubbar i dubbletten.
Det tycker tjejerna märks.
– Det är mycket här som är spår av grabbar. Typ
ingrodd smuts de inte har fått bort på spisen och saker
som är sönder utan förklaring, säger Agnes.
– Snälla *****, töm din brevlåda, säger Elise.
– Men de var snälla och försökte lämna saker till
oss. Premium toapapper, till exempel, säger Agnes.
Vad tänker ni om att bo ihop? Inte för att skrämmas
eller så, men det finns ju många historier om bra
vänner som slutar prata med varandra efter att de har
bott ihop.
– Vi är rätt konflikträdda båda två, säger Elise. Och
så är det bra att kunna stänga om sig.
Trots detta har det redan uppstått konflikt: Agnes
vill ha discolampa i hallen, Elise vill det inte.
– Det är nåt som är så hetsigt med det, att det ska
bli disco så fort man tänder lampan, säger Elise.
– Vi har kompromissat. Discolampan åker upp på
fest, säger Agnes.
David Cohen presenterar:
BARMÄSTARENS
Skåpsrensningsdrinkar
I ÖG:s spritförråd finns det sedan 2019 arton flaskor cachaça, tjugotre
flaskor bacardi, fyra flaskor blå curacao och en halv flaska bols vaniljvodka.
Dessa flaskor har stått orörda och oälskade. Barchef David
Cohen gör nu sitt för att vända trenden.
Drink 1: P-186
”En personlig koppling till
författarens hemkommun
(hitta på något roligare)”
Du behöver:
3 cl vanilj vodka
2 cl Sourz mango
Hallonsoda
Drink 2: Area 51
Längtar du precis som ÖG:s
spritförråd till Brasiliens varma
stränder nu när hösten tar oss
med storm? Då är denna drink
något för dig.
Du behöver och gör så här:
Gör så här:
Muddla rörsocker med limeskivor
i sambatakt (tänk er William
Alexander “Alex” Palmér, är en östgöte i exil. Han
Skaka vaniljvodka & sourz i en Norling på copacabanan) och
pluggar en master i tillämpad klimatstrategi i Lund
shaker med is. Häll sedan upp tillsätt därefter 3 cl cachaça och
(tvi, tvi, tvi) och bor i Malmö. På grund av sin vistelseort
har han tagit till med lite konstiga inredningsvanor
i ett valfritt glas och fyll ut med 1 cl blå curacao. Sätt sedan 500
hallonsoda.
spänn på Brasilien att vinna
– som “snapphanegrillen”. För den okunnige är detta
fotbolls-vm och toppa drinken
danskarnas märkliga, horisontella sätt att rosta bröd.
med vinstsumman (och möjligtvis
valfri juice)
– Grillen är en gudagåva enligt vissa, enligt andra
(läs Anna) är den en livsfarlig dödsfälla (hon råkade
glömma en bit baguette i den en gång, varpå den upptäcktes
mitt i akten att spruta eld, en riktig salamander
dvs).
Andra udda saker i hemmet inkluderar en frys full
med veganskt smör.
– De kostade bara en krona styck. Fatta hur många
hundralappar jag har sparat!
Tydligen bor han i ett ganska rått område, ”ovanför
en sexbutik och en kinarestaurang, mitt emot laserdome”.
Det låter i alla fall inte så illa som Lund (tvi, tvi,
tvi). Dessutom har han en ganska fin balkong. Men
Alex, om du ångrar dig finns Uppsala kvar.
17
16 17
Illustration: Hugo Jonsson
Drink 3: Cuba Libre
Du behöver:
4 cl Bacardi Carta Blanca
Cola (vanlig, ingen sån där Zero
skit)
Den modige kan även toppa
med en skvätt limejuice
Gör så här????
