Ebokförlaget Serum

Ebokförlaget Serum
–1 –

Checkpoint Charlie
RILEY KRAP
(e-)Bokförlaget Serum
2001
–2 –

Checkpoint Charlie
- Kapitel 1
- Kapitel 2
- Kapitel 3
- Kapitel 4
- Kapitel 5
- Kapitel 6
- Kapitel 7
- Kapitel 8
- Kapitel 9
- Kapitel 10
- Kapitel 11
- Kapitel 12
- Kapitel 13
- Kapitel 14
- Kapitel 15
- Kapitel 16
- Kapitel 17
- Kapitel 18
- Kapitel 19
- Kapitel 20
- Kapitel 21
KAPITEL 22 - 43
–3 –

Checkpoint Charlie
- Kapitel 22
- Kapitel 23
- Kapitel 24
- Kapitel 25
- Kapitel 26
- Kapitel 27
- Kapitel 28
- Kapitel 29
- Kapitel 30
- Kapitel 31
- Kapitel 32
- Kapitel 33
- Kapitel 34
- Kapitel 35
- Kapitel 36
- Kapitel 37
- Kapitel 38
- Kapitel 39
- Kapitel 40
- Kapitel 41
- Kapitel 42
- Kapitel 43
KAPITEL 1 - 21
–4 –

Förord
Artificiellt liv kallas studiet av artificiella system som uppvi-
sar beteenden som är karaktäristiska för naturliga levande
system. Målet med denna relativt unga vetenskap är att skapa
liv, men inte i ett provrör utan i en dator. Detta bygger på
ansatsen att livets kärna inte är en organisms fysiska be-
ståndsdelar utan informationen om hur den är organiserad.
På universitet och högskolor världen över sitter dagens
Frankensteinar och försöker skapa sina egna datorbaserade
monster. Åtskilliga intressanta framsteg har gjorts inom detta
område där biologin möter datorvärlden. Det finns en fasci-
nerande vision om att artificiellt liv i framtiden kan komma
att utgöra ett hot mot mänskligheten. Minst lika fascinerande
är den möda som så många människor lägger ner för att på-
skynda denna utveckling. Människans gamla dröm om att
skapa liv är hägrande nära.
Boken har ett ben inom ämnet artificiellt liv och ett ben i
Hollywood och som alla vet väger alltid Hollywood tyngst.
Bokens syfte är främst att roa, men också att få läsaren att
drägla över det fantasieggande ämne som kallas artificiellt
liv.
Slut på reklamen, nu börjar filmen.
–5 –

”En ny artform frambringad av människan kommer att vara
ett långt mer betydelsefullt och intressant studieobjekt än
ytterligare en art som läggs till den oändliga raden av redan
registrerade arter.”
Charles Darwin
ur boken ”Om arternas uppkomst genom naturligt urval”
Omslag © 1999-2001 Tina Back
–6 –

Kapitel 1
Bläckfisken omslöt den försvarslösa forskningsubåten med
sina grova sugkoppsarmar. I kontrast till djuphavsmörkret
blev ljuskäglorna från ubåtens strålkastare skarpa som laser-
strålar. Allteftersom bläckfisken vände och vred på farkosten
följde ljuskäglorna med, vilket fick spektaklet att likna en
snurrande attraktion på ett kvällsöppet nöjesfält. Odjurets
tentakler trevade sig fram längs skrovet för att hitta något
som föll den i smaken, men dess tveksamhet avslöjade att
undervattensskepp inte ingick i vardagskosten. Dess stora
ögon begrundade farkosten och verkade fastna för det lilla
runda fönstret vid sidan, genom vars glas den kunde se en
man stå och skrika.
”Aaaaaaaaaaah!”
”Hur går det? Fågel, fisk eller mittemellan?”
”Det går fisk! Det tjänar inget till! Han blir bara mer in-
tresserad om jag skriker. Och dessutom blir jag hes i halsen.”
”Strunta i din hals nu! Vi kan väl först och främst tänka på
att inte bli uppätna!”
”Skrik du i så fall om du inte bryr dig om din hals! Jag är
helt slut!”
Bläckfisken roterade runt ubåten ytterligare ett halvt varv,
varpå en strålkastare knäcktes.
–7 –

Dess lampa slocknade omedelbart och den trasiga lyktan
sjönk sakta ner i det glupska mörkret. Havsmonstret släppte
hastigt greppet om ubåten, vilket fick farkosten i sin nyvunna
frihet att gunga fram och tillbaka ett tag innan den stabilise-
rade sig. Sedan blev det påtagligt tyst.
”Jag orkar inte med många svängar till. Jag känner mig
sjösjuk.”
”Dito.”
”Vänta förresten! Det är ju helt tyst! Tror du han har läm-
nat oss?”
”Det verkar så! Vi kan kolla! Var är sidofönstret? Jag blir
så desorienterad av alla turer.”
”Rakt ovanför dig.”
”Ja, där är det ja! Det verkar inte finnas någon bläckfisk åt
det hållet i alla fall.”
”Stämmer! Det verkar hoppfullt.”
”Han kanske svalde strålkastaren och insåg att ubåten inte
var något ätbart.”
”Ja, eller så kanske han svalde strålkastaren och skadade
sig så att han dog.”
”Cool, monstret dog! Hoppas att det stämmer. Sätt dig på
sätet igen så fortsätter vi neråt medan vi har tid.”
”Var är mitt säte?”
–8 –

”Där på väggen. Vi måste nog vrida på ubåten innan vi
kan sätta oss igen.”
Plötsligt skrek metallskrovet till i protest mot den stöt som
fick ubåten att tumla runt. Skriket övergick till ljudet av plåt
som knycklades ihop, ungefär som lätet från en bilkross i
händerna på en mafioso.
”Där är han! ”
”Livs levande live!”
Bläckfiskens tandade gap blottades till de båda upptäckts-
resandes förskräckelse. Det symmetriska mönstret av tusen-
tals jämnstora tänder avbröts av de två enorma hörntänderna.
Med ett kraftfullt hugg attackerade den fönstret, men utan
att lyckas brisera glaset.
Två tydliga stenskottsliknande sprickmönster visade var på
det skyddande glaset som hörntänderna hade landat.
”Jag orkar inte med det här!”
”Han är smart! Han har fattat att det är vi som är godbita-
rna och att metallhöljet bara är en presentförpackning.”
”Och att fönstret är dörren in.”
Bläckfisken högg till en andra gång mot glaset, som höll även
för detta försök. Två nya stjärnformade ärr blev det tillfälliga
delresultatet.
–9 –

oss.”
”Jag tror inte vi klarar det. Han kommer sätta tänderna i
”Bläckfiskar har inga tänder. Det kan väl inte vara en bläck-
fisk?”
”Vem har sagt att det är en bläckfisk?”
Med en överljudisk smäll sprängdes fönstret av det tredje
hugget varpå vatten exploderade in i ubåten och fyllde den
på en bråkdel av en sekund. De båda resenärernas bröst-
korgar trycktes omedelbart samman, vilket ledde till en snabb
död endast några sekunder senare. Det sista de såg i denna
grymma värld var hur bläckfisken tryckte sig in i ubåten med
överraskande smidighet.
En ung brunhårig kvinna och en äldre man med virrigt
grått hår applåderade ivrigt åt de båda ubåtsförarna, som höll
på att ta av sig sin virtual reality-utrustning.
”Vår färd gick inte så bra visst”, sade Axel Schmeckebier,
”undrar vem som bläckfisken åt upp först av oss?”
”Mig”, sade Klemens Zeller, ”det sista jag såg innan jag
dog var när han bet mig i foten precis när han kom in i
kabyssen.”
”Cool! Men det blev visst inte som vi hade planerat”, sade
Axel och tittade lite förläget bort mot professor Schröder, som
–10 –

tillhörde samma generation som Axels föräldrar. Egentligen
var han mest förlägen inför Renate, kvinnan vid professorns
sida, eftersom hon var just kvinna. Axel kände sig alltid för-
lägen i närheten av denna typ av varelser.
Nu hade han dock jobbat med Renate i två år så all ur-
sprunglig blyghet hade gått bort, men trots det kunde han
inte skaka bort känslan att det var lite pinsamt att bli uppä-
ten inför henne. Axel var i gott sällskap av sin kollega Klemens
som var, om möjligt, ännu längre från hederstiteln Casanova.
Ingen kunde beskylla någon av dem för att ansvarslöst strö
sin vildhavre för vinden. Det verkade vila en sensuell förban-
nelse över datorkillar som Axel och Klemens, även om det
kompenserades med att de hade lätt för att få välbetalda jobb.
Videojockeys på MTV sög åt sig all sexuell attraktionsför-
måga som svarta hål och lämnade bara kvar en sensuellfri,
men gigahertz-fylld värld att leva i. Men, man kunde ha
mycket kul med gigahertz också.
ner.”
”Ni var jättemodiga”, sade Renate, ”som små söta kani-
Axel rodnade medan Klemens log självsäkert eftersom han
lyckades med prestationen att missa ironin i Renates beröm.
”Jag är en kanin att lita på!”, sade Klemens och log själv-
säkert en kort stund innan han insåg själv hur löjligt det lät
–11 –

”Vänta, du var ironisk!”, sade Klemens.
”Du är en sådan människokännare!”, svarade Renate och
skrattade varmt.
Denna gången fattade Klemens ironin direkt eftersom han
visste att han inte var speciellt bra på att tolka andras käns-
lor och tonlägen. Men han var inte speciellt ledsen över det,
eftersom han tyckte det var en typiskt kvinnlig egenskap.
Klemens bekymmer var, liksom för Axel, snarare hur han
skulle kunna slå en bro över till den förstående kvinnliga
halvan av jordklotet.
I stort sett vilken representant som helst från den feminina
jordhalvan var välkommen och gärna Renate själv. De båda
rymdintresserade kompisarna Klemens och Axel brukade be-
skriva henne som kvinnan med universums snyggaste Hale-
Boppar, fast bara när hon inte var där givetvis. Klemens in-
såg att det var omöjligt att få Renate, eftersom han visste att
hon såg dem som väldigt omogna. Det var heller inget som
bekymrade honom eftersom han hade en lång lista av obe-
svarade kärlekar, där Renate inte ens fanns bland topp tio.
Hon var däremot överst på listan över Klemens kvinnliga
kompisar och dessutom den enda.
Klemens lade ner sina VR-glasögon intill en av kontroll-
bordets datorskärmar och råkade nästan välta Renates kaffe
–12 –

över den allmänna oredan.
”Hoppsan!”, sade Renate och hann snabbt få ut ena han-
den för att rädda kaffet från att rinna ut över alla antecknings-
papper, pennor, miniräknare och skrivarpapper som låg i en
enda röra på bordet. Renate lät blicken glida ner på sina föt-
ter där hon noterade att det var lika illa ställt på golvet. Hon
sparkade till en kabel så att hamnade i den stora ormgropen
av sladdar under bordet. De hade satt upp kabelstegar längs
väggarna i början, men de hade snabbt blivit fulla och nu i
stressen drog de bara sladdarna hipp som happ.
själv.
”Här är ganska stökigt”, konstaterade Renate torrt för sig
”Det var snopet att ni blev uppätna direkt i början av er
inspektionsrunda”, sade professor Kurt Schröder. ”Ni skulle
ju inspektera sektor tre, men nu blev ni uppätna halvvägs
ner till botten, så vi fick inte se något.”
”Vi kanske måste skaffa oss något vapen av något slag”,
sade Klemens entusiastiskt, ”till exempel en megablaster som
de har i filmen Terror Blood 3.”
”Ja, det kanske kan vara en idé för framtiden”, svarade
professor Schröder medan han log överseende åt det barns-
liga förslaget, ”men hur som helst vad jag tänkte säga var
att...Vad var det jag skulle säga egentligen?”
–13 –

”Jag tror att du var på väg att kommentera inspektions-
rundan”, hjälpte Renate.
”Ja just det, ni blev uppätna! Så var det! Jo, vad jag tänkte
säga var att även om ni blev uppätna så är det inte så farligt.
Tvärtom, är det en succé! Jag skall ett ringa samtal och se-
dan ses vi ses i fikarummet om tio minuter.”
Professor Schröder, chef för utvecklingsavdelningen för ar-
tificiellt liv inom världens största nöjessajtföretag WeAreVR,
kilade iväg med muntra steg. Vad han nyss hade fått se hade
gjort honom överlycklig, men också lite rådvill eftersom det
hade gått så fort. Nu var han tvungen att bestämma sig för
vad som skulle göras härnäst.
Han stannade upp och försökte minns vart han var på väg
och efter en snabb kontemplation fortsatte han in på konto-
ret.
Företaget WeAreVR drev virtuella nöjesvärldar som man
kunde koppla upp sig mot via nätet. WeAreVR var världens
största Virtual Reality (VR)-operatör och därmed också det
största nöjessajtföretaget alla kategorier.
Världen över kunde människor sätta på sig sina VR-glasö-
gon samt tillhörande handskar och vristband och sedan ta
sig in i önskad virtuell miljö. Väl uppkopplad till en virtuell
–14 –

värld gick det inte att skilja den åt från en verklig. Fjärran
var den tid då datorgrafiken var kantig och då det hackade
när man rörde sig, i alla fall med WeAreVR:s monsterdatorer.
Det berodde givetvis även på vad besökaren hade för dator
hemma och vilken slags uppkoppling. Däremot gick det inte
att undvika regelbundna datorkrascher, där den virtuella
världen plötsligt fastnade i ett stillbildsfoto eller helt enkelt
försvann med ett kryptiskt felmeddelande. Mänskligheten
kunde skapa många avancerade ting, men en dator som inte
kraschade var fortfarande en ouppnåelig dröm. Men så länge
man inte avbröts av datorkrascher var det dock som att ge
sig in i en annan verklighet. Man kunde träffa andra männis-
kor, se träden svaja i vinden och klättra upp i dem om man
hade lust, klappa kossorna på ängen eller själv vara en kossa
och klappa tillbaks.
Man kunde åka ut i rymden, ner i djuphavet, ha sex, döda
monster, sväva, åka utomlands, vara president eller åka till-
baka i tiden till stenåldern, andra världskriget (”Stalingrad
43” var mycket populärt och välgjort) eller transformera sig
själv till älg och försöka undvika att bli dödad under jakt-
säsongen. Kort sagt: du kunde vara när, var, vem eller vad
du ville. Eller som WeAreVR:s engelska reklamslogan löd:
”Don’t be yourself. Be what you want to be.”
–15 –

Sedan ett år tillbaka hade WeAreVR dessutom inlett en
helt ny vidareutveckling av VR-tjänsterna, nämligen
Remotely Operated Vehicles (ROV). ROV:ar var helt enkelt
fjärrstyrda robotar, vilket i sig själv inte var något nytt. Se-
dan länge hade ROV:ar använts för att ersätta människan i
farliga och krävande miljöer, som till exempel för att desar-
mera bomber eller för att göra underhålls- och inspektion-
sarbete i djuphavet.
Vad WeAreVR hade gjort var att lansera en helt ny tjänst
där vem som helst kunde koppla upp sig via nätet och hyra
en ROV enbart för att roa sig på en annan plats än där deras
kropp för tillfället befann sig. Det hade direkt blivit en succé
och det nya affärssegmentet expanderade kraftigt. Världen
över fanns allt fler företag som hyrde ut specialkonstruerade
ROV:ar till ständigt fler kunder. Konkurrensen var hård, men
WeAreVR satsade kraftigt och var därför även störst på detta
område. Numera var det möjligt för en kund i till exempel
Vignola i Italien, att ta på sig sin VR-utrustning och koppla
upp sig till en ROV-uthyrare i New York. Sedan kunde kun-
den bege sig ut på shoppingrunda längs Femte Avenyn.
Det fanns flera olika märken av ROV:ar att välja mellan,
där minimiutrustningen vanligtvis utgjordes av videokameror
för seendet, mikrofoner som öron och en högtalare som mun
monterade på en gående fjärrstyrd robot. När kunden i
–16 –

Vignola vred på huvudet, vred roboten samtidigt sitt huvud i
New York. ROV:en gick, tittade och talade helt efter hur kun-
den rörde sig och pratade i Vignola. På så vis kunde man gå
runt och shoppa och sedan skicka hem varorna med posten,
eller gå på konserter, besöka katastrofplatser eller bara ut
och turista en kväll på andra sidan jordklotet.
Det var härmed möjligt för själen att resa utan att behöva
ta med sig sin kropp, vilket hade skapat ett helt nytt
marknadssegment inom turistbranschen med timslånga
mikroresor. Det fanns ROV-uthyrare på alla turistorter, un-
der vattenytan, vid vulkaner och ett flertal på månen. Sär-
skilt det sistnämnda stället var populärt, eftersom alla ville
gå på månen minst en gång i sitt liv.
Folk spenderade allt mer tid på WeAreVR:s alla olika tjäns-
ter. Inget annat databasföretag kunde konkurrera på samma
nivå. Hjärnan bakom allt var Wolfgang Pforten, en äldre
datanörd från Berlin, som i sin ungdom startade WeAreVR,
men som snart fick hoppa av sina datateknikstudier för att
hinna med sitt företags explosionsartade tillväxt. Wolfgang
Pforten var en man med långsiktiga framtidsprognoser, vilka
förvisso inte alltid var helt korrekta, men som alltid fick en
stor publik att lyssna fascinerat när han förmedlade dem.
Han försökte tala så ofta som möjligt i medierna för att
framstå som en framtidsguru och därmed skapa den livs-
–17 –

nödvändiga hitech-imagen för WeAreVR:s tjänster och ak-
tier. På grund av sitt företags storlek mottogs hans uttalan-
den mer som profetior än som de gissningar de egentligen
var. Likt en shaman försökte han se in i framtiden och lyssna
på framtidsandarna som bodde i allt från datorprogram till
höghastighetståg, allt medan folkets representanter nyhets-
journalisterna lyssnade andäktigt och trummade vidare till
resten av stammen vad herr Pforten hade sett.
Liksom i gamla tider var det viktigare med sättet det sa-
des än innehållet i profetiorna. Förr var det viktigt att byns
medicinmän hoppade runt bland rökelse och hojtade
besvärjelser med slutna ögon, medan dagens kloka män var
tvungna att visa en virtuell rekonstruktion av framtiden
medan de rabblade de senaste tekniska modeorden som
magiska mantra. Dessutom var en guru tvungen att tro på en
totalt omvälvande framtid och inte bara på några sövande
marginella förändringar. Om ett konkurrerande företags por-
talfigur trodde att vart hem skulle ha tre datorer i genom-
snitt i framtiden så trodde herr Pforten att varje klädesplagg
skulle innehålla minst fyra mikrochip om några år. Det var
en kamp att ständigt ligga i täten som framtidsorakel, men
Wolfgang Pforten tyckte om sin roll som shaman och det
tyckte tydligen även folk i allmänhet, att döma av WeAreVR:s
höga börskurs, vilket var Herr Pfortens lön för mödan.
–18 –

Han var väldigt rik, närmare bestämt världens rikaste el-
ler näst rikaste beroende på dagskursen på börsen. Men han
slog sig inte till ro med vad han hade utan var ständigt på
jakt efter nya inkomstkällor, varför mycket av vinsten plöj-
des ner i forskning och utveckling. En av de mest lovande
nya satsningarna var utvecklingsavdelningen för artificiellt
liv, med andra ord professor Schröders avdelning.
Professorn kom inrusande i fikarummet där de övriga ingen-
jörerna satt och småpratade medan de väntade på att mötet
skulle börja. Egentligen fanns det ingen anledning för ho-
nom att fara fram som en virvelvind, men han var så ivrig på
grund av det senaste resultatet.
”Okej”, sade professor Schröder och harklade sig, ”det går
som ni har märkt mycket bättre än vi hade kunnat förutse.
Faktum är att varje vecka har vi kunnat iaktta en ny och in-
telligentare livsform i EcoSea. Men det vi såg nyss, det där
bläckfiskliknande monstret, det slår alla rekord! De väsen vi
har sett innan har varit fiskar, sälar som alla har varit ganska
intelligenta, men det här liknar ju ingenting.
Det måste ju ändå varit en utvecklingsprocess som pågått
länge. Hur har vi kunnat missa den innan?”
”Vi måste tänka på att EcoSea är gigantiskt stort”, sade
Renate, ”när vi gör våra inspektionsrundor så måste vi ha
tur för att upptäcka en viss specifik art.
–19 –

De flesta ser vi troligtvis inte. Det är ju inte lättare att hitta
något i EcoSea än i en lika stor bit av ett riktigt hav. Tvärtom
är det svårare efter som evolutionen i EcoSea går i turbofart
jämfört med i verkligheten. Vi hinner inte med helt enkelt.”
”Det är skitcool”, sade Klemens och nickade långsamt med
huvudet, ”vi har missat en hel bläckfisk. Woah!”
”Javisst”, sade Renate, ”jag håller helt med att det är fas-
cinerande. Det indikerar att evolutionshastigheten går mycket
fortare än vad vi trodde möjligt.”
”Stämmer!”, sade professor Schröder och reflekterade en
kort stund över vad han skulle säga härnäst, men utan fram-
gång. ”Jag skulle säga någonting men jag kommer inte på
vad.”
”Jo, du skulle säga troligtvis vad vi skall göra nu. Vad är
nästa etapp?”, bistod Axel.
”Ja just det. Vad jag skulle säga var att bläckfisken är ett
bevis för att vi nu har kommit så långt att det är dags att
presentera vårt resultat. Därför ringde jag nyss till herr
Pfortens sekreterare och bokade in en tid. Han kommer hit
klockan 15 prick imorgon för att personligen ta del av resul-
taten.”
”Ursäkta”, sade Klemens, ”men är vi verkligen klara? Jag
har inte hunnit programmera klart slussarna. Och Axel är
inte mer än halvvägs med sitt feldetektorprogram.”
–20 –

”Jag håller med dig Klemens”, svarade professor Schrö-
der, ”men vi hinner inte göra allt det vi skulle önska. Vi måste
ha ut EcoSea på marknaden så fort som möjligt så att vi kan
börja tjäna pengar. Vi har en stor, men dock begränsad bud-
get.”
”Vi får prioritera säkerheten”, sade Renate, ”vi satsar på
att bli färdiga med allt som har med säkerhet att göra så får
vi lämna mindre akuta program till senare.”
”Hoppas våra säkerhetsprogram är buggfria”, sade
Klemens, ”annars kommer det att gå fisk.”
”Nej var lugn, det kommer gå fågel.”, sade Axel.
”Vad då fisk och fågel?”, frågade professor Schröder för-
virrat.
”Det är bara Axel och Klemens internslang”, förklarade
Renate moderligt, ”de har massa konstiga ord för sig. Som
det där med Hale-Bopp till exempel.”
Axel gapade av förvåning och blev alldeles röd i ansiktet.
Klemens fnissade och tittade förläget ner i bordet.
–21 –

Kapitel 2
Väggen sprängdes och hela rummet fylldes av pulveriserad
betong som lade sig som en tjock dimma. Johan försökte se
Lotus genom den ogenomträngliga röken, men utan fram-
gång. Han trevade med ena handen framför sig likt en blind
man och lyckades få tag i något mänskligt.
”Är du okej Lotus?”
”Ja visst, ingen fara.”
Röken lättade gradvis allteftersom betongpartiklarna sjönk
till golvet och efter ett tag kunde han återigen se Lotus an-
sikte. Han såg ut att vara oskadd, men han hade blivit helt
gråpudrad av betongmolnet. Johan kollade sin egen kropp
och noterade att han själv däremot hade blivit träffad i ax-
eln. Blod färgade hans kamouflageuniform mörkröd och
fläcken fortsatte att växa.
”Okej, sprängladdningen lyckades.”, sade Lotus och tit-
tade på det nyblivna hålet i betongväggen, ”Släng in en hand-
granat genom hålet.”
Johan lossade den enda kvarvarande handgranaten från sitt
bälte och drog ur säkringen. Han lättade på dess handtag för
att antända handgranaten och efter två långa sekunder
–22 –

slängde han in den genom hålet och tryckte sig snabbt upp
mot väggen. Handgranaten exploderade sekunden senare
varpå metallsplitter spreds ut genom hålet och perforerade
väggen mitt emot.
”Okej, vi går in”, sade Lotus.
Lotus dök in genom hålet och Johan följde snabbt efter.
Fönstrena i det nya rummet var helt utblåsta. Två blodiga
människokroppar med förvridna lemmar låg på det annars
tomma betongsterila golvet. En bortsprängd oidentifierbar
kroppsdel i form av en köttslamsa låg intill bortre väggen.
Det gick inte att se vilken av de två kropparna den en gång
hade tillhört. De gick försiktigt över rummet med k-pistarna
skjutklara likt en amerikansk pluton på ett vietnamesiskt ris-
fält. En av de två kropparna gnydde till, vilket omedelbart
besvarades av Johans automatkarbin med en skottsalva i
bröstet följt av ytterligare en i huvudet.
”Lugn Johan”, sade Lotus, ”du måste spara på ammuni-
tionen.”
De nådde den dörrlösa utgången på andra sidan rummet
och ställde sig på var sin sida.
”Har du en handgranat?”
”Nix, det var den sista.”
–23 –

”Fan, jag har inte heller några kvar. Johan, jag räknar till
tre. På tre går vi samtidigt genom dörröppningen. Du skjuter
allt som rör sig åt höger och jag tar vänster sida. Beredd?”
Johan nickade sammanbitet.
”Ett...två...tre!”
De tog samtidigt steget över tröskeln. Johan kände det som
om han rörde sig i slow-motion. När han vände sig om åt
höger och fick han syn på två män som satt ihopkrupna på
golvet, båda med var sin k-pist riktad mot honom. Johan sik-
tade snabbt mot en av männen och tryckte av. Plötsligt slets
hela världen bort framför honom och han befann sig hemma
i föräldrahemmet i villaförorten Bjärred utanför Lund i den
verkliga världen.
”Mamma!”, protesterade Johan.
”Vi måste åka nu om du skall hinna med ditt tåg till Ber-
lin, Johan.”, sade mamman bestämt.
Från VR-glasögonen i mammas hand hördes smatter av k-
pistar. Ljus från glasögonen flimrade mot mammas jeans och
ljudet av Lotus klagan hördes svagt:
”Johan, fan gör något, skjut!”. Mer smatter av k-pistar
blandade sig med Lotus ”Jag dör Johan!” innan det blev tyst.
–24 –

”Morsan för fan, du kunde ha sagt till istället för riva av
mig glasögonen. Vi höll på att ta rekord i Sarajevo Snipers
och nu dog vi helt i onödan. Fan morsan!”
”Om vi skall hinna köra dig till stationen i Lund så måste
vi åka nu!”, bet modern ifrån sig surt.
”Okej, jag skall bara stänga av”. Johan slet åt sig glasögo-
nen och gick igenom menyerna.
”Thank you for playing Sarajevo Snipers from WeAreVR.
Do you really want to quit?”.
Johan pekade med sitt finger på ”Yes” och tog av sig glasögo-
nen, handskarna och vristbanden. Telefonen ringde och Jo-
han lyfte efter första signalen.
”Vad fan sysslade du med?”, frågade Lotus surt.
”Morsan kom in och ryckte av mig glasögonen precis när
jag vände mig åt höger. Hon är helt otrolig.”
”Nu missade vi rekordet!”, klagade Lotus.
”Jag vet, hon är som hon är. Det skall bli otroligt skönt att
flytta.”
”Ja, det kan jag tänka.”
”För övrigt måste jag dra nu. Vi måste köra för att hinna
med tåget till Berlin. Det var det morsan så smidigt försökte
säga.”
–25 –

”Bra, det tåget får du absolut inte missa. Det skall bli skit-
kul att träffa dig på riktigt.”
”Ja det blir första gången. Du får säkert nog av mig efter
ett tag.”
”Jag har redan nog! Men hör av dig när du har kommit hit
i alla fall. Vi kan ju göra ett nytt försök när du är utom räck-
håll för mammas långa arm.”
sen.”
”Vi hinner nog inte träffas förrän imorgon bitti på kur-
”Helt okej”, svarade Lotus, ”förbered dig på en överrask-
ning imorgon förresten”. Sedan blev det tyst följt av ett
väsande ljud då Johan hörde hur Lotus andades in genom en
inhalator för att mildra en uppkommande astmaattack. ”Kom
ihåg Johan”, fortsatte Lotus, ”en själ kan ha många ansik-
ten.”
”Va? Jag fattar ingenting.”
Lotus svarade bara med att skratta. Det var ofta som Lotus
sade saker som lät som om de kom från en långhårig guru på
en bergstopp. Ofta var det kloka saker, men som man inte
fattade direkt, förutom Lotus själv givetvis.
ten?”
”Vad menar du Lotus? Vad då en själ kan ha många ansik-
”Du måste ta tåget nu, Johan. Vi hinner nog inte prata
mer.”
–26 –

”Fan Lotus, nu sade du en sådan där gurugrej bara för att
den skall ligga och gnaga i mitt huvud.”
”Precis”, sade Lotus och flinade.
”Men jag måste verkligen sticka nu. Vi ses imorgon.”
”Okej, då får du veta.”
Johan slängde ner VR-grejorna i sin väska och skyndade sig
ut till bilen. Pappan satt redan vid ratten och hans mamma
stod och trampade utanför.
Johan hoppade in och begav sig iväg direkt. Mamma satt
bredvid och kommenterade pappa Jörgens körstil genom att
regelbundet ropa:
”Jörgen, se upp!”.
Tio minuter senare stod Johan med väskorna i handen vid
järnvägscentralen i Lund.
”Har du med dig allt nu? Du har inte glömt något? Har du
adressen till ditt studentrum, skola och allt det där, och...”
”Mamma, jag har allt. Lugna dig nu.”
”Och skriv nu och berätta vad som händer. Det kommer
bli så spännande. Du måste berätta allt.”
”Jaja jag lovar.”
Johan kramade om sina föräldrar, en i taget.
–27 –

”Kom gärna och hälsa på. Det skulle vara jättetrevligt, men
ge mig först lite tid att lära känna staden, så jag har något att
visa”, sade Johan.
”...ombordstigning på tåg mot Berlin på perrong 4 börjar
nu. Avgång om fem minuter. Rörelsehindrade kan...”
”Jag måste dra. Vi ses! Hej då!”
Johan vinkade adjö och skyndade iväg mot perrong.
Mamma och pappa Jörgen stod kvar vid bilen. Mamma
tittade frågande på Jörgen om de inte skulle gå efter Johan
och vinka av honom vid perrongen, men Jörgen rynkade lätt
på pannan och avrådde med en lätt skakning på huvudet,
eftersom han insåg att det skulle vara påfrestande för deras
son. Istället begav de sig till bilen.
Johan lämnade in sin resväska till bagageinlämningen.
Sin ryggsäck tog han med ombord på tåget. Johan kollade
på sin platsbiljett. Vagn 8, våning 2. Efter lite letande hittade
han sin kupé. Hans tre medresenärer satt redan på sina plat-
ser. Bredvid Johans säte satt en svart kostymklädd kille och
mitt emot satt en knubbig asiatisk tjej och en fuskblond dam
i mogen ålder. Ingen verkade känna varandra. Johan häl-
sade, öppnade sin väska och drog ut sina VR-glasögon, ena
VR-handsken och en Coca Cola. Han öppnade luckan till
bagagehyllan, tryckte in sin ryggsäck och stängde luckan.
–28 –

Sedan satte han sig till rätta på sitt breda, sköna säte och
pluggade in sina glasögon och handske.
Han lutade stolsryggen så att han satt skönt bakåtlutad.
Äntligen kunde han slappna av! Han öppnade Coca Cola-bur-
ken och drack njutningsfullt hela burken på en enda gång.
När han hade druckit klart gjorde han ett misslyckat försök
att ljudlöst rapa i smyg, vilket upptäcktes av den knubbiga
tjejen mitt emot som fnissade till. Johan log generat tillbaks
och satte sedan på sig VR-glasögonen. Han bläddrade ige-
nom menyerna och valde ”SVT:s nyhetsprogram Rapport,
senast uppdaterad 11.10”, det vill säga 8 minuter gammalt.
Johan klickade på programmet, den långa versionen, men
fick bara ”File Not Found” som svar. Han klickade på den
näst senaste upplagan av Rapport med större framgång.
En tågvärdinna kom in och kollade att allt stod rätt till.
Mest kom hon nog in för att le åt de nya medresenärerna.
Tåget började röra på sig samtidigt som det första nyhetsin-
laget visade en LO-arrangerad missnöjesdemonstration i
Göteborg. Strax avbröts nyhetsinslaget av lokförarens väl-
komsttal till de nypåstigna.
”Välkommen ombord ...(paus)...Johan... på din färd med
HansaExpress på sträckan ...Lund-Berlin... Färden kommer
att ta ...fyra... timmar och ...fyra... minuter, vilket ger en be-
räknad ankomst i ...Berlin... klockan ...16.29... Jag hoppas
–29 –

att du har kommit väl tillrätta och har hittat de rekreations-
möjligheter som vi har att erbjuda. Tveka annars inte att ta
kontakt med din tågvärdinna eller bläddra dig igenom de
olika menyerna i vår Infobar. Annars ...Johan... så kan du
alltid nå mig direkt på min personliga kod ”lokis”. Jag hop-
pas du får en angenäm resa med oss på HansaExpress.”
Lokföraren, som av någon anledning såg ut som den kände
norrbottniska skådespelaren Henrik Al Askary avslutade med
ett Colgateleende och en lätt blinkning mot Johan. Nyhets-
bilderna från LO-demonstrationen fortsatte så fort Henrik
Al Askarys ansikte hade försvunnit.
”Det är så jäkla orättvist”, förklarade en fackledare på
makrillstänkande göteborgska.
Tågdunket fick Johan att slumra till precis innan han fick
veta svaret på journalistens utredande fråga:
”Vad tycker du om direktörernas löner?”
Trettio minuter senare vaknade Johan upp med ett ryck när
tåget stannade vid huvudbangården i Köpenhamn. Hans VR-
glasögon hade trillat ner på sniskan. Med ena ögat såg han
hur den lilla knubbiga tjejen och tanten satt och pratade mitt
emot medan han i sitt andra öga, som fortfarande var täckt
av VR-glasögonen, kunde se det sista Rapportinslaget, där
–30 –

de frågade en handfull folk på gatan om de tyckte bäst om
hög eller låg arbetslöshet. Johan tog av sig sina glasögon och
lutade tillbaka stolen ännu mer.
Nu skulle han studera tre år i Berlin vid TU, Technische
Univsersität. Han hade redan läst de första två åren i histo-
risk rekonstruktion på distans där vissa kurser hade hållits
på Lunds Universitet (Lunds Universitet ingick i samma
studentutbytesnätverk som TU Berlin). Han hade hela tiden
varit inskriven på TU och hade följt de flesta föreläsningarna,
och därigenom lärt känna ett antal personer från föreläs-
ningar och grupparbeten, men inte speciellt många eftersom
den något sterila VR-uppkopplingen ledde till att det tende-
rade att bli mer prat om nytta än nöje. Tyska hade han pratat
regelbundet i två år så det flöt fint.
Hans sociala liv hade han haft i Lund och det var således
på nationer som VG, Helsingkrona och ÖG som han hade
slagit runt på kvällarna. Nu skulle hans tudelade liv ta slut
och det var dags att skaffa sig ett socialt liv på plats. Han såg
fram emot att prova på Berlins nattliv, umgås med de kur-
sare han kände och skaffa sig nya polare. Framförallt såg han
fram mot att träffa de han kände bäst i Berlin, nämligen Lo-
tus och Jörn. Båda två hade börjat plugga samtidigt som ho-
nom för två år sedan, fast de hade hela tiden läst i Berlin.
–31 –

