22.02.2024 Views

Nya Phosphoros #1 VT24

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

REDAKTÖRENS AH TJENA<br />

En ny termin, ett nytt nummer av <strong>Nya</strong> <strong>Phosphoros</strong> och en ny redaktör!<br />

Att jag skulle bli redaktör var långt ifrån självklart. Mina två första<br />

terminer på nationen spenderade jag som restaurangverkare, först i fiket och<br />

sedan i Tages. Dessa terminer gav mig många fina minnen, fantastiska vänner<br />

och en otroligt stor respekt för folk som jobbar inom restaurangbranschen.<br />

Samtidigt kände jag på mig att det inte var där jag hörde hemma.<br />

Jag+Kök=Osant. Den kväll då jag och Magdalena Axsköljd jobbade<br />

tillsammans i Tagesköket är förmodligen den lägsta kulinariska nivån den här<br />

Nationen någonsin har upplevt. Det var brandlarm, brända burgare och<br />

seriösa överväganden om att servera icke-veganskt till veganer – de kommer<br />

väl ändå inte märka något? Om jag minns rätt uttryckte Noah Ojala Ahlgren<br />

att burgaren vi lagat åt honom ”var lika hård som en skosula”. Tur nog<br />

behöver nationen inte längre stå ut med mig köket och jag hoppas verkligen,<br />

för min och er skull, att denna tidning blir bättre än de burgare jag serverade<br />

i Tages.<br />

Att få redaktöra har, i vilket fall, hittills varit väldigt roligt. Men<br />

såklart, är det inte bara jag som ska få ha det trevligt utan jag vill även bjuda<br />

med er läsare på en kul tur! En tur som jag främst tillägnar alla kulturverkare<br />

och restaurangsverkare som är kulturverkare innerst inne.<br />

Hälsningar er hängivna redaktör,<br />

Elisa Agnevall


INNEHÅLL<br />

Redaktörens Ah Tjena<br />

Kurators- och klubbmästarspalter<br />

Jämlikhetsgruppen undrar<br />

Alla tiders Östgötar på Generationsgasque<br />

ÖG:s hetaste singlar<br />

Landskapskallelse<br />

Köksmästarna presenterar: Date-night pasta<br />

En charmig dansk och hans sjungande gripar<br />

Kultur i aktion<br />

Medverkande


Bland nationens många föreningar, verksamheter<br />

och kulturuttryck ligger nog <strong>Nya</strong> <strong>Phosphoros</strong> mig<br />