Även här är drömmen om tropiska
stränder tydlig i drinkens
karaktär (ja, vi har äckligt mycket
mängder Rom). Rom och
Cola är fan inte rätt benämning,
det är för losers. Istället dricker
vi Cuba Libre som en riktig kuban
i kamratanda. Lägg gärna
till en dyrare cigarr i din tomma
hand men ge fan i bettingen
kring Kuba (dålig generation på
g fram enligt lokala källor)

ÅTVIDABERG:
NÅGOT ATT
CELEBRERA
Skriven av Simon Larsson
Fotografi av hans ömma moder, Agneta Larsson
Även själar utanför Östergötland kan se
Åtvidabergs sanna skönhet om de får en
halv dag i staden. Vår lokala stockholmare
Agnes Behrman fick i sommar chansen att se denna
metropol, och detta är hennes kommentar:
Var ska jag börja? Min resa till Åtvidaberg var minst
sagt oförglömlig. Att dessutom få äran att resa dit med
herr Larsson själv (som visserligen gjorde det klart för
mig hur ovälkommen jag var) var definitivt höjdpunkten.
Åk dit! Sitt i solen och ät Simons hemgjorda wraps!
Lyssna till solkanonen! Handla begagnade möbler! NJUT.
När vi ändå talar om ingenjörskonst så kan
vi oss ut på riksväg 35 och åka fyra minuter
mot Linköping. Till höger ser vi en fabrik.
Fabriken var en gång i tiden huvudkontor för det
världsomfattande och -ledande företaget Facit.
Om ni någonsin är hemma hos era far- eller
morföräldrar och hittar en skrivare, en räknesnurra
eller en gammal möbel är sannolikheten oerhört
stor att det är en Facit och då kanske till och
med från Åtvidaberg. Facit hade verksamhet
i 140 länder och en personalstyrka på 14000
personer - och allt styrdes från Åtvidaberg!
I de östgötska ekskogarna finns en
dold metropol. Denna metropol är inte bara min hemort
utan även hjärtat av det Östergötland som vi alla älskar
— jag menar såklart Åtvidaberg. Orten kanske inte ser så
mycket ut för det otränade ögat eller för genomfarare
på riksväg 35 som ska till sommarstugorna vid kusten.
Men under ytan döljer sig en ort med en anrik historia.
Med detta i åtanke går det inte att förstå varför en
artikel i föregående nummer (NP 2022:2) inte bara vanhedrade
kärnan till östgötsk kultur, utan även drog
skam över hela denna publikation. Axel Lundström
skriver nämligen att Östgöta Nations 375-årsjubileum
inte var till för att fira vårt älskade Åtvidaberg.
Detta vittnar om brist på kunskap hos herr Lundström,
vilket är anledning till att jag skriver denna
artikel. Med detta sagt tänker jag nu upplysa er om
varför Åtvidaberg är Östergötlands rosa diamant.
En godtycklig väg i Åtvidaberg.
följt av två SM-guld för att sedan skaka lag som
Chelsea i Cupvinnarcupen (reds. anm. numera
känt under det bekvämligare namnet “Champions
League”) är det inget snack om att ÅFF är
ett av de bästa lagen i svensk fotbollshistoria.
Förutom guld och framgångar på kontinenten
har ÅFF lyft flera spelare till proffsnivå. Vad hade
Ralf Edströms, Anton Tinnerholms eller Magnus
Erikssons karriärer varit utan ÅFF? Och som pricken
över i:t innehar Åtvid följande Allsvenskans rekord:
äldsta spelaren att göra mål, färst oavgjorda
matcher på en säsong och snabbast fyra-målskytt.
En sekelskiftesvilla som blickar ut över Bysjön. Slå
den utsiken, Lundström!
Fortsättningsvis beger vi oss
genom Åtvid mot Bysjön och där finner vi något
unikt: världens ENDA fungerande solkanon. Vad är
då en solkanon? Jo, det är en kanon som
avfyras med hjälp av solstrålar. Kanonen
är en sexpundare och avfyras klockan ett
på dagen varje dag under sommarhalvåret.
Många har försökt, men endast Åtvidaberg kan
skryta med denna otroligt vackra uppfinning.
Är någon egentligen förvånad? (reds. anm.
ja) Åtvidaberg och dess ingenjörskonst i
världsklass visar återigen var skåpet ska stå!
En klassisk Facit-skrivare. Det perfekta verktyget
för den som vill skriva skvaller i studenttidningar.
Om vi svänger av 35:an och följer vägen mot
Bersbo kommer vi till själva grunden för Åtvidaberg:
koppargruvorna.
Åtvidaberg är hem till världens största företag
och är världens största producent av koppar
(reds. anm. Simon avser perioden 1850-
1869). Bara i bersbo koppargruva utvanns
35 tusen ton koppar, vilket enligt mitt
professionella omdöme är en jäkla massa koppar.