Båda var infödda berlinare och såg ganska bra ut så de
borde känna en hel del tjejer, tänkte Johan ikapp med sina
hormoner. Skulle bli intressant att se hur det var att gå ut
med dem och inte som vanligt bara sitta och snacka skit, vil-
ket de brukade göra på skolans virtuella café. Jörn såg mest
ut som en rockkille från 1950-talet med jeans och slickat svart
hår. Han var lite småknäpp, men väldigt kul. Lotus var mer
sober och liknade nästan på pricken Clark Gable.
Av någon anledning kallades Lotus för Geten ibland, men
varför visst inte Johan för han såg verkligen inte ut som en
get. Vad hade förresten Lotus menat med det där ”En själ
kan ha många ansikten”? Johan slog undan tanken. Han fick
bärga sig till imorgon.
Det var inte möjligt att gissa sig till vad något så flummigt
skulle kunna vara. Det skulle bli vansinnigt kul att komma
till Berlin i alla fall. Det var ju inte vilken stad som helst, utan
en metropol.
Han somnade till slut in igen. Denna gången sov han hela
vägen medan tåget susade snabbt fram över Danmarks
slätter, över Fehmarbron och in till Hamburg stad. Han sov
som en stock ända till Berlins utkanter. Först när tåget
började sakta in vid Berlins förorter en dryg timme efter de
hade lämnat Hamburgs centralstation, började Johan att
–32 –

vakna till. Tåget fortsatte i reducerad fart och Johan kunde
se riksdagshuset i kanten av Tiergarten och lite längre bort
kunde han skönja TV-tornet der Alex, som omgärdades av
höga skyskrapor. Minuten senare stannade tåget vid Lehrter
Hauptbahnhof, Berlins centralstation.
Utanför tåget hördes en ekande högtalarröst som rabblade
ankommande och avgående tåg. Johan stoppade ner sina VR-
glasögon och handskar i väskan och stängde den. Han släppte
förbi den äldre damen mitt emot och följde sedan henne ut
ur kupén. Ute på perrongen möttes han av ett hav av
människor. ”Abfahrt nach Hamburg-Kopenhagen-Malmö in
20 Minuten” förkunnade högtalarrösten så det ekade.
Johan skyndade sig iväg till bagagebandet och såg att alla
väskor redan var ute på bandet. Johan tryckte sig något oartigt
fram i folkmassan och lyckades få fatt i sin stora gråa resväska
som vägde som bly. Han bestämde sig för att satsa på taxi
istället för S- eller U-bahn och började gå i den riktning som
en gul ”Ausgang Taxi”-skylt pekade.
Efter lite slit lyckades han tränga sig in i rätt folkflod, vilken
vällde ut mot huvudentrén. Vid utgången möttes de av heta
solstrålar. Johan var redan svettig av gångmarschen med
väskan som kändes som en fotboja. Han satte ner väskan för
att ta en kort paus och torkade sig om pannan. Platsen framför
Lehrter Hauptbahnhof var full med folk i rörelse. Unga tjejer
–33 –

med ryggsäck på väg ut mot stora äventyret, snickare på väg
till jobbet och kostymklädda herrar som skyndade sig fram
till taxibilarna som köade vid taxiskylten. Längs väggen låg
alkisar och mådde dåligt och längre bort hängde ett
tonårsgäng där ansiktstatueringar verkade vara högsta mode.
Några av dem stod mitt i folkströmmen med en skylt i
handen och förkunnade sitt behov av pengar. Titt som tätt
skrek de efter någon som hade vägrat att bidra.
Johan fattade väskan igen och följde strömmen bort mot
taxibilarna. En kille med rött kort hår och maoriinspirerade
ansiktstatueringar stoppade Johan.
”Har du några pengar du kan avvara min vän?”, sade han
till Johan och log ett ödleleende.
”Tyvärr inte”, sade Johan och tittade med ursäktande min
in i de rödsprängda ögonvitorna med de onaturligt små
pupillerna.
Ödlekillen som hade fått nog av för många nej i rad blev
förbannad.
”Quatsch!”, skrek han och gav Johan en knuff, vilket fick
Johan att tappa balansen och trilla baklänges ner på en
uteliggare som sov på en pappskiva. Johans vänstra armbåge
landade på uteliggarens ena hand, vilken fick ta upp stöten
av nästan hela Johans fallande kropp förutom huvudet som
–34 –

slog i cementväggen. Johan reste sig hastigt upp igen eftersom
han insåg att han hade landat illa på uteliggaren.
”Ursäkta, ursäkta”, sade han till den sovande alkisen
medan han kände hur huvudet bultade efter smällen mot
väggen, ”det var inte meningen. Hur gick det?”
Alkisen svarade inte. Han låg utsträckt i samma ställning som
innan. En våt kornig fläck på marken under hans mun
avslöjade att han måste ha kräkts för ett tag sedan,
uppskattningsvis för några par timmar sedan. Johan kände
på hans fårade hand och undrade om han hade skadat den,
men han kunde inte avgöra huruvida något ben var brutet
eller ej. Uteliggaren hade grått, stripigt hår som låg ner över
hans rockslag.
Han var klädd i en mörkbrun gammal rock och gråblå,
smutsiga byxor. Han luktade en blandning av färsk spya och
gammal urin. Det lugnade Johan något att mannen låg i
framstupa sidoläge, med tanke på spyan. Då borde han i alla
fall kunna andas.
Kinden låg tryckt mot stenplattan och den halvöppna
munnen blottade de fåtal glesa tänder som återstod.
Skäggväxten var ojämn och hans hud hård efter år av
härdande utomhusluft. Mannen verkade vara i ungefär
sextioårsåldern, men kunde mycket väl vara yngre, eftersom
–35 –

hans dåliga tillstånd troligtvis fick honom att se äldre ut. På
fötterna hade han två lager sockor och gamla utslitna
sandaler.
De yttersta paret sockor var knallgula, vilket även den mössa
var som stack upp ur hans ena ficka. De gula klickarna livade
upp den annars jämnbrungråa lumphögen. Kanske hade
någon försökt piffa upp honom någon gång, tänkte Johan
och tittade sorgset på människovraket.
Johan smög ner en sedel i rockfickan på honom, så att
inte ödlekillen skulle se det. Det kändes som om han betalade
för att rena sitt samvete, vilket stämde ganska väl. Därefter
tog Johan väskan och lämnade mannen åt sitt öde. Johan
gick fram till en enpassagerartaxi. Han hörde bakom sig hur
ödlekillen utstötte ännu ett besvikelse-skrik över någon
förbipasserande som inte levde upp till förväntningarna.
Johan slängde in sina väskor i bakluckan och satte sig bredvid
taxichauffören.
”Vart vill ni?”, frågade taxichauffören och tryckte ner
elbilens gaspedal.
”Till studenthemmet i Blankenburg, Weissensee. Känner
ni till det?”
”Nej, inte riktigt, men var inte orolig, det är bara att knappa
in det på färddatorn”.
–36 –

Han slog in destinationen på sin färddator, samt valde
”snabbaste vägen”. En talande röst meddelande honom direkt
att han skulle ta vänster i nästa korsning. När de kom fram
till korsningen dök ett felmeddelande upp på skärmen: ”Fa-
tal Error 1313” med två valmöjligheter: ”Ignorera” eller
”Starta om”.
”Jag tror färddatorn håller på att krascha”, påpekade Johan
och kunde inte hindra ett leende på sina läppar.
”Nej då, det är ingen fara. Den har ett kraschsäkert
operativsystem. Det är bara att trycka på ”Ignorera” så
fortsätter den. Vi lever i moderna tider! Inga fler krascher
här inte!” sade chauffören och skrockade självsäkert.
Chauffören tryckte på ”Ignorera”-knappen på datorns skärm,
men inget hände. Han tryckte ytterligare en gång, men
fortfarande utan något resultat. Tredje gången han tryckte
slocknade färddatorn helt och hållet.
”Den kraschade visst”, sade Johan lätt roat.
Chauffören svarade inte. Resten av resan gjordes med hjälp
av en vanlig kraschsäker papperskarta, medan taxichauffören
försökte boota om färddatorn.
–37 –

Kapitel 3
”Välkommen till ert tredje år i historisk rekonstruktion.
För de av er som har läst på distans, är det ert första år i
Berlin. Hittills har ni läst mest grundkurser som matematik,
fysik, programmering, kommunikation och historia, men nu
börjar allvaret...”
Johan sneglade runt i hörsalen medan lektorn fortsatte att
orera. Drygt hundra personer var närvarande i salen, något
fler killar än tjejer och en del av tjejerna föll hormon-Johan
helt i smaken. Han hade hamnat bredvid en blek, spenslig
kille med armar och ben tunna som stickor. Han verkade var
albino, eftersom både hans hud och hår var kritvita. Man såg
inte mycket av de röda ögonen eftersom han kisade hela tiden.
Han verkade väldigt känslig för ljus. Killen såg ut som en
extrem datanörd med ovårdat rufsigt hår, blå jeans och en
vit sliten reklam T-shirt, vilket avslöjade att han inte brydde
sig om att följa det senaste modet. Han såg bräcklig ut som
om han skulle gå i kras om man rörde honom. Medan Johan
satt och betraktade den bleke killen vände sig han plötsligt
mot Johan och log.
”Kolla in bruden där framme”, sade albinon med nästan
onaturligt mörk och självsäker röst för att vara genererad från
–38 –

en sådan liten kropp. Han nickade menande mot en
välformad blondin som satt några säten nedanför.
”Öh, javars, hon är helt okej”, sade Johan lite tagen på
sängen.
”Jag noterade hur du iakttog mitt yttre”, fortsatte den
klenbyggda killen och log, ”både män och kvinnor häpnas
när de ser min läckra skapelse och jag förstår det. Men, jag
skulle föredra om du satt och spanade på bruden framför oss
istället. Jag skulle känna mig tryggare på något sätt”, sade
han och avslutade med ett brett självsäkert leende, vilket var
så brett att även hans kisande ögon verkade le.
”Va? Jag spanade inte på dig. Vad tror du? Skulle jag...?”
”Lugn”, sade killen och slängde upp sin taniga hand på
vilken var benknota noga kunde studeras.
Johan tog albinons hand och presenterade sig med sitt
förnamn, men albinon svarade inte med sitt namn.
”Jag tror inte jag behöver presentera mig”, sade albinon,
”du känner mig redan.”
”Ledsen, men du måste ha blandat ihop mig med någon
annan”, svarade Johan, ”jag har aldrig sett dig förut.”
”Du kanske inte har sett mig förut, men du känner mig.
Kom ihåg att en själ kan ha många ansikten.”
–39 –

Johan stelnade till.
Han tittade på albinon från topp till tå och utstötte bestört:
”Lotus?”
”Japp. Det är jag”, sade albinon och log.
”Vad har hänt?”, frågade Johan i chocktillstånd.
På andra sidan Lotus hörde Johan ett kvävt skratt. Killen som
flinade lutade sig fram mot den uppfällbara bänken. Han
försökte undertrycka fnisset, vilket resulterade i gurgel och
andnöd, som om han höll på att drunkna i sitt eget skratt.
Johan kände igen honom direkt. Han påminde till utseendet
om Travolta i filmen Grease, fast utan hakgrop.
”Jörn din jäkel”, viskade Johan till den fnittrande killen
för att inte störa föreläsningen, ”vad är det här?”
Jörn lutade sig över Lotus uppfällbara bord och skakade
hand med Johan. Ögonen rann av tårar.
”Kul att se dig Johan. Till och med skrattretande. Som jag
har väntat på denna dagen!”, stötte Jörn fram mellan
snyftningar och fniss, ”tycker du inte om Lotus nya
utseende?”
”Är detta verkligen Lotus?”, sade Johan och pekade på den
unge mannen mitt emellan dem.
”Ja, det är det”, sade Jörn och fick ett leende medhåll från
Lotus.
–40 –

”Jag fattar ingenting. Den Lotus som jag har träffat via
nätet ser inte alls ut som dig. Han är mörkhårig och har lite,
vad skall jag säga, renare drag.”
”Lite mer lik Clark Gable menar du?”, sade Lotus och
fortsatte att le.
”Ja, just det, precis som Clark Gable!”, sade Johan.
”Rock ’n’ roll!”, sade Jörn och brast ut i ett befriande skratt.
Rock ’n’ roll betydde i Jörns språkvärld att något var
fruktansvärt roligt, bra eller cool. Jörn var den enda som
Johan kände som använde ordet.
”...vidare är det viktigt att alltid anmäla sig till kurserna i
god tid för att vara säker på att få plats...”
”Jo, jag använde honom som mall”, sade Lotus och flinade
till så det fnös genom näsan.
”Tänk efter Johan”, sade Jörn, ”den Lotus du känner är
världens största klippa på allt som har med datorer och
kommunikation att göra. Vad Lotus har gjort är att han un-
der de två år vi har känt varandra har haft ett program i sin
dator som omvandlar den riktiga bilden av Lotus till en Clark
Gable-baserad man. Dessutom är bilden färglagd eftersom
utgångsbilden av Gable var svartvit, men det är mindre
viktigt. Om du lyssnar Johan, så känner du igen hans röst,
eller hur? Det är samma röst och samma Lotus.”
–41 –

”Jo, men jag kan inte fatta det. Lotus, är det verkligen du?”
”Du får vänja dig. Gammal vänskap, i ny förpackning”, sade
Lotus.
”Din jäkel”, sade Johan och lade sin hand på Lotus axel
och skakade om honom.
”Jag har alltid undrat hur en sådan välansad kille kunde
vara så obemärkt av en livstid framför datorskärmarna”,
Johan.
”Ursäkta, har ni där uppe något ni skulle vilja delge oss
andra?”, sade föreläsaren och tittade upp mot det
återförenade kompisgänget, som direkt slutade att tala.
”Nej, nej”, sade Jörn snabbt och tillade med svagare röst,
”typisk lärarkommentar.”
”Då går jag vidare”, fortsatte föreläsaren.
”Nu förstår du kanske varför jag kallas geten?”, viskade
Lotus och det förstod Johan direkt. Lotus såg verkligen ut
som en vit blek get, men utan horn och päls.
”...och så börjar vi med själva uppropet: Wilfried Afopa...”
De fortsatte att viska under uppropet och gick sedan ner till
det rökiga caféet för alla histrekare, det vill säga studenter i
historisk rekonstruktion. De pratade om allt möjligt som hade
hänt sedan sist. De hade inte hörts på hela sommaren och
hade mycket att berätta, men de återkom hela tiden till Lo-
tus förändrade skepnad. Johan kunde inte smälta att Lotus
–42 –

under de två år de hade känt varandra hade haft ett annat
yttre. Innan Johan hade anlänt till Berlin hade han inte ens
reflekterat över att han aldrig träffat Lotus och Jörn annat
än via diverse videokonferenser, röst- och videopost, grupp-
arbeten med mera.
Johan hade hela tiden tyckt sig känna Lotus och Jörn hur
bra som helst. Johan räknade Lotus och Jörn till sin närmsta
umgängeskrets. De hade inte bara träffats i skolan, utan även
hittat på saker på fritiden tillsammans. De hade åkt till olika
historiska baser, spelat, hängt på V-caféer, det vill säga
virtuella caféer, och till och med gått på V-disco, vilket var
hopplöst ute förutom på Star Trek-nostalgifester. Och så
plötsligt får han reda på att Johan har ömsat skinn och bytt
yttre. Det kunde Johan inte smälta.
”Johan, vi har börjat leka med en ny tjänst på nätet som är
riktigt rock ’n’ roll”, sade Jörn och speglade sig i caféets
fönsterglas och rättade till luggen .
”Det är ännu mer fascinerande än Jörns Elvis Presley-
frisyr”, fyllde Lotus i, vilket fick Johan att skratta till. Jörn
såg faktiskt mer ut som Elvis Presley än som en
nutidsmänniska. Det var en gåta för Johan hur man frivilligt
ville se ut så. Okej, för maskerad någon enstaka gång, men
inte varje dag som Jörn. Och framförallt så var det ingen
annan på planeten som gick omkring med brylkräm i huvudet
–43 –

längre eller som försökte dansa twist till techno. Jörn var helt
ensam med sin kulturyttring.
”Håna mig bara”, sade Jörn, ”men jag är säker på att
femtiotalet kommer tillbaka ytterligare en gång. Det har de
alltid gjort med jämna mellanrum och denna gången kommer
jag att vara först.”
”Vad skall du göra om det kommer tillbaka?”, frågade
Johan.
”Inget speciellt, men det är bara cool att man kan säga att
man var först med någonting. Att man inte bara följer modet
som alla andra utan att man är först. Och dessutom tycker
jag det är snyggt med kräm i huvudet och skinnpaj och jeans.
Det är klassiskt. Rock ’n’ roll!”, ropade Jörn till och tittade ut
över caféet på de övriga förvånade gästerna, vilket fick Johan
och Lotus att titta förläget ner i bordet i hopp om att ingen
de kände skulle se dem. När Jörn såg deras reaktion skrek
han rock ’n’ roll ytterligare tre gånger och tittade sedan med
ett stort stolt flin på Johan och Lotus.
”Säg till mig när attacken är över”, sade Lotus och gömde
ögonen bakom sina magra händer.
”Okej, det är över. Istället för att sitta här och förkovra oss
i femtiotalskultur kan vi väl dra hem till dig Lotus och visa
Johan vad vi har roat oss med på sistone.”
–44 –

”Det låter bra”, sade Lotus. Han tog upp inhalatorn och
drog in ett andetag, höll andan och blåste ut. ”Okej vi sticker!”
Ute sken solen och värmde kropp och själ. Jörn slängde av
sig sin skinnpaj och lapade i sig solen medan de begav sig
iväg till närmsta U-bahnstation. Lotus tog på sig sina svarta
solglasögon. De åkte till Zoologischer Garten där de bytte och
tog S-bahn söderut längs ringbanan. Lotus bodde i
Zehlendorf, precis på andra sidan av Berlin i förhållande till
Johans bostad i Weissensee. Lotus studentrum låg närmare
till TU, men liksom Johans korridorrum långt från centrum.
”På med VR-glasögonen och gör som jag gör”, sade Lotus
ivrigt så fort de kom in i hans korridorrum. Rummet var fyllt
av gamla och nya datorer blandat med förlagda underkläder,
kurslitteratur och tidningar. De fick lyfta bort en socka, ett
par använda kalsonger och några datortidningar för att kunna
komma åt datorn som visade sig vara klart
överdimensionerad för hemmabruk. Johan fick syn på en CD
som väckte hans stora förvåning.
”Är det sant Lotus?”, sade Johan och höll upp Cd:n, ”det
står The Complete Manual på Cd:n, är det verkligen sant?
Har de äntligen insett att man skall göra en rimligt stor
manual som ryms på en CD istället för en oändlig
–45 –

megamanual som man bara inte orkar titta på. Det kallar jag
verkligen framsteg.”
”Det är inte riktigt så bra som du tror”, svarade Lotus,
”tvärtom är det är bara en innehållsförteckning till min dators
totala manualsidor. Den innehåller ingen information alls
utan bara en oändlig lång lista med webblänkar. Så det är
värre än någonsin.”
”Okej, då gick den drömmen i spillror”, sade Johan och
lät Cd:n falla ner på kalsonghögen.
”Koppla upp er mot New York Rental. Adressen ligger i
huvudmenyn och låt mig sköta snacket”, kommenderade Lo-
tus.
Johan och Jörn gjorde som de hade blivit tillsagda och tog
på sig VR-glasögonen, vristbanden och handskarna och
loggade in på New York Rental.
”Vad kan jag hjälpa er med?”, sade en glad ung tjej med
NYR-initialer på sin keps. Under NYR stod det ”a WeAreVR
company”, i mindre stil.
”Tre ROV:ar i en halvtimme tack.”
”Vilken modell? Vi har Remote Ranger, Formidable, Soul
Rocket...”
”Den billigaste.”
”Då blir det tre Soul Rockets. VISA, Mastercard...?”
”VISA.”
–46 –

”Bra, här är adresserna för att koppla upp er mot dem.
Jag aktiverar dem på momangen.”
tus.
”Koppla upp er till adresserna som tjejen visade”, sade Lo-
Johan följde ordern och slog in adressen varpå han plötsligt
befann sig i ett garage. Han tittade sig omkring och såg ett
femtiotal robotar i olika färger och utförande, alla med NYR
skrivet i pannan följt av en sifferbeteckning. En robot med
beteckningen NYR 43 tog ett steg fram och sade med Lotus
röst:
”Okej, kom igen nu. Vi har bara en halvtimme på oss
annars blir det extra avgifter.”
Lotus gick först ut genom utgången och Johan och Jörn följde
efter. Ett svagt elmotorsurr hördes för varje rörelse med
lemmarna och huvudet. Johan kände sig som androidpolisen
Robocop.
”Times Square”, sade Lotus glatt och lyfte
robothögerarmen och pekade på den världsbekanta
storbildsskärmen i torgets norra ände.
”Hur känns det Johan?”, frågade Jörn och slog till Johan i
huvudet med ett lätt metallisk klonk.
–47 –

”Jo vars, lite annorlunda. Är detta riktiga New York eller
är det en VR-miljö?”
”Jag vet inte riktigt”, sade Jörn och log i verkligheten, vilket
dock inte gick att se eftersom ROV-ansiktena var stela
plåtansikten, ”Vi måste testa!”
Han daskade till en gammal förbipasserande gumma lätt i
baken. Det var tänkt som en lätt dask, men det såg ut som
det blev lite hårdare än vad Jörn hade tänkt sig, eftersom
ROV-modellen var lite svårstyrd.
”What the...?” Gumman vände sig ovanligt smidigt runt
och dängde till Johan i plåthuvudet, i tron att han var den
skyldige. Hon röt ut några smädelser, sade att hon skulle klaga
hos NYR och försvann sedan bort i folkvimlet.
Jörn och Lotus skrattade, vilket kontrasterade mot deras
stela robotansikten.
”Rock ’n’ roll va?”, sade Jörn.
”Det hade räckt om du hade sagt att det var verklighet. Du
behöver våldföra dig på gamla damer.”
”Skit i det. Nu drar vi en sväng ner till Empire State Build-
ing eller något så att du känner att du verkligen är här. Taxi,
taxi!”
Lotus stannade en taxi som inte helt slumpmässigt var gul
till färgen. De klämde sig in i bilen, vilket inte var helt lätt
med de stela ROV-kropparna. Upprepade gånger slog Johan
–48 –

i sitt plåthuvud i dörrkanten innan han lyckades ta sig in.
”Kör oss till Empire State Building tack”, sade Lotus till
chauffören. Vi skall leka turister.”
–49 –

Kapitel 4
”Välkommen herr Pforten”, sade professor Schröder.
”Tack”, svarade herr Pforten, ”tillåt mig att presentera min
stab.”. Herr Pforten började presentera de fyra kvinnorna och
tre männen som kom i hans släp likt ett hov. De var rådgivare
med var och en sitt eget expertområde, från marknadsföring
till kommunikationsteknik. Den siste i staben som
presenterades var herr Britze vars specialområde var
finansiering. Schröder och Britze skakade hand. Britze log
ett kyligt artigt leende. Han var i 30 årsåldern, hade de senaste
offensivt moderiktiga glasögonen och mörkt kort välkammat
hår.
Hans uppsyn var trulig, nästan uppstudsig. Schröder tyckte
inte att han verkade vidare sympatisk, men det hade han
heller inte väntat sig. Schröder hade något instinktivt mot
alla välklädda ekonomer som sprang omkring och gjorde
flerfärgsgrafer av vad han tyckte var självklarheter.
”Herr Britze är expert på det finansiella”, förklarade herr
Pforten, ”och fru van den Berg är vårt orakel gällande
marknadsföring. Det är främst dessa två som kommer grilla
dig med frågor och förhoppningsvis göra din redovisning lite
jobbig.”
–50 –

Herr Britze och den välsminkade fru van den Berg log båda
professionellt artigt.
”Alla frågor är välkomna”, ljög professor Schröder och
kände sig ärlig som en datorförsäljare.
Professor Schröder ledsagade följet in i fikarummet, vilket
också tjänstgjorde som mötesrum.
”Var vänliga och slå er ned. Kaffe?”
”Ja tack”, svarade herr Pforten och satte sig.
Herr Pforten var klädd i en mörk, inte alltför påkostad
kostym, som satt lite slarvigt. Håret var nyklippt, men såg
ändå lite rufsigt ut. Han såg inte ut som en av världens rikaste
män, snarare som en 40-årig datahacker som hade tvingats
ta på sig en kostym. Han utstrålade ingen pondus, men
däremot ett stort självförtroende. Fru van den Berg och herr
Britze satte sig ner bredvid herr Pforten. De övriga i hovet
satte sig därefter på de återstående lediga platserna runt
fikabordet.
”Nå, kör igång”, sade herr Pforten.
Professorn tänkte efter var han skulle börja innan han tog
till orda:
”Vi har således skapat en enorm havsbassäng i virtuell
miljö vid namn EcoSea. Omfånget motsvarar 5 gånger 2
kilometer havsyta med ett djup på upp till 10000 m.
–51 –

Miljön består av undervattensberg, sandslätter med mera
och mitt i havet finns en ö.”
”Ursäkta”, sade fru van den Berg, ”hur många
fotbollsplaner är det?”
”Va?”, frågade professor Schröder förvånat.
”Hur många fotbollsplaner omfattar EcoSeas yta?”
”Ytan omfattar 10 kvadratkilometer… jag vet inte hur
många fotbollsplaner det blir. Jag vet inte hur stor en
fotbollsplan är.”
”Inom marknadsföring tycker vi nämligen hellre om att
beskriva en yta i fotbollsplaner eftersom människor relaterar
bättre till detta än kvadratkilometer. Skulle ni kunna räkna
ut hur många fotbollsplaner det är och sedan meddela oss
resultatet?”
”Jo, javisst fru van den Berg”, svarade professor Schröder
förvånat och kliade sig förstrött i sin rufsiga kalufs tills han
kom ihåg vad han höll på att tala om.
”Så nu har vi alltså skapat en rik fauna av artificiellt liv
som har nått en tillräckligt hög utvecklingsnivå för att kunna
visas för allmänheten, vilket kommer bli den första
nöjesparken som kan visa liv skapat av människan.”
”Det är väl inte riktigt liv? Det är väl en simulering av liv”,
invände finansexperten Britze ogenerat nöjd över att direkt
ha funnit något att invända mot, ”liv är ju något av kött och
–52 –

lod”, fortsatte han, ”medan era program bara är sifferkoder
inne i en dator.”
”Nej, det som finns i EcoSea är riktigt liv”, svarade profes-
sor Schröder, “men livet befinner sig i ett artificiellt
universum med andra naturlagar, men det är likväl riktigt
liv.”
”Ja men liv måste ju ha någon slags livskraft, det räcker ju
inte med att ha ett datorprogram med massa ettor och nollor
för kunna säga att det är liv.”
Ӂsikten att levande organismer besitter en speciell slags
livskraft försvann på 1900-talets början, men nuförtiden finns
det bara lekmän och religiösa som tror på något liknande”.
Professor Schröder och kände sig nöjd med att kunna såga
den retlige ekonomen som uppenbarligen hade gett sig ut på
för djupt vatten.
Det syntes på Britze att han inte gillade att bli bemästrad
på det viset och professor Schröder bestämde sig för att gå
lite försiktigare fram. Britze var ju trots allt finansiell
rådgivare så det var viktigt att hålla sig väl med honom, även
om det kunde bli svårt.
”Det är dock en bra fråga herr Britze”, sade professor
Schröder diplomatiskt, ”för det ger mig ett tillfälle till att
förklara från grunden. Förr regerade vitalismen, det vill säga
tron att en speciell kraft behövdes för att skapa liv.
–53 –

Enligt vitalismen kan man göra en perfekt kopia av en
levande varelse, men den skulle ändå inte fungera om man
inte försåg den med livskraft. Det är därför man inom kemin
delade in ämnen i organiska och oorganiska ämnen eftersom
man trodde att organiska ämnen endast kunde uppstå i
levande organismer och var speciella på något sätt.
Nuförtiden finns det dock miljontals olika syntetiskt
framtagna organiska ämnen vilket visar att det antagandet
var fel, så idag har definitionen på organiskt ämne ändrats
till att istället betyda alla ämne som innehåller kol. Många
trodde för övrigt att den livskraft som behövdes var
elektricitet, eftersom man kunde få ett lik att hoppa till om
man gav den en tillräckligt stor elstöt. Det var i enlighet med
denna tro som Marie Shelley lät sin romanfigur Frankenstein
ge sitt hemmagjorda monster en rejäl åskstöt för att få liv i
de hoppsydda likdelarna.”
Berg.
”Var Marie Shelley verkligen kvinna?”, frågade fru van den
”Ja, det var hon”, svarade professor Schröder och tittade
förundrat på den hårt sminkade marknadsföringsexperten.
”Hur kan en kvinna skriva en sådan makaber historia?”, sade
hon retoriskt och skakade på huvudet för att markera att hon
tyckte att Marie Shelley hade gått över anständighetens gräns,
i alla fall för att kunna klassificeras som en riktig dam.
–54 –

”Ja, för att inte glida för mycket från ämnet, tänkte jag
fortsätta att svara på frågan om huruvida EcoSea är en
simulering eller inte”, sade professor Schröder försiktigt och
fick en handvickning av fru van den Berg som signalerade
att han kunde fortsätta.
”Idag tror man inte längre på vitalismen. Den allmänna
uppfattningen är att det inte finns någon speciell livskraft
utan att liv skapas tämligen enkelt. Det räcker att hälla vatten
på en sten och vänta så skapas liv.”
”Nej men så enkelt är det väl ändå inte?”, invände herr
Britze.
”Jo, i princip är det så enkelt herr Britze, men det är inte
något kakrecept man kan använda för hemmabruk. Det
handlar om planetstora stenar, havsvida vatten och åtskilliga
miljoner års väntetid men i princip är det så lätt, även om
det givetvis finns en del bivillkor.”
”Okej, men då behöver man alltså sten och vatten för att
göra liv”, sade Britze revanschlystet, ”man behöver något
fysiskt i alla fall!”
”Nej, det behöver man faktiskt inte. Om man tittar närmare
på en levande organism så ser man att livets kärna inte är
dess fysiska representation utan informationen om hur
organismen är organiserad.”
–55 –

”Va?”, sade Britze, ”skulle inte en levande organism vara
fysisk? Jag slår vad om att du hade ändrat åsikt om vi hade
mötts i boxningsringen och du hade fått smaka på min up-
percut”, sade Britze kaxigt och tittade på sina kollegor som
skrattade för att de visste att han krävde det. Herr Pforten
skrattade inte utan signalerade åt herr Britze att dämpa sig
något.
”Mycket roligt”, sade professor Schröder torrt, ”men låt
oss studera närmare din uppercut. Denna knutna näve består
av celler av olika slag som alla föds och dör flera gånger un-
der din livstid. Din knytnäve består alltså inte av samma celler
idag som för längesedan när du var ung”, sade professor
Schröder och log nöjt över gliringen om herr Britzes ålder.
”Men likväl är det samma hand och ni är samma människa
även om nästan alla era celler bytts ut under er livstid. Jag
säger nästan eftersom nervceller inte byts ut, men dessa
interagerar med omgivningen och består inte av exakt samma
molekyler hela tiden heller. Det centrala är organiseringen
av kroppens celler som gör att du ser nästan likadan ut även
om dina celler har blivit utbytta. Man kan tänka sig att olika
individers celler ser identiska ut, men likväl ser individerna
annorlunda ut eftersom organiseringen av kropparnas celler
skiljer sig. Det är alltså organisationen och inte materian som
–56 –

är livets beståndsdel, och organisation beskrivs med infor-
mation.”
Britze såg ut som han motvilligt accepterade vad professor
Schröder sade. Eller så var han bara sur över gliringen om
hans ålder. Han sade inget i alla fall.
”Det är tydligt att det är information som är livets centrala
beståndsdel när nästa generation liv skall skapas”, fortsatte
professorn, ”bidraget från föräldrarna till deras avkomma
transporteras i generna, och en gen är ju inget annat än ren
information, där det beskrivs hur avkomman skall se ut.
Återigen ett exempel på att livets väsen är information.”
Britze såg ut som han accepterade. Alla andra accepterade
beskrivningen i alla fall och nickade intresserat. Professorn
trivdes med att känna att han hade åhörarnas totala
uppmärksamhet. De lyssnade på honom som om han vore
en skollärare.
”Låt oss knyta tillbaka till vattnet på stenen och se på det
ur ett informationsteoretiskt perspektiv. Vad är det då som
är så speciellt med vatten? Eller rättare sagt: vad är det som
är så speciellt med vätska?
Varför innehåller allt liv så mycket vätska? Varför uppstod
inte livet i is eller i luften? Jo, anledningen är att ett av
–57 –

villkoren för att liv skall kunna uppstå och förädlas är att evo-
lution kan äga rum. För att evolution skall kunna ske får inte
informationsrörligheten vara varken för stor eller för låg. Om
informationsrörligheten är för stor kan inga stabila strukturer
uppstå, det vill säga ingen information kan lagras till senare.
Man kan jämföra den situationen med vattenånga där
partiklarna snabbt flyger fram och tillbaka och där stabila
strukturer har svårt att formera sig. Men
informationsrörligheten får inte vara för låg heller får då kan
inga förändringar ske. Då kan bara gamla strukturer lagras,
men inget nytt kan ske. Analogin i detta fallet är is, där stabila
strukturer kan lagras mycket länge, till arkeologers glädje,
men där förändringar sker ytterst trögt.
I vatten däremot är informationsrörligheten den rätta. I
vatten kan det bildas nya strukturer samtidigt som gamla
strukturer kan lagras. I denna miljö kan evolution ske
eftersom informationsrörligheten är lagom stor. Det är därför
som livet uppkom först i haven och inte på land, i is eller i
luften. I EcoSea ser vi samma utveckling: först utvecklas ett
rikt och avancerat liv i havet och först på senare tid har vi
sett hur livet krupit upp på ön som ligger i EcoSeas mitt. Utan
allt hav hade vi aldrig lyckats få fram landdjuren.”
”Okej, jag har fattat poängen nu professorn”, sade Britze,
”allt är information. Kläm fram poängen nu då.”
–58 –

”Poängen kommer nu herr Britze. Jag har bara gett er
några ytliga exempel som visar att livets kärna inte är mate-
ria utan information. Om man accepterar detta synsätt så
inser man att datorer är ypperliga miljöer för att skapa liv.
En dator är ju byggd just för att lagra och förändra informa-
tion och är ju således ett idealiskt instrument för att skapa
liv. Det är detta som är ansatsen för den vetenskapliga grenen
vid namn artificiellt liv, nämligen att med artificiella
datorbaserade metoder skapa riktigt liv. Och det är just detta
som vi har lyckats med i EcoSea: att skapa riktigt liv. Svaret
är alltså nej på din fråga, herr Britze, det liv som finns i EcoSea
är inte simulerat utan lika levande som du och jag.”
”Okej, men vad är din definition på liv om jag får fråga?”,
sade herr Britze.
”Det finns ingen allmängiltig definition på liv.”
”Kom igen, klart det finns! Något skiljer väl oss från stenar
och strykjärn?”
”Ja, det finns skillnader. Liv övervinner lokalt
termodynamikens andra lag som säger att entropin alltid
ökar, det vill säga att allt sönderfaller. Så fort vi dör
sönderfaller kroppen, men så länge vi lever
sönderfaller vi inte. Men även bilar övervinner lokalt
termodynamikens andra lag, eftersom de kan förflytta sig
efter deras förares vilja. Förmågan att föröka sig är en annan
–59 –

definition på livet, men i så fall är min sterila kusin inte
levande och det känns lite taskigt att hävda något sådant.
Han är förvisso både gammal och steril, men fortfarande
väldigt levande. Man kan göra en lång lista med saker som
man tycker hör till levande väsen, men det finns ingen defi-
nition som alla accepterar som en strikt och allmängiltig defi-
nition av liv. Och anledningen till det är troligtvis att liv inte
är en speciell separat företeelse som är strängt skild från döda
ting. Snarare är liv en egenskap som olika ting kan ha mer
eller mindre av. Vi är mer levande än en amöba, som i sin tur
är mer levande än ett virus, eftersom virus inte kan föröka
sig själva. Ett virus i sin tur är mer levande än en bil som i sin
tur är mer levande än en sten. Det är så man får se på livet,
som ett kontinuerligt spektrum av olika grader av livfullhet.
Det är inget konstigt med att ett fenomen som känns självklart
i vardagssammanhang saknar en strikt definition. Det är fallet
med en mängd ord, som till exempel ordet båt. Det finns ingen
klar gräns mellan vad som är en båt och vad som inte är en
båt. En färja är mer båt än en vindsurfingbräda, som i sin tur
är mer båt en kotte som ett barn leker med i en bäck. Det
finns visserligen vissa statliga klumpiga definitioner av ordet
båt, men dessa skiftar från land till land. Det finns ingen strikt
och allmängiltig definition av båt liksom för det inte finns
någon för liv. Detta gäller de flesta ord som vi använder för
–60 –

sammansatta ting och företeelser.”
”Elegant förklarat professor Schröder”, sade herr Pforten,
”berätta nu om själva EcoSea.”
”Skall bli herr Pforten”, svarade professor Schröder, ”så
nästa fråga är hur skapar man liv? Svaret är genom evolu-
tion. Vi har därför skapat en livsmiljö i EcoSea där alltmer
avancerat liv skapas genom evolution, det vill säga enligt den
grundprincip som Charles Darwin beskrev på 1800-talet.
Utan att sjunka för långt in i evolutionsläran vill jag bara kort
berätta om hur vi har gjort. Den minsta självständigt
fungerande enheten i EcoSea är cellen. Själva cellen är några
programrader som kan ändras genom evolution. Cellen utgör
en självständig process, som exekveras samtidigt med alla
andra celler. En cell får bete sig hur som helst bara den
uppfyller vissa grundvillkor. Om den inte uppfyller
grundvillkoren dör cellen, men annars kan den utvecklas till
olika beteenden som vi inte lägger oss i. EcoSea är nämligen
ett så kallat öppet system där vi, dess skapare, inte bestämmer
vilka arter som skall överleva utan det bestäms genom
interaktion och konkurrens med resten av ekosystemet, pre-
cis som i verkligheten. Motsatsen till öppna system är
uppfödning, typ hästavel, där människan bestämmer vilka
hästar som är bäst lämpade för fortsatt avel, men så gör vi
alltså inte i EcoSea. Det finns dock vissa avsteg vi gör från ett
–61 –

helt öppet system och det gör vi för att få en trevlig nöjespark.
Ett dödsprogram dödar hela tiden digitala organismer som
inte uppfyller alla standarder och kriterier för att kunna
beskådas genom ett par virtual reality glasögon. Det är ju på
detta sätt som vi skall locka besökare till EcoSea så därför är
det helt ointressant med att ha digitala organismer som lyckas
utveckla sig till något som inte följer standarderna för virtuella
världar. Ett åldersprogram håller reda på cellernas ålder och
ju äldre en cell är desto mer saboterar åldersprogrammet
cellens programkod, vilket gör att till slut upphör cellen att
fungera. Alla icke fungerande celler avlägsnas av
dödsprogrammet. Cellerna lever således olika länge beroende
på hur välskapta de är och beroende på slumpen, men till
slut är döden oundviklig för alla celler.”
”Så varelserna muteras och ni sitter bara och rullar
tummarna och tittar på”, sade herr Britze.
”Ungefär så förutom att det sker ingen mutering i EcoSea.”
”Ingen mutering, men då kan väl inget förändras?”
”Jodå herr Britze, det finns något som är mycket effektivare
än mutation för att skapa snabb förändring och det är sex.
Mutation tar alldeles för lång tid för att ge räntabilitet för ett
sådant här projekt.”
”Jag har då hört biologer säga att mutation har betydelse”,
invände herr Britze.
–62 –