närmast om hjärtat. Man var själv redaktör en gång<br />

i tiden, och det är en tid som jag ser tillbaka på<br />

med kärlek. Jag saknar inte nödvändigtvis den<br />

skärseld som Adobe InDesign utgör, men jag<br />

saknar det kreativa slitet in på sentimmarna och<br />

framför allt glädjen av att få se ett nummer – likt<br />

det Elisa nu satt i dina händer – komma till liv<br />

tack vare ens egna hårda arbete.<br />

Det värsta med att vara redaktör var dock<br />

kuratorsspalterna. Kuratorer är tämligen upptagna<br />

varelser, och att få dem att skriva sina spalter var<br />

något av ett Sisyfos-arbete. Spalter kom visserligen<br />

in, men inte fan kom de i tid.<br />

Nu när det är jag som är 1Q kommer jag<br />

naturligtvis göra mitt yttersta för att bibehålla<br />

denna tradition – traditioner är trots allt en 1Qsyssla<br />

– och jag skriver därmed denna spalt endast<br />

någon timme innan deadline. Ni behöver inte tacka<br />

mig!<br />

Apropå traditioner, kultur och allt vad det<br />

heter: det slumpade sig så att jag i julas hittade ett<br />

NP-nummer från -77 på farmors vind (farmor har<br />

inte ens pluggat i Uppsala men hon har<br />

uppenbarligen god smak). Vid läsningen insåg jag<br />

att 70-talets ÖG i mångt och mycket liknar det<br />

ÖG vi ser idag: klubbverket slet som<br />

bolagsanställda innan midsommar, 3Q var tokig i<br />

flipperspel (saknar dig William!), och NP var<br />

genialisk då som nu. Men ett uppslag i synnerhet<br />

fångade mitt öga: en artikel om NP:s föregångare:<br />

<strong>Phosphoros</strong>.<br />

<strong>Phosphoros</strong> var en nyromantisk tidskrift<br />

som utgavs 1810–14 av en trupp uppsaliensiska<br />

östgötar. I spetsen stod författaren och<br />

litteraturkritikern Per Daniel Amadeus Atterbom.<br />

Trots att vi idag skulle beskriva Atterbom &<br />

CO:s åsikter som gräsligt mossiga, så betraktades<br />

tidskriften av dess samtid som revolutionär. I<br />

<strong>Phosphoros</strong> förklarades det krig mot – hör och<br />

häpna – ”hela systemet av den rådande<br />

bildningen, hela summan av lättsinnighet,<br />

duglöshet, irreligiositet, immoralitet, okunnighet,<br />

apatriotism, otro, övertro, som sammanblandande<br />

utgjorde den verkliga och sanna kärnan av<br />

nationens karaktär och bildning”.<br />

Har jag någon poäng med denna återblick<br />

i 1800-talets litterära och politiska<br />

idéströmningar? Nej, egentligen inte. Jag vill bara<br />

säga att en liknande krigsförklaring skickades<br />

under min redaktörstid till de kuratorer som inte<br />

lämnade in sina spalter i tid, och så sent som igår<br />

damp ett dylikt brev ner i min brevlåda<br />

undertecknad av min kära redaktör Elisa.<br />

Summa summarum: traditioner är till för<br />

att bevaras, men ibland så förändras de, eller nåt.<br />

Men en sak som är säker är att en kurator aldrig<br />

kommer skicka in en spalt i tid.<br />

Er lättsinniga, duglösa, immoraliska och apatriotiska<br />

förste kurator<br />

Hugo Jonsson


Kära Östgötar!<br />

Nu går vi mot ljusare tider, och tur är väl<br />

det! Jag kan inte vara ensam om att tycka att<br />

när jul och nyår väl är förbi så får våren gärna<br />

komma så snart som möjligt. Och i takt med att<br />

det blivit både ljusare och längre dagar så har<br />

även vårt stora fina gula hus vaknat från sin<br />

dvala och åter igen blivit full med liv och<br />

rörelse, och tur är väl även det!<br />

Januari blev lite av en slow start men<br />

sedan våra verksamheter öppnat igen och<br />

recceperioden tog fart har Uppsalas studenter<br />

åter flockats för att hänga, fika, dricka öl och<br />

deltaga i diverse aktiviteter på ’Studenternas<br />

andra hem’. Med risk för att låta som någon<br />

som tänker på pengar hela dagarna (skyldig) så<br />

gör det mig väldigt glad och lugn att se huset<br />

fullt av både ämbetsverkare och gäster som<br />

tillsammans bidrar till att verksamheten går<br />

runt. Ni är guld värda, utan er skulle ÖG inte<br />

finnas, så tusen tack för allt ni gör!<br />

Varma hälsningar,<br />

Emma Andersson, Andre kurator<br />

Kära Östgötar!<br />

Som ni kanske märkt vid det här laget är<br />

jag, mina två retorikkurser till trots, knappast<br />

någon talare. Det skrivna ordet är jag betydligt mer<br />

bekväm med, så det är väl synd att många fler<br />

kommer lyssna på mina tråkiga tråkiga<br />

förmaningstal än det är som kommer läsa den här<br />

spalten. Oh well! Temat på detta nummer är På<br />

Kul-tur, vilket inte bara är väldigt fyndigt utan<br />