Gruvorna ägdes under dess storhetstid av Sveriges
ENDA baroni någonsin, Baroniet Adelswärd.
Baronen är än idag en av Sveriges största
privata markägare, men tillbaka till gruvan.
Kopparbruket i Åtvidaberg ledde till att
Östergötland fick sin första järnväg på 1800-talet
och vissa hävdar att Östergötland än idag inte
hade haft järnväg om det inte var för Åtvidaberg.
Som pricken över i:t har koppar från Åtvidaberg
även vunnit pris på världsutställningen i Paris år
1889, så det råder inga tvivel om att Åtvidaberg
är en toppspelare i världen även på denna punkt.
Vi börjar resan genom Åtvid på Stora torget, där
hör vi snabbt om ortens stolthet: ÅFF, även känt under
namnet ”bruket”. På Kopparvallen, inte långt ifrån
stadskärnan, spelar fotbollslaget som inte bara har varit
dominant i Sverige utan även har gjort svallvågor
nere på kontinenten. Med två svenska cupen-guld,
ÅFF är inte bara jävligt bra på att sparka boll, de är
även feminister!
Den riksberömda solkanonen i action!
SOM avslutning vill jag uppmana herr Lundström
att läsa på om vad han skriver om innan han yttrar
sig i ärorika publikationer som Nya Phosphoros.
18 19

Biblioteksaffären
Nya Phosphoros har skickat iväg vår skickligaste snok tillika ÖGs mest välansade
pilsnerfarbror, Simon Lindgren för att knäcka (eller åtminstone återge) fallet kring
den ökända Borénska samlingen
Att se tillbaka på det murriga 1970-talets Östgöta
nation är som att ta en titt in i ett främmande
universum. Stora salen var fortfarande vitmålad,
Ejnar Haglund satt fortfarande i Brasrummet
stillsamt tuggande på en sandwich, och Nationens
depåer fylldes fortfarande regelbundet av
välvilliga alumndonationer. Detta väl inrökta underhållningspalats
huserade inte bara mustaschprydda,
samhällstillvända proggstudenter och
manchesterinsvepta Foucault-anhängare – dessa
återfinns för all del i lokalerna än idag – nationen
var också händelsernas centrum för en stöldhärva
som kommit att ge ringar på vattnet i fyrtio
års tid. Biblioteksaffären är en berättelse om svek,
kulturarv, mediedrev och upprättelse. Redaktörerna
har givit mig grönt ljus för två uppslag, så
tillåt mig, kära läsare, att inviga er i vetskapen om
den mytomspunna Borénska samlingen.
Boksamlandets värld är en märklig
subkultur där proveniens, hantverk och sakkunnigt
samlande värderas över allt annat. En i kretsarna
välkänd samlare under 1800-talets senare
del var linköpingssonen Per Gustaf Borén, född
1838, vars livslånga intressen för botanik, bibliografi
och biologi lade grund för en aktningsvärd
boksamling, vilken Borén med stor generositet
donerade till Östgöta nation vid sin bortgång
1923. Den Borénska samlingen utgjorde i många
år en av nationsbibliotekets pièces de résistance,
och var, enligt Corren 24/10 1980, ”inbunden i
utsökta, halvfranska band”. Samlingen bestod av
mer än sju hundra böcker, däribland rariteter såsom
en handkolorerad upplaga av Palmstruchs
botanik och zoologi i elva volymer och ett stort
antal handskrivna arbeten av Carl von Linné.
Nu kanske du tänker att den Borénska samlingen
är något du ska kika på vid nästa visit i
nationsbiblioteket. Det hade jag definitivt rekommenderat,
om det inte vore för det märkliga öde
den gått till mötes. Under en period av okänd
längd under 1970-talet diminuerades Borénska
samlingen successivt till den grad att den mot
decenniets slut knappt fanns kvar. En till synes
sakkunnig och alldeles uppenbart klåfingrig liga
hade bok för bok tömt de Borénska hyllmeterna
på sina praktexemplar och knappt lämnat så
mycket som en brödsmula i dess ställe. År 1976
fick Nationen den Borénska samlingen värderad,
utifrån de utförliga inventarieuppteckningar där
den fanns beskriven, till ett värde av 750 000 kronor.