”Jovisst har det betydelse, men det är i tidigt
utvecklingsstadium innan sex har uppstått. Sex ger mycket
snabbare utveckling, men är en mer avancerad
fortplantningsform som inte uppstår i en miljö förrän
evolutionen nått ganska långt. Vårt mål har varit att få en rik
och högstående fauna så fort som möjligt så att EcoSea snabbt
kan få besökare och därmed generera inkomster. Därför har
vi hoppat över den ganska händelselösa perioden innan sex
uppstår, genom att helt enkelt programmera in sex i några
organismer vi planterade in. Allt för att snabbare kunna få
resultat. Med andra ord för att reducera time to market.”
”Sådant tycker jag om att höra”, sade herr Britze.
”Vad vi har gjort är att själva programmera de första
flercelliga organismerna som fortplantar sig genom
individstyrd sex, det vill säga att var individ bestämmer med
vem den skall fortplanta sig. Dessutom har vi skapat rovdjur
som livnär sig på andra organismer. Även dessa är flercelliga
sexuellt reproducerbara organismer. Detta är grunden för att
få en så snabb utveckling som möjligt.”
”Äter inte rovdjuren upp alla andra organismer?”, frågade
fru van den Berg.
”Nej, eftersom de andra organismerna tack vare sexuell
reproduktion snabbt kan anpassa sig mot angrepp och
förändra sig.
–63 –

Däremot är rovdjuren lika snabba på att förändra sig eftersom
de också använder sexuell fortplantning. Således skapar detta
rovdjur–byte förhållande en evolutionär duell som leder till
en rasande snabb utveckling. Utan sex och utan rovdjur går
utvecklingen i snigelfart och blir inte speciellt intressant. Om
vi ser på livets utveckling på jorden så kom de första cellerna
för tre miljarder år sedan och det tog ungefär 2,5 miljarder
år innan de första flercelliga djuren uppstod, men sedan tog
det fart. Till exempel tog det sedan bara dryga miljonen år
från det att dinosaurierna dog ut tills att några råttliknande
däggdjur omvandlats till de första människorna. En fantastisk
utvecklingshastighet tack vare förekomsten av sex och
rovdjur.”
”Men då har alltså inte era celler utvecklats, eftersom ni
själva har programmerat dem?”
”Jodå, de har utvecklats mycket sedan våra första
programsnuttar. Bara för att vi har gjort första cellen betyder
det inte att den inte kan förändras. Genom att göra första
cellerna ger vi bara en möjlig lösning, men vi hindrar inte på
något sätt evolutionen för att ha sin gång. Vi ger den bara en
skjuts på vägen.”
Professorn gjorde en kort paus innan han fortsatte.
”Allt detta som jag berättat hittills är vad vi har gjort för
att EcoSea skall utvecklas så snabbt som möjligt, men det
–64 –

finns en annan viktig aspekt också, nämligen artrikedom. Ju
fler arter EcoSea rymmer desto intressantare för våra
besökare. Och det finns ett direkt samband mellan artrikedom
och livsmiljöns storlek. Således har vi byggt EcoSea så stor
som möjligt för att den skall kunna rymma så många arter
som möjligt. Ingen har förr byggt en lika stor artificiell
livsmiljö förr, vilket beror på att ingen har haft så stor budget
som vi har nu.”
Professorn tittade på herr Pforten som log stolt eftersom
det var han, i egenskap av delägare av WeAreVR, som hade
möjliggjort denna storsatsning.
”När man hör att varje cell är en självständig process i en
gigantisk havsbassäng så måste detta medföra ofattbart
många parallella processer som måste utföras samtidigt. Det
handlar ju om triljoner, eller något åt det hållet. Det låter
helt enkelt inte praktiskt genomförbart”, sade herr Britze,
”eftersom ju större livsmiljön är desto långsammare måste
det gå. Om detta är världens största artificiella livsmiljö måste
det också vara den i särklass långsammaste. Besökare
kommer inte att kunna se djuren flytta sig för datorerna
kommer ta år på sig för att räkna ut nästa position för alla
celler.”
”Det är sant herr Britze, men vi använder inte vanliga
datorer i EcoSea. Vi är nämligen de första som använder
–65 –

evolutionär hårdvara i större skala för ett öppet system och
det löser just det problemet åt oss.”
”Vad är det nu då?”, frågade Britze uppgivet och ångrade
sig att han hade ställt frågan. Blir det en ny teknisk
djupdykning nu?”
”Innan jag berättar vad evolutionär hårdvara är vill jag bara
betona varför vi använder den. Den enda anledningen är att
det är snabbare än vanlig evolutionär mjukvara. Allt som man
kan göra i mjukvara kan man också göra i hårdvara med
största skillnaden att hårdvara är snabbare. Normalt är
hårdvara mindre flexibelt än mjukvara, men detta är inte
längre helt sant, eftersom det nuförtiden finns
programmerbar hårdvara. Allt jag sagt om evolution och
artificiellt liv stämmer oavsett om man väljer att
implementera det i mjukvara eller programmerbar hårdvara.
Om det är någon som tycker det blir för tekniskt så håll ut för
det kommer inte att vara så länge.”
”Jag tror nog att jag tillhör den kategorin”, sade Britze.
”Först måste jag berätta vad programmerbar hårdvara
innebär, och då särskilt den slags programmerbara hårdvara
som kallas FPGA. Vanligtvis tillverkar man ett mikrochip i
en fabrik och när den kommer ut är den färdig och går inte
att ändra på. En FPGA däremot behöver man inte skicka till
en fabrik för att den skall bli tillverkad utan man kan själv
–66 –

programmera den. Skillnaden mellan att programmera en
FPGA och en vanlig dators CPU är att man programmerar
hur logiken på en FPGA skall kopplas samman medan CPU-
programmering innebär att man specificerar en sekvens av
instruktioner som man vill att CPU:n skall utföra. Hänger ni
med?”
”Vi kan låtsas det”, sade herr Britze ointresserat.
”Principen är att allt som sker på en FPGA sker parallellt
medan i en CPU sker det sekventiellt. Två celler i EcoSea är
två processer som kan köras samtidigt i en FPGA men måste
köras först den ena och sedan den andra i en CPU. Får alla
processer plats fysiskt i en FPGA kan de köras samtidigt och
man slipper just det problemet med en lång rad av processer
som väntar på att bli utförd av en CPU. Således med FPGA:er
går en process lika fort som triljoner processer eftersom allt
sker parallellt. Hastighet blir inte längre ett problem utan
problemet handlar istället om utrymme eftersom vi därmed
behöver triljoner gånger så mycket utrymme.
Begränsningen är hur många FPGA:er man kan köpa och där
har vi ju en fördel genom att vara en del av det kapitalstarka
WeAreVR.”
”Det låter bra i teorin, men det innebär alltså att för varje
förändring i en minsta organism i EcoSea så måste ni
programmera om FPGA:n? Det går väl inte snabbare? Om ni
–67 –

måste programmera om alla FPGA:er för hand så fort något
ändras så tar det ju en evig tid.”
”Nej det är just det evolutionär hårdvara löser. FPGA:erna
programmerar om sig själva automatiskt medan de körs. Man
använder nämligen dynamiskt rekonfigurerbara FPGA:er,
vilket just betyder FPGA:er som omprogrammeras under
körning av sig själv.”, sade en exalterad professor Schröder.
”Jag tror jag dör”, sade herr Britze och tog sig för panna,
”skall vi gå in på varenda tekniska detalj?”
”Jag är ledsen, men det var faktiskt du som frågade”,
svarade Schröder lite stött och fortsatte utan att titta åt Britzes
håll, ”dynamiskt rekonfigurerbara FPGA:er innebär att en
process inne i FPGA:n kan bygga om FPGA:n. Detta tillåter
en organism att producera en förändring av omvärlden till
exempel genom att skapa en avkomma. I EcoSea har vi ett
gigantisk stort hopkopplat nätverk av FPGA:er, som gör att
vi är det största enskilda försöket med evolutionär hårdvara
någonsin i historien.”
”Jag undrar bara en liten sak”, sade fru van den Berg, ”hur
nytt och revolutionerande är EcoSea egentligen? Vi kan ju
givetvis salta på lite i marknadsföringen, men det skulle vara
kul om du kunde sätta in det i ett historiskt perspektiv.”
”Vi är revolutionerande i storlek och utvecklingsnivå på
våra djur, men vi är inte revolutionerande i bemärkelsen att
–68 –

vi är först. Man kan säga att den stora skillnaden är den stora
investering som WeAreVR har gjort, som är den i särklass
största någonsin gjord inom både artificiellt liv och
evolutionär hårdvara. På så sätt har vi kunnat ta färdiga
befintliga tekniker och sätta ihop dem till den mest
avancerade miljön som någonsin skapats. Det är detta som
är det revolutionerande. Men som sagt, många har hållit på
med detta innan oss. Artificiellt liv i modern mening började
datorns skapare von Neumann fundera över redan på 50-
talet. Öppna system likt EcoSea skapade Conway med sitt
Life 1968, den danske fysikern Steen Rasmussen gjorde
systemet VENUS på 80-talet och Thomas Ray gjorde sitt
Tierra 1990. Life, VENUS och Tierra är alla öppna
datorbaserade system där enkla grundregler skapar alltmer
avancerade konstellationer genom evolution. De börjar dock
på en lägre nivå än EcoSea: Life börjar på bitnivå, VENUS
började på något man kan likna vid molekylnivå och Tierra
skulle kunna liknas vid cellnivå. Från dessa nivåer uppstod
komplexare strukturer. I systemet Life uppstod spontant
stabila strukturer och bitströmmar.
VENUS uppvisade symbios och i Tierra uppstod evolutionär
kapplöpning mellan parasiter och värdar. Dessa är klassiska
öppna system som påvisade att principen att skapa allt högre
–69 –

system och liv genom evolution var fullt möjligt på en vanlig
dator. Vi är dock de första som i stor skala börjar med
flercelliga sexuellt reproducerbara organismer som lever
tillsammans med rovdjur i ett ekosystem. På så sätt har vi
kunnat göra ett språng förbi de lägre nivåerna som dessa sys-
tem har jobbat med. När det gäller evolutionär hårdvara så
gjordes det första genombrottet när företaget Xilinx släppte
en dynamiskt rekonfigurerbara FPGA, med vilken britten
Adrian Thompson 1997 lyckades skapa den första fungerande
applikationen byggd på evolutionär hårdvara.”
”Varför säger du artificiellt liv hela tiden och inte artificiell
intelligens?”, frågade herr Britze.
”Därför att det är två olika ämnen. Inom artificiellt liv
försöker man skapa avancerat liv genom evolution medan
inom artificiell intelligens försöker man skapa en hjärna. Liv
och hjärna är två olika saker. Fast man kan säga att inom
båda forskningsgrenarna så är målet att ta fram intelligent
liv, men man använder olika vägar för att nå målet. Man kan
säga att artificiellt liv är en ”bottom-up”-metodologi där man
börjar med enkla strukturer men når komplexa intelligenta
strukturer tack vare evolution, medan artificiell intelligens
förlitar sig på ”top-down”-metodologi, det vill säga där man
från början skapar ett intelligent program genom
programmering. Men samtidigt får man inte glömma att livet
–70 –

estår av fler gåtor än enbart intelligens så det finns aspekter
inom artificiellt liv som inte intresserar dem som arbetar med
artificiell intelligens. Till exempel evolution är typiskt mer
intressant för de som håller på med artificiellt liv än de som
håller på med artificiell intelligens.”
”En annan sak som jag har undrat över”, sade fru van den
Berg, ”hur kommer den här enorma havsbassängens kanter
se ut? Kommer det att vara i form av bergväggar eller i form
av kakelplattor som i en simbassäng?”
”Det finns inga väggar alls, utan om man simmar ut genom
ena sidan så kommer man in från sidan mitt emot. Djuren
som lever i EcoSea upplever det som om de inte finns någon
kant även om området är begränsat i storlek, ungefär som vi
upplever vår planet, som ju är kantlös men begränsad i
storlek. Man kan färdas i ena riktningen hur länge som helst,
genom att åka jorden runt hur många varv man känner för,
men jordens storlek är ändå begränsad.”
”Varför har ni gjort så?”
”Det är främst av estetiska skäl. Det ser mer verkligt ut för
besökare om det inte finns några slut på havet. Och så slip-
per man kantsimmare, det vill säga djur som utnyttjar
faktumet att det finns en kant och lever där hela sitt liv. Det
finns vissa fördelar med en kant som att en hel art kan
bestämma sig för att leva längs en kant och då kan de lättare
–71 –

hitta en partfrände att para sig med. Detta leder i sin tur att
rovdjur kommer dit och så har man ett helt ekosystem
specialiserat på kanten, vilket inte ser naturligt ut. Så som vi
har det nu bildar EcoSea en toroid, det vill säga en ring.
EcoSea har formen av en ihålig plastring där havet är plasten.”
”Är inte EcoSea en säkerhetsrisk?”, frågade herr Britze.
”Ja EcoSea är en säkerhetsrisk. Vi måste till varje pris se
till att den inte läcker ut på de övriga näten. Särskilt med
tanke på att vi har passerat Checkpoint Charlie.”
”Checkpoint Charlie? Ni har verkligen svårt att prata så
att man kan förstå vad ni säger herr Schröder”,
klagade herr Britze, ”vad är nu Checkpoint Charlie för något?”
”Checkpoint Charlie kallas gränsen vid vilken man tappar
kontrollen över en evolutionär miljö. Efter denna gräns kan
man inte inifrån ekosystemet utrota allt liv. I verkligheten
har vi passerat Checkpoint Charlie långt innan människan
uppstod. Oavsett hur vi försöker kan vi inte utrota allt liv på
jorden utan bara enstaka arter. Många arter överlever våra
attacker utan problem som till exempel bakterier, råttor och
kackerlackor. Ekosystemet på jorden kan människan bara
förändra men inte stoppa, eftersom vi har passerat gränsen
för total utrotning, det vill säga Checkpoint Charlie.”
”Ja men till skillnad från i verkligheten kan ni väl bara
stänga av strömmen om det blir något problem?”
–72 –

”Ja det kan vi, men poängen är att vi måste se till att EcoSea
inte läcker ut på näten, för om vi skulle passera Checkpoint
Charlie på näten utanför EcoSea så kan vi inte kontrollera
systemet längre. Ingen kan stänga av alla världens nätverk
samtidigt, det är praktiskt omöjligt. Det skulle innebära en
katastrof!”
”Det blir väl som ett vanligt datorvirus”, invände herr
Britze, ”det tar ett tag innan man hittar ett program som tar
bort det och sedan är det nog med det.”
”Nej, det blir inte som ett virus. Ett virus utvecklas inte
hela tiden. EcoSeas djur anpassar sig fort till nya rovdjur och
katastrofer och de skulle helt enkelt inte kunna gå att ta bort
dem. Särskilt inte om de blir en större läcka så att vi får ett
helt ekosystem på vift, då är vi chanslösa.
Då passerar vi Checkpoint Charlie på de publika näten i stort
sett direkt.”
”Men jag hoppas att ni har löst säkerhetsaspekten i så fall.”,
sade herr Britze.
”Vi har i grunden ett bra system. Allt liv i EcoSea beskrivs
som logik i FPGA:erna vilket är ett något annorlunda
datorspråk än det som finns för autonoma processer på en
vanlig virtual reality sajt. Så i teorin kan ingen organism
härifrån fly till en annan VR-databas.”
–73 –

”Jag tyckte du sade att organismerna följde alla VR-
standarder?”
”Ja, för att synas ja. Det är ingen skillnad att titta på våra
organismer eller en vanlig autonom VR-värld. Gränssnittet
mot omvärlden är det samma. Men våra organismer beskrivs
inte med samma datorspråk, beroende på att vi kör med
evolutionär hårdvara och inte vanlig mjukvara som vanliga
VR-sajter. Skillnaden ligger i just hur processer beskrivs, som
parallella som hos oss eller sekventiella som i alla andra VR-
sajter. Man måste göra en konvertering mellan
programspråken för att de skall fungera.”
”Bra, då finns det ingen möjlighet för en läcka”, sade herr
Britze.
”Jo, risken finns i alla fall, vi har nämligen slussar som
omgärdar EcoSea som ser till att inget läckage finns och i
dessa slussar finns program som automatiskt översätter ett
djur som tar sig ut från EcoSea ut på omvärldens nät.”
”Varför har ni gjort något så urbota korkat?”, frågade herr
Britze och tog sig för pannan för att riktigt visa hur korkat
gjort han tyckte det var.
Professor Schröder hade anat att herr Britze skulle reagera
så och i sak höll han med honom, men det fanns en annan
parameter som var viktigare än teknik. Schröder hade inte
kunnat hålla sig från att medvetet ha gillrat denna fälla åt
–74 –

herr Britze och han njöt eftersom den parameter som var
viktigare än teknik hette herr Pforten.
”Det är jag som har bestämt att det skall vara så”, sade
herr Pforten bestämt. Herr Britze hoppade till och tog genast
bort handen för pannan.
”Jag menade inte att kalla dig korkad”, sade herr Britze i
ett klumpigt försök att släta över vad han sagt.
”Tyst herr Britze”, sade herr Pforten, ”jag vill inte höra
några ursäkter. Jag vill ha det så för att man skall kunna köpa
ett EcoSea-djur till sin egen VR-bas. Jag vill ha ett automatiskt
system för detta. Jag vet att det innebär en högre risk men
det får vi kompensera genom att ha pålitliga slussdatorer. Så
fort vi startar WeAreVR kommer det bli en succé, det är jag
övertygad om och direkt kommer fler personer vilja starta
konkurrerande sajter baserade på artificiellt liv precis som
på EcoSea. Jag vill att de kommer i så fall och shoppar de
djur de behöver här hos oss och på så sätt kommer vi gradvis
bli en allt större underleverantör av digitala organismer. För
att lyckas med det kan vi inte ha ett internt inkompatibelt
format. Alla skall kunna gå in och shoppa de djur de vill ha
helt automatiskt även om de givetvis måste signera ett
dokument där de förbinder sig ha en viss säkerhetsnivå på
deras hemmabas. Jag tror alla VR-sajter i världen vill ha minst
–75 –

ett litet gulligt EcoSea djur någonstans på deras sajt som
attraktion. Det är en enorm marknad som vi inte får missa!”
”Det är ju genialt”, sade herr Britze försiktigt.
”Jaja det är bra herr Britze. Berätta nu istället professor
Schröder varför ni har sammankallat oss.”
Professor Schröder koncentrerade sig för att sluta att le i
ren skadeglädje över att herr Britze hade trillat rakt i fällan.
”Jo igår gick två ingenjörer på vår avdelning ner för att
göra en rutinmässig visuell inspektion, vilket resulterade i
att de faktiskt blev uppätna!”
”Va?”, sade herr Pforten och skrattade till. Herr Britze
skrattade han med och sneglade på herr Pforten för att kunna
synkronisera ett gemensamt avslut på skratten.
”Jo en varelse vi kallar för bläckfisken, intresserade sig för
vår ubåt och bröt sig in i den och åt upp mina två medarbetare.
Ett något våldsamt och abrupt handlade, men inte desto
mindre ett klart självständigt och intelligent beteende.”
Herr Britze tog ton igen och professor Schröder suckade
inombords. Herr Britze var imponerande ihärdig.
”Men det finns förresten redan virtuella djurparker, med
djur som låter sig klias, som man kan rida på med mera. Hur
skall kunderna, de som skall betala för detta, inse att dessa
djur verkligen lever? Bryr kunderna sig verkligen om de le-
ver eller är handprogrammerade?”
–76 –

”Ja det kommer att märkas. Det som skiljer oss från andra
VR-parker är att deras djur är skapade av människor. Hade
man gjort en bläckfisk i en sådan miljö hade den aldrig
intresserat sig för en helt ny tingest som en ubåt. Djuren hos
oss är helt enkelt helt naturliga. Du måste inte peta dem på
rätt ställe för att de skall röra på sig. De reagerar hela tiden
likt djur i naturen.”
”Gömmer sig till exempel”, sade Britze ironiskt.
”Ja till exempel. Det finns arter som är sällsynta och arter
som är vanliga. Nya arter kommer ständigt att uppstå. Folk
kan utforska vårt enorma hav och hela tiden upptäcka nya
saker. Nya djur kan till exempel uppkallas efter deras
upptäckare. Vi kan ha anställda biologer som hela tiden
försöker lära sig allt om alla nya arter. De kan på så vis
fördjupa sina kunskaper i evolutionsteori och samtidigt skapa
en databas om EcoSea som kommer att innehålla mycket
fascinerande läsning. Folk kommer att få se döda fiskar flyta
på ytan, nyfödda bottendjur, det kommer finnas farliga djur
och då och då kommer till och med folk att bli uppätna, pre-
cis vad som har hänt nyss för oss. Det är en verkligare värld
än andra parker, just eftersom denna världen är verklig. Det
är bara en annan verklighet än vår egen. Och mycket oftare
än i vår verklighet kommer man kunna upptäcka arter som
ingen människa har sett förut, eftersom evolutionen i EcoSea
–77 –

går så fantastiskt mycket fortare.”
”Varför kallas gränsen för total utrotning för Checkpoint
Charlie?”, frågade fru van den Berg.
”Det är efter evolutionsteorins fader Charles Darwin och
sedan var ju som alla vet Checkpoint Charlie en gränsstation
mellan Öst- och Västberlin under kalla kriget. Uttrycket
myntades in en roman med samma namn.”
Herr Britze nickade tyst eftertänksamt. Han lyssnade inte
längre på vad professor Schröder sade utan bara på hans inre
tankar. Hans ögon rörde sig upp i taket medan han verkade
kalkylera de förväntade intäkterna. Han såg mycket nöjd ut.
Man såg på honom att han gillade idén, vilket gav honom ett
elakt utseende där han satt och smålog med frånvarande
blick.
”Om det här lyckas kommer det att bli svårt för er att
överträffa det i framtiden”, sade Britze.
”Kanske inte. Vi har redan en ny intressant miljö under
utveckling, som bär arbetsnamnet EcoSea 2 för tillfället. Den
kan komma att överträffa detta fast på ett annat sätt.”
”Jaja”, sade herr Pforten, ”det skall vi inte tala om nu. Det
är fortfarande något av en företagshemlighet. Vi får
återkomma till det senare. Låt oss nu hålla oss till EcoSea
version 1.”
–78 –

”Gärna för mig”, sade Britze och flög upp ur sin stol, ”tack
för föreläsningen professor Schröder. Jag har fått veta vad
jag behöver. Kan jag använda din dator?”, frågade han och
fick ett ”javisst” till svar från professor Schröder.
Britze började tala om möjligheterna som förelåg ur finansiell
synvinkel, medan han tryckte in en diskett i datorn. Efter lite
knapptryckningar kom en graf upp på skärmen med massa
olikfärgade linjer, som alla visade uppåtgående trender.
”Snygg graf”, kommenterade professor Schröder ironiskt.
”Tack”
Sade Britze snabbt utan att detektera ironin och pratade
ivrigt på om ”achievements” och ”profit margins” medan herr
Pforten försökte låtsas som om han lyssnade. Herr Pforten
hade redan bestämt sig för länge sedan att köra igång oavsett
vilka ekonomiska kalkyler Herr Britze presenterade, men det
gav ett seriösare intryck om han låtsades bygga beslutet på
vetenskapliga ekonomiska prognoser snarare än gammaldags
känsla. Han lät Britze visa sina fina kurvor och nickade då
och då instämmande medan han tänkte på vad han vad han
skulle säga under sitt invigningstal.
–79 –

Kapitel 5
”Satans jävlar”, muttrade det alkoholtyngda
människovraket som höll på att vakna. Han stank av urin
och av före detta maginnehåll. Det var svårt att uppfatta hans
mumlande förbannelser, men det gjorde inte så mycket för
ingen lyssnade på honom. En ständig flod av människor
passerade ut genom utgången från Lehrter Hauptbahnhof
och förbi honom där han låg intill cementväggen bland andra
broderssjälar. En av de övriga brodersjälarna med
maorimönster i ansiktet ropade till honom:
”Hördu gubbjävel! Din hand är uppsvälld som ett
bowlingklot. Hur mycket runkar du egentligen?”
De andra i det ansiktstatuerade gänget skrattade över deras
ledares sätt att behandla den äldre utslagna gamle mannen.
Det stämde att handen var skadad noterade han som för
tillfället kallades gubbjäveln. Det värkte i handen som om
den var inlindad i en brännmanet.
”Om du ger mig småpengarna du fått gubbjävel, så kan jag
berätta vilken liten snorunge som gjorde det.”
Det gamla fyllot tittade på sin värkande hand och noterade
att den mycket riktigt var svullen, men dock inte som ett
bowlingklot. Han såg till sin besvikelse inga mynt framför
sig så han förstod inte vad den skräniga killen hade pratat
–80 –

om för småpengar.
”Du har inga småpengar kvar förresten, för dem har jag
redan snott”, sade samma kille som tydligen var på
skämthumör, ”och du hade inte mycket småpengar heller för
den delen så det är ingen fara. Snorungen, som stampade på
din hand gav dig inga mynt för sveda och värk. Jag vet, för
jag kollade för jag tänkte sno dem också.”
Den gamle mannen började försöka resa på sig. Han ville inte
ligga kvar här längre om folk stampade på honom och snodde
hans pengar. Han satte sig upp och tittade sig yrvaket
omkring. Långsamt tog han upp sin gula mössa ur fickan och
satte den på huvudet lite tafatt på sned. Därefter reste han
sig upp på ostadiga ben. När han hade lyckats komma upp
stod han kvar och balanserade osäkert likt ett nyfött
rådjursbarn (även om gullepluttfaktorn var ytterst låg). Den
väderbitna mannen tog sin friska hand och drog ner sin gula
mössa över öronen så att den satt lite stadigare på huvudet.
En liten fläck trädde fram på hans vänstra byxben. Det var
en blöt fläck som växte sig snabbt större.
sig!”
”Vilket svin!”, ropade hans själsbroder, ”Gubben pissar på
Efter uträttat behov började han gå sakta längs kanten av
Humboldt Hafen för att hitta något ställe där han kunde få
vara i fred.
–81 –

Kapitel 6
”Kul va Johan”, sade Jörn och slog Johan lätt i huvudet.
Denna gång hördes inget metall-ljud eftersom de var tillbaka
i Lotus lägenhet i Zehlendorf.
”Jag kan inte fatta att du aldrig kört ROV:ar innan. Du
som nästan har poängrekordet i Sarajevo Snipers”, fortsatte
Jörn retsamt.
”Jag har inte hunnit helt enkelt. Lotus, detta måste ha
kostat en hel del väl?”
”Inte så farligt, det bjuder jag på”, sade Lotus och log brett.
Johan undrade om Lotus verkligen hade betalat eller som
vanligt. Det var en kontrast att se den bleka klena Lotus i
verkligheten. Särskilt med tanke på hur Johan hade känt
honom i två år. Så fort de kom ut på nätet dock var han den
självklara auktoriteten, den store virtuosen, gurun. Nu
tillbaks i verkligheten var han blek och spenslig. Han såg
nästan sjuk ut.
”Vad tyckte du?”, frågade Lotus och tog upp inhalatorn ur
fickan.
”Skitfräckt”, svarade Johan entusiastiskt.
”Jag skulle vilja säga enbart fräckt”, sade Lotus, ”om du
vill se något skitfräckt kan jag visa dig det också”. Han
stoppade tillbaka inhalatorn i fickan efter en kort inandning.
–82 –

”Visst”, sade Johan och var helt upprymd över att strax få
se ytterligare en nyhet. Som sann nätentusiast var han väldigt
svag för allt som var nytt.
”Okej, men vi måste vänta till klockan sju”, sade Lotus,
”vad är klockan?”
”Två minuter i sju”, svarade Johan.
”Oj då redan?”, sade Lotus förvånat, ”på med glasögonen,
vi kör direkt. Skynda er så att vi inte missar det. Nu är det jag
som styr, ni hänger bara med och tittar. Det du nu skall få se
Johan är inget vanligt folknöje. Nu skall du helt olagligt få
njuta av det senaste och hottaste inom branschen.”
Lotus kopplade upp sig mot en öppen VR-databas i
Reinicken Dorf i nordvästra Berlin. Det var ett vanligt V-café
med ett fyrtiotal personer närvarande.
”Håll i er nu, klockan är sju”, sade Lotus och knackade in
lite olika koder, varpå allt blev svart. Johan vände sig runt
om, men kunde inte se någonting.
”Mycket imponerande”, mumlade Johan syrligt.
Plötsligt sken allt upp och den svarta färgen blev istället
mörkblå för att övergå till svart längre bort dit
strålkastarljuset inte räckte. Oavsett åt vilket håll Johan
tittade åt kunde han inte se var ljuset kom ifrån. Det verkade
komma från dem själva, från den punkt där de verkade sväva.
I det starka halogenljuset svävade små partiklar sakta förbi.
–83 –

Nedanför såg han en sandbotten breda ut sig.
På avstånd hördes svaga ljud som lät som valars
signalläten.
”Det ser ut som vatten. Dyker vi på riktigt, är detta också
en ROV?”, frågade Johan.
”Nej, det är inte på riktigt utan en rent virtuell miljö.”
”Vad är det som är fantastiskt med det då?”
”Vänta och se...”
”Titta nedåt Johan”, sade Jörn.
Tätt ovanför sandbottnen virvlade ett stim decimeterlånga
fiskar än hit än dit. Alla följde en ledarfisk på ett långt led
med fyra, fem fiskar i bredd. Ledarfisken åkte i sicksack som
om den letade efter något på havsbotten. Till slut dök den
rakt ner i sanden. En krabbliknande varelse, med
knytnävstjock kropp försedd med tiotalet stirrande ögon, for
upp ur sanden och försökte fly på sina långa många smala
ben. Ledarfisken följde efter och började simma i cirklar runt
den med alla andra fiskar efter sig på släp. Den
spindelbesläktade krabban stod blick still medan fiskstimmet
simmade runt den som indianer på krigsstigen. Plötsligt dök
ledarfisken ner mot offret och alla andra fiskar följde efter.
Spindeldjuret försvann i ett moln av fiskar, som alla försökte
slita åt sig sin del av den. En dryg halvminut senare var det
över och de sista benen och ögonen var uppätna.
–84 –

Fiskarna simmade vidare efter sin ledarfisk bort i mörkret
och kvar låg bara spindelns hårda tomma kropp kvar med
runda små hål där ben och ögon en gång hade suttit.
”Vilken smaklös show”, tyckte Johan.
”Detta är ingen show, det är verklighet. Vi är nu mitt inne
i WeAreVR:s forskningslaboratorium. De har med hjälp av
artificiellt liv skapat ett komplett virtuellt ekosystem och detta
är en del av resultatet.”
En liten manet gled förbi nära deras utkikspunkt. Under
medusaklockan skymtade två avlånga bläckfiskögon.
”Hur har du lyckats ta dig in hit?”, frågade Johan, ”det
måste väl vara otillåtet att ta sig in i deras labb?”
En tjock fisk, som såg ut som en överdimensionerad sjögurka,
fast med en lång snabel, dök upp ur mörkret. Den fick syn på
maneten och började pumpa in och ut med kroppen så att
vatten strömmade in genom snabeln och ut genom dess bak.
Den lilla maneten flaxade snabbt med klockan i ett desperat
försök att undkomma, men den hade ingen chans. Den sögs
snabbt och skoningslöst in i sjögurkfiskens snabel. Så snart
den lilla maneten hade blivit uppslukad dök en tio meter lång
och uppsvälld delfinbesläktad varelse upp. Dess hud var helt
täckt av sjöväxter och snäckor. Nu var det sjögurkans tur att
få bråttom, men till skillnad från maneten lyckades den
–85 –

komma undan och försvann bort i mörkret. Delfinen vände
sig majestätiskt mot Johan och de andra och öppnade sitt
jättegap, som var mer tandprytt än hos en vanlig delfin.
Bilden bröts plötsligt och ersattes av bilden av det virtuella
caféet i Reinicken Dorf. Lotus stängde ner förbindelsen och
de tog av sig sina glasögon.
”Nu får du allt förklara”, sade Johan konfunderat.
”Okej, precis när WeAreVR började bygga upp sin
forskningsmiljö skickade jag in ett litet program i deras miljö.”
”Hade de inga spärrar?”
”De första veckorna hade de inte så enorm kontroll som
nu. Jag skickade ett nonsensmail som hade ett dokument
infogat, som de öppnade för att kolla vad det innehöll. I
dokumentet hade jag lagt in ett dokumentmakro som satte
igång att hämta in mitt sondprogram så fort dokumentet var
inladdat i ordbehandlaren. Man kan ju göra nästan allt med
en ordbehandlare nuförtiden, så ett litet simpelt
dokumentmakro var en baggis att fixa. När sondprogrammet
var nedtankat var det bara att tuta och köra. Sonden skickar
sedan ut bilder klockan 19.00-19.10 varje måndag kväll till
ett speciellt konto som jag har skapat på det här virtuella
caféet i Reinicken Dorf. Ingen information går in till sonden
så den går därför inte att styra. Detta gör att WeAreVR inte
–86 –

får upp någon varning om att någon försöker göra intrång,
eftersom de har gjort det klassiska säkerhetsmisstaget att tro
att all in-trafik är farlig medan all ut-trafik är ofarlig. Ja, på
så sätt vet vi mer om deras framsteg än någon annan utanför
WeAreVR. Visst är det intressant?”
Johan var mållös. Han hade läst enstaka artiklar om
artificiellt liv, men han hade ingen aning om att allt detta
redan var möjligt. Det var helt fantastiskt.
”Jag har hört talas om EcoSea, jag har sett reklamen på
TV, men jag trodde det mest var reklamsnack”, sade Johan,
”jag trodde inte det var så här fantastiskt. Det är ju helt
otroligt! Men det måste vara förbjudet vad du har gjort Lo-
tus?”
”Det är klart att det är inte helt tillåtet”, svarade Lotus,
”men det är bara om man blir upptäckt som det bli otäckt.
Jag skall inte använda programmet längre eftersom EcoSea
ändå skall ha premiär strax. Det var bara kul att följa med
utvecklingen i början, men efter invigningen så kan vem som
helst besöka EcoSea för en liten slant, så då finns det inget
intresse att koppla upp sig bakvägen längre.”
”Nu är du allt bra fylld med rock ’n’ roll i huvudet”, flinade
Jörn medan han begrundade sin spegelbild i den släckta
skärmen och rättade till sin frisyr.
–87 –