också roligt för en kulturfantast som jag. Fick<br />

faktiskt senast igår höra av min käre kollega tillika<br />

förste kurator Hugo Jonsson att jag borde sluta<br />

lägga mig i kulturverksamheten, men jag kan bara<br />

inte låta bli. Så nu tänker jag lägga mig i lite till,<br />

här kommer mina hetaste kulturtips för februari!<br />

Låten "Öl” av Hasse Alfredsson! Världens i<br />

särklass längsta och tråkigaste låt att sjunga på<br />

sittning, men har ni hört den inspelade versionen<br />

eller? Stämmorna i slutet, asså den är så himla bra!<br />

På sträckan Trädgårdsgatan 17A-Hemköp hinner<br />

man lyssna på den typ 5 gånger, vilket jag gör<br />

varje dag.<br />

ÖGs Café Norrköping! Uppsalas hetaste<br />

livescen och roligaste namn, iallafall om ni frågar<br />

era föräldrar. Vår första akt heter Dalmatin, vilket<br />

Hugo blev mycket upprörd över. “Det heter<br />

faktiskt Dalmatiner även i singular!!” sa han. Tur<br />

att tredje kurator la sig i kulturverksamheten då<br />

kan man tycka, skulle ju aldrig bli några<br />

livespelningar om inga artister med grammatiska<br />

fel i sina artistnamn får spela.<br />

<strong>Nya</strong> <strong>Phosphoros</strong>, nu med redaktör med<br />

mycket fräscht namn! Dessutom har jag hört att<br />

ÖGs hetaste singlar ska göra comeback, känns som<br />

en källa för mycket roligt skvaller. Själv fick man<br />

aldrig vara med trots evigt tjat på dåtidens<br />

redaktörer. Suck! Röstar för att ÖGs hetaste par<br />

ska bli en grej, men min kille är numera en PFDare<br />

så det priset lär man ju inte heller kamma hem.<br />

Er evigt trogne Tredje Kurator,<br />

Elise Ambec


Livet går upp och det går ner<br />

Ibland så känner kroppen att den inte orkar mer<br />

När livet är som mest skit<br />

Kan man handla sig en flaska sprit<br />

Ganska dum idé om du frågar mig<br />

Det lär inte funka för dig<br />

Alla säger att tiden läker alla sår<br />

Men tills dess finns det folk som kan bära dig på bår<br />

Simpla grejer kan göra mycket<br />

För att lätta lite på trycket<br />

En fråga om hur måendet är<br />

Eller en positiv kommentar om hur någon klär<br />

Det finns snart någon anledning att ropa hurra<br />

Allt kommer att bli bra<br />

Er låga 4Q<br />

Simon Larsson<br />

Kära Östgötar!<br />

Vid skrivandets stund är det dagen efter alla<br />

hjärtans dag. För att hålla mig till temat tänker jag<br />

skriva om min första kärlek, potatisen. Jag ÄLSKAR<br />

potatis. Jag måste ha varit max några månader<br />

gammal när jag såg min första potatis, men kärleken<br />

var inte direkt. Jag tyckte att de var lite tråkiga och<br />

inte hade någon personlighet. Men en varm<br />

sommarkväll lagade min mamma små, runda svenska<br />

potatisar. Hon serverade dem med en klick smör<br />

ovanpå. Och gud vad jag blev kär, där och då! Sen<br />

den dagen har jag varit förälskad och tackar aldrig<br />

nej. Jag gillar de på alla sätt, stora, små, runda,<br />

fyrkantiga, bruna, gula, vita, röda, kurviga, platta,<br />

stekta, friterade, ugnsbakade, lufttorkade, strimlade<br />

och mycket mycket mer. Jag har dock två favoriter<br />

som tävlar om att vara min main. På ena sidan har vi<br />

den franska potatisgratängen och på andra sidan har<br />

vi de klassiska pommesen.<br />

Hemliga receptet på min gratäng är att smälta lite<br />

smör och ha i det i sin blandning utöver de vanliga<br />

ingredienserna. Sen måste man låta sin gratäng vila i<br />

minst 30 minuter! När det kommer till pommes har jag<br />

också ett knep. Fritera dem först i en lägre grad för att<br />

tillaga dem, sen friterar man dem igen för att ge dem en<br />

krispig yta. Sen måste man salta direkt! Detta görs såklart<br />

på nya färska potatisar!<br />

Asch, hoppas ni fått ett litet lyft i vardagen med<br />

mitt inlägg. Ta hand om er.<br />

Med all kärlek Er Klubbmästare primus<br />

Philip Maras


jämlikhetsgruppen<br />

undrar<br />

Vi har tänkt på och hört att det<br />

uppstår en personcentrering och<br />

personkultut kring män mer än kring<br />

kvinnor på Nationen. Med det menar vi<br />

att män får mer fokus och får en<br />

social roll tilldelad därefter. Hur<br />

känner du kring detta?<br />

Skicka in ditt svar till jämlikhetsgruppen på<br />

jamlikhet@ostgotanation.se. Svaren kan komma<br />

att användas i ett framtida nummer, men är<br />

anonyma. Endast jämlihetsgruppen läser ditt<br />

svar. Om du inte vill ha ditt svar publicerat är vi<br />

ändå intresserade av att få höra dina tankar!<br />

Skriv då i ditt mail att du inte vill att ditt svar<br />

publiceras.