I dagens penningvärde motsvarar det mer än
4,2 miljoner kronor. Vid den tidpunkt samlingen
värderades uppdagades stöldernas omfattning,
och skandalen var ett faktum. Ejnar Haglund
satte sandwichen i halsen (sic), Såningsmannen
syntes fälla en tår och hela Nationsstyrelsen blev
vithåriga över en natt.
I Aftonbladet 8/6 1979 poserar en synbart upprörd
och moderiktigt mustaschklädd förste kurator
Ulf Setterud framför de demonstrativt tomma
hyllorna där Borénska samlingen en gång stått.
Artikeln lyfter den ännu idag omåttligt populära
historien om Birgitte Bardots filminspelning på
nationen 1972, vilken i detta fall sätter in brottet
på en tidslinje – Borénska samlingen står nämligen
tydligt intakt och igenkännbar i bakgrunden
till Bardots skandalomsusade film Don Juan ou Si
Don Juan était une femme, inspelad 1972. I samband
med att stölderna uppmärksammades av de
Under försommaren plingade min dator till,
ständigt vaksamma skjutjärnsjournalisterna på
på det vis datorer gör mest. Ett mejl i mängden,
Nya Phosphoros väcktes högljudd kritik mot na-
20 21
20 21
tionens skattmästare K.J. Westman (för övrigt son
till hedersledamot och f.v. utrikesminister K.G.
Westman), som året innan skrivit under ett beslut
om att sälja av återstående delar av Borénska
samlingen. Vid det här laget var värdet i samlingen
oåterkalleligt reducerat, eftersom en stor del
av värdet i en gedigen boksamling rör själva samlingen
som objekt och den samlargärning som
ligger bakom. Reaktionerna var högljudda och
omedelbara, och i nästa nummer av NP publicerades
ett upprop från en nybildad stiftelse kallad
Östgötaboken, där medlemmar uppmanades att
donera pengar för att kunna köpa tillbaka de tidigare
sålda volymerna.
I uppropet höjdes högst insinuanta röster som
satte herr Westman i ett tvivelaktigt ljus, mot vilket
han prompt replikerade. Westman ställde sig
högst kritisk mot uppropets formulering om att
”böckerna är värda ett bättre öde”, genom repliken
”personligen tycker jag att böckerna är värda
ett bättre öde än att ägas av Östgöta nation som
dokumenterat sin olämplighet”. Syrligt, men
träffsäkert. Till saken ska läggas att stölderna
möjliggjordes av att bibliotekshyllorna under alla
dessa år stod utan något som helst lås.
När stölderna uppdagades kontaktade nationen
samtliga Europas större Linnésällskap, ett
stort antal antikvariat i Stockholm och alla Sveriges
namnkunniga boksamlare, för att upplysa om
härvan och minska möjligheterna att sälja banden
vidare. I Correns reportage om biblioteksaffären
bekräftas även att Interpol kopplats in i fallet, eftersom
böckerna misstänktes kunna säljas på de
stora bokauktionerna ute i Europa. Som ni märker
är det inte småpotatis det rör sig om.
Biblioteksaffären förblev en av nationens
stora tragedier, och fallet klarades aldrig
upp. Westman avgick som skattmästare redan
1978, och utöver att erhålla ett hedersledamotskap
tycks han inte ha gjort mycket väsen av
sig i nationen efter de strider som utspelades på
Nya Phosphori sidor vid decennieskiftet 1980. Så
varför tas fallet upp nu, i nödens år 2022? Biblioteksaffären
är inte enbart förpassad till historiens
hörn som ett stycke morbid kuriosa eller ett ämne
för Göran ”Kjula” Kjulsten att orera om vid närmaste
gåsbal – denna pusseldeckare fick precis
ett nytt kapitel.
trodde jag, men likt så ofta förut hade jag fel.
Mejlet kom från vår egen förste kurator, och var
adresserat till inspektorn, Kjula, valda delar av
Förvaltningsnämnden och mig själv. Det var vidarebefordrat
från ingen mindre än hedersledamot
tillika skattmästare emeritus herr K.J. Westman,
den allmänna opinionens huvudmisstänkte i Biblioteksaffären.