”Vilken dag va?”
”Ja, helt otroligt”, svarade Johan, ”Lotus har bytt ansikte,
jag har varit i New York samt vi har brutit oss in i EcoSea.
Allvarligt talat tror jag det räcker för mig idag. Jag måste nog
hem till Blankenburg och installera mig. Är det alltid sånt
här tempo i Berlin?”
”Varje dag”, ljög Jörn.
”En stad kan också ha många ansikten Johan”, sade Lotus
och log, ”allting ryms inte på en dag, men det betyder inte att
alla dagar är lika fullspäckade.”
Johan tog på sig jackan och skorna och lämnade Lotus
enrummare. Han skyndade sig till busshållplatsen och
behövde lyckligtvis inte vänta mer än någon minut innan
stadsbussen riktning Mexikoplatz dök upp. Johan satte sig
på bussen och tänkte på allt han hade upplevt idag. Vilken
dag! Var det verkligen bara ett drygt dygn sedan han hade
anlänt till Berlin? Det kändes som så mycket längre. Han
gillade inte att Lotus hade brutit sig in i EcoSea. Visst kunde
det vara kul att kolla läget innan sajten releasades, men om
man bara var intresserad av innehållet kunde man väl vänta
tills det var helt lagligt att gå in där. Han viftade bort sina
olustkänslor. Det var säkert bara han som var trött efter en
intensiv och het dag.
–88 –

Kapitel 7
”Vi är inte ensamma längre”, sade Wolfgang Pforten och
gjorde en konstpaus, ”en ny livsform har skapats på vår
planet. Artificiellt liv. Vi har hittills i människans historia bara
härmat livet. Med robotar har vi försökt härma våra kroppar
och med datorer har vi försökt skapa ersättare för våra
hjärnor. Men allt har varit bleka kopior. Idag ger vi er inga
kopior, utan vi ger er liv!”
Miljontals människor iakttog Wolfgang Pforten över nätet
och på flera TV-kanaler i direktsändning. Nu väntade alla på
att se den största sensationen någonsin från världens ledande
framtidsguru. Alla hade hört talas om att WeAreVR hade
skapat liv. Media hade varit fullmatade med reklam,
diskussionsprogram och etiska debatter på kultursidorna den
senaste tiden. Borde man tillåta artificiellt liv endast för vissa
typer av miljöer, till exempel endast undervatten? Skulle
staten ha särskild kontroll över artificiellt liv och dela ut
forskningstillstånd?
Var det ett slag för eller mot jämlikheten?
Vad tyckte fackföreningarna
Och vad tyckte Mary Peeters, som låg etta med sin hit ”My
love is strong for you”? Skulle man starta en kompensations-
–89 –

fond för kulturen, för att nå jämvikt för den lilla människan?
Borde inte dessa virtuella ekosystem stå under demokratiskt
nationellt styre eller under FN? Skulle man införa en särskild
skatt och använda pengarna för att främja verkligt liv? Det
hade varit en intensiv och stundom inflammerad debatt i
medierna världen över. Kort sagt, marknadsförarna med fru
van den Berg i spetsen hade gjort ett utmärkt jobb.
”Idag inviger vi på WeAreVR vår nya attraktion EcoSea”,
fortsatte Wolfgang Pforten, ”det enda vi har gjort är miljön,
sedan har vi låtit evolutionen göra resten. Resultatet blev en
ocean full av liv med en paradisö i dess mitt.”
Pforten pausade för att den sista meningen skulle fastna
hos åskådarna.
”Innan jag öppnar EcoSea vill jag bara tala om att vi har
ett rigoröst säkerhetssystem. För att koppla upp sig mot
EcoSea måste man först koppla upp sig till en av våra
slussdatorer och endast därifrån kan EcoSea nås. Således kan
vi vid minsta tecken på att någon försöker forcera den mur
som skiljer EcoSea och resten av näten åt, helt enkelt stänga
av den slussdator som har blivit utsatt. Inga av våra livsformer
kommer okontrollerat kunna spridas över världens nätverk.
Men ni kan under kontrollerade former köpa hem ett djur
från EcoSea till er egen databas, om ni följer våra rigorösa
säkerhetsbestämmelser. Den enda risk som finns med EcoSea
–90 –

är ni blir uppätna under ett besök. Vi kan nämligen inte styra
beteendet för djurarter av många vi själv inte ens känner till
dess existens. Men om ni dör får ni tjugo nya gratisminuter.”
Wolfgang Pforten log brett som en datorförsäljare och den
del av publiken som kunde höras skrattade artigt. Pforten
hade en förkärlek för korta tal kryddade med mediavänliga
drastiska uttalanden, som lätt kunde tas med i
nyhetssändningar världen över. Han knappade in något på
en fjärrkontroll och plötsligt kunde alla se ett djur som blivit
infångat speciellt för öppningsceremonin. Det var en tjock
halvmeterlång klumpfisk. Den simmade sävligt runt i den lilla
virtuella vattenfyllda buren. Pforten tryckte på en annan
knapp och en rosenskimrande långtrådig bottenväxt
ploppade upp under fisken, vilket fick klumpfisken att stanna
upp tvärt. Efter ett par sekunder började fisken upplösas.
Lager för lager såg ut att rinna av fisken.
Vart och ett av lagrena visade sig bestå av hundratals
centimeterlånga fiskar. Strax var hela den gamla fisken
upplöst och istället trängdes tusentals småfiskar runt växten,
som snabbt minskade i storlek. När växten var uppäten
återtogs formationen lager för lager tills den ursprungliga
fisken åter var tillbaka och den började långsamt röra sig i
cirklar igen.
–91 –

”Detta fiskstim har uppkommit genom evolution i EcoSea.
Vanligtvis lever den på ett stenigt undervattensberg där den
äter växter som den som nyss blev uppäten. Som ni såg är
det inte en fisk utan ett stim, som är väldigt tätt
sammanpackat. Detta är endast ett exempel på vad som går
att finna i EcoSea, en livsmiljö som täcker en havsyta stor
som 1300 fotbollsplaner och med ett djup på drygt tio
kilometer. Härmed öppnar jag EcoSea - för alla.”
Wolfgang Pforten tryckte på sin fjärrkontroll, men inget
hände. Han tryckte återigen men fortfarande hände inget.
”Ni vet hur det är med datorer”, sade han och log lite
generat. Han signalerade åt en tekniker som var utanför
bilden att ordna problemet.
”Man kan aldrig lita på datorer”, sade han besvärat mest
för att vinna tid tills problemet skulle vara reglerat. Plötsligt
insåg han att detta uttalande kunde misstolkas, varför han
tillade: ”Förutom våra slussdatorer givetvis, de är helt säkra!”
Herr Pforten kliade sig i huvudet och såg ansträngd ut. Han
hade på bara två spontana meningar hunnit ut på ganska
djupt vatten och han beslöt att det var bäst att inte säga något
mer.
”Nu får jag information om att problemet är löst, så härmed
öppnar jag EcoSea - för er alla.”
–92 –

Ena sidan på fiskens bur öppnades ut mot ett till synes
oändligt hav. I samma ögonblick som fisken långsamt
puttrade ut i havet, visades snabba växlande bilder över ett
axplock över de olika djuren som fanns att beskåda. En
speakerröst berättade att en grupp biologer undersökte
EcoSea kontinuerligt och att man upptäckte i genomsnitt en
ny art i veckan, fast man trodde att denna siffra skulle öka i
och med att allmänheten bjöds in för att dyka. Alla som
upptäckte en ny art skulle få en gratisvecka på EcoSea, samt
registreras som officiell upptäckare. Faunaböcker,
naturvideor och klistermärken fanns att köpa. Nu var det dags
för investeringen att börja generera pengar.
–93 –

Kapitel 8
Johan fick syn på Lotus på andra sidan Strasse des 17 Juni
framför huvudbyggnaden till Technische Universität. Det var
lönlöst att ropa över den trefiliga avenyn och även om det
hade gått att göra sig hörd hade nog inte Lotus uppfattat något
eftersom han verkade gå i sin egen värld. Mycket riktigt
upptäckte han inte sin kompis förrän Johan hade sprungit
över gatan och var precis bredvid honom.
”Hej Lotus. Vet du var vi ska vara idag?”
”Tjena Johan. Ja, det måste väl vara i labbsalarna, eller?”
”Vet inte”, svarade Lotus, ”men vi kan kolla med Melanie
och Tanja, som kommer här. Har du träffat dem förut Johan?”
Johan skakade nekande på huvudet. Han hade aldrig pratat
med vare sig Melanie eller Tanja, men han hade sett dem
förut på kurserna, särskilt Tanja. Melanie var mörkhårig och
väldigt bestämd, medan Tanja var blond och verkade ärlig
och mjuk. För Johan var hon mer lik en ängel och varje gång
han tittade på henne verkade det som om Tanjas blonda långa
hår fladdrade i slow-motion.
”Tjena flickor! Vilken sal skall vi vara i?”, frågade Lotus.
”Hej Lotus. Vi kan vara var som helst, det skall vara en
–94 –

virtuell demonstration av en historisk miljö, jag tror det var
Wien. Vi skall träffas på institutionens virtuella café. Jag skall
koppla upp mig från en av datorsalarna.”
”Ja visst, så var det”, sade Lotus, ”nu kom jag ihåg att Jörn
skulle koppla upp sig hemifrån. Har ni träffats förut
förresten?”, fortsatte Lotus och pekade på Johan. ”Här är
svensken Johan, nyss fysiskt nedkommen från Lund och här
är Tanja och Melanie, båda lika berlinska som currywurst.”
Melanie skakade snabbt och bestämt om Johans hand.
Tanja tittade på Johan och log. Hon klämde ömt hans
högerhand mellan båda sina händer.
”Vänskapens hamburgare”, sade hon och tittade in i Johans
ögon och log.
”Va?”, sade Johan förvånat till den blonda uppenbarelsen.
”Jag ger dig en vänskapens hamburgare så att du känner
dig välkommen i Berlin. Det heter så när man omsluter en
väns hand med sina båda händer.”
Johan tittade förundrat in i Tanjas ögon. Hon fortsatte att
le och Johan log försiktigt tillbaka. Han hörde i bakgrunden
hur Melanie sade till Lotus att ”det var något skit som Tanja
har läst i någon tidning”, men han lyfte inte blicken från
Tanja.
”Ledsen att störa”, sade Melanie efter ett tag och klappade
–95 –

med händerna för att bryta förtrollningen, ”men det är dags
att logga in sig”.
De skyndade sig till den närmsta datorsalen och lade beslag
på var sin dator. Johan skrev in sitt användarnamn och
lösenord och satte på sig sina VR-glasögon och ena handsken.
Vristbanden orkade han inte ta på sig. Han pekade sig fram i
menyerna tills han kom till V-caféet tillhörande institutionen
för historisk rekonstruktion. Lektor Sessel, klädd i svart
kostym med TU:s emblem på bröstfickan, hade precis börjat
föreläsa.
”...men idag skall vi inte gå in på tekniska detaljer, utan
istället göra en rundvandring för att ni skall få en helhetsbild
av målet med er utbildning. Vi skall besöka en miljö som är
av stort intresse både historiskt och rekonstruktionsmässigt.
Först skall vi koppla upp oss mot European Historical Sites
på www.ehs.org. Där väljer ni i listan Wien 1913. kortkoden
är EHS-W1913 om ni vill skriva in det istället. Koppla upp er
nu direkt, så träffas vi där.”
Johan följde instruktionerna och lite senare stod han på en
främmande gata i början på seklet. Det var fullt med folk som
vällde fram i alla riktningar. Kvinnorna var klädda i fotsida
kjolar, blusar och stråhattar varav de sistnämnda var försedda
med ett färgat rosettband. Några mindre bemedlade kvinnor
–96 –

hade ingen hatt och bar istället förkläden, eftersom de
troligtvis arbetade i närheten. Alla männen hade svarta eller
grå kostymer och bar svarta plommonstop på huvudet. En
man hade en ljus hatt istället, vilket nästan såg lite vågat ut
jämfört med de övrigas uniforma klädsel.
En hästdragen droska passerade förbi så att
föreläsningsgruppen tvingades att dela sig för att släppa fram
fordonet. Hovarna klampade mot den stenbelagda gatan när
ekipaget for förbi och överröstade för en stund sorlet av
mumlet från caféet bakom dem. Det såg precis ut som om de
hade hamnat i en stumfilm, fast denna filmen var i färg och
folk rörde sig i vanlig hastighet. Johan betraktade sina kursare
och noterade att även de hade erhållit tidsenlig klädsel. Han
fingrade på sitt huvud kände att han hade försetts med ett
moderiktigt plommonstop. De stod på en central affärsgata
att döma av alla affärer och caféer som låg runt dem. Mitt
emot låg ett magnifikt gammalt varuhus. Huset var sex
våningar högt, som sedan gick över i ett sluttande tak. Allra
högst upp fanns en terrass. Mellan vart fönster på tredje
våningen fanns bronsplaketter uppsatta, föreställande två
människor som höll varandras händer.
Johan lokaliserade föreläsaren Sessel som fortfarande bar
på TU:s emblem på bröstfickan.
–97 –

”Nu tror jag alla finns samlade. Jag tänker guida runt er
på den här sajten och berättade om lite olika detaljer som jag
tycker är intressanta. Var inte rädd för att avbryta med frågor.
Kom ihåg: det finns inga dumma frågor. Vi befinner oss nu
således i en miljö föreställande Wien år 1913. Detta var en
mycket intressant tidsperiod. Här residerade många
människor som skulle spela stor roll dels för första
världskriget, men även för andra världskriget. Alla hade de
sökt sig till Wien för att uppleva den stora kulturstaden och
ett av dåtidens maktcentrum. Detta år befann sig av vitt skilda
skäl människor som Trotskij, Freud, Stalin, Hitler, Adler och
givetvis kejsar Frans Josef samt ärkehertig Frans Ferdinand
i Wien. Den senare skulle blott ett år senare komma att falla
offer i Sarajevo för vad som skulle bli startskottet till första
världskriget.”
”Var det under kriget i Bosnien?”, frågade en av gubbarna
med plommonstop.
”Nej men Jörn! Detta är ju långt tidigare!”, svarade lektor
Sessel besviket, ”dumma frågor är förvisso välkomna, men
däremot inte urdumma frågor.”
Resten av klassen skrattade till.
”Jättebra sagt Jörn”, sade en plommonstopsgubbe ironiskt
med Lotus röst och gjorde tummen upp åt Jörn.
Sessel harklade sig och vände sig om.
–98 –

”Vi befinner sig nu på Mariahilfer Strasse, Wiens stora
affärsgata år 1913. Tvärs över gatan ser ni det stora varuhuset
”Stafa”, som var något utav en modernitet på den här tiden.
Lägg märke till detaljrikedomen i dess utförande.
Rekonstruktörerna har här använt sig av arkitektritningarna
som mall, samt studerat gamla foton för att få med alla
detaljer. Man kan gå in i huset, men det skall vi inte göra nu.
Notera längs gatan kablarna i luften och hur de svajar med
vinden, liksom de inplanterade träden och buskarna. Dessa
rörelser stämmer överens med fladdret på de förbipasserande
kvinnornas kjolar. Man har kommit fram till att vinden är
väldigt viktig för att skapa en realistisk miljö. Även om ni
inte kan känna den mot er hud, luras man lättare att tro att
man befinner sig utomhus om man kan se effekterna av
vinden. Inga frågor? Då går vi vidare.”
Föreläsningsgruppen följde efter som en flock ankor efter
ankmamman Sessel som förklarade vad som fanns till höger
och vänster.
”Vad sägs om min insats”, sade Jörn till Johan och tog
stiligt av sig sitt plommonstop.
”Ja, du var modig som frågade i alla fall”, sade Johan.
”Vill du se något intressant. Lite forskning så att säga”, sade
Jörn.
–99 –

”Helst inte, jag anar det värsta, men jag gissar att jag inte
kan hindra dig.”
”Exakt, kolla här.”
Jörn kilade med raska steg upp bakom en dam i stråhatt,
som inte tillhörde någon av kursarna utan ortsbefolkningen,
det vill säga en dekorperson. Han knep henne i häcken, men
inget hände utan kvinnan gick oberört vidare. Han knep
henne en gång till med båda händerna och utstötte ett
morrande ljud.
”Vad sysslar han med?”, undrade en annan stråhattsdam
som hade Melanies röst.
”Ett typiskt vetenskapligt experiment à la Jörn”, svarade
Johan.
Jörn fortsatte sitt reaktionssökeri med att fota en
förbipasserande man i magen. Mannen gled åt sidan, men
fortsatte att gå utan det minsta spår på att han hade noterat
aggressionen. Jörn kastade sig framför ett förbipasserande
hästekipage, med enda följden att Jörn knuffades åt sidan av
hästekipaget som tryckte sig fram med bara en lätt
fartminskning. Han gav upp sitt experiment och skyndade
ikapp dem andra.
”Ville du imponera på oss Jörn?”, sade Melanie och
skrattade, ”du har verkligen lyckats får jag säga. Gud, vad
modigt du slängde dig framför hästarna.”
–100 –

”Du förstår dig inte på vetenskap Melanie”, sade Jörn med
spelad högdragenhet och vände sig till Johan.
”Inga roliga effekter i den här miljön. Det var det jag visste.”
”Denna miljö är nog mer för att uppleva historia än för att
slå oskyldiga kvinnor och män”, föreslog Johan.
”Snacka om tråkiga människor! De reagerar mindre för
händelser än en amöba i EcoSea.”
”Människorna här skall väl mer ses som dekor. Det är inte
som djuren i EcoSea. Fast miljön här är ändå bra det får du
väl hålla med om ändå?”
”Visst är det bra gjort. Detaljrikt och historiskt korrekt,
men tråkigt! Det skulle vara bättre om det var lite mer liv i
människorna bara.”
Guideturen gick vidare till Hofburg, Frans Josefs
vinterresidens där de tillbringade tjugo minuter med att gå
omkring i salarna. De fick till och med en skymt av kejsaren
med sin Katharina Schratt. Sedan begav det sig till Café
Landtmann, vilket hade varit Freuds stamcafé. Freud satt vid
ett bord och samtalade med ett par vänner. Han gick dock
inte att tala med så mycket, han hänvisade bara till andra
miljöer som uteslutande handlade om honom där man kunde
få mer information. Han reagerade inte heller på om man
gav honom en uppercut (Jörns experiment). Därefter gick
det vidare till Berggasse och Freuds bostad.
–101 –

Guideturen fortsatte längs Donau ner till överbefälhavaren
von Hötzendorfs residens. Hela visiten avslutades med en
visit inne i den vackra och välrekonstruerade Stefansdomen.
När gruppen gick ut ur domen började Johan ofrivilligt gå
ifrån övriga gruppen. Vad han än gjorde så fortsatte hans
kropp att gå ifrån de andra med bestämda steg.
”Min kropp har hängt sig, hur får man den att sluta gå?”,
skrek Johan.
”Tryck control-X control-C”, ropade Lotus tillbaka.
Johan klickade fram ett virtuellt tangentbord som ploppade
upp i luften framför honom. Han knackade in kombinationen,
men inget hände.
”Inget händer!”, skrek Johan tillbaka.
”Bara vänta, den är lite seg”, svarade Lotus.
Mycket riktigt slutade Johan gå sekunden därefter. Han
vände sig om och såg hur han hade hunnit gå 50-60 meter
från de andra innan han hade fått stopp på sin kropp. Han
skyndade sig tillbaka till de andra.
”Men Johan då”, sade Jörn, ”kan du inte kontrollera
kroppen? Du är ju en potentiell sängvätare.”
”Äh!”, grymtade Johan till svar.
”...sammanfattningsvis kan man säga att det som gör Wien
1913 så unikt”, mässade lektor Sessel, ”är dess detaljrikedom.
–102 –

Inte bara på de stora monumenten utan också de vanliga
husen. Stor omsorg har gjorts för att dessa också skall vara
riktiga och att den stämning som rådde på gatan skall träda
fram. Rätt slags människor på rätt gator och olika många på
olika gator.
Wien 1913 är i nära samarbete med ett antal olika
universitet där man hela tiden diskuterar riktigheten i miljöns
utförande. Hela tiden tillkommer fler detaljer eller ändringar
görs. Doktorsavhandlingar resulterar i förändringar eller
tillägg av miljön. På så vis skall Wien 1913-miljön alltid vara
fyllt med all den kunskap som mänskligheten känner till om
ämnet, samtidigt som det är oerhört lätt att ta till sig, eftersom
man bara kan gå längs gatorna och få en känsla för hur det
såg ut. Om man vill studera mer om ämnet kan man gå in i
biblioteket, genom kortkoden EHS-W1913L, L som i library.
Där finns filmer, texter, kommentarer allt som ämnet kan
tänkas behandla. Det är detta som gör Wien 1913 till en sådan
storslagen miljö: mängden information som finns här,
samtidigt som allt är väldigt lättillgängligt. Ja, nu ser jag på
klockan att jag har dragit över med fem minuter. Härmed är
föreläsningen avslutad.”
”Vad skall du och Tanja göra ikväll?”, frågade Jörn med
plommonstopet i handen, vilket fick honom att se ut som en
gentleman som bad om Melanies hand.
–103 –

”Vet inte, hittar ni på något roligt så ring. Jag måste skynda
mig.”
Johan kopplade ner sig och tog av sig glasögonen. Han var
tillbaka i datorsalen med Tanja, Melanie och Lotus.
”Jörn är en riktig knäppskalle!”, sade Melanie men kunde
inte hålla sig från att le.
”Jag tror han vill byta halsband med dig”, sade Lotus och
log med hela ansiktet, inklusive de kisande albinoögonen.
–104 –

Kapitel 9
Professor Schröder var på väg in i kontrollrummet med sitt
morgonkaffe, när han stötte ihop med en upprörd Axel, som
hade en lång fladdrande datautskrift i handen.
”Professor Schröder, kolla in det här! Det här är verkligen
fisk!”
”Fisk var det dåligt eller bra? Jag kommer inte ihåg ert
språk riktigt.”
”Dåligt. Det skedde ett inträngningsförsök i sluss 7 i natt.
En besökare fick se något blixtra till framför ögonen vid sluss
7:s ingång till EcoSea. Han frågade informationspersonalen,
som skickade ärendet direkt vidare till oss. Vi gick direkt
igenom logfilerna för sluss 7 och upptäckte att de handlade
om ett program som hade kommit utifrån, men som direkt
hade raderats, alltså dött, eftersom det inte klarade av
livsbetingelserna i EcoSea. Vi vet inte hur, men något sådant
skall inte gå att göra. Det är nåt märkligt med sluss 7.”
”Okej, är den avstängd?”
”Nej, vi ville låta dig ta ställning först.”
”Stäng den omedelbart.”
Axel vände sig om och ropade till Klemens i
kontrollrummet att stänga av slussen. Klemens grymtade
något till svar.
–105 –

”Det var det ena professorn”, fortsatte Axel, ”sedan gjorde
vi ytterligare en upptäckt när vi kontrollerade slussarna för
att se om det förekom något liknande någon annanstans.
Detta är utskriften av alla uppkopplingar till Sluss 4 denna
vecka. Kolla in det här”, sade Axel och visade ett par inringade
rader. ”Var måndag klockan 19.00-19.10 pågår en märkbart
ökad utåtgående trafik. Den är liten i jämförelse med annan
trafik, men den är så extremt regelbunden så att läckan
hittades när vi körde logfilerna genom kontrollprogrammen.”
”Mycket oroväckande”, sade professorn och kliade sitt
lurviga gråa hår och såg bekymrad ut. ”Verkligen
oroväckande, men lämna trots det sluss 4 påslagen tills
vidare. På måndag bevakar vi slussen och tar reda på vad det
är för något. Och Axel, kan du anmäla händelsen till polisen.”
”Skall bli”, sade Axel och skyndade sig iväg till fikarummet.
–106 –

Kapitel 10
En flock kolibrisälar hovrade över en brant klipphäll täckt av
gröngula rörblommor. Deras labbar slog jämna slag för att
hålla konstant höjd medan deras långa tungor slickade i sig
den klibbiga gelén som fanns längst in i blommorna. Johan
kollade igenom det elektroniska lexikon han hade fått vid
slussdatorn och läste att blommorna kallades för gul rörpipa.
En tång-grön kräfta mumsade på en självdöd klumpfisk.
När Johan dök närmare den skrämde han upp ett jättestim
småfiskar som hade gömt sig i tången, vilket blixtsnabbt
begav sig iväg i samlad tropp ut i det öppna havet. Sekunden
senare simmade en ensam tio meters lång ål förbi under
Johan, vilket fick honom att inse att fiskarna snarare hade
blivit skrämda av detta enorma rovdjur än av honom själv.
Den vaggade med huvudet fram och tillbaka när den
simmade, som om den letade efter föda i tången. Johan såg
sig omkring och såg Lotus i full dykarmundering med
luftbubblor som steg till ytan i takt med att han andades.
Dykdräktsprogrammet, som var vanligt handprogrammerat,
lyssnade till andningsljudet för att veta när den skulle sända
ut bubblor, vilket förstärkte känsla av att man dök på riktigt.
Lotus gjorde okej-tecknet med högerhanden.
–107 –

”Var är Jörn?”, frågade Johan. Ljudet var för effektens skull
distorderat för att låta som radiokommunikation under
vattnet.
”Han dök ner runt klipphällen på andra sidan. Vi följer
efter.”
Utan att vänta på bekräftelse från Johan dök Lotus runt
klipphällen. Johan hängde på.
Egentligen borde de plugga idag, men de hade beslutat att
strunta i alla föreläsningar idag och kolla upp EcoSea vilket
kändes mycket viktigare än några snustorra föreläsningar.
EcoSea var årets största händelse och det var mer än man
kunde säga om någon av de föreläsningar de egentligen skulle
ha haft idag. Dessutom var det ändå långt kvar till tentorna.
Alla var hemma hos sig själva och de hade bestämt träff direkt
vid en av EcoSeas slussdatorer.
Lotus försökte dyka ända fram till en av kolibrisälarna, men
precis när han skulle röra vid den försvann hela flocken
snabbt iväg. Lotus fortsatte över bergskanten. När Johan kom
runt klipphällen såg han Lotus hålla en liten mask i sin hand.
När han skulle känna på den med sin andra hand blåste
masken upp sig och tog formen av en rugbyboll. Lotus lät
den ligga i sin hand utan att röra den och fnissade förnöjt.
–108 –

Masken for iväg som en torped medan den tömdes på sitt
vatten och återtog sin smala form några meter bort. Innan
Lotus hann få fatt i den igen hade den försvunnit bland den
gulgröna tången.
Lotus skrattade högt.
”Det här var helt otroligt”, sade Lotus och simmade vidare.
De kom ifatt Jörn, som stod vid en grottöppning och lyste
med dykarutrustningens ficklampa.
”Jag tyckte mig se något därinne. Skall vi våga gå in?”
”Varför tveka?”, svarade Lotus, ”det värsta som kan hända
är att vi blir uppätna och får tjugo minuters fri uppkoppling.”
Medan Lotus talade gled han in i grottan utan att stanna.
Jörn hängde på och Johan strax efter. Johan drog fram
sina ficklampa och lät ljuskäglan stryka längs väggarna.
Grottväggarna var täckta av rödaktigt sjögräs som böljade av
vattnets rörelser. Grottan var så smal att det var knappt att
en dykare fick plats, varför Johan ideligen stötte i grottaket
med sina tuber. En liten gul tusenfoting lyckades med liten
marginal att undvika att bli mosad av Jörns högra fena. Johan
hade inte lika tur utan fick en spark i ansiktet sekunden senare
av samma fena.
”Grottan vidgar sig något”, meddelade Lotus i radion.
–109 –

Han väntade in Jörn och Johan i ett litet kalt
undervattensrum med en manslängd i takhöjd. Så här långt
in i grottan fanns inte längre den röda tången på väggarna.
Johan vände sig om och såg bara ljus sippra in vagt från den
gången de hade kommit. Johan tyckte det kändes
klaustrofobiskt i den trånga mörka grottan.
”Woah, kolla ner grabbar”, utropade Jörn.
När Johan lyste nedåt med sin ficklampa såg han att det
inte fanns något golv i salen. Istället öppnade sig ett stort till
synes ändlöst hål, som en bottenlös brunn.
”Hur djupt kan det vara?”, frågade Johan och sprattlade
lite extra med fenorna för att komma så högt upp från hålet
som möjligt. Han litade plötsligt inte på flytkraften i sin
dykarväst.
”Inte en aning, men vi får väl se”, sade Lotus och dök med
huvudet neråt och ficklampan utsträckt framför sig så att
ljuskäglan lyste upp hålets kanter.
Jörn och Johan tittade på varandra. De kunde inte utröna
varandras ansiktsdrag, men båda förstod vad den andre
tänkte.
”Det verkar skitdjupt”, kom det från Lotus vars
ficklampsljus indikerade att han redan hade hunnit sjunka
nästan tio meter.
–110 –

”Ja, vi hänger väl på”, sade Jörn och dök efter.
”Okej”, muttrade Johan motvilligt.
Efter att de hade sjunkit närmare 30 meter ner i hålet såg
de en liten ljuskälla långt under dem som närmade sig snabbt
för egen maskin.
”Här kommer något”, sade Lotus.
Johan stirrade på ljuset och blev helt stel. Det blev
knäpptyst medan alla tre koncentrerade sig på det hastigt
ankommande ljuset.
Plötsligt framträdde en djuphavsgädda med stort vasst gap
och ett antennspröt på huvudet som sken kraftigt. Gäddan
fortsatte snabbt uppåt, förbi de tre dykarna utan att verka
lägga märke till dem.
”Han hade visst bråttom”, sade Lotus.
I samma ögonblick visade sig i Lotus ficklampssken ett gap
lika brett som hålet. Gapet var fullt av flera rader med vassa
tänder. Och den närmade sig med samma hastighet som
gäddan avlägsnade sig. Lotus hann inte röra på sig innan den
i ett nafs bet av Lotus ben.
”Hurra!”, skrek Lotus och skrattade, ”jag håller på att bli
uppäten.”
–111 –

Både Jörn och Johan började fibbla frenetiskt efter
nöduppstigningshandtaget. Johan hittade sitt först och drog
i det, varpå hans väst fylldes med luft med en smäll varpå
han for uppåt som en kork. En del av en sekund senare drog
Jörn sitt nödhandtag och for inte långt under Johan som en
kork allt snabbare uppåt.
”Adjö onda värld”, skrattade Lotus hysteriskt innan gapet
svalde honom helt och hållet.
Johan slog i bergstaket i den lilla grottsalen. Han började
simma desperat mot grottmynningen med Jörn tätt bakefter.
Gång på gång stötte han mot grottans väggar. Plötsligt tog
Jörn tag i Johans ben varpå Johan inte längre kunde röra sig
framåt. Johan ryckte och slet för att försöka komma ur Jörns
grepp, men utan att lyckas.
”Jag tror att monstret bet av mig benen Johan”, sade Jörn.
”Släpp mig! Släpp mig då”, skrek Johan som inte kände
för att hjältemodigt bogsera Jörn undan faran.
Johan vände sig om och såg hur gapet drog in Jörn alltmer i
sitt svalg varmed även Johan drogs med eftersom Jörn
vägrade släppa greppet om hans ben.
”Släpp mig Jörn, annars blir vi båda uppätna!”
–112 –

”Det är lika bra det så får vi alla tjugo gratisminuter”, sade
Jörn vilket blev hans sista ord i den här världen.
När Jörns huvud bets itu släppte Jörns grepp om Johans ben,
varpå Johan snabbt försökte fly ut ur grottan. Men han hann
inte långt. Gapet fick tag i hans ben och kapade dem i höjd
med knäna. Nästa tugga bet av Johan vid höften. Johan
äcklades av det krasande ljudet. Det sista han såg var ljuset
från grottöppningen genom ett rödaktigt moln. Sedan blev
allt blev svart.
En skylt kom upp som meddelade att han var tillbaka i
slussdatorn och att det var noterat att han hade blivit uppäten.
Han skulle ersättas med tjugo gratisminuter som kunde tas
ut när som helst. Det syntes inga spår av Jörn eller Lotus.
Han kopplade ner förbindelsen till slussdatorn och tog av sig
VR-glasögonen och var tillbaka i sitt korridorrum. Solen hade
gått ner medan han hade varit uppkopplad, varför rummet
var helt kolsvart.
Telefonen ringde.
Johan famlade efter kontakten till taklampan och fick inte
upp luren förrän på tredje ringsignalen. Det var Jörn och Lo-
tus som ringde trepart.
–113 –

öst.
”Du blev rädd, du blev rädd”, retades Lotus som ett barn.
”Släpp mig, släpp mig”, sade Jörn och härmade Johans
”Jag försökte bara leva mig in i miljön”, sade Johan och
märkte att han var helt svettig, ”och det lyckades jag bra med.”
”Du lyckades perfekt med det”, sade Jörn.
”Det var jäkligt snyggt”, fortsatte Johan.
”Jo, det var klart bra”, sade Jörn.
”Heja WeAreVR”, sade Lotus.
”Jag måste ta och plugga nu. Jag har varit uppkopplad hela
dagen och inte fått något vettigt gjort. Vi får ses på kursen
imorgon!”
Efter att de hade lagt på luren stod Johan kvar ett tag och
tänkte på grottan. Han hade blivit uppäten och det kändes
ganska bra, i alla fall nu i efterhand. Han satte sig ner för att
göra ett försök att plugga, men han hade svårt för att
koncentrera sig och det blev inte mycket gjort.
–114 –

Kapitel 11
Barnvagnen välte varpå barnet trillade ut på marken och
började skrika hysteriskt. Strax efter ackompanjerades
barnskriket av den förbannade pappans besvärjelser.
Mamman böjde sig ner och tog upp barnet som var oskadat
men chockat. Hon vaggade barnet i sina armar och försökte
trösta sitt söta flickebarn som vanligtvis plirade med sina
vackra rådjursögon, men som nu var helt utom sig av sorg.
Pappan fortsatte att skrika och vifta med nävarna åt den
ROV som fjärmade sig från dem med regelbundna mekaniska
steg. ROV:en, en splitterny modell av lyxmärket Stroll Toys,
hade gått rakt på barnvagnen så att den trillade och sedan
bara fortsatt att gå i samma riktning som om inget hade hänt.
Pappans första impuls hade varit att slå till ROV:en, men han
hade hindrat sig eftersom det endast hade gjort skada på hans
hand. Det var ju inte ROV:en själv han ville åt utan den
vettvilling som styrde den. ROV:en fortsatte att gå spikrakt
mot Humboldt Hafens kajkant.
”Va fan är det för oväsen?”, muttrade en alkoholist som
låg vid kajkanten. Uteliggaren lyfte på huvudet för att se vad
det var som störde hans förmiddagssömn. Han fick syn på
ROV:en som glänste i solljuset och som var på väg rakt mot
honom med bestämda steg.
–115 –

”Åh nej, kan man aldrig få vara i fred?”, tänkte den gamle
mannen för sig själv och rättade till sin gula mössa med sin
enda friska hand. ”Undrar vad ROV:en vill mig? Det är säkert
den där ansiktstatuerade ligisten vid stationen som hyrt en
ROV bara för att kunna trakassera mig igen. Kan jag inte få
vara ifred?”
ROV:en stannade tvärt ett steg från uteliggaren med ena
foten på en halvt urdrucken ölburk. Ölburken knycklades ihop
av ROV:ens tyngd och den kvarvarande ölen sprutade ut.
Resultatet blev en våt fläck och en ölburk tjock som ett
kreditkort. ROV:en och alkoholisten stirrade på varandra un-
der tystnad. ROV:ens svarta facettögon, dess metallhud och
dess mun som bestod av ett utåtbuktande högtalargaller gav
den ett elakt utseende. Men så var det också ett dyrt ROV-
märke och de dyrare sportigare märkena var alltid designade
lite fräckare. ROV:en inspekterade mannens kropp sakta från
huvudet ner till fötterna. Plötsligt fick alkoholisten se något i
ansiktet på ROV:en som skulle förändra hans liv. I pannan
stod det med stora svarta tecken: DG5.
”Fan, en uppenbarelse”, sade det gamla fyllot.
ROV:en ryckte till av alkisens röst. Den gick omedelbart
vidare runt fyllot och sedan rakt mot kajkanten vid Humboldt
Hafen. Dess videoögon verkade registrera allt som fanns runt
hamnen, innan den tog ett steg rakt ut i luften, trillade framåt
–116 –

och störtade med ett stort plask ner i hamnens grumliga
vatten. En tår rann ner längs kinden på den gamle mannen.
Efter en kort stund somnade han in igen.
”Herr Gödel. Hur mår ni herr Gödel?”
Herr Gödel öppnade ögonen och såg en hurtig tants vänliga
leende blott en decimeter från sitt eget. Hennes ansikte täckte
hela hans synfält.
”Herr Gödel, hur känns handen? Vi har lagt om den åt er.
Den var i förfärligt skick, men nu är den på bättringsvägen.”
Herr Gödel reste sakta sitt huvud och studerade sin gipsade
hand. Bara fingerspetsarna stack ut.
er.”
”Herr Gödel, orkar ni med ett besök? Någon vill tala med
Herr Gödel tänkte efter. ”Besök? Kunde det vara hon? Nej
knappast, hon var ju inte kvar i livet. Men det som hände
tidigare idag...”
”Ja visst”, klämde herr Gödel fram.
”Okej, säg bara till om du behöver något, så kommer jag.
En högtalartelefon finns i väggen bakom dig. Så fort du kallar
på mig så hörs det här i min bröstfickan och jag kan svara dig
direkt.”
”Hallå, hallå, herr Gödel”, sade sköterskan snärtigt ner i
sin bröstfickan varpå ljudet något mer diskant kom ut genom
–117 –

högtalaren bakom honom. Efter sin lilla visning, lämnade hon
herr Gödel och gick ut genom dörren. Strax därefter öppnades
dörren igen och besökarna kom in. Herr Gödel tittade upp i
förhoppningen om att det kanske kunde vara hon i alla fall,
men förhoppningen övergick snabbt i besvikelse.
Den som trädde in var en tjock uppsvälld man med rödlätt
bulldoggansikte. Mannen flämtade genom sin vidöppna mun,
medan han med stor kraftansträngning flyttade sitt
kroppsberg från dörren fram till herr Gödels säng. Bakom
honom kom en slank, något yngre man med mörkt
kortsnaggat hår. Båda två hade samma slags ljusbruna
långrock fast i olika storlekar. Herr Gödel sjönk besviket
tillbaka ner mot sin kudde. Han visste inte vilka de var, men
ingen av dem var i alla fall hon som han hade hoppats på att
få träffa. Den korpulenta mannen pustade några andetag
framför herr Gödels säng innan han hade hämtat sig så pass
mycket från sin tio meters gångmarsch att han kunde börja
tala:
”Mitt namn är Koch, kriminalkommissarie från
kommunikationsroteln och detta är min assistent Gertner.”
”Så är det”, bekräftade assistent Gertner.
Båda visade upp sin legitimation.
”Herr Gödel, vi är intresserade av att veta vad som hände
vid Humboldt Hafen imorse. Kommer du ihåg någonting?”
–118 –