Alla tiders Östgötar på Generationsgasque<br />

Den 3 februari var det efter fem års lång väntan äntligen dags att återigen samla alla tiders<br />

östgötar för fest. Spänningen var minst sagt olidlig för vad kvällen skulle komma att föra<br />

med sig. Vad händer när man förenar nutidens östgötar med dåtidens östgötar? Var det<br />

egentligen bättre förr? Och vad har en röd clownnäsa med allt detta att göra?<br />

Stora salen var som vanligt klädd i sin allra finaste<br />

skrud, och i köket stod Liv Mazza och Martin<br />

Holmqvist redo att fylla huset med väldoftande<br />

ångor. Personalen, under ledning av hovmästare<br />

Noah Ojala Ahlgren, var ovanligt skärpt och redo<br />

att se till att alla gäster fick den bästa av service<br />

som vår nation är så vida känd för. Likaså visade<br />

kuratelet upp sig från sin allra bästa sida, väl<br />

rustade för att både assistera gästerna uppför den så<br />

hala trappan som att underhålla dem med det<br />

senaste skvallret från huset. Äntligen var de<br />

dessutom fem, om så åtminstone för en stund. Allt<br />

var precis som det skulle vara.<br />

Förste kurator Hugo Jonsson upplyste oss i<br />

sitt förmaningstal om ursprunget av det för oss nu<br />

aktiva så välkända uttrycket “Ah tjena!”. Precis<br />

innan han gick upp på scen viskade min bordsdam<br />

till mig att det ju måste vara något man sagt sen<br />

urminnes tider, vilket jag genast höll med om. Men<br />

tji fick vi, traditionen är tydligen knappt äldre än<br />

det numera avvecklade flipperspelet i källaren och<br />

vad gör väl inte det annat än att illustrera hur kort<br />

studentens minne faktiskt är.<br />

Hovmästare Noah Ojala Ahlgren kallar upp gästerna till Stora<br />

salen.


Tryggt nog var de erfarna och ytterst skickliga<br />

marskalkerna Elin Sterner och Laetitia Bergsmo på<br />

plats för att hålla stämningen i salen på topp.<br />

Kanske hade de trott att just denna sittning på sin<br />

höjd skulle innebära ett krossat vinglas eller en<br />

borttappad snavecbiljett, men de arma marskalkerna<br />

hann knappt smaka på förrätten innan de fick visa<br />

vad de gick för! Med studentmössan i högsta hugg<br />

sprang de raskt mellan borden och middagsgästerna<br />

för att med snäll men bestämd röst be dem att inte<br />

stå upp när personalen är i salen eller att det inte är<br />

tillåtet att ropa till sin gamla klubbverkarkompis på<br />

andra änden av bordet. Kanske stämmer det att det<br />

inte går att lära en gammal hund att sitta, men jag<br />

kan inte göra annat än att glädjas åt situationen och<br />

hoppas att jag är precis lika bångstyrig när jag själv<br />

går på generationsgasque i framtiden.<br />

Under kvällen bjöds det såklart på ett<br />

välklingande framträdande av Sånggripen, vilka<br />

gästades av alumnen Mats Åkerblom med en<br />

blygsam ålder på nittio vintrar. Sånganförare Agnes<br />

Lindkvist samt undertecknad fick östgötarna att<br />

vika sig av skratt genom både träffande och<br />

relaterbara skämt om bland annat Oscar II och den<br />

svalkande piggelinen i Rave Cave. Inspektor<br />

Pernilla Åsenlöf pratade om den gamla goda tiden,<br />

och historiograferna emeriti Ylva Ledberg och<br />

Matilda Sköld rimmade så slagfärdigt att man<br />

nästan svimmade. Teatermästare Alice Krigström<br />

Marskalk Elin Sterner ser till att några busiga östgötar<br />

sköter sig.<br />

Redan innan förrätten serverats fylldes stora salen med ett<br />

sorl av glada och stimmiga röster.<br />

Teatermästare Alice Krigström och redaktör Elisa<br />

Agnevall på dass.<br />

Sånggripen under ledning av Alexander Damsgaard bjuder<br />

som vanligt på skönsång.