Westman hade på Uppsala auktionskammares
hemsida funnit elva volymer av
Palmstruchs botanik och zoologi, handkolorerade,
uppe för auktion. Mejltråden blixtrade till
likt en nationsfotograf vid Sånggripens luciatåg,
och spekulationer och handlingsplaner smiddes
med en hastighet som sällan skådats i nationens
diverse beslutande instanser. Var det Palmstruchs
botanik och zoologi, handkolorerad, ur Borénska
samlingen? Var våra inventarielistor och försäkringsbrev
tillräckliga för att bevisa ägarskap?
Skulle 1Q få möjlighet att prata med självaste
Knut Knutsson?
Volymerna som auktionerades ut bar inte
Boréns karaktäristiska vinröda hedbergband, och
proveniensen var till synes vattentät. Böckerna
föll under klubban för 185 000 kronor, men dessvärre
tycks de inte ha varit en del av Borénska
samlingen. Fan.
Trots att dessa böcker sannolikt inte var nationens
förlorade exemplar väckte biblioteksaffärens
nytända relevans många frågor. Var finns
Borénska samlingen idag? Kommer vi någonsin
få återse våra linneanska handskrifter? Vet östgötarna
om vilken oerhörd kulturskatt biblioteket
utgör, i sin roll som en av nationens hörnstenar?
Det som för egen del väckte mest tanke var att
K.J. Westman efter alla dessa år av tystnad hörde
av sig i ett försök att vinna tillbaka nationens
stulna samlingar. Skandalen i vilken hans intentioner
betvivlades och som i efterhand blivit tätt
förknippad med hans sjuåriga gärning som nationens
skattmästare används idag mest som en
sedelärande sägen om att inte slarva med låsen i
samma utsträckning som på sjuttiotalet, men för
somliga har biblioteksaffären satt djupa spår.
Råkar du snubbla över elva vinröda, handkolorerade
volymer av Palmstruchs botanik och
zoologi kan du med fördel kontakta förste kurator.
I övrigt finns en massa balla böcker att låna i
Östgöta nations bibliotek, öppet tisdagar från 17.

jag såg korridoren
så att ni slipper
Pressmaterial från C Mores serie ”Korridoren”. Fr v: töntiga rumskompisar, Jenny, coola rumskompisar.
C Mores Korridoren är ett kulturellt attentat mot Uppsala
som studentstad och en personlig förolämpning
mot mig som student. Försöket att skildra det uppsaliensiska
studentlivet misslyckas kapitalt och serien
är omöjlig att tvinga sig igenom. Under hot och tvång
från sadistiska redaktörer har jag, ÖG:s Fredrik Strage
(enligt Simon Lindgren), kollat på hela första säsongen.
Korridoren, som tydligen är Molly Nutleys andra
ungdomsserie, handlar om den tråkiga “arbetarklass”-tjejen
Jenny från Eskilstuna som kommer till
Uppsala för att uppfylla sin dröm att gå på psykologprogrammet.
Tyvärr lurar hennes nya coola rumskamrater
med henne ut på klubb så att hon missar
uppropet dagen efter och förlorar sin plats på programmet.
Hennes andra rumskamrater, de töntiga,
föreslår att hon kan skriva “spöktentor”, alltså läsa
alla kurser själv, göra tentorna och bli insläppt på programmet
igen. Under seriens gång trakasserar Jenny
den stackars studierektorn på programmet med dumma
frågor och krav på att läsa hennes tarvliga tentor.
Redan här anar man ugglor i mossen. Jag har aldrig
hört om obligatoriska upprop eller spöktentor och
är redo att förkasta serien som buffel och båg. Det är i
och för sig inte så konstigt, eftersom regissören Molly
Nutley inte har mer än 30 hp i nepotism och garanterat
aldrig har skränat ”Stad i ljus” klockan 04 på Norrlands
dansgolv. En googling på spöktenta ger bara
träffar på recensioner av Korridoren vilket punkterar
den lögnen. Jag fortsätter mina efterforskningar, men
eftersom jag inte vill vara som tråk-Jenny och trakassera
psykologernas studierektor så frågar jag min kompis
Filippa som nyss börjat plugga psykolog i Uppsala:
Tji fick jag. Även om just detta verkar stämma är serien
sprängfylld med fel och fånigheter. De flesta kanske
bara stör en sann student, men det är ju också sådana
som serien ska handla om. Ett exempel är när den coola
och kulturella Saga ska visa upp Valvgatan, hennes
favoritgata i Uppsala. Det var där Fanny och Alexander
spelades in, berättar Saga med författarföräldrar.
