– HETT ÄMNE PÅ BRED FRONT - Svenska Cardiologföreningen

RAPPORT FRÅN VÅRMÖTET
➤
aktivitet efter hjärtinfarkt, vilket inte var helt
lätt att mäta. Frågan var om vi kunde lita på
patienternas uppgifter om sin fysiska aktivitet.
Resultatet visade att stegräknare i kombination
med patienternas självskattning av fysisk aktivitet
gav den mest kompletta bilden.
Pia Alsén, Trollhättan, berättade om faktorer
som påverkar patienters sjukdomsuppfattning
fyra månader efter hjärtinfarkt. Med Grounded
Theory som metod hade hon fått fram sex olika
kategorier. Det var intressant hur olika människor
uppfattar sin sjukdomssituation, förmågan
och tilltron till att kunna påverka. Det är viktigt
att vi som vårdpersonal är öppna för de individuella
olikheterna för att kunna ge ett bra stöd
som hjälper människor till livsstilsförändringar
och förbättrad hälsa.
Lena Hägglund, doktorand från Skellefteå,
fortsatte med föredrag om depression bland
äldre med eller utan hjärtsvikt som vårdas i primärvården.
Depression vid hjärtsvikt är vanligt
och även generellt bland äldre. Symptomen vid
hjärtsvikt, framförallt tröttheten, är inte specifika
och dessutom överlappande med symptomen
på depression. Det framkom att nivån av
depression var högre hos äldre med hjärtsviktsymptom
oberoende av objektivt mått på hjärtfunktion.
Den fysiska dimensionen av trötthet
var av större betydelse för att förklara skillna-
4/07 SVENSK CARDIOLOGI
42
den mellan grupperna än nivån av depression.
Det är viktigt att vi inte underskattar graden av
depression vid symptom av trötthet hos patienter
med hjärtsvikt. Det är också viktigt att diagnostisera
depression hos äldre utan hjärtsvikt.
Azar Hedemalm, doktorand från Göteb
org, föredrog om en jämförande studie av
symptom, behandling, utskrivningsplanering
och hälsoresultat mellan invandrare jämfört med
infödda svenskar som vårdats för hjärt-svikt.
Studien visade ingen tydlig skillnad mellan
grupperna, frånsett att invandrarna i större
omfattning remitterades till hjärtsviktsmottag-
”Mitt sunda förnuft är inte
lika med ditt.
För det är jag inte dum.
Beroende på vår bakgrund har
vi olika sunda förnuft”
ning för uppföljning. Språkkunnighet och tolkbehov
var otillräckligt dokumenterat i journalerna
och professionella tolkar underutnyttjade
vid in- och utskrivning. Slutsatserna var att professionella
tolkar kan innebära fördelar genom
ökad förståelse och förbättrad kommunikation
med patientgrupperna. Mot den bakgrunden
bör mer resurser avsättas för att rekrytera tolkar.
Symptom som vägledning
Nästa integrerade session, Symptom och tecken
vid hjärtsvikt – betydelsen för prognos och behandling,
var den verkliga höjdpunkten för mig som
sjuksköterska på en hjärtsviktsmottagning.
Inger Ekman inledde med frågeställningen
Symptom – kan vi lita på patienten? Symptom är
patientens egen uppfattning och tolkning av ett
onormalt fysiskt, emotionellt eller kognitivt tillstånd.
Det är en svår uppgift för oss som vårdpersonal
att bedöma vad någon känner.
Förvånande var att sömnsvårigheter (94 procent)
var det mest förekommande symptomet
som patienter med hjärtsvikt rapporterade,
sedan kom smärta (93 procent), därefter energibrist
(89 procent) och andnöd (89 procent)
(Ekman et al 2007). Det gav mig en tankeställare
eftersom vi i dag tyvärr ofta måste hänvisa
patienter att söka primärvården för sina sömnbesvär
och smärtor om de inte bedöms vara av
kardiell genes eller bieffekter av hjärtmediciner.
Frågan är, enligt Ekman, om symptom är
utryck för patologiska processer. Hon lyfte åter
fram vikten av att vi skiljer på symptom, patientens
känsla av illabefinnande (illness) och tecken
på sjukdomen (disease), som är observerbara och
mätbara (Ekman et al 2005). Patienternas egna
förklaringsmodeller är mycket viktiga. Patienter
med hjärtsvikt tror inte sällan att det är medicinerna
som gör dem trötta (Falk et al 2007).
Kurt Boman fortsatte sessionen med Symptom
som vägledning för klinikern och menade att vi tar
symptomen allt för mycket för givet. Definiti
oner för hjärtsvikt är egentligen värdelösa i
praktiken för det är inte dem som patienterna
klagar på när de söker. Det är symptomen som
ger vägledning till såväl diagnos, livskvalitet
som behandling. Dyspné är en subjektiv upplevelse
av andningssvårigheter. Lindring av symptomen
är det viktigaste för patienten. Sömnapné
är underdiagnostiserat vid hjärtsvikt. Boman
avslutade med ”den onda cirkeln vid dyspné”,
där ökad andfåddhet leder till minskad fysisk
aktivitet som i sin tur leder till dekonditionering
och mer andfåddhet. Fysisk träning ger patienten
möjlighet att bryta cirkeln.
Karl Swedberg avslutade med Hjärtfunk tion,
tecken och symptom – vad vet vi om sambanden.
Charm-studien visade klart att ejektionsfraktion
inte är markör för graden av symptomgrad
eller livskvalitet (Lewis E et al 2007). Kombinationen
nedsatt EF och patienters rapportering
av svåra symptom kan predicera sjukhusvård
och mortalitet (Ekman et al 2005; 2007).
Swedberg framförde en intressant tanke om att
det kan finns ett överordnat centrum för reglering
av hjärtat och andra funktioner av betydelse
för cirkulationen. När hjärtfunktionen är
störd på något sätt känner ”centralen” av det och
genom återkoppling skickar ut signaler som
påverkar exempelvis andningen, Nt-proBNP
med feedback-system. Symptom bör bedömas
och dokumenteras lika noga som tecken i journalen.
I dag är det tyvärr ofta svårt att utläsa i
journalen hur patienten mår. På en fråga från
auditoriet om NT-proBNT, svarade Swedberg
att det är bäst att LYSSNA på patientens
beskrivning av sina symptom.