Sist men inte minst så var det dags för<br />

kvällens äldste närvarande senior Anders Enström<br />

att tacka för den kväll som just passerat. Som om<br />

det vore julafton gav han sig ut bland publiken och<br />

delade ut klarröda clownnäsor till såväl personal<br />

som gäster. Att klä sig i clownnäsa verkade vara<br />

något av en ritual för vår käre senior, då det var<br />

något han gjorde när hans dotter var liten och<br />

nervös inför att stå på scen. På så sätt kunde hon<br />

bara leta efter den röda näsan bland åskådarna och<br />

känna att det fanns ett familjärt och tryggt ansikte<br />

nära till hands. Berättelsen får passa som en allegori<br />

för oss östgötar över alla generationer. Oavsett hur<br />

många mil från hembygden vi befinner oss, så fort<br />

vi skymtar den röda clownnäsan i publiken vet vi<br />

att vi inte är ensamma.<br />

Dags för en korv i varje hand?<br />

ackompanjerad av Elisa Agnevall och Felicia<br />

Wächter tog oss med på en virvlande resa genom<br />

ÖGs toaletthistoria, vilket fick min andra bordsdam<br />

(Alice Krigströms mor) att mellan skratten fälla en<br />

och annan tår av stolthet.<br />

Text av<br />

Magdalena Axskjöld


LANDSKAPS-<br />

KALLELSE<br />

Kära östgötar!<br />

Härmed kallas samtliga av er till vårterminens första<br />

lagtima landskap den 7 mars kl. 17.30 i Stora salen.<br />

Därefter bjuds det på en traditionsenligt sexa.<br />

Föredragningslista finnes på anslagstavlan samt på<br />

hemsidan.<br />

Hugo Jonsson, förste kurator


ÖG:s HETSTE<br />

SINGLAR<br />

Agnes Behrman<br />

Vad har du att erbjuda?<br />

En god salsicciapasta och klarna-skulder!<br />

Vad letar du efter i din drömpartner?<br />

Ett gott skratt och en mustasch.<br />

Och eftersom numret har kulturtema: vilken är din favoritfilm i<br />

genren romantik?<br />

Får man säga serie på temat romantik istället? I så fall är det Sex and the<br />

city. Världens bästa serie om kärlek, vad jag hade dött för att vara en rik<br />

kvinna i New York.<br />

Kan detta bli din<br />

hand i framtiden?


ThildaEngstrand<br />

Vad har du att erbjuda?<br />

Har mycket kärlek att ge. Efter många år som singel är det dags att hitta någon så jag kan<br />

få utlopp för det. Tycker om att göra det där lilla extra för någon jag tycker om. Typ fixa<br />

en mysig middag med tända ljus och lite vin. Kanske något hembakat på det. Som Björn<br />

Gustafsson en gång sjöng så fint: ”Jag kan diska laga mat… Va i tid och aldrig sen…. Och<br />

jag tycker det är jätte kul att lyssna på problem”. Utöver det kan man alltid lita på att jag<br />

skrattar åt skämt, oavsett hur dåliga de är. Låt oss inte heller glömma min främsta<br />

tillgång…. en 180 säng.<br />

Vad letar du efter i din drömpartner?<br />

Det är väl det vanliga som alla säger. Gärna någon som är snäll och omtänksam. Inte<br />

heller så dumt om man kan ha roligt tillsammans. Skulle inte säga att det är ett krav<br />

men hade varit trevligt med någon som tycker om att åka skidor. Kan också vara bra<br />

om han är villig eller åtminstone står ut med att lyssna på en orimlig mängd Taylor<br />

Swift och musik överlag. För mer info hänvisas till Laetitia Bergsmo som har min<br />

fullständiga lista haha.<br />

Och eftersom numret har kulturtema: vilken är din<br />

favoritfilm i genren romantik?<br />

Hur ska man kunna välja när det finns så många bra! En<br />

film jag sett 1 miljon gånger är dock Bridget Jones dagbok.<br />

Det är verkligen en av mina comfort filmer som jag<br />

aldrig tröttnar på. Den har humor, triangeldrama och<br />

utspelar sig i London på slutet av 90-talet. Vad mer kan<br />

man önska? Men just nu måsta jag nog säga att Anyone<br />

but you är en favorit. Det var en riktig feel good film som<br />

man skrattade sig igenom. Har inte kunnat sluta sjunga<br />

på Unwritten sen jag såg den.