Jenny från Eskilstuna med död pappa och dåliga betyg
har såklart aldrig sett den. Hursomhelst ligger Sagas
favoritbar Röda baren runt hörnet – vilket skulle innebära
ungefär vid falafelvagnarna – men i nästa scen
sitter de i baren utanför ÖG:s ökända rave cave. Gud
vad dumma de är, stockholmarna i filmbranschen.
Smak har de i alla fall, för de fick verkligen inte nog
av den vackra nationen närmast akuten, längst från
snuten. Baklängesgasquen på Östgöta (uttalas såklart
öst-jöta på äkta stockholmsmanér) nation beskrivs av
de töntiga rumskamraterna som höstens höjdpunkt
medan de coola rumskamraterna inte ens vill gå. Detta
bör självklart ses som ett attentat inte bara mot ÖG
utan mot hela studentuppsala. Väl där hamnar Jenny
bredvid en borgarbracka som introducerar sig själv
som “Rickard Bielke, blivande ingenjör i industriell
teknik”. Här går topplocket för mig. Jag köper att det
är samma ordningsvakt på alla nationer och tillställningar
gänget besöker. Jag köper att de egentligen bor i
ett kollektiv, och inte en korridor som titeln utlovar. Jag
köper att studierektorn i sista avsnittet kommer hem
till Jenny och erbjuder henne en plats på programmet.
Men jag köper INTE att någon som uppenbarligen
kommer från St*cken ska få representera oss östgötar.
Det är också exakt där serien börjar gå utför, även om
det inte gått speciellt mycket uppför. De töntiga rumskamraterna
har tydligen haft ett hemligt förhållande,
vilket är superkonstigt då jag hela tiden trott att deras
grej är att de är ett tråkigt par. Budgeten verkar också
ha tagit slut lagom till det näst sista avsnittet då karaktärerna
blir inlåsta i sin stora sekelskiftslägenhet, förlåt
jag menar korridor, på grund av en gasläcka i stan.
Serien har självklart sina höjdpunkter. Den 40-åriga
knarklangaren och överliggaren Jörgen är mitt i prick.
Jag känner flera människor som går runt i morgonrock
och tofflor i en inrökt studentlägenhet fylld av
böcker, läder och bankirlampor, och som har läst fler
A-kurser än ÖG har haft klubbkoncept. Simon Lindgren,
som betalar mig för varje gång jag nämner honom
vid namn i den här texten (tack Simon Lindgren),
gör en övertygande insats som ÖG:s 1q. Reklamaffischer
för Hattes ölcafe och Klubb Wunder syns som
fräck inredning lite varstans – det är kanske nu det
lyfter? Framförallt tycker jag att serien fångar hur
lite studenter i Uppsala faktiskt pluggar. På sin höjd
hör man någon klaga över en jobbig hemtenta, för att
sedan skicka in den halvfärdig och börja pimpla vin
Det coolaste man kan ha på väggen enligt C More-serien Korridoren.
med vänner istället. Att alla börjar kallas för “dumma
hora”, på ett snällt sätt, känns också helt rätt.
Hursomhelst. Det är en riktig skitserie. Och det säger
jag inte bara för att alla östgötska statister på “baklängesgasquen”
blev snuvade på den utlovade sexan, utan
för att den är lika platt som Rupi Kaurs samlade verk.
Den handfull tjugo minuters-avsnitt jag plågade mig
igenom är tid jag aldrig får tillbaka, men kanske räddar
jag någon av er från att göra mitt misstag. Med det
sagt ryktas det om en säsong två där det saknas personal
till ÖG:s klubb, studenter går på pubquiz istället
för att knarka på Norrlands, det luktar unket i Tages
källare och alla otrevliga människor hänger på Stocken
och inte här. Så det ser ju faktiskt ganska lovande ut.
För övrigt anser jag...
... att det stora problemet på ÖG idag inte är horderna av
jurister som micrar sin mat, utan den strida ström av ingenjörer
som envisas med att använda justerbara laptopställ i
fiket. Hiskeligt töntigt och en anskrämlig syn. Det här är ett
ställe för skvaller och toast, inte dreamhack.