”Vad som helst från olycksplatsen”, förtydligade assistent
Gertner.
”Jo, det gör jag”, svarade herr Gödel hest och harklade sig.
”Vi har fått veta av paret Fahr att ROV:en som gick på din
hand, skenade rakt på deras barnvagn utan att den verkade
uppfatta att barnvagnen fanns där. De uppfattade det som
om ROV:en skenade.”
”ROV:en gick inte på mig”, sade herr Gödel.
”Men din hand var ju illa åtgången?”, sade kommissarie
Koch.
”Jag hade ont i handen redan innan jag mötte ROV:en.
Jag låg utanför Lehrter-stationen och när jag vaknade var
handen svullen. Jag vet inte vad som hände, men ont gjorde
det.”
”Då hade ni tur att ni var på olycksplatsen så att vi kom
och plockade in er, herr Gödel. Er hand behövdes göras vid.
Om vi fortsätter, så har vi alltså ett fall med en skenande ROV.
Men familjen Fahr vittnar också om att de såg ROV:en stanna
precis framför dig i en halvminut innan den fortsatte. Varför
stannade ROV:en framför er, herr Gödel?”
”Ja, varför stannade han?”, sade assistent Gertner.
Kommissarie Koch blängde irriterat på sin ständigt
repeterande assistent.
”För att lämna ett meddelande, en uppenbarelse.”
–119 –

”Vad för meddelande herr Gödel?”
”Ja, vad då?”, sade assistent Gertner till kommissarie Kochs
växande irritation.
”Sluta att repetera allt jag säger!”, fräste kommissarien
irriterat till sin assistent.
”Att jag skulle bli bättre, att jag skulle sluta”, svarade herr
Gödel långsamt.
”Sluta med vad?”
”Ja, med vad?”, fyllde assistent Gertner i, men insåg direkt
att han borde ha varit tyst.
”Nu håller du käften!”, röt kommissarie Koch.
”Ja, jag skall jag hålla käften”, sade assistent Gertner.
”TYST!”, skrek kommissarie Koch ursinnigt och blev
alldeles blodröd i ansiktet.
Herr Gödel stirrade förvånat på skådespelet ovanför sin
sjukbädd. Kommissarie Koch vände sig igen mot herr Gödel
med ett påklistrat leende och fortsatte att tala, fast nu med
en artificiellt len röst.
”Ja, det gäller givetvis inte dig herr Gödel, vad var det som
du skulle sluta med?”
”Sluta dricka och ta mig samman och att det har gått för
lång tid...”
”Ursäkta herr Gödel, sade ROV:en detta till dig?”
–120 –

”Nej den var tyst. Helt tyst. Den tittade bara på mig så att
jag kunde läsa meddelandet.”
”En lapp?”
”Nej bokstäverna satt i huvudet.”
Kommissarie Koch tittade på assistent Gertner och skakade
på huvudet. Assistent Gertner skakade tillbaks med
överdrivna rörelser för att verkligen visa hur mycket han var
överens med kommissarien.
”Talar du om någon slags telepati?”, undrade Koch.
”Nej, bokstäverna satt i pannan.”
Den tjocke tittade åter igen på sin assistent. Kommissarien
log och skakade på huvudet och assistent Gertner gjorde
likadant. Gertner hade läpparna hårt sammanpressade för
att demonstrativt visa att han höll tyst precis så som
kommissarien önskade.
”Nå herr Gödel, vi har ett foto på den bärgade ROV:en här
och det står DG5 skrivet i pannan på den. Vad betyder detta
för er?”
”Att nu får det vara slut på mitt dåliga liv. Nu skall det bli
bättre. Det var ett meddelande från andra sidan. Jag måste
sluta.”
Kommissarie Koch log och ryckte på axlarna och slog ut
med händerna vilket betydde ungefär att ”Herr Gödel är
knäpp och det är inget jag kan göra åt saken”.
–121 –

”Det tycker jag ni gör rätt i herr Gödel, men får jag fråga,
hur kan allt detta rymmas i DG5? Det måste vara ganska
kompakt kodat.”
”För fem år sedan...exakt fem år sedan dog min fru Doris.
Nu kom hon tillbaka för att säga att det fick vara slut.”, sade
herr Gödel och fick en tår i ögat.
”Jag förstår. Doris Gödel, död sedan fem år, blir DG5. Okej,
men förutom er personliga uppenbarelse måste vi få veta lite
mer. Rörde sig ROV:en som om den var styrd av någon eller
skenade den, samt förekom det någon kommunikation er
emellan, för utom DG5 alltså?”
”Bara DG5. Ingen talade. Hon kom, hon ställde sig framför
mig, tittade på mig från tå till topp och ner igen. Sedan gick
hon ner i vattnet.”
”Den gick alltså runt dig innan den gick ned i vattnet?”
”Ja precis så.”
”Okej, tack det var allt. Krya på dig herr Gödel och följ er
bortgångna frus råd, det tycker jag låter bra. Om du kommer
på något mer så har du mina nummer här”, sade herr Koch
och räckte fram sitt visitkort.
Koch kämpade sig utåt ur rummet med sin
överdimensionerade mage. På släp följde den betydligt
smalare assistenten. När de hade stängt dörren bakom sig
tittade kommissarie Koch på assistent Gertner med ett leende.
–122 –

”Han är lite snurrig herr Gödel, men det är klart, några år
på gatan med en flaska i handen är väl inte den bästa
hjärngymnastiken. Vad tror du om det?”
Gertner öppnade munnen för första gången sedan han blev
ombedd att hålla tyst och gjorde först en häftig inandning
som om han hade hållit andan hela tiden.
”Snurrigt är rätta ordet, precis som du säger.”, sade Gertner
andfått.
”Jag tycker det tyder på att ROV:en var styrd. Även familjen
Fahr vittnar om att den stannade framför herr Gödel innan
den fortsatte. Jag tror hans vittnesmål är användbart, i alla
fall till vissa delar.”
”Ja, i vissa delar ja”, svarade assistent Gerner.
”Ja det här med att Deutsche Garages ROV nr 5, DG5,
skulle vara ett meddelande från hans bortgångna hustru kan
vi nog inte använda. Men det kan ju vara bra för honom själv
om han i och med det tar sig i kragen. Va, tänk? En ROV-
uthyrningskedja, som numera också är själabesörjare. Och
så finns det folk som säger att världen inte blir bättre av alla
ROV:ar.”
Kommissarie Koch bröt ut i ett skratt som påminde om Jabba
the Huts, vilket fick hela hans mage att röra sig häftigt.
Assistent Gertner skrattade ett betydligt ljusare torrare
sympatiskratt.
–123 –

Kapitel 12
Alla i kontrollrummet satt på helspänn. Det var måndag,
klockan var exakt 18.58 och strax skulle det avslöjas vart den
regelbundna läckan från EcoSea gick och vad den innehöll.
Alla skärmar var fulla med information om sluss 4, den sluss
som hade en påvisad regelbunden aktivitet de första tio
minuterna klockan sju var måndag.
”Okej, en och en halv minut kvar till läckan startar”, började
professor Schröder, ”vi kommer bara att ha tio minuter på
oss så det gäller att alla är på helspänn. En sista repetition
innan start. Axel, du sköter detektionen. Så fort du ser någon
inloggad som matchar inkräktarens signalement så skall
Renate kolla upp varifrån inloggningen sker. Renate du söker
upp personens hemmabas. Klemens du söker detektera exakt
vad inkräktaren gör i EcoSea. Frågor?”
”Har prins Charles stora öron?”, sade Klemens och
fnissade.
”Skärp dig Klemens. Det här är viktigt.”
”Jag kör igång identifikationsprogrammet redan nu”, sade
Axel.
”Bra.”
Det tystnade i rummet och alla stirrade på sin skärm. Klemens
skärm visade textrader som rann förbi i en aldrig sinande
–124 –

ström med information om vem som var inloggad och var
personen var i EcoSea. Axels skärm innehöll sluss 4:s
inloggningslista, även det en aldrig sinande ström textsjok
som rann förbi. Alla var koncentrerade på sina skärmar och
ingen sade något. Det enda som hördes var surret från
datorfläktarna.
”Okej”, sade professor Schröder med så låg röst att han
nästan viskade, ”klockan är sju. Var beredda.”
Sekundvisaren hade precis passerat 12:an på Schröders
armbandsur då ett meddelande ploppade upp på Axels skärm.
”Vad i hela friden är detta?”, utropade Axel frustrerat.
”Vad då Axel?”, sade Schröder, ”vad är det?”
”Inkräktaren är här i sluss 4, men...”
”Men vad då? Ut med det!”, sade Klemens.
”Skynda dig!”, fyllde Renate i.
”Inkräktaren är osynlig. Det finns ingen som loggade in
runt 19.00 genom sluss 4 som stämmer in på signalementet.”
”Jaja, då har han väl inte kommit än bara”, svarade Renate.
”Nej, nej, det är inte så”, sade Axel, ”identifikations-
programmet har noterat att aktiviteten har ökat med precis
så mycket som är signalementet för inkräktaren vid den här
tidpunkten, men det finns ingen som för tillfället är
uppkopplad mot sluss 4 som stämmer överens med
–125 –

signalementet.”
”Är du säker? Tittar du i rätt logfil?”, sade Renate.
”Ja jag kollar i rätt fil.”
Axel knappade på sitt tangentbord och testade olika varianter
av samma signalement.
”Klockan är 19.04 nu, vi har bara sex minuter kvar för att
lösa gåtan”, harklade sig professor Schröder, ”Axel, sök efter
var i minnet aktiviteten pågår som motsvarar signalementet.”
”Okej”, sade Axel och började knacka på tangentbordet.
Efter ett tag fick han fram något:
”Jag har något här nu, men det är mycket märkligt. Det är
ett program mitt i EcoSea som sänder information till en
server som ligger utanför EcoSea.”
”Var? Skynda dig, klockan är 19.06”, sade Renate stressat.
”Okej här är destinationen Renate”, sade Axel rappt, ”det
är ett V-café: vcafe.berlin.de”
”Okej jag loggar in mig där”, svarade Renate.
Axel lutade sig bak och pustade ut. Han hade gjort sitt. Nu
hängde det på Renate.
”Klemens”, sade professor Schröder, ”försök att ta reda på
vad för slags information som programmet sänder ut.”
”Okej. Jag skall försöka, men jag vet inte om jag hinner.
Klockan är 19.08.”
–126 –

”Jag är inloggad i V-caféet. Jag kör identifikations-
programmet”, rapporterade Renate.
Klemens och Renate satt och knackade på sina tangentbord
så fort som möjligt. Ofta slog Renate fel i stressen och fick
skriva om kommandona på nytt. Sekundvisaren passerade
12:an och nu var det mindre än en minut kvar innan
aktiviteten förväntades upphöra.
”Här har jag hittat något”, sade Klemens, ”som har det
aktivitetsmönster vi söker. Märkligt! Jag fattar ingenting. Jag
skall försöka ta reda på exakt var i EcoSea programmet finns.”
”30 sekunder kvar!”, ropade Axel som satt och stirrade över
axeln på Renate som frenetiskt knackade vidare.
”Jag har hittat mottagningsdestinationen, men jag hittar
inga inkopplade...”
”15 sekunder kvar.”
”Okej, jag har hittat var någonstans programmet hämtar
information i EcoSea!”, ropade Klemens.
”Jag förstår inte”, sade Renate, ”det finns inga mottagare
här på V-caféet. Inget som sparas, ingen som är inloggad.”
”Klockan är 19.10”, sade Schröder.
”Satan, aktiviteten upphörde”, sade Renate besviket.
”Där hade vi vår inkräktare vi sökte i alla fall”, muttrade
Schröder medan han tittade på sin klocka. ”Okej gott folk,
–127 –

nu måste vi tänka efter. Vad i hela friden var det som hände?”
”Ingen var inloggad i sluss 4, utan informationen sändes
ut av ett program som ligger inuti EcoSea. Det verkar bara
vara fråga om enkelriktad kommunikation. Programmet
skickar information ut från EcoSea och skickar det vidare till
V-caféet.”
”Informationen skickades till en speciell minnesarea i V-
caféets dator”, fortsatte Renate, ”som inte hade med själva
caféet att göra. Man måste vara inloggad på basen och läsa
av exakt detta minnesutrymme för att få se den information
som sändes ut. Idag fanns ingen som läste detta utrymme
tyvärr. Tydligt var däremot att denna plats var vald för att
inte upptäckas. Det var på ett V-café, men på en minnesarea
otillåten för besökare. För att ta sig dit måste man medvetet
lyckas ta sig förbi vissa hinder.”
”Och enligt vad jag fann”, sade Klemens, ”så innehöll
informationen som sändes ut utseendet från en fast punkt
fem meter över havsbotten i nordvästra hörnet av EcoSea
där djupet är ungefär 5000 meter.”
”Okej”, sade professor Schröder fundersamt, ”helt klart har
ett program blivit inplacerat i EcoSea med uppgift att skicka
information regelbundet till V-caféets dator. Vi tar nu bort
programmet ur slussen och på så vis kommer vi inte att ha
några fler läckor där. Men varför vill man se hur det ser ut
–128 –

just på 5000 meters djup i ena hörnet av EcoSea?”
”Jag tror att det handlar om företagsspioneri”, sade Renate,
”de vill kolla vad som händer i EcoSea helt enkelt.”
”Det är en trolig teori Renate”, sade professor Schröder,
”jag tycker vi placerar ut en detektionsboj i V-caféet. Nästa
gång förövaren kommer dit så meddelar detektionsbojen oss
varpå vi kan sätta fast honom.”
”Det är inte tillåtet att placera program i andras baser på
icke tillåtna minnesområden”, sade Renate och log.
”Jag vet, men strunta i det.”
”Och Axel, jag vill att du skickar ut en vargflock till V-caféets
dator för att försöka se om något EcoSea-program har läckt
ut och i så fall ta kål på dem. Jag kan aldrig tänka mig att
något har läckt ut, men för säkerhets skull.”
”Skall bli kapten”, sade Axel och började knacka på sitt
tangentbord.
Vargflocken var ett program utvecklat av Axel som var gjort
för att hitta EcoSea-program och förstöra dem. Det var skapat
för att kunna hitta liv som härstammade från EcoSea, men
eftersom man inte kände till alla organismer i EcoSea kunde
man inte garantera att vargflocken skulle finna allt liv som
eventuellt läckt ut. Men det var bättre än ingenting i alla fall.
Vargflocken bestod av ett antal individer, vargar, där var
–129 –

individ kunde kopiera sig själv i den bas den befann sig och
sedan på egen hand söka vidare.
Med regelbundna intervall skickade den en
positionsanmälan till moderprogrammet i
forskningsgruppens huvuddator. På så vis kunde de följa pre-
cis var de olika vargarna befann sig. Om en varg fick nys om
en organism, meddelade den först alla vargar i samma
databas. Sedan kopierade de sig själva så att databasen var
fylld med så många vargkloner som fick plats. Därefter
skickades vargar ut till alla datorer och routrar i samma
lokalnät.
Först när maximalt antal vargar fanns samlade och alla
flyktvägar var bevakade anföll de, det vill säga började ta bort
detekterade EcoSea-organismer. Anledningen till att de anföll
samtidigt var att minska chanserna att organismerna skulle
hinna att anpassa sig till vargarna.
Efter slutfört uppdrag skickade var varg en rapport till
moderprogrammet som meddelade vilka vargar som skulle
tas bort och vad de övriga skulle göra härnäst.
Vargprogrammen var lagliga om de bara höll sig till publika
minnesutrymmen på öppna databaser. Det gjorde de
officiellt, men i själva verket gick de in överallt där det var
möjligt, men ofta kunde de inte ta sig fram på grund av att
brandväggar stoppade dem.
–130 –

Vargflocken hade aldrig förr använts, utan var endast
utvecklat som sista säkerhetsåtgärd ifall något skulle läcka
ut. Vargprogrammen tog alltid bort sig själva så fort de gick
vidare och efter en viss tid dog de för att vara riktigt säker på
att ingen skulle notera deras existens. Vargarna var enbart
byggda för att bekämpa mindre läckor. Om läckan var för
stor skulle programmen göra mer skada än nytta i och med
att EcoSea-organismerna då skulle anpassa sig till vargarna
och evoluera till att bli resistenta mot dem.
Vargflocken var för övrigt snarare indirekt än direkt
utvecklad av Axel. Han hade nämligen använt genetiska
algoritmer för att utveckla vargflocken, vilket innebar att han
egentligen bara hade bestämt vad han ville ha och sedan hade
den gradvisa automatiska utvecklingen av programmet
skapat allt bättre vargar genom urval. Det fantastiska med
genetiska algoritmer är just att man kan skapa något utav
ingenting.
Principen är mycket enkel. Man gör först en matematisk
formel som räknar ut ett tal som visar hur bra ett program
överensstämmer med ens idealprogram. Detta talet kallas
”fitness”, eller anpassningsgrad. Ju högre fitnesstalet är desto
närmare är man idealet. Sedan börjar man med en popula-
tion bestående av flera program.
–131 –

De första programmen kan vara just ingenting, alltså bara
en samling ettor och nollor i slumpmässig ordning. Man
mäter fitness och väljer ut de bästa som man sedan låter para
sig med vargarna genom att blanda dem på olika sätt och
eventuellt också mutera dem. Antalet avkommor skall efter
detta processteg vara lika stort som ursprungspopulationen.
Därefter beräknar man återigen fitnessparametern för de
olika programmen och skapar en rangordnad lista.
De bästa programmen parar man och muterar återigen
efter eget behag och så fortsätter man i en evig loop med att
para, mutera och mäta fitness tills man är nöjd med resultatet.
Det är ett smidigt sätt att ta fram program utan att behöva
programmera, men därmed inte sagt att genetiska algoritmer
är begränsade till att enbart utveckla datorprogram.
Det är en generell optimeringsmetod som man kan
använda till att ta fram det allt från det godaste kakreceptet
till de vackraste hästarna. Men oavsett vad man vill ha som
färdig produkt använder man alltid en dator för att beräkna
eftersom det är ganska beräkningskrävande. Ett exempel på
praktisk användning är styrningen av verktygsflödet i en
lastbilfabrik med hjälp av genetiska algoritmer, som Volvo
installerade i sin fabrik på Irland 1998.
Ett icke-datoriserat exempel på genetiska algoritmer är
hästavel. Hästägaren väljer ut de bästa hästarna och låter de
–132 –

para sig och hoppas på så sätt få en bra avkomma. Fitness-
formeln har han i sitt eget huvud där han har en bild av hur
han tycker en idealhäst bör se ut. Han vet inte hur man bygger
en häst, han vet bara hur man väljer ut de som han tycker är
bäst. Detta är precis vad man gör med en genetisk algoritm:
man väljer ut och låter para de man tycker bäst om i hopp
om att få en bättre avkomma utan att för den sakens skulle
veta hur man skapar avkomman.
Genom att återupprepa detta många gånger, vilket
mänskligheten har gjort med hästar genom historien, får man
allt mer uppskattade avkommor. Skillnaden mellan de
avkommor som uppstår i ett öppet system som EcoSea och
de som skapas med genetiska algoritmer är som att jämföra
vilda hästar med avlade hästar. Människan bestämmer
urvalet vid avel medan ekosystemet som helhet bestämmer
vilka vildhästar som fortplantar sig. Anledningen är att
vildhästarna bara kan para sig med de hästar som överlever.
Om ett nytt rovdjur bestämmer sig för att enbart äta vita
hästar kommer vildhästpopulationen att bli allt brunare för
var generation. En avlad häst däremot får den färg ägaren
vill att den skall ha. Genetiska algoritmer är en
optimeringsmetod som leder till något bättre, medan öppna
system som EcoSea eller naturliga ekosystem är dynamiska
system där utvecklingen kan gå än hit och än dit. Vidare kan
–133 –

det i öppna system uppstå samarbetande strukturer som är
mycket mer komplexa än vad som kan uppstå med genetiska
algoritmer.
Detta helt enkelt eftersom genetiska algoritmer inte är ett
dynamiskt system eftersom dess population inte interagerar
med varandra. De parar sig med varandra som människan
har sagt och därmed basta, medan vildhästarna själva som
individer väljer vem de skall para sig med.
Det finns förvisso genetiska algoritmer som har interaktion
inom sin population, men det sker alltid efter regler
uppställda av människan. Ett kännemärke för öppna system
som EcoSea är att fitness-formeln skiftar hela tiden. Om vi
tänker oss att hos vildhästarnas ekosystem så gynnades
kanske den vildhäst mest som kunde äta mest gräs.
Men så plötsligt kom det färgmedvetna rovdjuret som
föredrog vita hästar och då var det plötsligt viktigare att inte
vara vit än att kunna äta mest gräs. Plötsligt hade alltså fit-
ness-formeln ändrats. Något liknande händer aldrig med
genetiska algoritmer. Där står samma fitness-formel fast tills
dess människan bakom spakarna har fått det han önskade.
Om han ville ha ett program som nedkämpar EcoSea-djur så
väntar han tills den genetiska algoritmen hade gjort sitt och
sedan var man nöjd med det. Inga plötsliga smakförändringar
om inte människan hade snabba personlighetsförändringar.
–134 –

Och det hade inte Axel.
”Professor Schröder”, sade Axel, ”när passerar vi Check-
point Charlie ungefär för våra eventuella djur? Innan vilken
tidpunkt måste vargarna ha dödat de sista flyende djuren,
om nu några organismer har läckt ut, för att vi skall vara säkra
på att vi inte har passerat Checkpoint Charlie?”
”Det går inte att säga innan vi har lite värden att räkna på.
Det är ju inte säkert att ett enda djur har flytt. Skulle vi ha
oturen att stöta på ett förrymt djur så får vi analysera hur det
djuret ser ut för att kunna uppskatta hur långt kvar det är till
Checkpoint Charlie. Men för det första är det omöjligt att
beräkna Checkpoint Charlie med precision. För det andra så
är det dock säkert att vi kommer att passera Checkpoint
Charlie fort vid ett eventuellt läckage eftersom våra vargar
inte kan ta sig in i alla privata utrymmen på nätet.”
”Checkpoint Charlie - gränsen för mänsklig kontroll”, sade
Klemens med spelad dramatisk mörk filmröst.
”Mycket bra inlägg Klemens”, sade Axel, “Men professor
Schröder, kan du inte säga på ett ungefär?”
”Nja, det går inte att säga, Axel. Släpp iväg en flock och så
får vi se om det finns några djur i basen eller i det lokala
nätverket. Om vi hittar ett djur kan vi göra en överslags-
beräkning.”
–135 –

Rubriken ”Vargflocken” ploppade upp på Axels skärm. Han
slog in destinationsadress, ställde in på minutvis rapportering
för vargarna och slog på returnknappen.
Ett meddelande kom upp på skärmen
”Varg 1 går till vcafe.berlin.de”
Efter ett tag kom ett nytt meddelande:
”Duplicering till totalt 5 vargar i vcafe.berlin.de”
”Varg 1.0: Ingen träff. Stannar i vcafe.berlin.de”
”Varg 1.1: Ingen träff. Går till kfp.berlin.de”
”Varg 1.2: Ingen träff. Går till kfp2.berlin.de”
”Varg 1.3: Ingen träff. Går till vcafe2.berlin.de”
”Varg 1.4: Ingen träff. Går till rx.berlin.de”
”Så långt allt bra”, sade professor Schröder spänt medan
han tittade på skärmen. ”Jag hoppas de inte hittar något i
grannbaserna.”
En minut senare kom en ny rapportering upp:
”Varg 1.0: Ingen träff. Stannar i vcafe.berlin.de”
”Varg 1.1: Ingen träff. Stannar i kfp.berlin.de”
”Varg 1.2: Ingen träff. Stannar i kfp2.berlin.de”
”Varg 1.3: Ingen träff. Stannar i vcafe2.berlin.de”
”Varg 1.4: TRÄFF. Signal för anfall skickad. Stannar för
bevakning i rx.berlin.de. ”
–136 –

”Satan”, sade Axel, ”vilket elände! Hoppas den hittar alla
djur direkt.”
Schröder såg djupt bedrövad ut. Klemens var tyst och såg ut
som om han satt och diggade till någon hitlåt han hade på
hjärnan.
”Det som inte kunde hända har redan hänt”, sade Renate
uppgivet.
Nya linjer fyllde på skärmen.
”Varg 1.2: Signal för anfall mottagen. Stannar för bevakning
i kfp2.berlin.de”
”Varg 1.1: Signal för anfall mottagen. Stannar för bevakning i
kfp.berlin.de”
”Varg 1.3: Signal för anfall mottagen. Stannar för bevakning
i vcafe2.berlin.de”
”Varg 1.0: Signal för anfall mottagen. Stannar för
bevakning i vcafe.berlin.de”
”Duplicering till totalt 2 vargar i vcafe2.berlin.de”
”Varg 1.3.0 stannar för bevakning i vcafe2.berlin.de”
”Varg 1.3.1 går till router zr.berlin.de”
”Nu säkrar dem routern innan anfall, så att ingen kan fly
ut ur nätet utan att vargen i routern märker det.”
–137 –

”Varg 1.4: TRÄFF (tidigare meddelat). Totalt antal djur: 5.
Stannar för bevakning i rx.berlin.de. ”
”Fem djur! Inte bra”, muttrade Axel.
”Om de är de enda så är det ingen fara.”
”Duplicering till totalt 8 vargar i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.0 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.1 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.2 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.3 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.4 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.5 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.6 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.7 klar för anfall i rx.berlin.de”
”Varg 1.4.0 signal för anfall skickad. Anfaller.”
”Varg 1.4.3 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.7 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.4 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.0 Ett djur likviderat.
”Du har valt dramatiska beteckningar Axel”,
kommenterade professorn.
–138 –

”Varg 1.4.2 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.7 Ett djur likviderat.”
”Varg 1.4.3 Ett djur likviderat.”
”Varg 1.4.1 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.7 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.0 Ett djur likviderat.”
”Varg 1.4.5 signal för anfall mottagen. Anfaller.”
”Varg 1.4.2 Ett djur likviderat.”
”Varg 1.3.1 TRÄFF i zr.berlin.de. Totalt antal djur 1 st.”
”Varg 1.3.1 Anfaller”
”Varg 1.3.1 Ett djur likviderat.”
”Ett djur för mycket!”, sade Axel oroat, ”I routern! Det
betyder att de reproducerar sig som kaniner.”
”Modern: 6 djur av 5 likviderade. Signal för anfall upphör
sänd.”
”Modern: Signal för vidaresökning skickad.”
”Det var oroväckande”, muttrade professor Schröder och
reste på sig. Han gick bort till andra änden av kontrollbordet
och tog fram en blyertspenna och började kladda på blocket.
”Inte roligt! Inte roligt alls!”, muttrade professorn och
tittade på Klemens som hade slutat digga i sin egen värld.
–139 –

”Hur kunde dessa program läcka ut? Jag fattar det inte!
Utläckaget varje måndag var begränsat och konstant och
definitivt gjort av en människa. Jag fattar det inte.”
”Ja, det borde ju ha märkts om andra program hade läckt
ut samtidigt. Jag fattar det inte heller. Men djur hittade
vargflocken definitivt. Här kommer statusrapporten från
moderprogrammet.
”Moder: Djur 200 Mbyte, fortplantningshastighet 0.83, max
relativ mutationsdifferens: 0,02. Genomsnittlig estimerad
livslängd 432.3 h.”
”Okej”, sade professor Schröder fundersamt och tog upp
sin avancerade miniräknare HP 128G 256 CLR Motion och
började knappa. Två minuter senare var rätt program
inladdat och en musiktrudelutt ljöd. Han knappade
ytterligare en halvminut, men istället för att lyckas få svar på
sin beräkning började samma låt att spela igen. Schröder gav
inte upp utan knappade vidare. Strax dök det upp ett
felmeddelande på skärmen: ”Fatal Error 1313. Ignorera?
Starta om?”. Schröder valde ”Ignorera”, men inget hände.
Han tryckte på ”Ignorera” en gång till, men fortfarande hände
inget. Tredje gången han tryckte på ”Ignorera”-knappen
kraschade räknaren och skärmen blev helt svart. Irriterat
stoppade Schröder ner miniräknaren i fickan och tog upp en
–140 –

solcellsminiräknare med reklamtryck från Deutsche Garage
och började knappa in data. En knapp minut senare var han
klar.
”Det är ett ganska elakartat djur, men har det bara inte
spritt sig så skall det nog vara grönt. Checkpoint Charlie är
uppskattningsvis redan om 84,3 timmar. Men felmarginalen
är mycket stor så egentligen säger det inget alls.”
”Strunta i det, det är det enda vi har att gå på. Det blir
alltså i så fall kvart i nio på fredag morgon”, sade Renate efter
lite huvudräkning, ”såvida läckan skedde nyss.”
”Okej”, sade professorn och stoppade tillbaks sin räknare
i bröstet, ”så får vi inte in några rapporter om dödade djur
efter dess så kan vi pusta ut. Om läckan har skett tidigare
däremot borde det inte dröja länge förrän vargflocken stöter
på ännu fler djur.”
”Hoppas att vargarna skapar ett blodblad”, sade Klemens,
”precis som i datorspelet Wolf Mutants 2”.
”Ja det får vi sannerligen hoppas”, sade professorn.
”Det var inga dåliga djur heller”, sade Renate, ”inte helt
ofarliga menar jag. Jag förstår inte hur de kan ha läckt ut
genom hålet utan att det syns.”
”Det är ett mysterium för mig”, sade Axel.
”Okej”, sade professor Schröder, ”nu är det dags att kila
hem och hoppas att vargarna gör sitt. Det finns inget mer vi
–141 –

kan göra för tillfället.”
”Sant. Renate du får tillsammans med Axel sätta dig un-
der veckan och ta reda på vilket djur i EcoSea det flyende
programmet härstammar ifrån.”
”Skall bli”, sade Renate, ”men först måste jag sova på det
här för att bli klar i huvudet.”
–142 –

Kapitel 13
Johan öppnade ögonen, men det starka solljuset tvingade
honom att blunda igen. Han mumlade några förbannelser
över det oskyldiga solljuset. Huvudet kändes tungt som en
gråsten och den bultande huvudvärken gav honom stor lust
att spy. Sakta öppnade han ögonen igen och tittade upp. Det
första han såg med sina kisande ögon var ett stort majestätiskt
träd. Därefter noterade han den molnfyllda himlen och de
äckligt glada fåglarna som flög omkring och kvittrade utan
att tänka på de stackare som hade baksmälla.
”Fan vad mitt huvud bultar!”, gnällde Johan.
Johan vred sakta sitt huvud åt höger i ett försök att hitta
en bekvämare liggställning. Han låg på en stor, vidsträckt
sommaräng och långt borta i fjärran syntes en kyrka. Hela
vyn var mycket konfunderande. Vad gjorde han på den här
ängen?
”Jag vill spy!”, sade en röst bakom honom som
uppenbarligen led av samma åkomma.
Det var Jörns röst. Johan mådde för dåligt för att orka
vända sig om och hälsa på Jörn.
”Vad gör vi på den här ängen Jörn?”
”Ingen aning, vi var på Kollwitz Platz igår kväll. Eller?”
–143 –

”Kollwitz Platz, ja just det. Var är vi nu? Wannsee?
Potsdam?”
Någonting rörde sig på himlen vid kyrkan och Johan iakttog
det allteftersom den kom närmare. Johan kände hur huvudet
värkte när han koncentrerade sig på det oidentifierade
flygande objektet.
Det kom allt närmare och verkade vara något stort, mycket
större än en fågel. Ingen fågel kunde vara så stor.
”Jörn, det kommer något stort hitåt.”
Objektet närmade sig snabbt över himlen och till slut kunde
man urskilja vad det var. Det var en svartvit fläckig ko med
tomtemössa som närmade sig i rasande fart på trädtoppshöjd.
”Dags att vakna grabbar!”, skrek den flygande kossan till
Jörn och Johan.
”Nej inte nu igen!”, stönade Johan eftersom han plötsligt
insåg var han befann sig.
Johan vände sig hastigt om och noterade besviket att även
Jörn var en ko, fast av rasen afrikansk sebuko med en som-
brero fastklämd på hornen. Johan lät blicken löpa över sin
egen kropp och noterade att han tydligen valt den mindre
exotiska herefordrasen.
–144 –

”Fan vi är inloggade. Min teleräkning går i taket! Vad är
klockan?”
”Tio på morgonen”, sade kossan med tomtemössan som
nyss hade landat.
”Åh nej!”, stönade Jörn och Johan unisont.
”Har vi legat uppkopplade hela natten? Herregud! Jag
sticker direkt. Min teleräkning är redan saftig nog”, sade
Johan.
Johans herefordko försvann framför ögonen på de andra
kreaturen. Jörn följde Johans exempel efter att först ha
förebrått den svartvita kon Lotus för att inte ha väckt dem
tidigare.
Johan tog av sig VR-glasögonen. Han låg i sitt studentrum
i Blankenburg mitt på golvet på en hög av kursböcker. Höger
axel badade i en timsgammal spya. Johans mage vände sig
när han skådade det senare, varpå han snabbt kravlade sig
iväg in på toaletten. Han hann nästan helt och hållet sticka
ner huvudet innan kräkningen exploderade ut ur honom.
”Fy fan! Aldrig mer sprit. Jag lovar!”, sluddrade Johan så
det ekade i toalettstolen.
Sedan kom andra spyvågen.
–145 –