DATE-NIGHT<br />

PASTA


Den här pastan har egentligen ett annat mer vågat namn som vi tyckte inte var riktigt<br />

passande för nationstidningen. De som vet, de vet... Så pass god är den!<br />

Varsågoda att laga en måltid som kan göra den gråaste av dagar till en fest. Kanske kan du<br />

bjuda någon du tycker om lite extra mycket, eller varför inte höra av dig till en av ÖGs<br />

hetaste singlar för en kväll de sent kommer glömma?! Här är den, dejtpastan - en favorit i<br />

repris från reccemottagningen!<br />

Med kärlek,<br />

Era kökschefer<br />

Du behöver till 4 portioner:<br />

Matfett<br />

1 Gul lök<br />

3 vitlöksklyftor<br />

500 g champinjoner<br />

En skvätt kantarell- eller<br />

umamifond<br />

0,5 dl Persilja (fryst funkar<br />

toppen)<br />

200 g Spenat (hackad eller blad)<br />

En skvimp vitt vin (ca. 2 dl)<br />

3-4 dl Grädde (havre för lägre<br />

klimatavtryck)<br />

500 g Pasta (helst tagliatelle)<br />

En skvätt Japansk soja<br />

(1-2 msk Majsstärkelse)<br />

En skvätt Tryffelolja<br />

Salt N peppa<br />

Hacka löken och ansa och slicea champisarna.<br />

Värm på en djup panna med matfett.<br />

Släng i lök och champisar i pannan och stek i några<br />

minuter på medelvärme tills de blir mjuka och härliga.<br />

In med persilja, spenat och svartpeppar och stek vidare i<br />

några minuter och rör om så allt gottar sig!<br />

Höj värmen på pannan. Dags för vin! Släng in önskad<br />

mängd! Och låt puttra på några minuter tills det kokar<br />

ner.<br />

Fonden kan nu adderas. Här kan det justeras beroende<br />

på hur mycket sälta och smak man vill ha!<br />

Koka pastan!<br />

Grädden ska ner i tjofräset! Kör i lite i taget tills du<br />

känner att det är en såsig sås och koka på ganska hög<br />

värme så den reduceras ner. Beroende på hur väl<br />

grädden krämar till sig kan man vispa ihop lite<br />

majsstärkelse med vatten som man kan reda ut såsen<br />

med för att tjocka till den. Det ska ju vara mycket<br />

krämigt!!!<br />

Häll i en liten skvätt soja i såsen!<br />

Stäng av såsplattan, men låt pannan stå kvar och blanda<br />

ner pastan tillsammans med en skvimp pastavatten. I<br />

med önskad mängd tryffelolja och blanda om!<br />

Justera med salt och peppar om det behövs!<br />

Addera lite parmesan och hackad persilja för extra<br />

lyxxxx.


En charmig dansk och hans sjungande gripar<br />

Det är inte en riktig gasque på Östgöta nation utan ett uppträdande från Sånggripen - nationens kör. Snart<br />

står Sånggripen även inför att uppträda med en egen vinterkonsert.<br />

— Det är alltid lite stressigt innan konserter och det är absolut lite nervositet. Men när man står där på scen<br />

känns det som att man är hemma, säger körordförande Magdalena Axskjöld.<br />

Alexander Damsgaard vid hans flygel.<br />

Strax före klockan åtta på en tisdagskväll kliver jag<br />

in i ÖG:s Stora sal. Framför mig är en grupp stolar<br />

utplacerade i en halvmåne och en ung man som<br />

sitter bakom en flygel. Rummet är fullt av<br />

människor och vacker körsång. Jag ställer mig<br />

längst bak i rummet i väntan på att jag ska få en<br />

möjlighet att prata med dirigenten och den<br />

sjungande massan. Mest spänd är jag på att äntligen<br />

få ställa min brinnande fråga: Vad gör en dirigent<br />

och behövs de egentligen? I min musikaliska<br />

okunnighet har jag alltid tänkt att dirigenten är ett<br />

ganska onödigt tillägg. Det känns ju som att<br />

sångarna skulle klara sig ganska bra även utan<br />

dirigenten – eller?<br />

När kören tar paus tar jag tillfället i akt och<br />

går fram till dirigenten, som heter Alexander<br />

Damsgaard. Alexander har utbildat sig till<br />

kördirigent vid Stockholms Musikhögskola och det<br />

första som slår mig med honom är hans charmiga<br />

danska brytning.<br />

— Jag flyttade från Danmark till Sverige hösten<br />

2022 och då såg jag att den här kören sökte en<br />

dirigent. Sedan dess har jag försökt lära mig<br />

svenska. De i kören har vant sig med att förstå min<br />

danska brytning, berättar Alexander. Han förklarar<br />

att det är dirigentens uppgift att planera alla<br />

repetitioner och välja ut vilka låtar som ska sjungas,<br />

tillsammans med ett repertoarråd. Han framhäver<br />

även att det är hans uppdrag att lära ut musiken till<br />

sångarna.