...att förslagen att skaffa en darttavla till Tages och att starta
cocktailbar i bibblan är precis vad den här nationen behöver.
...att Västgöta Nation bör förgöras.
William Norling blev en gång kalllad
för “Nationens Fredrik Strage”
(av Simon Lindgren) och vägrar att
släppa det. Han ligger även bakom
serieformatet Currydoren, en mer realistisk
skildring av livet i korridor
där man inte har råd med knark utan
bara äter små lådor fryst panangcurry.
22 23

Höstoskop
Hur blir din höst? ÖG:s eminenta amatörastrolog Filippa Kindblom har blickat upp mot stjärnorna
för att besvara den frågan åt dig. Observera att horoskopen endast gäller Östgöta nations medlemmar.
väduren
I höst räcker det med åsikter från ditt håll. Prova att köra
lite mer no thoughts, just vibes. Håll med folk vad de än
säger eller säg “jag vet inte”. Världen bryr sig nämligen
inte, och du blir lättare att umgås med om du slutar tro
att du vet allt. Om du vill ta det ett steg längre kan du
slå en tärning för att avgöra vad du ska tycka i en fråga.
Turdag: 4 oktober, Vodkan och kanelbullens dag
oxen
Du, din lille shopaholic. Det är dags att lägga av. Nu är du
luspank, din garderob svämmar över och jorden håller
på att gå under. Men du kan tacka stjärnorna, för de har
ett tips: containerdykning. Det är både en cool sport och
en billig slags shopping. Dessutom kan det hjälpa dig att
sluta vara så ytlig om du måste gå runt och se smutsig ut.
Turdag: 1 oktober, Intelligensens dag
vågen
Turdag: 12 oktober, Civilkuragets dag
amatörastrologen
gissar lite
Herregud, du måste sluta vara så konflikträdd. Du
har två val. Antingen går du med i en radikal förening
och nyttjar din demokratiska demonstrationsrätt,
eller så hoppar du in i valfritt internetforum i stil med
mammagrupperna på facebook och startar bråk. Tänk
typ: “Hej alla. Jag brukar ge min tiomånaders nötter
att knapra på efter maten. Men nu har nötter blivit så
himla dyra. Är det någon som har tips på lika stora,
knapriga livsmedel för de små?” Ingen gillar en mes.
skorpionen
Passion, kärlek, sex… Låter det som drömmen? Det
viktigaste i ditt liv? Ja, jag visste det. Din nästan omättliga
sexlust och ditt kärlekssökande kommer i vägen
för allt annat. I höst ska du gå i celibat. Observera att
ett sant celibat även inkluderar onani. Bara så du vet.
Turdag: 11 november, Alla singlars dag
tvillingarna
Gör som man gör när man bestiger Kilimanjaro: vart
femtonde steg, stanna och ta en paus i fem minuter.
Du rusar iväg så fort att ingen hinner hänga med och
dina vänner känner sig bortprioriterade. Jag ska avslöja
något för dig: det är inte coolt att ha sjuttontusen ytliga
bekantskaper och ett CV där ditt längsta åtagande
var ett år. Din dubbla personlighet gör det inte precis
lättare att hänga med i svängarna. Sitt ner i båten.
kräftan
Du måste sluta vara så känslig. Ställ dig naken framför
spegeln varje morgon och säg de grövsta förolämpningar
du kan komma på. Till en början kommer du kanske
gråta, men så småningom kommer det börja växa lite
motståndskraftig hud på din kala näsa. Och det ska
stjärnorna veta att du kan behöva, din lilla lipsill. Till slut
kommer du kunna besvara förolämpningar med “You
think you can hurt me? I make myself cry everyday.”
skytten
Ja ja ja, vi fattar, du hatar regler och tycker att frihet
är det viktigaste som finns. Regler och lagar “förstör
kreativiteten” och “mördar det andliga hos människan”.
Men har du aldrig tänkt på att regler kan
vara till för att följas? Att det kanske kan finnas en
tanke bakom dem? I höst får du välja på att bli ortodox
kristen eller bli sambo med en kommunist. Eller
delta i SVT:s succéprogram Gift vid första ögonkastet.