På eftermiddagen efter ett par timmars sömn var Johan
återigen hjälpligt på fötter. Han ringde upp Lotus och Jörn.
”Tjena Lotus, tjena Jörn.”
”Tjena”, sade Lotus och skrattade.
”Öh, hallå?!”, sade Jörn i betydligt sämre skick.
”Koppla upp er på skolans V-café så kan vi sitta och snacka
lite skit.”
De andra sade ”Okej” respektive ”Öh, visst!” och så lade
de på. Johan håvade upp sina VR-glasögon som låg i högen
av smutstvätt mitt på golvet. Han öppnade fönstret och satte
på sig ena handsken och glasögonen och kopplade upp sig.
Vinden fläktade mot hans ansikte. Han lutade sig längre ut
ur fönstret för att få så mycket frisk luft som möjligt.
Med van hand kopplade han upp sig mot institutionens V-
café och steg in. Caféet var inrett med robusta mörka
trämöbler och krokiteckningar på väggarna. Förebild var ett
sobert sekelskiftes café där man kunde sitta och läsa
tidningar, diskutera och känna sig intellektuell. Johan satte
sig ner vid ett ledigt bord i hörnan. Här fanns ett tjugotal
personer, som satt i grupper om två, tre personer och pratade.
Samtalssorlet låg på en hög nivå, men det var svårt att urskilja
vad folk sade. Detta gällde dock inte de två flickorna i bordet
intill, som satt och pratade om något drama från
–146 –

verklighetens såpopera: ”...och då sade han...och jag trodde
jag skulle dö! Och vet du vad?...gud!”
Det var lite svårt att se vem som var inloggad, eftersom alla
såg antingen ut som standardflicka eller standardpojke.
Välfriserade, lite stela, utan personliga drag. Man kunde
definiera sin egen kropp, men gjorde man inte det fick man
en standardkropp. Om man var en riktig hacker skulle man
givetvis ha sin egenhändigt definierade kropp, men det
verkade inte finnas några hackers här nu. Johan kollade
igenom inloggningslistan för att ta reda på vilka som satt på
caféet. Han kände igen några namn från kursen, men det var
ingen han kände speciellt bra.
Medan han kollade såg han hur Jörn adderades till listan
över inloggade. Johan tittade upp på standardpojken vid
dörren och vinkade åt honom.
”Tjena Johan, fy fan vad jag mår skit. Jag ligger hemma i
sängen under täcket och kör.”
”Jag mår bra nu”, svarade Johan, ”men det var inte roligt
att vakna upp på ängen som en kossa i morse. Fan jag hade
spytt över halva mig. Jag mår illa bara jag tänker på det.”
En fet tjock gris gjorde entré. Den stod upprätt på bakbenen
och tittade sig omkring. Mumlet på caféet avstannade och
–147 –

alla vände sig mot ingången. Den tjocka uppsvällda grisen
såg ut som en fet julgris. I höger tass hade den det äpple som
borde ha suttit fastklämt i munnen. Grisen snaskade lite non-
chalant på äpplet och tittade sig sakta runt om i V-caféet.
Alla satt tysta och häpnades över gestalten.
nu.”
”Nöff, nöff”, sade grisen och log brett åt caféets gäster.
Jörn tog sig för pannan och stönade.
”Lotus! Att han aldrig ger upp. Jag tror jag mår ännu sämre
Johan vinkade lite återhållsamt mot Lotus som om han tyckte
det var pinsamt att känna julgrisen. Grisen såg Johans
handvinkning och gick och satte sig vid deras bord.
”Tjena Johan! Och tjena på dig Jörn! Har du ont i
huvudet?”
”Jag mår särskilt dåligt sedan du trädde in.”
”Är jag inte vacker? Äkta gris. Och kolla äpplet. När jag tar
en tugga försvinner en bit.”
Lotusgrisen tog sig en tugga och äpplet blev mycket riktigt
mindre.
”Lotus”, sade Jörn, ”du skulle inte kunna ta en
standardkropp istället, det känns som om vi sitter på en scen
just nu. Jag orkar inte för tillfället.”
–148 –

”Hahaha”, skrattade Lotus retligt, ”Jörn vad har tagit åt
dig egentligen? Vad hände igår? Jag såg att du var på Melanie
lite grann.”
”Tack för den hinten. Bara spä på min ångest.”
”Ja, var hamnade ni? Vi andra träffades vid Kollwitz Platz
för att ta en nattkaffe innan vi skulle hem. Men du var inte
där.”
Lotus bytte kropp och antog normal standardkropp. Han
hade visat för församlingen att han var hacker så nu kunde
han återgå till en diskretare skepnad.
”Sch inte så högt”, protesterade Jörn och tog sig för pannan.
”Ja, jag grejade hem henne. Kul brud, men hon började tjata
om att träffas, se bio, video, äta chips ur samma påse, ja ni
vet rubbet. Bli ihop helt enkelt.”
”Du är för jävlig Jörn”, sade Johan och flinade.
”Vad då jävlig? Jag lurade henne inte, jag sade inte ett enda
falskt löfte. Jag drog bara hem henne. Hon tyckte också det
var kul, det är bara det att hon är brud så hon måste tjata
massa träffas-nyktra-trams efteråt för att känna att hon går
därifrån med gott rykte.”
”Du är helt otrolig Jörn. Har du inte en enda känsla i din
ruttna kropp?”, sade Johan. ”Fy fan vilken människa du är!”
”Livet är sådant. Jag och brudarna likaså. Byt ut kär mot
kåt, så förstår du hur flickor kan bli så blixtkära en kväll och
–149 –

sedan på morgonen känns det på något sätt som om kärleken
har passerat förbi. Kär är helt enkelt brudarnas ord för kåt.
Sedan måste dem gråta och kräva nykterträffar och sådant.
Det är bra för deras image.”
Johan skakade på huvudet.
”Du kommer bli en gammal fluktgubbe som tittar in på
mellanstadietjejers omklädningsrum när du blir äldre.”
”Det var ingen dum idé. Jag drömde förresten att jag stod
naken i en mellanstadieklass omklädningsrum med bara en
cowboyhatt på huvudet...”
”Tyst!”, protesterade Johan, ”jag vill inte höra vad din sjuka
hjärna har varit ute på för utflykter.”
Jörn flinade fast något plågat eftersom bakfyllan gjorde
sig påmind när han skrattade.
”Du då Johan”, replikerade Jörn, ”hur gick det med Tanja?
Fick du hålla handen? Vänskapens hamburgare kanske?”
”Jag har inte försökt med Tanja. Hon är en kompis helt
enkelt.”
”Du är kär din mes!”, svarade Jörn.
”Bara för man inte knullar och sedan spyr på brudarna
betyder det inte att man är kär. Det finns annat också, men
det vet väl inte du. Någon gång har du fått en överdos av Y-
kromosomer helt enkelt. Kanske något din pappa gjorde med
dig...”
–150 –

”Nä fy i helvete”, utropade Jörn, ”vart tog den sockersöta
Johan vägen? Nu blev det plötsligt porr med pappa!”
Johan skrattade nöjt.
”Sluta nu kivas pojkar”, sade Lotus.
”Hur hamnade vi på åkern igår förresten?”, undrade Johan.
”Jag kommer inte ihåg sista delen av kvällen. Gick vi inte
hem efter caféet på Kollwitz?”
”Äh, Lotus ringde sedan på morgonen. Jag och Melanie
hade somnat in efter sista himmelsfärden med mig som
busschaufför och vi låg nakna på sängen. Sedan ringer Lotus
och vi bestäm-mer oss för att koppla upp oss mot den där
utflyktsparken.”
”Berliner Familien Park”, fyllde Lotus i.
”Ja just det. Lotus grejade så att vi blev kossor. Du, Johan
mumlade hela tiden. Du sade inte ett enda förståeligt ord.
Och Melanie var skitsur.”
”Jag kände bara för att leka lite”, sade Lotus urskuldande.
”Fan vad Melanie blev gnällig. Jag stod ju och viftade naken
med VR-glasögonen och tjoade medan hon låg och glodde i
sängen. När vi sedan vaknade på morgonen som kossor tog
jag av mig glasögonen. Då hade jag hamnat på golvet med
huvudet av någon anledning under sängen. Jag fattar inte
hur. Melanie vaknade igen och började först gnälla om hur
taskigt det hade varit att logga in mig mitt i natten och vilken
–151 –

stor datanörd jag var. Sedan somnade vi in igen och när vi
sedan vaknade var det tjatet om att träffas.”
”Jag hade kunnat väcka er tidigare, men jag tyckte det var
så komiskt så jag lät er vara”, sade Lotus illmarigt.
”Din gris!”, sade Johan.
”Skall jag omvandla mig igen?”
”Nej tack”, sade Johan, ”men du kan gärna få göra något
mer konstruktivt.”
”Som vad då?”
”Berätta för mig vad du vet om artificiellt liv.”
”Nej Johan, det tänker jag inte göra, för då får vi stanna
här i flera veckor”, sade Lotus självsäkert.
”Hur kan du redan veta så mycket?”, frågade Johan
skeptiskt, ”Det är väl ett nytt ämne? EcoSea är väl det första
som hänt inom artificiellt liv!”
”Vad du är naiv Johan!”, svarade Lotus och nickade på
huvudet. ”Du har ju svalt hela WeAreVR:s marknadsföring
rakt av. Du är ju en idealkund som tror på allt! Påminn mig
om din existens när jag skall sälja min begagnade soffa.”
”Jag har då aldrig sett något liknande EcoSea i alla fall”,
invände Johan.
”EcoSea är störst, både i storlek på själva ekosystemet och
i form av kommersiell succé och jag tycker också att det är
fantastiskt bra”, sade Lotus, ”men EcoSea var inte först.”
–152 –

”Vem var först då?”
”Den som var allra först med att tänka på artificiellt liv i
modern mening, det vill säga inte hokus pokus à la
Frankenstein utan riktigt datorbaserat liv var von Neumann
i början på 1950-talet.”
”Menar du John von Neumann, datorns skapare?”
”Alldeles riktigt, han skapade inte bara datorn, utan
funderade även en hel del på hur man skulle skapa artificiellt
liv. Han började skriva på en avhandling i ämnet, men han
dog innan den var klar. Eftersom von Neumann kände att
hans hälsa sviktade lät han sin kollega John G. Kemeny skriva
en artikel om tankeexperimentet. Artikeln publicerades 1955
i Scientific American och beskrevs som ett försök att visa att
det inte finns något bevis för en väsentlig skillnad mellan
människa och maskin.”
”Kemeny, det är väl han som skapade datorspråket BA-
SIC?”
”Rätt igen Johan! Senare i livet gick Kemeny och knåpade
ihop BASIC. Du har nu två poäng Johan! Jag är imponerad.”
”Tack, tack”, sade Johan, ”men vad gick von Neumanns
idéer ut på?”
”Han ville visa att det var möjligt att bygga en själv-
reproducerande universell dator.”
”Vad är en universell dator?”, frågade Jörn.
–153 –

”Jörn, det borde du veta”, sade Johan, ”det vet till och med
jag. Det måste du ha läst någon gång. En universell dator är
en dator som kan räkna ut vad som helst, allt från
matematiska kluriga formler till mer avancerade saker som
att fungera som en mänsklig hjärna eller vilken annan
funktion som helst. Alan Turing visade på 1930-talet teorin
bakom en sådan dator. Han tänkte sig en maskin som läste
ett jättelångt band och kunde ta evig tid på sig för att göra
var beräkning. Eftersom bandet kunde bli ljusår långt och en
beräkning skulle kunna ta tusentals år så var den inte
praktiskt realiserbar, men principen visade att en universell
dator var möjlig att skapa bara man hade tillräckligt med tid
och minne. Därför kan man anse alla datorer som universella
bara man har tillgång till oändligt med tid och minne.”
”Jaså du menar Turingmaskinen!”, sade Jörn.
”Bingo!”, sade Lotus, ”en poäng till Jörn och en poäng till
Johan. Ställningen är nu 3-1 till Johan. Om ni tillåter så vill
jag fortsätta med min historielektion. En universell dator kan
alltså beräkna allt inklusive att tänka och fungera som en
varelse. Så då förstår man att när von Neumann talade om
att skapa en självreproducerande universell dator då menade
han alltså att han ville skapa liv!”
”Hur då?”, frågade Johan.
–154 –

”Hans första tankeexperiment var en mekanisk maskin med
en dator som hjärna som levde i en sjö, där det fanns rikligt
med de beståndsdelar som maskinen bestod av. Maskinen
kallas för von Neumanns kinematiska självreproducerande
automat.”
”Det låter som en rätt töntig idé”, sade Jörn.
”Ja, jag håller med, men man får komma ihåg att detta var
på det glada femtiotalet, när mekanik var hi-tech och Elvis
Presley kung.”
”Elvis! Cool”, sade Jörn och nickade med huvudet.
”Det var inte det jag menade, men det får vara din tolkning.
Hur som helst”, fortsatte Lotus, ”poängen med maskinen var
att den kunde reproducera sig. Den hade nämligen lite fiffiga
verktyg inbyggt, ungefär som en schweizerkniv, så den kunde
skära, foga samman, identifiera material och ta upp saker.
När den skulle reproducera sig letade den efter rätt
beståndsdel och plockade upp den. Sedan simmade den
vidare tills den hittade nästa beståndsdel varpå den fogade
samman de båda delarna, lyfte upp den nya klumpen och
simmade iväg för att leta efter nästa grej. Maskinens
funktionalitet, det vill säga dess datorprogram, var beskrivet
på en lång sågtandad stång. Om det var ett hack på en sågtand
betydde det en etta och om det inte fanns ett hack betydde
det en nolla. Det allra sista maskinen gjorde vid reproducering
–155 –

var att göra en kopia av sin stång och sätta in kopian i sin
avkomma. Och därmed var avkomman klar och kunde simma
iväg.”
”Är det allt han gjorde?”, frågade Johan. ”Är han
ihågkommen för detta? Det innehåller ju inte mycket.”
”Nej, det är inte allt han gjorde, men det är en bra början.
Maskinen verkar ju kunna fungera. Den skulle bli ganska
klurig att göra, men med ett antal hundra miljoner i
utvecklingsbidrag från en stat som inte bryr sig om sin
budgetbalans, så skulle det troligtvis kunna gå att göra
maskinen. Det var det som var poängen. Det är möjligt att
skapa en självreproducerande universell dator.”
”Fick han pengar för att realisera det?”, undrade Jörn.
”Nix, inte ett nickel.”
”Skönt, annars hade jag börjat få lära mig tänka så att jag
också kunde bli rik”, sade Jörn.
”Nej, du kan slappna av, du behöver inte tänka.”, sade Lo-
tus och gjorde en paus och man hörde hur han drog ett djupt
andetag med inhalatorn. ”Vill ni höra mer?”
”Kör på”, sade Johan.
”Jo, von Neumann pratade med sin kompis matematikern
Stanislaw Ulam som kom på idén att strunta i allt det
mekaniska. Istället för att låta en mekanisk maskin simma
runt i en sjö, föreslog Ulam att man skulle arbeta med ett
–156 –

oändligt rutnät där var ruta var en cell. Var cell kunde befinna
sig i ett av flera tillstånd beroende på sina granncellers och
sitt eget tillstånd. Var cell hade 8 grannceller, de fyra som låg
vid rutans fyra sidor plus de fyra celler som touchade rutans
fyra hörn. Tiden stegades och man beräknade vilka celler som
skulle leva eller dö i nästa tidssteg. En ansamling av celler,
eller rutor, formade en organism. Organismen skulle således
endast bestå av ren logik. Detta gillade von Neumann. Han
gjorde om sitt mekaniska vidunder för att passa i ett sådant
logiskt rutnät. Resultatet blev en organism bestående av
200.000 celler, det vill säga rutor, där var cell kunde ha 29
olika tillstånd.”
”Nu börjar det likna något”, sade Johan.
”Japp, nu koncentreras problemet på livets beståndsdel,
nämligen information, och inte på mekaniken. För oss känns
det naturligt eftersom vi ju direkt tänker på att simulera allt
i en dator. Men man får komma ihåg att det var von Neumann
som skapade den moderna datorn, så på hans tid fanns det
inga datorer. I alla fall inga andra än de han själv nyligen
hade skapat. Följaktligen var informationsteori inget stort
ämne på den tiden. Ur detta perspektiv så var det ett stort
steg att inse att information var livets beståndsdel.”
”Vad hände sedan?”, frågade Jörn.
–157 –

”Därefter dog von Neumann. En filosof vid namn Arthur
Burke, som hade jobbat som logikingenjör för von Neumann
när de skapade den första moderna datorn ENIAC redigerade
von Neumanns artiklar och hittade på namnet cellulär auto-
mat för det rutnät av celler som Ulam och von Neumann hade
konstruerat. Cellulära automater är sedan dess ett
forskningsämne som det har lagts ner mycket tid och möda
på.”
”Jag tror jag har hört talas om det”, sade Johan.
”Det borde du ha gjort, i alla fall Life som är den mest kända
av alla cellulära automater.”
”Låter bekant.”
”Life skapades av John Horton Conwall vid University of
Cambridge i slutet på 1960-talet. Det var en stark förenkling
av von Neumanns automat. Problemet med von Neumanns
automat var att den var så oerhört komplex med sina 200
000 celler där var cell har 29 olika tillstånd. Det var för jobbigt
att förverkliga Neumanns idé helt enkelt.”
”Ingen pallade med andra ord”, sade Jörn.
”Ja, men Conwall var övertygad om att en cellulär auto-
mat kunde göras med mycket enklare regler och ändå
fortfarande klara av att vara en universell dator liksom von
Neumanns automat. Vidare trodde Conwall att man inte
behövde konstruera organismen själv, vilket von Neumann
–158 –

hade gjort, utan att det räckte att skapa reglerna för hur
cellerna skulle bete sig. Sedan skulle man bara behöva sätta
igång sin automat och så skulle spontant en självförökande
organism uppstå efter mycket lång tids väntan. Conwall var
övertygad om att liv skulle kunna uppstå på det sättet. Det
var ett av de första försöken med ett så kallat öppet system,
vilket är ett system man bara sätter igång men sedan inte
pillar på. Systemet tillåts utvecklas åt vilket håll som helst.”
”Hur funkade Life?”, frågade Johan.
”Life bestod liksom von Neumanns automat av ett oändligt
rutnät, där var ruta var en cell. Skillnaden var att i Life hade
varje cell bara två tillstånd, levande eller död, jämfört med
von Neumanns 29 tillstånd. Mycket enklare alltså. Reglerna
för Life var dessutom jätteenkla. Om en cell lever, så överlever
den endast om 2 eller 3 av dess sammanlagt 8 grannceller
också lever, annars dör den.
Cellen återföds från dött tillstånd ifall exakt 3 grannceller le-
ver. Det är allt! Jättesimpelt. Sedan är det bara och tuta och
köra och hoppas att något fräckt uppstår.”
”Hände det något cool?”
”Det gick inte så lätt som Conwall hade hoppats. Det
ploppade inte fram någon avancerad organism som kunde
självreproducera sig, men det hände en hel del intressanta
saker som indikerade att Conwall troligtvis hade rätt i sak.”
–159 –

”Som vad då?”
”Jo, när man startar Life så är det bara total kaos till en
början. Celler föds och dör huller om buller och om man
tänker sig ett stort rutnät man ser på avstånd så ser det ut
ungefär som när en TV-skärm brusar. Totalt kaos. Det är ju
inget konstigt eller avancerat med det, utan är precis vad man
kan förvänta sig. Men efter ett tag började det hända
intressanta saker. Det första är uppkomsten av stabila
strukturer, det vill säga en ansamling av celler som fastnar i
ett stabilt tillstånd. Detta är det första steget mot liv eller vad
som helst, eftersom om inga stabila strukturer uppstår så blir
det kaos för evigt. Till exempel på en brusande TV-skärm
uppstår aldrig några stabila strukturer, hur länge man än
stirrar på den. I Life har den mest simpla stabila strukturen
fyra celler som ligger intill varandra så att de tillsammans
bildar en kvadrat. Eftersom alla fyra cellerna hela tiden har
tre grannceller överlever de alla i generation efter genera-
tion. Tyvärr varar det inte för evigt eftersom om en femte cell
föds precis bredvid någon av de fyra cellerna så kommer en
av dessa cellerna plötsligt ha 4 levande grannar och då dör
den, eftersom den får ha max 3 levande grannar för att
överleva i nästa tidsteg enligt reglerna. Om detta händer med
ytterligare en cell i den före detta kvadraten dör denna också,
varpå det bara återstår två celler med endast varandra som
–160 –

grannar, vilket leder till död för båda.”
”Så stabila strukturer kan bildas, men också förstöras”,
sade Johan.
”Exakt. Nästa steg i utvecklingsnivån är oscillerande
strukturer. Det är en ansamling celler som bildar struktur A
i tidssteg 1, struktur B i tidssteg 2 och sedan tillbaka till
struktur A i tidssteg 3. De ser ut ungefär som om de blinkar
eller pulserar. Även dessa förstörs om en intilliggande cell
ändrar tillstånd.”
”Det verkar vara ett ganska känsligt system.”
”Ja det är mycket känsligt, vilket är dess stora problem.
Avancerade strukturer kan förstöras lika lätt som de skapas
och det försvårar för avancerade strukturer att uppstå. Hur
som helst, nästa steg i utvecklingen är mobila strukturer, så
kallade glidare. Liksom oscillerande strukturer ändrar de
utseende för vart tidssteg i en evig loop, men med begränsat
antal olika utseenden. Skillnaden med glidare är att de efter
var loop också tar ett steg åt sidan. Följaktligen uppstår en
pulserande struktur som rör sig åt ett håll över rutnätet. Och
detta är mycket intressant.”
”Hur då?”, frågade Johan.
”Jo, genom glidarna har du en motsvarighet till
bitströmmar i en dator. Med hjälp av dem kan du skicka in-
formation helt enkelt. Det är nyckeln till att skapa en dator.
–161 –

Och det var precis vad Conwall började göra.
Han orkade inte vänta på att datorn skulle uppstå spontant
så han byggde dess komponenter med hjälp av glidare bara
för att visa att det var möjligt. Han byggde and-grindar, or-
grindar, inverterare och minneslagrande enheter. Med hjälp
av detta är det bara att börja bygga en dator. Conwall gjorde
det dock aldrig, vilket inte behövs heller för man vet att med
dessa grundkomponenter kan man bygga en dator. Således
hade Conwall bevisat att von Neumanns automat skulle
kunna realiseras mycket lättare.”
”Conwall visade att en dator skulle kunna uppstå spontant
på rutnätet.”
”Ja, och en dator med tillräckligt med minne och tid är en
universell dator, så därmed hade han bevisat att von
Neumanns avancerade automat kunde förenklas rejält. Några
på tekniska högskolan MIT gjorde förresten senare en
adderare i Life-miljö, vilket är en tämligen avancerad och
central datorkomponent. Men alla som experimenterade med
Life insåg att det krävdes ett enormt stort rutnät för att liv
skulle uppstå, kanske ett schackbräde större än universum.
Andra var mer positiva och trodde att ett schackbräde stort
som solsystemet skulle räcka. Conwall, som var ännu mer
optimistisk, trodde att ett encelligt djur skulle kunna fås att
uppstå på ett schackbräde med en miljon celler per sida.”
–162 –

”Skulle vara kul att testa om det stämmer.”, sade Johan.
”Ja, och det var det många som tyckte. Life var en utmärkt
reklampelare för cellulära automater och blev väldigt populär
att leka med i universitetsvärlden under sjuttiotalet tack vare
framväxten av datorer som gjorde möjligt att experimentera
med allt större system och längre körningar. Ofta skedde
forskningen i smyg vid sidan av den egentliga men tråkigare
forskningsuppgiften. Tidningen Time uppskattade att
miljontals dollar spenderades i form av otillåten datortid på
universitetens datorer till förmån för cellulära automater.”
”Är sagan slut där?”, frågade Jörn något trött.
”Nej, inte än. Cellulära automater utgjorde grunden för det
som senare kom att bli artificiellt liv. Under åttiotalet fortsatte
en mängd nya och gamla forskare att experimentera i ämnet,
oftast för att de innan stött på och experimenterat med Life
eller någon annan cellulär automat, men ibland kom de på
idén alldeles själv. Wolfram började 1982 leka med
endimensionella cellulära automater till skillnad från de
tvådimensionella rutnäten som Life. Fördelen var att de
endimensionella skrivs ut rad efter rad och man kunde
smidigt gå tillbaka och studera utvecklingshistorien. Langton
gjorde en mer avancerad tvådimensionell cellulär automat
som bestod av flercelliga organismer som kunde reproducera
sig. Var cell hade 8 tillstånd och var organism bestod av drygt
–163 –

90 celler. Dessutom gjorde han en insats 1987 genom att kalla
ihop till den första konferensen om artificiellt liv. Den
konferensen räknas som ämnets artificiellt livs startpunkt.”
”1987! Det är inte jättegammalt.”, sade Johan.
”Nej, och särskilt i jämförelse med ämnet artificiell
intelligens som började redan på femtiotalet. Men det låter
väl kanske mer realistiskt att försöka skapa en digital hjärna
som i artificiell intelligens än att säga att man vill skapa
digitalt liv.”
”Om jag fattat det rätt så är EcoSea det första digitala
ekosystemet som skapats”, sade Johan. ”Allt det du nämnt
hittills handlar bara om enstaka organismer och strukturer
som utvecklas, inte hela ekosystem med en mångfald av olika
organismer som i EcoSea.”
”Nix, EcoSea är inte det första digitala ekosystemet. På
åttiotalet knåpade den danska fysikern Steen Rasmussen ihop
ett ekosystem på en vanlig PC. Han kallade ekosystemet VE-
NUS, vilket var en förkortning för “Virtual Evolution in a
Nonstochastic Universe Simulator”. Miljön bestod av enkla
instruktioner som slogs om utrymme i datorns minne. Man
byggde ett antal olika miniprogram och lät dem puttra i
datorn i massvis med timmar och iakttog sedan vad som hade
hänt. Miniprogrammen var skrivna i ett specialspråk som
gjorde att de kunde utföra instruktionerna i programmet på
sig själv.”
–164 –

”Jag fattar ingenting.”, sade Jörn uttråkat.
”Jo, till exempel så fanns det en instruktion som hette
MOV, vilket innebar att man flyttade data från ett ställe i
minnet till ett annat. Om den instruktion utfördes på den del
av minnet där själva instruktionen fanns flyttade MOV på
sig själv.”
”Vad har det för betydelse?”
”Jo, grejen är att det finns massa datorinstruktioner inom
ett inhägnat minnesutrymme som flyttar omkring och utför
saker på sig själv och sin omgivning. Denna inhägnaden är
VENUS. Om en instruktion inte kan utföras anses den död.
Vissa instruktioner innebär att instruktionen delar på sig och
tar upp två minnesplatser. Så genom att låta dessa enkla
instruktioner puttra i VENUS så kan man studera ut-
vecklingen.”
”Vad hände?”, frågade Johan.
”Det uppstod bland annat spontant samarbetande
strukturer mellan instruktioner utan ett mänskligt
ingripande. Vissa av dessa strukturer reproducerade sig,
vilket är ganska anmärkningsvärt. Dessutom kunde man i
VENUS studera evolution i ett st.örre perspektiv, till exempel
kunde man iaktta hur små förändringar ibland ledde till
katastrofer som tog död på alla instruktioner, men i andra
sammanhang bara ledde till omstrukturering av systemet
–165 –

utan att det helt dog ut. De upplevde också att ju längre
utvecklingen gick desto svårare var det att skapa
handprogrammerade organismer och få dem att överleva i
VENUS. Och en dag uppstod jultomten mitt i VENUS.”
”Va?”, utropade Jörn förvånat.
”Förlåt”, sade Lotus och flinade, ”jag skulle bara se om du
var vaken. Nej, jultomten uppstod inte i VENUS.”
Lotus fortsatte att flina för sig själv. Johan skakade på
huvudet. Glädjen övergick till en hostattack och Lotus fick
på nytt dra ett andetag genom sin inhalator.
”Jo, ett annat ännu intressantare ekosystem är Tierra”,
fortsatte Lotus. ”Har ni inte hört talas om det?”
Både Jörn och Johan skakade på huvudet till svar.
”Tierra var den hittills största succén inom artificiellt liv.
Det var en biolog vid namn Tom Ray som skapade detta
ekosystem 1990. Det fick mycket utrymme i pressen över hela
jorden, mest i datortidningar, men även i vetenskapliga
skrifter och till och med i New York Times. Aldrig förr hade
så mycket gott sagts om artificiellt liv som om Tierra. Dittills
hade artificiellt liv setts som science fiction, men Tierra fick
evolutionära biologer att börja bli intresserade. De såg Tierra
både som ett pedagogiskt hjälpmedel och som en
simuleringsmiljö för att testa nya och gamla teorier inom
evolutionsläran. En ansedd evolutionär biolog vid namn
–166 –

Graham Bill sade att Tom Rays insats var den mest betydande
inom evolutionsteori som hade gjorts de senaste 10 åren. Och
IBM gav honom ett pris på 15 000 dollar för Tierra i deras
superdatortävling. Det var förresten genom uppståndelsen
kring Tierra som jag för första gången hörde talas om
artificiellt liv och började intressera mig för ämnet.”
”Varför var det sådan succé?”, frågade Johan.
”Jultomten uppstod”, svarade Jörn och nickade med spelat
allvar.
”Nej”, sade Lotus, ”det kom ingen jultomte hit heller. Glöm
tomten nu, tomten finns inte.”
”Åh nej, och det får man reda på först nu. Alla dessa år...”,
utropade Jörn överdrivet teatraliskt.
”Tierra blev en sådan succé för att den släppte lös
evolutionens kraft. Den visade att evolution inte är något som
kan hända om man har tur, utan det är ett oundvikligt
naturfenomen som driver alla ekosystem, oavsett om dessa
finns i verkligheten eller implementerad på en Toshiba laptop
som i fallet med Tierra.”
”Vad hände?”, frågade Johan, “Vad blev resultatet av denna
kraft?”
”Jag skall strax berätta det, men först måste jag bara berätta
vad Tierra var annars får ni inte in det i sitt rätta
sammanhang.
–167 –

Tierra var ett helt öppet system, liksom VENUS där ingen
människa bestämmer vilken organism som skall överleva.
Precis så som det är i naturen. Tierra i sig själv residerade i
en vanlig laptop, men av säkerhetsskäl hade Ray skapat en
virtuell dator med sitt eget påhittade programspråk.
Anledningen var att om något av dessa organismer skulle
rymma skulle de kunna ställa till stor skada som datorvirus.
I och med att dessa organismer hade utvecklats genom evo-
lution skulle de kunna bli farligt välanpassade till datormiljön,
och helt enkelt bli väldigt obehagliga virus. Men tack vare att
Tierra var implementerad i ett påhittat programspråk så
skulle en organism inte kunna köras i en annan dator även
om den kom på drift.”
”Låter sunt”, sade Johan.
”Organismerna i Tierra kämpade om CPU-tid och
minnesutrymme. Enligt Ray kan man jämföra CPU-tid i
Tierra med energi i vår värld medan datorminnets analogi i
vår värld är materia. Så deras kamp om CPU-tid och minne
motsvarar vår kamp om energi och materia. Det enda
organismerna gjorde var att föröka sig genom att kopiera sig
själva och omständigheterna bestämde vilka som lyckades
bäst. Döden motsvarades i Tierra av ett program som han
kallade för ”the reaper”, alltså liemannen. Liemannen hade
en kö där han regelbundet avrättade de första i kön.
–168 –

Nya organismer sattes hela tiden in sist varpå äldre
organismer åkte allt längre fram i kön. Om en organism inte
kunde köra sina instruktioner åkte den snabbare fram mot
köns främre ände där liemannen stod och väntade. På så vis
dog icke-fungerande organismer snabbare än fungerande,
men för alla organismer var döden till slut oundviklig.”
”Precis som i verkligheten”, inflikade Johan.
”Exakt. Dessutom lät Ray mutera hela systemet på olika
sätt. Han muterade på bitnivå, genom att han bytte en etta
till en nolla eller tvärtom. Han muterade dessutom
slumpmässigt i minnesutrymmet ungefär som den mutation
man kan tänka sig att den kosmiska bakgrundsstrålningen
ger upphov till på jorden. Dessutom muterade han vid själva
reproduktionen, när en organism kopierade sig själv för att
skapa en avkomma. Och till sist muterade han själva
instruktionerna i organismerna så att när de exekverades inte
alltid fungerade som det var tänkt.”
”Mutation verkar viktigt”, sade Johan.
”Ja, han trodde mycket på mutation, men det visade sig
senare att mutation inte var riktigt så viktigt som han hade
trott. Men jag tar det strax. I alla fall, för att sätta igång Tierra
började Ray med en handprogrammerad organism som han
kallade Ancestor, vilken var gjord av 80 instruktioner. Han
planterade in den i Tierra och satte sedan igång systemet och
–169 –

väntade för att se vad som skulle hända.”
”Och?”, sade Johan ivrigt.
”Till en början befolkades hela Tierra av Ancestor-kopior.
Men efter ett tag uppstod en mutation som bara var 79
instruktioner lång. Eftersom den var kortare använde den
mindre CPU-tid för att föröka sig vilket gjorde att den fick en
fördel framför den ursprungliga Ancestor med dess 80
instruktioner. Mutationen förökade sig och började ta över
på ur-Ancestors bekostnad. Men ännu effektivare mutationer
uppstod senare som bestod av ännu färre instruktioner vilka
tog över och spred sig. Denna utveckling pågick ett tag med
allt mindre organismer som resultat. Plötsligt hände en
märklig sak. En organism bestående av endast 45
instruktioner uppstod. Den var så liten att den omöjligt kunde
reproducera sig eftersom en självkopiering enligt Rays
uppskattningar krävde minst 60 instruktioner. Men ändå
förökade sig den lilla organismen snabbt och tog över en stor
del av Tierras ekosystem. Den blev lika stor som den muta-
tion som hade varit den mest dominerande innan, men den
utrotade den inte. Istället verkade det som de båda arterna
utkämpade en kamp där de båda populationerna växlade i
storlek fram och tillbaka.”
”Vad var det som hände? Ett krig?”
–170 –

”Nej, det lilla programmet som hade uppstått var helt
enkelt en parasit. Det var inte stort nog för att reproducera
sig själv, utan var beroende av att hitta en värd vars
reproducerande instruktionsrader den kunde använda. Den
lilla storleken gjorde att parasiten fort kunde föröka sig och
bli dominerande, men den hade en översta gräns. Om den
blev för framgångsrik gick värdarna på stark tillbakagång och
eftersom parasiterna var beroende av värdarna gick de i så
fall också starkt tillbaka. När det återigen fanns få parasiter
kunde värdarna sprida ut sig igen, men då växte ju samtidigt
antalet parasiter. Således böljade de båda populationernas
storlekar fram och tillbaka. Samtidigt började mutationer av
värdarna att premieras, vilket gjorde det svårt för parasiter
att använda värdarnas reproducerande instruktionsrader.
Det hade alltså svängt mot i början då de organismer
premierades som hade minst antal instruktioner. Med
parasiternas uppståndelse hade alltså spelreglerna ändrats i
ekosystemet.
Precis så som det fungerar i naturen och vilket är
kännetecknet för ett så kallat öppet systems. Till slut uppstod
en värdmuta-tion som var helt immun mot parasiten. Den
var större och slukade mycket CPU-tid, vilket hade varit en
nackdel i början av körningen, men i den här nya situationen
var det ett vinnande koncept.”
–171 –

”Hur gjorde den sig immun?”
”I Tierra uppgav periodvis alla organismer sitt läge och
storlek. På så vis blev den synlig för sig själv och alla andra.
Den immuna värden däremot struntade helt enkelt att uppge
sitt läge och blev på så sätt osynlig för alla inklusive parasiten
och även sig själv. Detta gjorde att parasiten inte kunde hitta
värden och därmed inte använda dess instruktionsrader. För
att kunna reproducera sig var värden tvungen att undersöka
sig själv mellan vart tidssteg. Det var detta som tog mycket
extra CPU-tid, men det var en bra investering eftersom det
knäckte parasiterna.”
”Dog de ut?”
”Ja, men en mutation av parasiten överlevde. Denna kunde
nämligen liksom värden också undersöka sig själv och blev
därmed inte vilse av de osynliga värdarna. Även denna mu-
tation konsumerade extra mycket CPU-tid.
Så den evolutionära duellen mellan parasit och värd hade
lett till två organismer som konsumerade mycket CPU-tid,
men som överlevde varandra. Ett utmärkt exempel på hur
kriterierna för överlevnad i ett öppet system plötsligt ändras
då något radikalt nytt inträffar.”
”Hur lång tid behövde han köra Tierra för att få all denna
utveckling?”
–172 –

”Tio minuter! Det är det som var det fantastiska. Och det
var inte ett enstaka tillfälle. Varje ny körning av Tierra ledde
till att olika slags organismer utvecklades, men inom några
minuter uppstod alltid parasiter utan undantag. Det visar att
evolution inte är något bräckligt som bara leder till
komplexare organismer om man har tur. Istället är evolu-
tion en naturkraft som oundvikligt skapar avancerade
strukturer varje gång. Ray sparade alla olika organismer som
uppstod i ett stort bibliotek som efter en mängd körningar
rymde inte mindre än 29 000 olika arter. Han kunde bara
undersöka vissa organismer på grund av det stora antalet,
men han hittade organismer som reproducerade sig mer än
fem gånger så effektivt som ursprungsorganismen. Troligtvis
skulle en människa inte klara av att skriva ett så kompakt
program. Evolutionen överträffade människans förmåga.”
”Fascinerande”, sade Johan, ”Innan sade du att mutation
inte spelade så stor roll som Ray trodde. Vad menade du med
det?”
”Jo, Ray stängde helt enkelt av mutationen i en körning av
Tierra. Och om mutation skulle ha varit det enda sättet att
åstadkomma förändringar av organismerna, så hade ju ingen
utveckling kunnat ske eftersom inga nya versioner av
organismerna hade kunnat uppstå.”
”Men?”
–173 –