— Vissa kanske läser noter, vissa gör det kanske<br />

inte alls. Så jag säger ungefär: Nu tar vi sopranerna<br />

och så säger jag pling pling pling. Då försöker de<br />

sjunga efter mig. Sen säger jag, till exempel, nu tar<br />

vi det tillsammans med altarna och det låter såhär:<br />

pling pling pling pling. Och så får jag det att låta<br />

bra. Alexander tillägger att det kanske är många<br />

som undrar varför dirigenten behövs på själva<br />

uppvisningen.<br />

— Det undrar jag! utbrister jag nästan lite för<br />

angeläget.<br />

— Jag tycker att 95 procent av jobbet är gjort innan<br />

konserten, på alla tisdagsrepetitioner. På konserten<br />

ger jag tonarten och visar om vi ska sjunga starkare<br />

eller svagare. Men egentligen skulle de kanske klara<br />

sig utan mig på uppträdandet, berättar Alexander.<br />

Jag tänker att Alexander är ödmjuk och att det ändå<br />

låter som att dirigenten faktiskt är ganska viktig.<br />

Sånggripen grundades 1976 och är döpt<br />

efter gripen som pryder Östergötlands<br />

landsskapssköld. Idag har kören cirka 40<br />

medlemmar och uppträder på nationens alla<br />

gasquer, samt ger en till två egna konserter per<br />

termin. Magdalena Axsköljd och Josefin Mattsson<br />

innehar för tillfället ämbetena som nationskörens<br />

ordförande, respektive vice ordförande. Jag frågar<br />

dem båda vad som är det bästa med att sjunga i<br />

kör. Efter ett kort övervägande om svaret är för<br />

klyschigt eller inte, svarar Magdalena att ”det är<br />

roligt att träffa människor och att sjunga<br />

tillsammans”. Josefin svarar skämtsamt att det bästa<br />

med kören är att ”man får sjunga danska låtar”.<br />

Under tisdagsrepitionernas pauser bjuds det på fika<br />

och jag frågar därför nyfiket vad det finns för fika<br />

idag.<br />

— Två av dem som skulle fixa fika är sjuka och den<br />

tredje trodde att det var de andra som skulle fixa<br />

fika. Så det är vatten och te som bjuds på idag.<br />

Josefin vänder sig om till Magdalena och frågar i en<br />

anklagade ton:<br />

— Varför säljer du inte in kören bättre?<br />

Aktuellt för Sånggripen<br />

Vice kördordförnde Josefin Mattsson och körordförande<br />

Magdalena Axskjöld<br />

Näst på körens agenda är att framföra en<br />

vinterkonsert.<br />

— Då är konceptet vinter. Vi har inte haft någon<br />

julkonsert i år, så vi har sparat vinterlåtar till<br />

vinterkonserten. Det blir svenskt och nordiskt, med<br />

både en norsk och en isländsk tonsättare. Sen har vi<br />

en gospellåt som heter Keep your lamps trimmed and<br />

burning, som handlar om att man bara ska vänta<br />

tills att det blir bättre. Vi har också Even when he is<br />

silent som handlar om att man måste tro på att<br />

solen ska komma fram igen efter en lång vinter.<br />

Såklart ska vi också sjunga Here comes the sun av the<br />

Beatles, berättar Alexander.<br />

Efter pausen stannar jag en stund och<br />

lyssnar till körens ljuvliga toner. När jag smiter ut<br />

ur salen känner jag att jag främst har fått tre<br />

insikter. Att dirigenten är viktig, att jag är<br />

avundsjuk på folk som är tillräckligt duktiga för att<br />

sjunga i kör och att jag absolut inte kommer missa<br />

Sånggripens kommande vinterkonsert.<br />

Text av<br />

Elisa Agnevall<br />

Vinterkonserter 15.00 söndag<br />

den 25 februari och 19.00<br />

tisdag den 27 februari.<br />

Kören söker basar och tenorer,<br />

mejla<br />

insjungning@ostgotanation.se<br />

om du är intresserad.