Turdag: 12 november, Alla krossade hjärtans dag
stenbocken
Du har tagit “tänk efter före” till nya nivåer. Därför
har du också blivit en riktig tråkmåns. Att följa
regler och vara eftertänksam är din devis, men
ingen gillar någon med en helt utvecklad frontallob.
I höst ska du begå ett brott. Det behöver inte
vara stort, men det måste ske. Alla har gjort något
olagligt någon gång. Alla förutom du. Väx upp.
Turdag: 13 oktober, Världssynddagen
Turdag: 23 november, Internationella hattdagen
Turdag: 17 november, De prestigelösas dag
lejonet
Åk på ett silent retreat, precis som i serien Fleabag.
(Jag tror att de finns på riktigt, för jag hade en
rumskompis som åkte på ett sånt med sin morbror.
Det kan till och med ha varit i Östergötland någonstans.)
Där är alla precis lika tysta och precis lika
arbetsamma. Kanske lär du dig då att även andra
människor är intressanta – eller att ni alla är lika
ointressanta – och kan sluta stjäla rampljuset från
exakt alla du träffar. Du är bara en helt vanlig person
som råkar ha ett omättligt bekräftelsebehov. Amen.
Turdag: 5 november, Alla helgons dag
jungfrun
Du måste dra ut den där pinnen som du har i röven. Ingen
gillar en anal besserwisser. Räck upp handen och svara
fel så självsäkert du kan på ett viktigt seminarium, se
till att bli sparkad från jobbet eller lägg ut en video där
du sjunger falskt. Eller, gud bevare mig väl, börja hålla
på med en helt ny hobby, något som du inte är bra på direkt.
Till exempel racketsport. Det är nämligen skitsvårt.
Turdag: 4 november, No hate day
vattumannen
Det är dags för dig att skaffa ett riktigt kneg. Du kanske
har hört folk säga “Work smarter, not harder”. Det
är inte sant. Ingen kan respektera någon som aldrig har
behövt jobba ordentligt, och du har verkligen aldrig jobbat
ordentligt. (De två veckor du jobbade på din pappas
företag med att sortera papper räknas inte.) Jaså, du har
ett “tänkarjobb”? Vi lever inte i det antika Grekland och
samhället har inte råd att finansiera “tänkare”. Jobb du
kan välja mellan: brevbärare, vårdbiträde, vikarierande
fritidspedagog, städare. Jobb du inte kan välja mellan:
“PR”-vadsomhelst, “mellanchef”, “mood manager”, eller
egentligen alla jobb som bara har en titel på engelska.
Turdag: 17 oktober, Alla chefers dag och Internationella
dagen för utrotande av fattigdom
fiskarna
Åh, du har mycket fantasi? Och är starkt förankrad i
dina känslor? Gulligt – om man är barn. Men det är
du inte längre, och för en vuxen betyder mycket fantasi
och känslor att man kommer bli överkörd av verkligheten.
Därför måste du ha en affär med en äldre, lite
avdankad konstnär som aldrig kommer älska dig tillbaka.
Var du hittar en sådan? Sätt åldersspannet på Tinder
lite högre. Eller häng på konstgallerier i Stockholm.
Turdag: 20 november, Internationella barndagen
24 25

Medverkande
Adam Lilja, ansvarig utgivare
Hugo jonsson, redaktör
filippa kindblom, redaktör
ylva ledberg, nationsfotograf och medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
Maria hoppe, gripillustratör
pua landberg, kuratorsspalt
filippa karlsson, kuratorsspalt
liv mazza, kuratorsspalt
jacob skarby, skribent ”Varför just du borde dejta Jacob Skarby”
ludvig berggren, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
emil wormbs, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
martin hammarskiöld, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
vilma jacobson, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
simon larsson, skribent ”Åtvidaberg: något att celebrera” och medverkande i
”Hemma hos östgötarna”
agnes behrman, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
elise ambec, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
alexander palmér, medverkande i ”Hemma hos östgötarna”
david cohen, drinkuppfinnare
simon lindgren, skribent ”Biblioteksaffären”
william norling, skribent ”Jag såg Korridoren så att ni slipper”
och slutligen:
ett stort tack till er,
kära läsare
26
26 27

NYA PHOSPHOROS
Östgöta nation
2022 #3
2022 #3
28