”Men utvecklingen skedde precis som vanligt till Rays stora
förvåning. Han studerade fenomenet närmare och hittade
något mycket intressant. När parasiter pillade på sina värdars
instruktionsrader hände ibland att värdens kodrader bröts
loss och det skapades en korsbefruktning mellan parasiten
och värden. Det var precis som om värden och parasiten haft
sex och bildat en avkomma. Det var inte riktig sex, men i alla
fall det första fröet. Riktig sex kräver att individen väljer vem
den vill ha sex med. Här skedde ju en enstaka korsbefruktning
bara av en slump. Det stödjer för övrigt teorin om att sex
uppstod just som en bieffekt av förhållandet mellan parasiter
och värdar.”
”Det stämmer!”, sade Jörn som öppnade munnen för första
gången på länge, ”Melanie kallade mig för parasit igår kväll
när jag drack upp hennes öl och några timmar senare hade vi
sex! Det bevisar teorin!”
”Jörn har du vaknat?”, sade Johan, ”din hjärna gick
tydligen igång när du hörde ordet sex.”
”Jag är intresserad av sex ur en ren vetenskaplig synvinkel”,
sade Jörn med spelat allvar.
”Tack Jörn för ditt intellektuella inlägg”, sade Lotus, ”men
om du återgår till din dvala så kan jag berätta vidare.”
”Ack ingen förståelse för mina vetenskapliga teorier”, sade
Jörn dramatiskt, ”jag är väl före min tid helt enkelt.”
–174 –

”Om vi återgår till mutation”, sade Johan, ”så krävs det
mutation i alla fall fram tills dess att parasiter har uppstått,
men därefter kan den här formen av slumpmässig
korsbefruktning ta över.”
”Precis. Jag kommer inte ihåg hur många poäng du hade
Johan, men där får du ett till”, sade Lotus.
”Otroligt fascinerande. Jag trodde att EcoSea var det första
i sin kategori.”
”Ja, men EcoSea är större och vackrare så det är ganska
speciellt. Jag skall berätta en ytterligare intressant utveckling
som skedde i Tierra.”
”Gärna.”
”Det var en körning som började med urorganismen An-
cestor som vanligt och efter några minuters körning hade
parasiter uppstått som kämpade mot sina värdar i en
evolutionär duell. Plötsligt uppstod en värd som var immun
mot parasiterna, som Ray kallade för hyperparasit. Den var
starkt förändrad sedan urorganismen Ancestor; så mycket
som en fjärdedel av organismens instruktioner var
förändrade genom evolution. Hyperparasiten var
utomordentligt avancerad.
Den undersökte regelbundet sig själv för att se om den var
angripen av en parasit. Om den var det så anföll den parasiten
genom att stjäla dess CPU-tid. Resultatet var förödande med
–175 –

följd att parasiten snabbt utrotades.
Nu när parasiten var borta hade spelreglerna återigen
förändrats för ekosystemet varför små organismer som
fortplantade sig snabbt återigen hade en fördel. Och
hyperparasiten krävde mycket CPU-tid så det verkade finnas
en öppning för en mindre organism att komma och ta över.
Vad som hände var att en mutation av hyperparasiten
uppstod som samarbetade med andra gelikar. Den nya
mutationen kunde nämligen liksom en parasit inte
reproducera sig själv, men istället för att festa på en annan
arts kodrader grupperade denna sig tillsammans med
artfränder. Tillsammans med en artfrände kompletterade de
varandras rader och båda kunde därmed reproduceras sig.
Formaliserat samarbete hade uppstått.”
”Cool”, sade Johan.
”Cool ja, men det nya formaliserade samarbetet gjorde
organismerna känsligare. Detta utnyttjade en 27
instruktioner lång parasit som uppstod och placerade sig
mellan två samarbetande organismer och profiterade på
deras kommunikation och levde loppan.”
”Mycket intressant”, sade Johan och vände sig mot Jörn,
”eller vad säger du Jörn?”
Jörn svarade inte. Det enda man hörde var hans djupa
andhämtningar.
–176 –

”Jag tror han har somnat”, sade Lotus lätt besviken över
Jörns bristande intresse.
Jörn svarade inte.
–177 –

Kapitel 14
Herr Gödel låg i sängen och tittade upp i taket. Dörren
öppnades hastigt och sköterskan kvittrade med sin glada röst
så att det ekade i rummet:
”Tjoho, herr Gödel, här kommer din favoritsköterska med
frukost. Vilken service va? Vi hade kunnat få oss ett par
hotellstjärnor här, tycker du inte det?”
”Mmf...”
”Vad bra att ni håller med. Få se nu. Nybakat bröd med
olika pålägg att välja mellan: korv, ost, marmelad eller kvarg.
Dessutom ett glas nypressat juice och sist men inte minst ert
kaffe så som ni vill ha det. Eller så som jag hoppas ni vill ha
kaffet rättare sagt. Dessa två brödskivor är det viktigt att ni
äter upp eftersom de innehåller alla mediciner för att du
snabbt skall komma på fötter igen.”
”Tack”, rosslade herr Gödel fram.
”Förresten, jag höll på att glömma, idag får ni en morgon-
tidning också. Jag har fått veta att ni var journalist på den
här tidningen förut”, sade sjuksköterskan och drog fram en
Berliner Morgenpost.
Herr Gödel blängde på tidningen och kände en nostalgivåg
skölja upp inombords. Sin ”Berliner Morgenpost” med ”Ber-
liner Allgemeine” som undertitel, vilken bröt det vågräta
–178 –

gröna strecket. Där hade han jobbat i många år för länge se-
dan. Han kämpade för att hålla tillbaka tårarna. ”Nå herr
Gödel, vill ni ha den eller inte”, sade sjuksköterskan och höll
fram den.
”Tack så mycket”, sade Gödel lågmält och sträckte sig efter
tidningen med sin enda friska hand.
Sjuksköterskan log glatt, önskade god aptit och lämnade
rummet.
Det hade gått lång tid sedan han överhuvudtaget hade rört
vid en tidning. Alla dessa år, allt detta för Doris och hon hade
aldrig önskat honom detta öde. Han hade jobbat för Berliner
Morgenpost i nästan femton år. Till slut hade han varit säker
på att han skulle stanna där livet ut, men plötsligt en dag
brakade allt ihop. Han förlorade kontrollen över sitt liv och
började glida utför.
I över 20 år hade han varit tillsammans med Doris.
De hade känt varandra nästan hela livet.
Båda kom från den lilla staden Greifswald i nordöstra
Tyskland. De hade gått i gymnasiet tillsammans i samma
klass, men hade aldrig varit tillsammans förrän på
avslutningsdagen. Sex år senare gifte de sig och flyttade till
Berlin, närmare bestämt till Isländische strasse 3 II i
Prenzlauer Berg. Lägenheten var väldigt liten, i stort sett bara
–179 –

ett litet rum med ett kök stort som en garderob. De hade haft
sängen uppe i taket så att de kunde utnyttja utrymmet under
den.
Detta enda rum var samtidigt vardagsrum, arbetsrum och
sovrum. Det var trångbott men billigt samtidigt som
lägenheten låg i ett trevligt område. Han ville bli journalist
och började jobba på Berliner Morgenpost direkt.
Hon ville jobba med TV och började studera media på Freie
Universität och fick sedan ett jobb på en lokal-TV-kanal. Så
levde de i ytterligare 14 år med kriser och fina tider om
vartannat som i ett vanligt parförhållande. Ända tills en dag
för fem år sedan som förändrade hans liv. Han skulle ge sig
av till Warszawa för att göra ett resereportage. När han var
halvvägs till Frankfurt an der Oder hade han märkt att han
hade glömt sin dator. Han vände hem igen och var hemma
en dryg timme efter sin avresa. När han satte nyckeln i dörren
hörde han märkliga ljud inifrån lägenheten. Han stelnade till
och lyssnade.
Plötsligt förstod han. Insikten över vad det var för ljud fick
adrenalinet att rinna till. Han öppnade dörren sakta och
tittade in i rummet. Där satt hans hustru Doris gränsle över
hans arbetskollega Farisch i soffan. Båda var i stort påklädda.
Farisch hade bara öppnat sina byxor och Doris hade bara
dragit upp sin sommarklänning. De båda såg inte att de var
–180 –

iakttagna först. Herr Gödel stod stel och tittade och kände
hur vreden kokade inom honom och blev värre för var gång
Doris höjde och sänkte sitt underliv.
Farisch var den första som fick syn på Gödel.
Doris fortsatte lite till innan hon märkte att Farisch satt
stel och tittade mot dörröppningen. Doris vände sig snabbt
om och greps av panik av synen av sin äkta make.
”Vad gör du här? Vad fan gör du här?”, sade hon och såg
skräckslagen ut. Hon ställde sig snabbt upp varpå Farisch
nakna styva kön blottades.
Herr Gödel kände hur stark primitiv vrede fyllde hans
kropp och tog över kontrollen. Hans muskler ropade på
blodshämnd, medan hans fötter ville gå härifrån utan att
någonsin komma tillbaks.
”Jävla hora!”, sade han till sin före detta älskade hustru.
Därefter lämnade han lägenheten och smällde igen dörren
bakom sig. Den reptilhjärna som för tillfället styrde den
adrenalindopade kroppen hade gått på fötternas linje. Medan
han sprang nerför trapporna hörde han hur dörren öppnades
och hur Doris ropade efter honom att han skulle komma
tillbaka. Men han ville inte tillbaka, han ville bara därifrån.
Han sprang ut till bilen och körde han iväg mot Warszawa.
Tårarna rann i rännilar ned längs hans kinder. Han ville
aldrig mer tillbaks. ”Hur kunde hon?
–181 –

Och hur kunde han, en arbetskollega? Hur länge hade
förhållandet pågått? I veckor, månader, år?”
Herr Gödel kom aldrig till Warszawa den kvällen.
Han stannade i Frankfurt och gick in på en kneipe och tog
sig en öl som raskt blev många fler till. Herr Gödel hade förr
haft perioder i sitt liv då han hade haft svårt att hålla igen
med spriten och nu visste han att en ny sådan period skulle
börja.
Men han visste inte då att denna skulle visa sig bli lite
längre än vanligt. Han gjorde sitt reportage om Warszawa
något försenad och kom hem en vecka senare. Då fick han
reda på att hon var död.
Hon hade tagit sin bil och kört efter honom ut mot Ber-
liner Ring och hade troligen tänkt ta sig mot Warszawa
eftersom hon visste att han var på väg ditåt.
Hon hade kört i full fart och passerat medtrafikanters bilar
både på in- och utsidan, allt nedan hon hade letat efter sin
man. Vid en avfart hade hon av misstag kört rakt in i en
avfartsskylt. Hon hade avlidit i ambulansen på väg mot
sjukhuset. Herr Gödel föll i fritt fall ned i supträsket när han
fick reda på detta, vilket i sin tur ledde till att han inte kunde
klara sitt jobb och något senare inte sin hyra. Bara tre
–182 –

månader efter att han hade sett Farisch och Doris
tillsammans, började han sova utomhus i parkerna för första
gången. Sedan fortsatte det bara in i en tjock ansvarsfri
dimma, bort från verkligheten. Han hade varken kraft eller
vilja att ta sig ur eländet. Dimman hade gett honom viss
trygghet och han hade drömt sig tillbaka till tiden innan allt
gick åt helvete. Men han hade inte haft ork att börja ett nytt
liv.
Herr Gödel skakade bort tankarna och torkade kinderna från
tårar. Han tittade på sitt exemplar av Berliner Morgenpost.
På förstasidan fanns en stor färgbild med rubriker som
berättade att tysken Joseph Walesa hade vunnit Wimbledon.
Sedan var det ett antal små notiser om en fredsförhandling,
Berlins nya utomhusbad och ett gammalt gubbrapband på
besök. Herr Gödels ögon fastnade på en rubrik
”Skenande ROV vid Hauptbahnhof.”
Där stod att läsa att den 75-åriga Dagmar Schultz,
Zehlendorf hade hyrt en ROV från Deutsche Garage för att
besöka sin sjuka syster på Humboldt Lasarett.
Innan hon kom fram hade dock förbindelsen brutits, varpå
hon genast hade ringt Deutsche Garage och klagat. Den
herrelösa ROV:en hade därpå blivit sedd vid Humboldt-
hamnen av familjen Fahr. ROV:en hade gått rakt mot familjen
–183 –

och på barnvagnen så att den hade vällt omkull. Sedan hade
den fortsatt sin irrfärd med att trampa på en berusad
uteliggare och därefter gått ner i hamnen.
Enligt familjefadern herr Fahr verkade det inte vara någon
som hade haft kontroll över ROV:en eftersom den bara gick
rakt ner i hamnen utan att stanna. Brandkåren hade senare
lyckats bärga ROV:en.
Herr Gödel fnös. ROV:en hade ju stannat framför honom
och iakttagit honom från topp till tå och den hade inte alls
trampat på honom. Det kunde absolut inte bara vara en
skenande ROV. Och ”uteliggare”! Kunde man inte få bli
namngiven istället för klassificerad? Fast det stämde dock,
medgav herr Gödel för sig själv.
Han började fundera på vem som kunde ha styrt ROV:en.
Visst kunde det ha varit Doris från andra sidan som hade
signalerat, men det var nog ändå inte hon som styrde ROV:en.
Uppenbarelsen trodde han på fortfarande, men mer på det
andliga planet eftersom han nu hade nyktrat till. Frågan var
vem som hade kontrollerat ROV:en. Tydligt hade han blivit
undersökt från topp till tå.
Men det var nog bara för att han låg i vägen. Det kanske
var ett barn som hade kört ROV:en, som inte visste riktigt
hur man styrde?
–184 –

Kanske var det därför som den gick ner i hamnen? Men
hur kunde en unge plötsligt kasta ut kunden Dagmar Schultz
och ta över en ROV?
Hade man kunskap nog att hacka sig in i systemet borde
man även veta hur man styr en ROV. Kanske var det ett
ligistgäng som höll på att utveckla en metod att ta över
uthyrda ROV:ar men som inte riktigt hade utvecklat färdigt
metoden ännu. Eller så fungerade allt redan och gruppen
hade först gjort ett experiment med att överta styrningen av
ROV:en och därefter dumpat roboten i hamnen för att på så
vis undvika en djuplodande polisundersökning.
Herr Gödel kände sig lockad av idén. Kanske skulle han
själv undersöka detta? Och komma med ett scoop. Om det så
bara blev en liten artikel kunde han visa att han fortfarande
kunde arbeta som journalist. Kanske kunde han få tillbaka
jobbet på Morgenpost? Allt kunde bli som förut! I alla fall
nästan.
Detta kunde bli hans väg ut ur träsket.
Men var skulle han börja?
Han kunde alltid tala igen med kommissarie Koch och
berätta att han hade tänkt mer på händelsen och samtidigt
försöka luska reda på om Koch visste något mer. Varför hade
polisen en kommissarie från kommunikationsroteln
inkopplad om det bara handlade om en utflippad ROV?
–185 –

Och enligt Koch så hade familjen Fahr vittnat om att
ROV:en hade stannat framför honom. Polisen trodde alltså
på att den var styrd och att det var någon slags grupp som
höll på att utveckla något jävelstyg. Det var bara pressen som
inte hade hunnit fatta det ännu.
Där kunde han fylla ett hål.
Han måste göra det, detta var hans stora chans!
Han bestämde sig för att han skulle ringa Koch efter
frukosten.
–186 –

Kapitel 15
Professor Schröder satt på kortsidan av det ljusa träbordet i
sammanträdesrummet. Renate, Axel och Klemens satt och
väntade på att professor Schröder skulle börja.
”Då kör vi igång”, meddelade professorn. ”Vi skall idag få
en samlad bild över krisläget. Vi börjar med den största
nyheten. Renate, ordet är ditt.”
”Detektionsbojen vid basen i Reinicken Dorf har registrerat
aktivitet i det bevakade minnesutrymmet. En viss Lotus,
bosatt i Zehlendorf, var uppkopplad igår och tog bort de pro-
gram som understöder mottagningen av den information som
sändes ut ur programmet i EcoSea. Av någon anledning ville
han avsluta möjligheterna att mottaga sändningarna, kanske
för att sopa igen alla spår.”
”Hade han inget efternamn?”, undrade Axel.
”Nej, hans namn stod bara markerat som Lotus, inget mer.”
”Konstigt”, sade professor Schröder, ”Okej, nu vet vi vem
förövaren är. Nu är frågan vad han har gjort.”
”Det program som förövaren har inplanterat i EcoSea
sände helt enkelt ut bilder från alla riktningar från en bestämd
punkt i EcoSea. Således kunde han studera den punkten i
EcoSea varje måndag klockan 19.00-19.10 då bilderna sändes
ut. Dock kunde han bara iaktta, eftersom programmet är inte
–187 –

yggt för att kunna mottaga någon information. Ingen övrig
information kan sändas ut, således kan inte de förrymda
djuren ha spritts med detta program, men det kan ha varit
ett sätt att inhämta information för ett planerat framtida
attentatet. När programmet är ditsatt vet jag inte.”
”Varför lägger någon ner möda på att iaktta EcoSea?”,
frågade professorn, ”när man kan betala och få uppleva det
på ett mycket bättre sätt. När man betalar kan man ju
undersöka hela EcoSea och inte bara en punkt.”
”Just därför tror jag att programmet är ditsatt innan
EcoSea kommersialiserades, för att kunna se hur långt
utvecklingen hade kommit.”
”Så denna Krokus...”
”Lotus”, korrigerade Renate.
”Ja Lotus, han spionerade på uppbyggnaden av EcoSea.
Varför kan man undra?”, fortsatte professor Schröder. ”Har
du kollat upp vem han är, Renate?”
”Ja, han är 22 år och studerar historisk rekonstruktion på
T.U. här i Berlin. Således har vi att göra med en ung dator-
intresserad kille. Troligtvis hackertypen som gjort intrånget
för utmaningen och intressets skull snarare än något elakt
uppsåt.”
”Okej, det får räcka för vår del. Renate, ring och anmäl
intrånget till polisen efter mötet så får de reda upp det hela.
–188 –

Nästa sak: våra förrymda djur. Axel?”
”Till att börja med har vargarna nu jagat djuren i knappt
87 timmar. De har dödat 32 djur som har hittats förutom i
den första basen i Reinicken Dorf i ytterligare fyra baser.
Senaste djuret dödades för 43 timmar sedan. Vi passerade
således tidpunkten för Checkpoint Charlie för två timmar och
en kvart sedan, enligt dina tidigare beräkningar, så får vi inte
in några nya rapporter om dödade djur från och med nu så
är faran förhoppningsvis över. Annars ligger vi illa till. Om
ett djur till dödas nu så har vi definitivt passerat Checkpoint
Charlie även om man tar med den stora felmarginalen i din
beräkning. Vi kan inte göra annat än att hoppas på att inget
mer djur dödas.”
”Okej då gäller det bara att hålla tummarna. Har du
undersökt från vilket djur i EcoSea som det kommer?”
”Ja det har jag, men jag har inte hittat något som motsvarar
exakt detta djuret. Av alla upptäckta djur liknar den mest
något som kallas blåspigg av våra anställda biologer. Jag läste
det i faunaboken om EcoSea. Det är en liten ljusblå stimfisk
med liten livslängd och snabb reproduktion. Den relativa
differensen med vårt första dödade djur är 0.22, vilket är en
hel del. Det djur som är den direkta avkomman till det djur
som har flytt finns kanske någonstans i EcoSea, men är i så
fall inte upptäckt. I värsta fall är avkomman blåspiggen och i
–189 –

så fall har kraftig mutering skett utanför EcoSea:s inhägnader,
vilket inte skulle vara bra.”
”Att den har snabb reproduktion har vi ju märkt. Hur går
det då slutligen med sluss 7. Vi hade ju ett kortlivat program
som någon försökte inplantera utifrån. Kan det ha något
samband med de förrymda blåspiggarna eller med denne Lo-
tus?”
”Med Lotus ja, men med blåspiggen nej. I sluss 7 lyckades
någon ta sig förbi kontrollsystemet. Vi har undersökt slussen
men allt verkar fungera.”
”Okej, men sluss 7 skall hållas stängd tills hela denna episod
är över. Kanske kommer polisen få någon klarhet när de
förhör Lotus. Vi får hoppas att vargarna inte hittar något mer.
Renate du får polisanmäla Lotus, som sagt.
Ring samma polis som Axel ringde innan angående sluss
7, så att de inser att de skall undersöka ett eventuellt samband.
Vem var det du snackade med innan Axel när du gjorde din
anmälan?”
”Kommissarie Koch.”
”Be att få tala med Koch då, Renate.”
”Vad är det värsta som kan hända om vi passerar Check-
point Charlie?”, frågade Klemens entusiastiskt.
–190 –

”Det värsta som skulle kunna hända är att mänskligheten
tappar kontrollen över sin egen skapelse”, sade Axel. ”Vem
vet vad evolutionen kan skapa för monster ute på alla världens
datornät? Vem vet om det blir bara snälla nallebjörnar av
dem eller egoistiska svin som oss? Kanske du en dag kommer
bli jagad av ett gäng ROV:ar som vill sno din plånbok, dina
bilnycklar eller kanske ditt vänsterben. Det är inte speciellt
bra i alla fall.”
”Cool”, sade Klemens. Precis som i horrorfilmen Leg Snap-
pers.
”Men det finns en sak som är värre än det faktum att
mänskligheten tappar kontrollen”, sade Renate, ”och det är
att hela mänskligheten kommer veta att det var vårt fel!”
–191 –

Kapitel 16
Johan hörde knackljud som kom inifrån undervattensgrottan.
Han dök in i grottan och sökte med sin halogenlampa efter
knackljudets källa. Plötsligt fick han syn på samma monster
som hade ätit upp dem under deras första dyk i EcoSea.
Johans första instinkt var att fly, men när han såg att jätteålen
höll på att äta på något redan lugnade han ner sig.
Monstret tuggade med häftiga rörelser på en stor kropp
som till hälften stack ut ur munnen. Knackljuden genererades
när den knäckte benen i offrets kropp. Tre snabba tugg gav
upphov till tre nya knackningar. Johan tittade närmare på
den halva av offrets kropp som befann sig utanför monstrets
mun. Det visade sig vara en dykare. När han tittade närmare
på dykarens ansiktet såg han till sin förskräckelse att det var
han själv.
Johan vaknade med ett ryck ur drömmen. Det var kolsvart.
Han vände sig om och tittade på klockradion som visade 5.42
med lysande röda siffror.
Regnet smattrade mot hans fönster och skiftade i styrka
allteftersom vindbyarna varierade trycket mot rutan. Det var
första gången som det var dåligt väder i Berlin sedan han
hade anlänt. Samma knackningar han hade hört i drömmen
hördes nu från dörren. Johan steg upp och letade sig fram
–192 –

till dörren i mörkret. Han låste upp och öppnade dörren på
glänt. Han kisade mot korridorljuset som strilade in genom
dörrspringan. Framför dörren stod en liten smal kille vars
ansikte knappt syntes eftersom han hade en genomblöt
kapuschong som skymde ansiktet. På ryggen hade han en
stor ryggsäck som även den var genomvåt. Det var Lotus. Han
hade stått där tillräckligt länge för att en vattenpöl hade
hunnit att bildas vid hans fötter.
Lotus gjorde tecken åt Johan att vara tyst. Johan släppte
in honom, stängde dörren och sträckte sig för att tända
taklampan, men stoppades av Lotus hand. Istället gick Lotus
bort och tände sänglampan och satte sig på sängen till Johans
förtvivlan eftersom han anade att hans lakan skulle bli
genomblöta.
”Vad är det Lotus? Vad händer?”
”Jag måste sticka. WeAreVR:s forskningsgrupp har
upptäckt min sond och igår fick de reda på att jag är
inblandad.”
”Oj du kan bli straffad. Det kan bli fängelse!”
”Ja, men det är inte det värsta. Det verkar som om
WeAreVR har stora problem med sin säkerhet. De har stängt
en av sina slussar och igår när jag loggade in på databasen i
Reinicken Dorf så var det fullt med vargar.”
”Vargar?”
–193 –

”Ja, det är program som de har skapat för att utrota
organismer från EcoSea. De måste helt enkelt ha fått en läcka
och nu tror de att jag har skapat läckan.”
”Vad gjorde du på Reinicken Dorf databasen? När EcoSea
är öppnat fyller ju den inte lägre någon funktion. Jag trodde
du hade lagt det åt sidan?”
”Det hade jag också. Men igår ville jag bara städa bort alla
spår från mig i basen. Igår var sista gången jag skulle logga
in mig på basen och så blir jag upptäckt. Ren jäkla otur!”
”Hur vet du att du blev upptäckt?”
”De hade lagt en detektionsboj mitt i mitt minnesutrymme.
Jag märkte det genast, men det var redan för sent.
Detektionsbojar skickar meddelande om aktivitet direkt.”
”Vilken otur. Men varför skall du fly nu? Du kan väl inte
rymma hela ditt liv för en sådan här förseelse? Visserligen
har du gjort intrång, men det var ju av nyfikenhet. Tror du
inte att det går att lösa genom att erkänna allt och prata med
dem. Och bevisa att du inte kan ha åstadkommit de andra
problemen de verkar ha?”
”Nej, jag tror de strax kommer att drabbas av panik. Om
en läcka har uppstått och de inte lyckas döda organismerna
innan Checkpoint Charlie då kommer huvuden att rulla. De
kommer att sätta mig i häkte i väntan på att allt klaras upp
och då kan allt vara för sent.”
–194 –

”Vad skall du göra nu då?”
”Nu skall jag ut på liftresa i Europa. Vart får du inte veta.
Jag tänker lifta runt för att inte åka fast eller bli registrerad
och samtidigt undersöka vad som händer vid EcoSea. När
allt är uppklarat kommer jag tillbaka. Då kan jag ta mitt straff
för olagligt intrång, men inte förr.”
”Har du snackat med Jörn?”
”Jag kom precis därifrån. Jag tar adjö av er två samt
Melanie och Tanja idag. Ni fyra är de enda som vet att jag
har stuckit. Officiellt är jag dock bara försvunnen och ni vet
inte var jag är. Jag kommer att bli efterlyst så vi måste ha
kontakt på lite olika sätt, men jag meddelar dig senare hur
och när vi skall träffas. Anledningen att jag är här nu är att
jag inte vill att det skall finnas något registrerat samtal eller
mail oss emellan, annars kan polisen propsa på att du borde
veta något. Nu är jag försvunnen sedan igår middag för din
del, okej?”
”Okej, men är så allvarligt så att du måste fly? Kan du inte
bo här till exempel?”
”Nej, så är allvarligt är det. Det är allvarligt inte bara för
mig utan för alla. Om hela världens nät smittas ned med
ständigt förbättrade självreproducerade organismer kommer
mänskligheten få större problem än någonsin förut. Vi tappar
–195 –

kontrollen över allt som är datoriserat och uppkopplat på
näten. Vi kan aldrig mer vara säkra på att det funkar som det
skall. Så fort någon bygger ett program som skall detektera
eller skydda oss från organismerna kommer de att evoluera
och utvecklas förbi det hindret. Och resten av världen som
inte är uppkopplad på nätverk kommer tack vare alla ROV:ar
vara lika osäker den med. Det är mycket allvarligt och för det
vill jag inte ha skulden. Johan, om vi har passerat Check-
point Charlie tänker jag bekämpa organismerna och försöka
rädda läget. Det blir i så fall en svår uppgift. Hjälper du mig i
så fall?”
”Javisst Lotus.”
”Bra, tack”, sade Lotus och verkade lättad. Han verkade
lite annorlunda idag, mer känslig, mindre kall. Stundens
allvar verkade ligga tungt över honom. Det verkade som om
han inte hade lust att bli syndabocken för mänsklighetens
förfall, vilket Johan hyste viss förståelse för.
”Okej, Johan, jag drar nu”, sade Lotus och fällde upp
kapuschongen över huvudet.
Lotus sträckte fram sin hand och Johan mötte den i ett
handslag.
”Jag hör av mig.”
”Lycka till Lotus”, sade Johan.
–196 –

Lotus öppnade dörren, vinkade adjö och smet tyst iväg. Johan
stängde dörren och stod tyst och tänkte i rummet medan
regnet fortsatte att trumma mot rutorna. Han hade aldrig
sett Lotus i sådant tillstånd förut. Johan kunde först inte sätta
fingret på vad som var annorlunda. Lotus hade varit ovanligt
känslosam. Efter ett tag kom han på vad det var för känsla
han hade detekterat:
Lotus var rädd.
–197 –

Kapitel 17
”Var så god och sitt herr Gödel”, sade kommissarie Koch
och visade med handen den tomma stolen framför sitt
skrivbord.
”Ja, varsågod”, repeterade assistent Gertner som stod
bakom kommissarien.
”Ni ville träffa mig”, sade kommissarie Koch.
”Ja, ni ville träffa oss”, påpekade assistenten.
”Ja det stämmer. Efter vistelsen på sjukhuset mår jag bättre
nu. Ja, jag skall till och med försöka att hålla mig från flaskan
från och med nu.”
”Bra herr Gödel, det tycker jag ni gör rätt i”, sade Koch och
pustade. Det verkade vara konditionskrävande för den
överviktige kommissarien att bara sitta och prata.
”Mycket bra”, sade assistent Gertner.
”Tack. Jo, jag har tänkt igenom händelseförloppet och även
läst vad som stått i tidningarna. Mediabilden stämmer inte.”
”Det gör den aldrig herr Gödel. Journalister letar efter
uppmärksamhet och inte efter sanning.”
”Ja, journalister letar bara efter sanningen”, sade assistent
Gertner och skakade på huvudet.
”Jag sade att journalister INTE letar efter sanningen”,
korrigerade kommissarie Koch irriterat.
–198 –

”Ja just det ja”, sade assistent Gertner.
”Hur som helst”, sade Koch, ”vad är det som ni menar inte
stämmer?”
Innan assistent Gertner hann repetera lyfte kommissarie
hotfullt sitt pekfinger för att signalera att assistenten skulle
hålla tyst. Assistenten såg lite förnärmad ut, men pressade
lydigt ihop sina läppar.
”Jo att ROV:en bara skulle ha skenat iväg.”
”Ja, ja det läste jag också. Quatsch! Vi är övertygade om
att ROV:en var styrd. Ert vittnesmål styrker detta också.”
”Jag har funderat på detta lite grann. Jag tror att ROV:en
var styrd, men inte med total kontroll.”
”Varför utan total kontroll? För att den gick ner i hamnen?
Det kan mycket väl ha varit medvetet”, sade Koch irriterat.
Gödel lade märke till Kochs reaktion. Han hade troligtvis
haft den här diskussionen ett flertal gånger och han tyckte
inte om att bli motsagd. Gödel fortsatte att berätta vad han
trodde och hoppades samtidigt provocera fram lite informa-
tion från Koch.
”Inte bara det utan också hur den betedde sig. Den gick
rakt på familjens barnvagn utan att reagera.”
Kommissarie Koch tog fram en fet cigarr ur en låda på
skrivbordet. Han tände den långsamt och tog ett stort bloss.
–199 –

”Jag förstår vad ni menar herr Gödel, men allt detta kan
förklaras med att den som styrde ville få det att se ut som om
ROV:en skenade. Den välte en barnvagn och gick sedan rakt
ner i hamnen precis framför dina ögon. Ni var de enda
personer som befann sig vid hamnen och ni blev alla mer
eller mindre på sprungna av ROV:en. Den som styrde sökte
uppenbart uppmärksamhet.”
”Varför skulle någon offra tid på något sådant”, svarade
Gödel rappt med ett litet retligt leende.
”Ja inte jag herr Gödel, men detta är inte den enda
händelsen. Den senaste månaden har vi fått anmälningar på
fem skenande ROV:ar, ett tiotal databaser har registrerat
inträngningsförsök och mängden virus är tredubbelt så hög
som normalt. ROV:arna och intrångsförsöken har ett
gemensamt: det måste vara någon bakom dem.”
”Det låter snarare som om det måste vara flera bakom”,
invände Gödel.
”Stämmer! Har du kanske hört talas om Atlantis’ Republi-
can Army, förkortat ARA?”
”Bara vad jag har sett på TV. Det är väl det där tonårsgänget
som sprängde Berliner Schloss på Museuminsel.”
”Sprängde och sprängde... De skickade ut meddelandet att
de hade gjort detta till världens alla nyhetsbyråer och till SOS-
centralen i Berlin. Det var fullt pådrag och hela världens ögon
–200 –

vände sig mot Museuminsel i Berlin. Och ARA tog på sig
skulden direkt och fick ut sina kommunikéer världen över
med det löjliga kravet att ”Återförena Nordatlantis”. Först
en timme senare stod det klart att Berliner Schloss såg precis
ut som det hade gjort sedan återuppbyggnaden. Inte en
skråma. Ytterst pinsamt för en hel världs medier!”
”Är det de som står bakom igen?”
”Herr Gödel vi har hastat iväg oss lite väl långt. Jag kan
inte hålla på och berätta allt för er. Om inte ni har något mer
att vittna om föreslår jag att vi avslutar samtalet.”
Herr Gödel kände att han hade fått fisken på kroken men
att den nu höll på att slinka bort från honom.
Han gjorde ett sista desperat försök.
”Kommissarie Koch, jag är ingen journalist som ni behöver
vara på er vakt för”, halvljög herr Gödel, ”jag bara undrar
som en inblandad vad som har hänt mig och vad som kommer
att hända. Om jag nu kommer att bli jagad för livet av en
terroristorganisation skulle jag gärna önska få veta det.”
Herr Gödel försökte se så ömklig ut han förmådde. Hans
år av förädlad risighet kom honom till nytta och förstärkte
intrycket. Herr Koch slappnade av och log ett brett överseende
leende. Han såg inte längre framför sig en antagonist utan
helt enkelt en tillfälligt nykter A-lagare som var rädd för att
råka illa ut igen.
–201 –

”Var inte orolig herr Gödel. Historien är strax avklarad.
Idag fick vi nämligen in en anmälan som binder en medlem i
ARA vid dådet.”, sade herr Koch och tittade omedvetet på en
blankett som låg framför honom på skrivbordet. Bredvid
blanketten låg en bunt papper med ett stort foto överst. Fotot
föreställde en ung fager man som påminde en aning om Clark
Gable.
Herr Gödel kände hur det vattnades i munnen på honom
när han tänkte på hur gärna han ville se vad som stod på
blanketten. Efter att inte ha kommit på något subtilare sätt
att titta närmare på pappret lutade han sig helt sonika fram
och ryckte till sig lappen.
”Skall jag kanske också fylla i en sådan här blankett”, sade
Gödel med dåligt spelad naturlig röst.
”Vad i helvete gör ni? Ge genast tillbaka lappen!”
”Ja ge tillbaks lappen”, sade assistent Gertner som vågade
tala igen.
Herr Gödel gav tillbaka blanketten direkt.
”Oj ursäkta, jag visste inte att det var...”
”Det räcker! Jag tror att vi är klara nu om du inte har något
mer att säga?”
”Har du något mer att säga?”, frågade assistent Gertner.
”Jag hade inget speciellt annat att säga, men...”
–202 –

”Bra, på återseende, ni hittar till utgången själv tror jag.”
”Utgången hittar ni själv!”, repeterade assistent Gertner.
”Kan du hålla TRUTEN?”, bad kommissarien högljutt
assistent Gertner, som pressade samman sina läppar
teatraliskt så att de vitnade.
Herr Gödel begav sig mot dörren.
När han kom utanför byggnaden kunde han inte längre
hålla tillbaka ett litet leende. Han hade lyckats se en viktig
detalj: polisanmälan var gjord av Renate Smeets på
WeAreVR. Skulle bli intressant att se vad hon hade att säga.
Herr Gödel satte på sig sin gula mössa och gick iväg i det
hällande regnet. Han svor över klimatet men kände sig ändå
hoppfullare än på mycket länge.
–203 –

Kapitel 18
Axel skyndade sig igenom kontrollrummet. Han råkade stöta
till ett bord varpå en halvfull kaffemugg tippade över och kallt
kaffe rann ut över ett anteckningsblock. Axel ignorerade
kaffepölen och fortsatte mot dörren ut till korridoren. Där
stötte han emot Renate som var på väg ut ur fikarummet med
en mugg i handen.
Axel hann inte väja utan frontalkrockade med henne så
att det kokheta citronteet lyfte ur muggen och flög i en båge
ner mot golvet och blev till en pöl. Renate som precis lyckades
undvika att bli nerskvätt tittade lätt chockad på Axel, som
viftade ursäktande med händerna utan att stanna upp.
”Vad har hänt?”, ropade Renate till Axel.
”Vi har råkat illa ut!”, skrek Axel tillbaka. Han sprang vidare
till korridorens ände och in på professor Schröders kontor.
Professorn tittade förvånat upp från sitt skrivbord när hans
dörr for upp med en smäll.
”Professor Schröder, vi har passerat Checkpoint Charlie!”
Professorn bara stirrade först som om han inte hade
uppfattat vad Axel sade. Under ett par sekunder hörde man
bara regnet smattra mot fönsterrutan.
–204 –