Kultur i aktion<br />

“Success is the ability to move from one failure to another<br />

without loss of enthusiasm”<br />

Winston Churchill<br />

Som utlänning kommer jag från vad som kan anses vara en<br />

annan kultur, som har sina egna traditioner och finesser.<br />

Men detta gäller olika kulturer inom Sverige också. Men<br />

det finns en kultur som är gemensam mellan alla länder<br />

och dess tillämpning avgör framgången eller misslyckandet<br />

för varje strävan. Professionell kultur. Den skiljer sig åt<br />

runt om i världen, men målen är desamma och den<br />

anpassar sig till kulturen i det aktuella landet, vilket gör det<br />

till en gemensamhet mellan alla kulturer. Det är<br />

handlingskulturen och företagsamheten.<br />

Vad gör en bra handlingskultur? Inte själva<br />

handlingen utan att lära sig av den, göra tillväxt till den<br />

centrala delen av din kultur och belöna den. Jag läste<br />

nyligen att under det första puniska kriget korsfäste<br />

karthagerna bokstavligen befälhavare som misslyckades i<br />

sina handlingar medan romarna belönade framgångar,<br />

samtidigt som de minimerade efterspelen av<br />

misslyckanden.”Glory or bust”. Det var det romerska sättet,<br />

de hade ett ord, "Dignitas", som definierade värdet av en<br />

man i samhället och det bästa sättet att förtjäna namnet var<br />

att ge Rom ära i strid. Det var därför romarna vann det<br />

första puniska kriget.<br />

En liknande policy gäller i några av de mest<br />

framgångsrika företagen i världen. IBM har citerats säga:<br />

"Det enda sättet att lyckas dubbelt så snabbt är att<br />

misslyckas dubbelt så snabbt" och Toyotas kultur, som<br />

praktiskt taget alla framgångsrika företag i världen försöker<br />

efterlikna, innebär att göra misstag, små misstag, lära sig av<br />

dem och förfina din inställning till en situation. Dåliga<br />

idéer och dåliga handlingar hjälper dig att förstå hur man<br />

får bra idéer och gör bra handlingar. Så länge du lär dig<br />

har du inte misslyckats.<br />

Ur ett personligt perspektiv fungerar<br />

teknikbranschen på liknande sätt. DevOps, kulturen som<br />

jag har skrivit min bok om, innehåller särskilt två begrepp<br />

som förkroppsligar dessa principer: misslyckas snabbt och<br />

fokusera på problemet. Dessa koncept upprätthåller en<br />

förbättringskultur som inte skäms för att erkänna sina<br />

misstag och växa från dem. Den lägger inte heller skulden<br />

på någon enskild sak utan fokuserar istället på att åtgärda<br />

problem på ett hållbart sätt så att de inte dyker upp igen.<br />

Det är många saker att tänka på, men kan anta<br />

följande: det är mycket viktigare att göra något än att göra<br />

det korrekt. "Korrekt", kommer att visa sig under din resa,<br />

men det kräver ett enda steg från dig, ett steg som du inte<br />

får frukta att ta. Du måste ta detta steg utan att ta hänsyn<br />

till den känslomässiga vikten av tidigare misslyckanden och<br />

istället vara dig själv här och nu. Det är handlingskulturen,<br />

den kan passa in i vilken kultur som helst, den kan passa in<br />

i människors själar och forma dem till större människor.<br />

De som uppmuntrar denna kultur kommer att ta emot<br />

Dignitas och de som inte gör det ... hur ofta hör du om hur<br />

väl någon inte gjorde sitt jobb?<br />

Text av<br />

Ankur Roy


Medverkande<br />

Elisa Agnevall, redaktör<br />

Hugo Jonsson, ansvarig utgivare och kuratorsspaltsförfattare<br />

Axel Gjessing, nationsfotograf<br />

Emma Andersson, kuratorsspaltsförfattare<br />

Elise Ambec, kuratorsspaltsförfattare<br />

Simon Larsson, kuratorsspaltsförfattare,<br />

Philip Maras, klubbmästarsspaltsförfattare<br />

Jämlikhetsgruppen, skribenter<br />

Magdalena Axskjöld, skribent och intervjuad<br />

Agnes Behrman, het singel<br />

Thilda Engstrand, het singel<br />

Sigrid Forsström, receptmakare<br />

Gustav Ekesten, receptmakare<br />

Alexander Damsgaard, intervjuad<br />

Josefin Mattsson, intervjuad<br />

Ankur Roy, skribent<br />

Tack till alla som har medverkat och gjort tidningen möjlig!


HA DET!

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!