You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>den</strong> typen man gärna håller käften om.<br />
Hon hade trott att jag anammat ännu en<br />
tvångstanke, nämligen att rasta hun<strong>den</strong><br />
timmarna innan matchen. Det var delvis<br />
rätt. Det började samma dag som Blåvitt<br />
skulle premiärspela mot Häcken år 2000.<br />
Som vi alla vet hade vi två stycken helt<br />
miserabla säsonger i bagaget, och jag var<br />
nervös <strong>den</strong> gången då jag rastade hun<strong>den</strong>.<br />
Så hände det. Min irländska setter sätter<br />
sig och skiter precis utanför Häckens träningsanläggning<br />
Fjärdingplan, där de<br />
gulsvarta i lugnt tempo laddade upp inför<br />
matchen. När jag med min svarta plastpåse<br />
plockade upp <strong>den</strong> där vidriga, stinkande<br />
högen med havregryngrötens konsistens,<br />
så kom dom där vanliga tankarna<br />
upp i huvudet: Är det här ett gott eller ont<br />
tecken? Några timmar senare trodde jag<br />
mig ha svaret, då <strong>den</strong> där talangen vid<br />
namn Källström som alla hade snackat<br />
om i två år, i sin första allsvenska match,<br />
vid 17 års ålder, redan efter 45 sekunder<br />
gör mål. Hur det gick sedan, vet vi alla<br />
om. Rosen kvitterar efter 44 minuters helt<br />
miserabelt spel, och i andra spelar vi ut<br />
och vänder till en övertygande 3–1 seger.<br />
Jag kan tänka mig att spelarna i Häcken<br />
började känna igen mig när jag under de<br />
18 månader som följde gick fram och tillbaka<br />
i en evighet med min hund, precis<br />
framför Fjärdingsplan på en matchdag.<br />
Förtrollningen bröts vid nästa besök på<br />
Rambergsvallen, och är inget jag vill prata<br />
om.<br />
Sett ur ett vidskepligt perspektiv är det<br />
inte helt otroligt att vi tar SM-guld i år. Vi<br />
blir sämst tvåa. Mot oss har vi tre stockholmslag,<br />
Halmstad och Helsingborg i<br />
kampen. Där – som jag ser det – vi,<br />
Djurgår<strong>den</strong> och Helsingborg är de tre<br />
huvudfavoriterna. Ur det vidskepliga perspektivet<br />
går det åt skogen för stockholmslagen.<br />
Vår huvudstad är ju nämligen<br />
numera även fotbollshuvudstad. Det<br />
är ett mycket gott tecken. Jag är nämligen<br />
av <strong>den</strong> åsikten att:<br />
Göteborgsalliansen borde utmana sitt<br />
Stockholms-dito i en match om titeln, en<br />
gång för alla. Och förlora med flit. Om det<br />
finns någon titel i Sverige det vilar en förbannelse<br />
över, så är det <strong>den</strong>. Det hela började<br />
någon gång på 90-talet då Göteborgs<br />
fotbollsförbund gav sig <strong>den</strong>na kaxiga titel.<br />
Motiven till titeln fanns där. Svensk fotboll<br />
föddes i Göteborg, här spelades de<br />
första matcherna, här vanns de första och<br />
flesta SM-gul<strong>den</strong>, här fanns Sveriges enda<br />
europa-titlar, här fanns alla sorters publikrekord,<br />
och det är Göteborg som haft<br />
flest lag i Allsvenskan. Den första smällen<br />
kom redan något år efter då HBK gick och<br />
tog SM-guld framför Blåvitt vilka vunnit<br />
4 år i rad. Skandal! Året efter kom nästa<br />
smäll. AIK går och vinner ett helt otippat<br />
guld med hjälp av en effektiv grisdefensiv,<br />
samtidigt som Blåvitt efter kaos, tränaravhopp<br />
och värdelöst spel kommer åtta.<br />
Givetvis var ju stockholmarna dumma<br />
nog att anta utmaningen och utnämnde<br />
sig själva till fotbollshuvudstad. AIK var<br />
ju mästare, och de hade tokvärvat under<br />
vintern i en CL- satsning utan like.<br />
Dessutom hade Hammarby kommit trea<br />
året innan, och Djurgår<strong>den</strong> gjorde allsvensk<br />
comeback. I DN gjorde man en<br />
jämförelse av de båda städernas 6 lag och<br />
kom fram till att nu var Stockholm titelinnehavare.<br />
PANG! sa det. AIK som<br />
även tokvärvade under sommaren och<br />
inhandlade två landslagsmän, stod för <strong>den</strong><br />
mest spektakulära guldmissen sedan<br />
Blåvitts 86, Djurgår<strong>den</strong> åkte ur med<br />
ändan före och Hammarby klarade sig<br />
kvar med nöd och näppe. Samtidigt höll<br />
sig Göteborgslagen kvar och två nya tillkom.<br />
För första gången hade en stad fem<br />
lag i allsvenskan. Huvudstadstiteln var<br />
tillbaka i väst under högljutt pipande från<br />
diverse ”experter” i diverse rikstäckande<br />
media. Vi var titelinnehavare igen, och<br />
stora i käften var vi också. Lite mindre<br />
kaxiga blev vi när de tre sista lagen vid<br />
seriens slut kom från Göteborg, men då<br />
många ansåg att alla de tre göteborgslagen<br />
som helhet höll högre klass än åtminstone<br />
två av stockholmslagen året efter, så<br />
klängde vi oss fast vid titeln ett år till. Det<br />
skulle vi inte ha gjort. Det har vi smärtsamt<br />
fått erfara, och det är inget jag vill<br />
prata om.<br />
Så här står vi nu, med en huvudstad som i<br />
sin fåfänga även stoltserar som fotbollshuvudstad,<br />
och får medhåll av en enig presskår<br />
och befolkning. Utgångsläget kunde<br />
inte vara bättre för oss, i synnerhet med<br />
tanke på att Djurgår<strong>den</strong>s viktigaste kugge,<br />
Maestro Rehn, förra året utnämndes till<br />
”årets järnkamin” av sin supporterklubb,<br />
vad det nu betyder med hockey- kvartarna<br />
i allmänhet och Nils Ekman i synnerhet<br />
i åtanke, då <strong>den</strong> sistnämnde även han<br />
är innehavare av samma titel. Som sagt, är<br />
det ett gott eller ont tecken? Är <strong>den</strong>na<br />
texten ett ont eller gott tecken? ÄR.........<br />
etc etc...<br />
Till sist: ordet gais-legend går inte igenom<br />
stavningskontrollen.<br />
Petter Lundgren<br />
Den <strong>12.</strong> <strong>mann</strong> 2/2002 Side 35
Change language