”En vargflock dödade nyss ett djur i en tredje helt ny
databas”, fortsatte Axel.
Professorn tog av sig sina glasögon och lade ner dem på
bordet och började gnugga sina ögon.
”Då är det kört”, sade han medan han fortsatte att gnugga
sina ögon. Var det första gången vargarna hade besökt denna
databas?”
”Nej, de hade varit där förut. De har varit i de flesta baser
i Berlin vid det här laget. Men den här gången hittade de
plötsligt ett djur.”
”Kanske hade detta djuret bara överlevt längre på grund
av ren tur?”, försökte professor Schröder.
”Nix, så är inte fallet. Djuret hade en relativ
mutationskoefficient på 0,23 relativt de första djuren vi
hittade, det vill säga nästan en fjärdedel av djuret är nytt.
Det måste ha pågått en frenetisk födelsedödsprocess sedan
sist en varg dödade någon av dessa djuren.”
”Märkligt! Med en sådan stor förändring av djurets
programrader måste det någonstans finnas tusentals eller
tiotusentals av dessa djur som föds och dör. En sådan mängd
borde vargarna lätt kunna hitta tycker man.”
Renate kom in i rummet.
”Jag har hört vad ni har sagt. Det är en annan sak som jag
skulle vilja berätta som kan ha med detta att göra.”
–205 –

Axel och professorn tittade intresserat.
”För tjugo minuter sedan fick jag ett samtal från en viss
assistent Schankel. Han sade att han arbetade för
kommissarie Koch och att han höll på att fylla i formaliteter.
Han bad mig bokstavera namnet på den misstänkte för
intrånget. Jag gjorde som han önskade och sedan var samtalet
över. När jag hade lagt på luren tänkte jag efter. Det kändes
som jag hade gått på ett billigt trick. Jag ringde upp
kommissarie Koch och berättade vad som hade hänt. Han
blev bestört. Han hade bara en assistent och han hette
Gertner. Kommissarie Koch var säker på att det var någon i
samma liga som den misstänkte Lotus som hade kollat upp
läget, eller möjligtvis Lotus själv. Lotus är förresten enligt
kommissarie Koch spårlöst försvunnen. Polisen har skickat
ut en efterlysning efter honom.”
”Det är kanske därför allt är så svårförklarligt hela tiden”,
sade professorn.
”Vi har hela tiden utgått från att ett attentat mot EcoSea
har gett upphov till en läcka som vi måste stoppa så att den
inte sprids över hela världen. Men tänk om en terroristgrupp
har åstadkommit läckan endast för att få över några snabb-
reproducerande program som de kan spara i sina egna
datorer, vidareutveckla dem och sedan göra olika attentat
världen över. Eller hota med att inplantera programmen i
–206 –

tjugo olika baser spridda över hela världen. Därefter skulle
det vara omöjligt att kontrollera.”
”Ja, det kan förklara varför vargarna plötsligt hittar kraftigt
muterade djur efter att inte har hittat några alls under en tid.
Och kanske kan det förklara hur djuren kom ut. Den
registrerade regelbundheten i Lotus ut-trafik kanske har
bestått av något annat i början?”
”Vad menar du?”
”Ja, nu har vi upptäckt ett inplanterat program som sänder
ut bilder med en sändningshastighet som har förekommit
sedan en tid tillbaka. Alltså tror vi att bilder hela tiden har
sänts ut. Men kanske sändes programmen ut i början och
först senare gick programmet över till att sända ut bilder.
Samtidigt ändrades programmet så att man inte kunde spåra
dess initiala funktion.”
”Kan så vara”, sade professor Schröder eftertänksamt.
”Jag tycker det låter logiskt”, sade Renate. ”Om vi har att
göra med ett ligistgäng som har det bestämda syftet att få ut
några program ur EcoSea utan att det märks kan de ha gjort
på detta sättet. Tänk på att Lotus upptäcktes när han var inne
och försökte rensa upp på Reinicken Dorf basen.”
”Hur som helst måste vi bekämpa dessa förrymda djur nu”,
sade professor Schröder.
–207 –

”Skall jag berätta för kommissarie Koch om vårt läckage
av djur?”, frågade Renate.
Professorn blev tyst en lång stund.
”Ja kontakta honom. Nu måste vi lägga upp en strategi för
att bekämpa djuren. Finns det något mer vi kan göra förutom
vargflocken?”
”Jag förslår att vi sprider ut detektionsbojar över hela Ber-
lin som bara ligger och lyssnar och registrerar alla organismer
och vad de gör utan att döda dem”, föreslog Renate. ”Vi låter
vargarna springa omkring och jaga och så får vi en bättre
översiktsbild med hjälp av detektionsbojar.”
”Bra, gör så.”
Renate och Axel lämnade professorn och gick ut till
Klemens i kontrollrummet.
”Vad har hänt?”, frågade Klemens.
”Vi har passerat Checkpoint Charlie”
svarade Renate uppgivet, ”så nu kanske världen brakar
samman. Och allt är vårt fel.”
”Cool!”, sade Klemens.
–208 –

Kapitel 19
”Känner du igen den här unge mannen”, sade kommissarie
Koch och lade ett foto på skrivbordet. Mannen på fotot
påminde till viss del om Clark Gable.
”Fram med det nu. Känner du igen honom?”, repeterade
assistent Gertner som en papegoja, sin vana trogen.
”Ja det gör jag. Det är Lotus, min kursare”, svarade Johan.
Han kunde inte undvika att le en smula eftersom tydligen
även polisen inte kände till Lotus verkliga utseende.
”Bra! Anledningen att vi har kallat hit dig på förhör är just
för att vi vill tala om Lotus förehavanden den senaste tiden.
När såg du honom senast?”
”Ja precis när?”, sade Gertner.
”Igår vid middagstid.”
”Var någonstans?”
”Exakt var?”, preciserade Gertner.
Kommissarie Koch stönade av uppgivenhet över
assistentens eviga repeterande.
”På institutionens V-café. Vi satt och pratade.”
”Ensamma?”
”...eller inte?”, fyllde assistent Gertner i.
”Nej. så här kan det inte fortsätta”, sade kommissarie Koch
och skakade på huvudet och tittade på sin assistent.
–209 –

Gertner skakade medhållande på sitt huvud med.
”Assistent Gertner, kan du hämta två koppar kaffe?”
”Javisst”, sade Gertner.
”Jag vill inte ha någon kaffe tack”, sade Johan.
”Det skiter jag i”, sade kommissarien, ”jag vill att assistent
Gertner hämtar två kaffe i alla fall.”
Assistent Gertner skyndade sig iväg. När han hade lämnat
kontorsrummet reste sig kommissarie Koch med stor möda
och lunkade fram till dörren medan han flåsade som en
upphetsad galt. Han stängde dörren och låste.
”Nå, var du ensam eller inte?”, frågade kommissarien
medan han lunkade tillbaka till skrivbordet.
”Jag var med en kompis.”
”Jörn Ökös, kanske?”, sade Koch och satte sig ner.
”Ja just det.”
”Och var era tjejkompisar med också?”
”Vilka då?”
”Tanja Kaldenhoff och Melanie Heinze.”
”Hur vet du att vi känner dem?”
”Du är inte den första jag pratar med.”
”Jaså! Nej, de var inte med i alla fall.”
Assistent Gertner var tillbaks på andra sidan dörren och
försökte öppna den, men utan att lyckas.
”Okej, vi kommer att tala med dem senare. Vad pratade
–210 –

du och Lotus om sist ni träffades?”
”Inget speciellt. Vanligt snack. Om kursare, studier,
föreläsare, fester och så vidare.”
”Han nämnde inget om att han skulle ge sig av?”
”Nej.”
Gertner knackade på dörren, men kommissarie Koch
ignorerade honom och fortsatte förhöret.
”Vet du var Lotus befinner sig nu?”
”Nej, det vet jag inte.”
”Vet du varför Lotus har gett sig av?”
”Ingen aning.”
”Vet du när Lotus kan väntas komma tillbaka?”
”Nej.”
Gertner knackade återigen på dörren, denna gången med
hårdare slag.
”Kommissarie Koch!”, ropade assistent Gertner, ”Dörren
har gått i baklås!”
”Vad konstigt?”, ropade kommissarien och log elakt, ”Gå
och hämta vaktmästaren och se om han kan hjälpa dig.”
”Skall bli kommissarien. På momangen!”
Kommissarie Koch skakade på huvudet. Efter en stunds
tystnad samlade han sig för nästa fråga.
”Johan. Får jag säga Johan förresten?”
”Visst.”
–211 –

Kommissarie Koch visste att nu var han tvungen att vinna
Johans förtroende. Om Johan kunde fås att inse vilken fara
Lotus utgjorde skulle han säkert kunna delge intressant in-
formation. Koch hade ett förflutet som fältarbetare inom
socialmyndigheten så han visste hur man talade med unga.
Även om det var över femton år sedan han hade jobbat med
ungdomar inom socialen såg han det som en stor fördel att
han kunde prata med ungdomar på ungdomars språk.
”Yo, Johan digga detta, Lotus har tjorrat en fucking jävla
limpa”, sade kommissarie Koch och slog till Johan på axeln
och log polaraktigt. ”Vi diggar inte, du diggar inte, men Lo-
tus diggar duktigt. Yo got it?”
Johan stirrade på kommissarie Koch som efter det sista yo:et
stod kvar i sin rappose med båda sina händer pekande ner
mot golvet. Koch flåsade eftersom han hade varit tvungen
att röra sin kropp i ungdomliga poser. Johan insåg att han
stirrade på Koch och sänkte blicken och tittade rakt ner i
golvet. Kommissarie Koch hade uppenbarligen blivit galen
och hade börjat snacka massa trollformler. Johan tyckte
situationen kändes obehaglig och fortsatte undvika Koch med
blicken.
Koch märkte att han inte fick den respons som han hade
hoppats på och lät händerna fall ner från sin pose.
–212 –

Johan verkade inte förstå gatusnacket, i alla fall inte som
det talades förr. Koch var konfunderad och bestämde sig för
att försöka prata vanligt igen.
”Johan, Lotus är misstänkt för ganska allvarliga förseelser,
som har att göra med datorintrång. Vet du något om detta?”
”Nej jag är ledsen kommissarie Koch, men jag har ingen
aning”, ljög Johan fortfarande med blicken fäst i golvet.
”Vi misstänker att Lotus har orsakat en hel del skada på
sistone. Lotus är ett geni på kommunikation. Vi måste ha tag
i honom innan han hinner göra fler attentat och vi måste även
förstå vad hans syfte är. Möjligtvis är något ännu större på
gång och vi har bara har sett början. Det verkar i alla fall så
för vi har aldrig någonsin fått in så många anmälningar om
datorintrång och virus som nu. Näten är helt förgiftade av
virus. Vi måste ha din hjälp Johan. Du är hans vän och du
måste veta någonting som kan vara oss till hjälp.”
”Jag är ledsen kommissarie Koch. Jag vet ingenting om
några kriminella aktiviteter som Lotus har hållit på med. Ni
framställer det som om Lotus är terrorist och det är han
verkligen inte. Lotus sysslar inte med kriminell verksamhet,
det kan jag intyga. Att Lotus är duktig på kommunikation
betyder inte nödvändigtvis att han utnyttjar sina kunskaper
för att begå brott.”
–213 –

Kommissarie Koch tittade utforskande på Johan för att
utröna huruvida Johan var ärlig eller inte. Efter ett tag beslöt
han sig för att Johan troligtvis var ärlig, men okunnig.
”Johan, känner du till något om Lotus förflutna?”
”Nej det kan jag inte säga. Jag känner honom sedan drygt
två år tillbaka det är allt.”
”Vet du när han är född, var någonstans, vilka skolor han
har gått på...?”
”Jag vet att han är 22 år gammal och han har bott i Berlin
i större delen av sitt liv.”
Koch tog på sig sina läsglasögon och drog fram en bunt
papper. Han bläddrade igenom högen tills han hittade
pappret han sökte. Efter att ha ögnat igenom det räckte han
över det till Johan. Det var en utskrift från polismyndighetens
databas gällande Lotus. Det var ingen brottsförteckning utan
bara basfakta typ namn, adress, födelsedatum, födelseort
m.m. Lotus var född i Cottbus. Men datumet stämde inte.
Enligt detta datablad var Lotus 24 år gammal.
”Födelseåret stämmer inte”, påpekade Johan.
Koch räckte Johan ett annat datablad. Det var samma slags
databasutdrag, men på detta stämde födelsedatumet. Lotus
var här 22 år gammal.
”Här är stämmer det”, sade Johan.
–214 –

Koch räckte Johan ett tredje datablad. Enligt detta var Lotus
26 år gammal.
”Jag förstår inte”, sade Johan, ”varför är födelseåret olika
hela tiden?”
”Om du kollar på utskriftsdatumet och jämför med
födelsedatumet kanske du ser ett visst samband.”
Johan kollade igenom datablad för datablad.
”Lotus är alltid 22 år gammal! Varje år ändras födelseåret
så att han alltid är 22 år gammal”, sade Johan bestört och
tittade frågande på kommissarie Koch.
”Precis. Och det enda som vittnar om detta är gamla
datautskrifter som jag gjorde då och har sparat. Tittar man i
hans register idag ser man bara att han är 22 år. På något
sätt ändras datumet varje år, men vi vet inte hur. Vi vet inte
om det sker automatiskt via ett program eller via manuellt
intrång. Faktum är att vi inte kan vara säkra på någon infor-
mation som står om honom i databaserna. Det enda vi vet
med säkerhet är hur han ser ut.”
Johan tittade förläget ner i golvet. Det enda Koch trodde sig
veta var även det fel. Även Johan hade blivit lurad både på
utseende och ålder. Det fanns inget längre han kunde säga
med säkerhet om Lotus. Kunde han verkligen lita på honom?
–215 –

”Visst är det märkligt”, sade kommissarie Koch log med
sitt grisansikte.
”Vi hade kontakt med Lotus för fem år sedan, när ARA var
som störst. Har du hört talas om dem?”
”Ja. Världens mest kända nätligister. Var Lotus med dem?”
”Ja det var han tyvärr. Vi hade inne honom på förhör någon
gång, men det gick inte att binda honom till något. Ingen
annan i ARA blev fast heller för den delen.”
”Men ARA slutade väl efter ”utpressarviruset”, det där
viruset som ersatte mail med ett hotfullt utpressarbrev.
Det var rätt kul. Plötsligt pressade hela världen varandra
på pengar utan att veta om det. Det hade visst gett upphov
till ett flertal arresteringar och flera hade tydligen utan att
förstå varför plötsligt fått en slant. Enligt utpressarbrevet
skulle pengar skickas elektroniskt med signaturen En gåva
till välbehövande. Jag såg ett program om det för ett par år
sedan. Det hade varit kaos.”
”Nej det där var inte det sista de gjorde. Det där var i början,
bara ett par månader efter sprängningen av Berliner Schloss.
Det blev hela tiden värre. I början var det hela alltid lite lustigt.
I alla fall för allmänheten, men inte för oss inom polisen som
alltid bevakat dem noga. Det blev hela tiden allt värre. ARA
har kunnat kopplas till flera blodiga terroristattentat.
–216 –

Spöktågen i Paris métrosystem kostade 23 människor livet,
då trafikledare fick panik när näten var översållade av icke-
existerande tåg och började omdirigera trafik. Sedan ett tag
har de börjat med ROV:ar som de gjorde allt möjligt skit med.
Det sista attentatet som de officiellt tog på sig var
Stalingradmassakern. De lade in en ny version av VR-
krigsspelet Stalingrad 43, som redan i sin vanliga form är
ett blodigt och enligt min mening sjukt spel. Hur som helst,
den nya versionen hette Stalingrad - the Massacre.
Enligt beskrivningen skulle det vara ”en riktigt usel spelidé,
men med blodigare och elakare effekter än någonsin förut.
Man skulle bara gå omkring i det nutida Stalingrad, det vill
säga Volgograd och skjuta ihjäl oskyldiga civila. Hundar en
poäng, vuxna människor två poäng, mer för barn och tio
poäng för par som höll varandra i handen. Den tråkiga
detaljen var att ARA hade, på andras bekostnad givetvis, hyrt
ett femtiotal ROV:ar i centrala Volgograd, försett dem med
gamla men väl fungerande k-pistar och kopplat dem till
Stalingrad - the Massacre. Det fanns således inget spel, det
fanns bara massa ROV:ar i verkligheten. Ett hundratal hann
prova på spelet, de dryga två timmar spelet var öppet, innan
polisen insåg sambandet och stängde basen. Resultatet blev
13 dödade och över 40 skadade.
Det var fruktansvärda scener.
–217 –

Unga killar gick omkring i små gäng och sköt småbarn i
huvudet så att hjärnan sprutade och ropade glatt ”Woah såg
du effekten”, medan barnets mamma förtvivlat skrek innan
hon också bättrade på någons poängskörd. Fy fan vad sjukt!
De flesta av spelarna fick allvarliga problem när allt blev klart.
Ingen accepterade deras förklaring att vi trodde det var på
skoj. De fick bära hela skulden. Någon sprejade under tiden
kyrkan med Återförena Nordatlantis med stora röda
bokstäver. Det var så vi fattade att det var ett dåd av ARA.”
Johan lyssnade förskräckt. Han kom ihåg alla dessa historier.
ARA hade varit hans idoler i början. Tills de började döda
människor. Sedan hade han liksom många andra skämts för
att han hade tyckte de var cool i början. I slutet blev de riktiga
svin. Fortfarande fanns det dock folk som tyckte de var fräcka.
”Och Lotus skulle vara med?”
”Det råder det inget tvivel om. Han har själv inte ens
förnekat det vid förhör.”
”Jag tror det inte”, sade Johan. ”Lotus är definitivt ingen
mördare.”
”Inte! Vad vet du egentligen definitivt om Lotus? Inte ett
dugg! Det ynka lilla du visste var fel!”
Johan tittade ner i marken.
–218 –

Kommissarie Koch lät honom sitta och tänka i en halv
minut innan han fortsatte.
”Okej, Johan. Nu när du har fått reda på vad Lotus är för
kille, finns det något du vill avslöja om honom? Något som
du inte har sagt hittills? Något som du kanske bara förbisåg,
en detalj som du tror inte är viktig, men som kan vara av stor
betydelse för oss? Något Johan, vad som helst.”
Johan fortsatte att titta ner i marken. Kunde Lotus vara en
terrorist? En massmördare? Det kunde bara inte vara så. Men
han hade lärt känna honom med fel ansikte och fel ålder.
Lotus medlem i ARA? Kunskapsmässigt javisst, men inte var
han ett sånt svin?
Eller? Lotus hade gjort intrång i EcoSea, kanske för att
orsaka den största katastrofen någonsin. Men varför hade
han då visat intrånget i EcoSea och öppet berättat hur han
hade gjort för att ta sig in?
”Nå Johan. Berätta nu!”, sade kommissarien, ”du får inte
låta din lojalitet till Lotus få dig att hålla inne med informa-
tion som kan hindra en katastrof och rädda många
människoliv.”
Skulle han berätta om EcoSea, att Lotus hade sagt att han
skulle höra av sig, att Lotus såg annorlunda ut, att han flydde
för att han var påkommen...
–219 –

”Johan jag ser att du tvekar. Ut med det nu!” Galtansiktets
leende blev allt bredare.
Nya knackningar hördes från dörren, men denna gången var
det ett metalliskt ljud, som kom av att vaktmästaren höll på
att öppna dörren genom att slå upp gångjärnen.
”Jag har inget mer att säga. Jag vet inte.”
”Jag hoppas för din skull att du talar sanning”, sade
kommissarie Koch ilsket och lutade sig framåt, “Utanför
dörren står Jörn Ökös och väntar. Han skall förhöras och
sedan skall era historier jämföras. Om inte era versioner
överensstämmer ligger ni jävligt illa till. Är det klart?”
Johan nickade.
”Okej, du kan gå. Vi hör av oss när vi vill träffa dig nästa
gång. Och du kan vara säker på att det blir en nästa gång.”
Johan reste sig och lämnade rummet. Precis när han stod
vid dörren harklade Koch sig.
”En sak till Johan. Ibland inom ARA kallas Lotus för geten.
Du har ingen aning om varför?”
Johan skakade på huvudet, utan att säga något. Kommissarie
Koch viftade irriterat med handen att han kunde fortsätta
ut. I samma stund föll dörren inåt och landade med en smäll
på golvet framför Johans fötter. En triumferande assistent
Gertner stod i dörröppningen och såg ut som han trodde att
–220 –

han hade räddat kommissarie Koch. Johan hoppade raskt
över dörren och slank ut ur rummet för att undvika att behöva
lyssna på kommissariens reaktion. Utanför väntade mycket
riktigt Jörn. Han var genomblöt. Vattnet låg formerade i stora
droppar i hans feta brylkrämshår. De sade inget till varandra,
men Jörn tittade häpet på Johan och dörren som låg på
marken. Johan var inte på humör för stanna och tala utan
skyndade sig iväg.
”Idiot!”, skrek kommissarien till sin assistent precis innan
Johan lämnade kommissariatet.
Medan Johan åkte S-bahn hem till Blankenburg stirrade han
tomt på de rännilar som bildades på rutan av det oförtröttliga
regnet. Han grubblade över vem Lotus egentligen var. Johan
kunde inte tro att Lotus var terrorist, men samtidigt kunde
han inte lita på honom heller. Det fanns inget som var
definitivt säkert med Lotus. Vem var han egentligen och vad
ville han?
När Johan kom hem var han blöt rakt igenom alla kläder.
Han svor över att han inte hade köpt ett paraply ännu. Han
upptäckte att han hade fått ett email från Lotus, vilket löd
”Kom till Santiago de Compostela anno 1387. Träff i
katedralen framför första biktstolen på högersida klockan 14
prick. Klädsel: munkkropp. #%&5#22...”
–221 –

Meddelandet avslutades med flera rader med procent-
tecken och siffror i en enda oläslig röra, beroende på någon
störning på nätet. Sådant hände ofta, men Johan hade aldrig
förstått varför det uppstod. Och han brydde sig inte heller
just för tillfället.
–222 –

Kapitel 20
”Cool! De har blivit dödade. Det finns inte ett spår av dem.
Kolla själv.” Klemens flyttade sig så att Renate kom åt att
läsa på skärmen. Renate läste igenom de tre senaste
statusrapporterna från vargarna. I den äldsta av dem
rapporterade två vargar att de förberedde sig att utrota ett
detekterat EcoSea-djur. Båda vargarna befann sig i samma
databas och var de enda som var där. I de två följande
rapporterna fanns inte ett spår av dem.
”Den sista rapporten som kommer från dem är att de har
mottagit moderprogrammets anfallssignal. De rapporterar
att de påbörjar anfallet mot djuren”, sade Klemens och pekade
på den sista raden i logfilen.
”Och sedan har de bara upphört att existera?”
”Japp, vad tror du om det?”, frågade Klemens upphetsat.
”Tror?”, svarade Renate, ”det kan bara vara en sak:
vargarna blev dödade när de försökte döda EcoSea-djuren.”
”Fan vad häftigt”, sade Klemens och nickade långsamt, ”det
är till och med coolare än i filmen Binary Blood! Det skulle i
så fall betyda att djurens utvecklingshastighet är mycket
snabbare än vi trodde, till och med snabbare än utvecklingen
i EcoSea.”
–223 –

”Ja, det verkar så. Hur detta har kunnat hända och var
utvecklingen äger rum har jag ingen aning om, men
uppenbarligen är det så. Klemens, det här ser inte bra ut! Vi
måste säga till professor Schröder omedelbart!”
Renate fiskade upp sin ficktelefon och slog ett kortnummer.
”Schröder”, hördes i luren efter endast en ringsignal.
”Professor Schröder, två vargar har blivit dödade av det
djur de försökte avliva.”
En djup suck hördes i andra ändan.
”Detta utvecklar sig inte speciellt bra”, sade Schröder och
lät uppgiven.
”Jag förslår att vi stänger av samtliga slussar och ringer
polisen”, fortsatte Renate.
”Det senare är redan gjort”, svarade professorn i andra
änden.
”Redan gjort? Hur kommer det sig?”
”Det var inbrott under natten. Någon bröt sig in i våra
lokaler och satte på sluss 7. Jag fick reda på det nyss.”
”Vad? Vem kan ha gjort något sådant?”
”Troligtvis samma person eller grupp som från början har
skapat läckan. Jag har talat med kommissarie Koch. Enligt
honom är Lotus medlem i ARA.”
”Åh nej, inte knäppskallarna i ARA! Det förklarar ju en hel
del i alla fall. Vad gör vi nu?”
–224 –

”Vi måste söka vidare och finna den plats där djuren
utvecklas så snabbt”, sade Schröder, ”någonstans måste det
finnas en gigantisk databas som är smockfull av organismer
som snabbt utvecklas. ARA eller vem det nu än är har säkert
sett ut den här platsen tidigare. Sedan har de skapat en ideal
miljö för att utveckla resistenta program. Finn denna bas!
Polisen kommer under dagen att börja hjälpa till.”
”Okej Schröder”, sade Renate och lade på.
”Vad sade han?”, frågade Klemens.
”Vi måste hitta källan där allt liv utvecklas utanför EcoSea.”
”Fräckt”, sade Klemens, ”nu vi skall ut och utrota!”
”Livet är bara ett TV-spel för dig Klemens”, sade Renate
och skakade moderligt på huvudet.
–225 –

Kapitel 21
”Undan pilgrim! Undan!”, ropade en röst bakom Johan.
Johan hann precis ta ett steg åt sidan innan en rikt
ornamenterad täckt hästvagn dundrade förbi. Kusken
piskade i luften ovanför de kolsvarta hästarna medan han
skrek åt folk som behagade gå i ekipagets väg. Johan fick en
snabb glimt av en rik vacker ung dam som försiktigt tittade
ut genom gardinerna.
Hennes blick mötte hans under en bråkdel av en sekund
innan allt han såg var baksidan av vagnen genom ett moln av
upp skvätt sand. En del av sanden fastnade på hans
mörkbruna munkkåpa varför han skakade kåpan så att det
mesta av sanden återbördades till grusvägen där den hörde
hemma.
Johan försökte uppskatta hur långt det var till katedralen
där han skulle möta Lotus. När han fick syn på katedralens
torn i fjärran insåg han att han borde ha valt en annan ingång
till den här sajten. Han sänkte blicken till marken eftersom
solen lyste så starkt att den irriterade ögonen. Att hitta till
katedralen skulle bli lätt, det var bara att följa den stora
strömmen av pilgrimer som alla var på väg till samma ställe.
Det var på grund av katedralen som man loggade in på
–226 –

den här sajten så tyvärr var alla på väg åt samma håll. Frågan
var om han skulle komma fram i tid till mötet.
Gatorna blev allt trängre allteftersom han kom närmare
stadskärnan. Hela tiden strömmade nya pilgrimer in från
sidogator vilket ledde till en växande flod av folk, främst
munkar och nunnor på väg mot den stora frälsningen. Gatan
smalnade av till en gränd som plötsligt öppnade sig till ett
stort torg som dominerades av den pampiga katedralen på
höger sida. Han följde folkströmmen uppför den vänstra av
de två trapporna vid huvudingången. På avsatsen där de två
trapporna möttes stannade han och blickade ut över torget
för att se om han kunde hitta någon som liknade Lotus bland
alla munkar, nunnor, bönder, tiggare, soldater och vagnar
som trängdes på torget framför katedralen. Han insåg att det
var omöjligt att urskilja Lotus bland alla lånade kroppar och
fortsatte upp de sista stegen och in genom katedralens höga
portar.
Prästen stod i vit kåpa med röd mantel och mässade
oavbrutet på latin. Manteln fick Johan att tänka på
Stålmannen, förutom att Stålmannen inte hade en likadan
guld-ornamenterad avlång mössa. Katedralen var full av
troende som då och då avbröt prästens mässande med ett
unisont:
”Amen”
–227 –

Johan följde katedralens vägg för att hitta den första
biktstolen på höger sida där de skulle träffas enligt Lotus mail.
Det var lite svårt att ta sig fram eftersom hans ögon inte hade
hunnit vänja sig vid mörkret ännu. Det enda som var upplyst
var podiet där prästen stod och för tillfället gungade en
rykande guldkanna.
Johan lyckades urskilja två biktstolar på höger sida och
gick och ställde sig vid den närmsta. Här var det lite glesare
mellan människorna eftersom biktstolen stod i bakre hörnan
och alla intresserade sig för mässan rakt fram. Johan
inspekterade omgivningen och såg två andra munkar som
inte heller verkade vara intresserade av mässan. Johan lyfte
lätt på sina VR-glasögon och sneglade på sin klockradio vid
sängen och noterade att han var några minuter sen. Dessutom
lade han märke till att en lampa på hans telefon blinkade
vilket indikerade att någon ringde men han ansåg sig inte ha
tid att svara nu. Han lät glasögonen trilla tillbaks på sin plats
och var återigen inne i katedralen.
“Var är nu Lotus?”, undrade Johan lite oroat. Just när
tanken var tänkt trängde sig en munk fram ur folkmassan.
”Följ mig”, viskade munken. Det var Lotus. Han gick direkt
vidare till två andra munkar och gav dem samma instruktion.
Därefter fortsatte han mot utgången. Johan och de två andra
inbjudna munkarna följde efter under tystnad.
–228 –

Vid portarna tog Lotus ytterligare en munk på axeln och
signalerade att även denna skulle följa med. Sällskapet
lämnade katedralen, gick nerför trapporna och tvärs över den
öppna platsen genom folkhavet. Byggnaden på andra sidan
torget hade ett byggt överhäng så att man kunde sitta längs
väggen i skydd för regnet, om det nu någonsin regnade i den
här sajten.
Lotus satte sig ned på marken och signalerade åt de andra
att göra likadant.
”Ursäkta att jag är lite sen”, började Lotus, ”Få se nu vem
som är vem. Presentera er är ni snälla.”
Lotus pekade på personen som satt på hans vänstra sida.
”Tanja.”
”Jag heter Jörn”, sade munken till höger om henne.
”Melanie.”
”Johan.”
”Bra! Ni vet ungefär vad som har hänt. Ni har alla blivit
förhörda av kommissarie Koch vid det här laget. Jag har un-
der tiden undersökt vad som har hänt med läckan från EcoSea
och det är mycket illa. Vi har passerat Checkpoint Charlie
och utvecklingen går vansinnigt snabbt, orimligt snabbt.
Därför har jag kommit fram till att det måste finnas...”
”Lotus, är du med i ARA?”, avbröt plötsligt Melanie.
–229 –

”Och varför är du alltid 22 år gammal? Hur länge har du
varit 22 år gammal?”, fyllde Johan i.
Lotus blev tyst och tittade ner i marken.
”Det är möjligt att jag eller någon annan här är med i ARA.
Kanske är jag inte 22 år! Eventuellt har jag massvis med liv
på mitt samvete. Och vem vet. det var kanske jag som skapade
hålet i EcoSea”, rabblade Lotus märkbart irriterat. Han tog
en paus och man hörde ljudet av när han andades in genom
inhalatorn. ”Kanske vill ni inte vara på samma sida som jag
därför att jag har blod upp till axlarna. Allt detta kanske
stämmer. Men det kan vi prata om en annan gång! Allt vi
måste bry oss om nu är att ett ekosystem har passerat Check-
point Charlie och att detta ekosystem är på rymmen. Om detta
var mitt mål har jag lyckats. Att stoppa denna utveckling ter
sig i nuläget nära omöjligt. Jag tänker dock satsa allt för att
försöka få stopp på det och jag hoppas att ni vill hänga på.
Inte för min skull, utan för att det behövs folk för att klara av
det här. Det är inte jag som är faran utan de tusentals
organismerna som struttar runt på nätet och ställer till elände
som kommissarie Koch gärna tillskriver mig. Men passar inte
mitt sällskap kan ni lika gott logga ut direkt!”
Ingen sade något.
Melanie skruvade på sig, men sade inget.
–230 –

”Vi vill så gärna lita på dig Lotus.”, sade Tanja, ”Vi vill
verkligen. Det var inte min mening att skapa några dåliga
vibrationer.”
”Vad skall vi göra nu Lotus?”, sade Jörn.
”Vi skall leka doktor Livingstone. Vi skall hitta Nilens
källa.”
”Vilket innebär?”, sade Johan frågande.
”Vad jag försökte säga innan jag blev avbruten”, sade Lo-
tus och tittade på Melanie, ”var att utvecklingen går så
orimligt snabbt så att de förrymda djuren måste ha funnit en
enormt stor och snabb databas, alternativt nätverk, där
utvecklingen fortsätter i rasande fart. Vi måste hitta denna
källa.”
”Gör inte polisen det också?”
”Nej det gör de inte. Kommissarie Koch och hans folk
kommer att försöka rensa bort alla djur de ser och det är som
att hälla bensin på eld. Det kommer göra det ännu värre.
Polisen är på andra sidan, de är våra motståndare, och de
kommer förvärra läget därför att de inte har insett
evolutionens kraft.”
”Varför är det fel att döda alla djur man ser?”, frågade
Tanja, ”då försvinner de ju?”
”Problemet är att vi har ett helt ekosystem på rymmen och
det är ekosystemet vi vill ta kål på, inte enstaka djur.”
–231 –

”Är det inte en bra början i alla fall att ta kål på de djur
man ser?”, fortsatte Tanja.
”Nej faktiskt inte”, sade Lotus, ”Om man tänker ur ett
individuellt perspektiv så är ju döden slutet för en varelse
och uppfattas därmed som en ändstation. Men ur ett
ekosystems synvinkel så är döden endast krav på vad dess
invånare måste klara av för att överleva. Mer död orsakar
mer krav som varelserna fort anpassar sig till.
Varelserna blir mer diversifierad och allt svårare att
utrota.”
”Fungerar det verkligen så i naturen?”, sade Tanja lite
skeptiskt.
”Ja, det är så det fungerar och det är det som har skapat
komplexa och artrika ekosystem. Tänk på rovdjur och dess
byte. Ett rovdjur försöker äta sitt byte medan bytet försöker
komma undan. Om ett bytesdjur genom evolution blir
snabbare kommer det att gynna avkomman och den nya
versionen av bytet kan fortplanta sig och bli talrikt. Men om
det plötsligt finns många snabba bytesdjur så kommer de
snabbare individerna av rovdjuren att gynnas eftersom dessa
klarar av att springa ifatt de snabbare bytesdjuren. Det pågår
hela tiden en evolutionär duell mellan rovdjur och bytesdjur
som driver utvecklingen av allt mer avancerade djur.
–232 –

Dessutom leder rovdjurets närvaro till en diversifiering av
bytesdjuren. Om inte rovdjuret finns på plats kommer bara
den växtätare som är bäst anpassad att överleva. Om ett djur
är bättre på att finna en viss växt kommer den att konkurrera
ut alla andra djur som lever av samma växt. Men när rovdjur
kommer in i bilden kommer de att föredra att specialisera
sig på en växtätare det finns gott om, vilket ju är det
framgångsrikaste. På så sätt kommer den framgångsrikaste
växtätaren inte att bli så talrik och därmed lämnas plats för
konkurrerande växtätare. Så döden, här representerad av ett
rovdjur, skapar både evolutionär utveckling samt artrikedom.
Ett exempel på hur döden leder till komplexitet och
artrikedom är regnskogen i Amazonas. Vissa delar av
regnskogen växer på enbart vit ren sand. Tillsammans med
sanden finns sol regn och luft. Det är grundkraven som
kommer från själva miljön. Det är en ganska simpel miljö,
men ändå har regnskogen utvecklats och blivit oerhört
komplex och avancerad. Anledningen är att alla växter och
djur kämpar mot den död som trycker på dem från andra
levande ting, från rovdjur och konkurrenter om föda och
motsatta könet. Hade man bara behövt överleva själva miljön
med sol, vind och vatten hade ekosystemet resulterat i några
enstaka växter och djur.
–233 –

Det är ju tämligen banal miljö. Men när man lägger till fler
och mer avancerade former av ond bråd död så utvecklas
regnskogen till en fantastisk artrikedom och komplexitet.
Döden kommer alltså inifrån systemet självt och det är döden
som skapar den vackra varierande avancerade naturen.”
”Ja men om kommissarie Koch går in i en bas kan han
döda alla djur innan de hinner utvecklas”, sade Tanja.
”Ja, han kan döda alla lokalt i en databas, men inte alla
samtidigt på hela nätet. Det är just det som Checkpoint
Charlie betyder, det vill säga gränsen för när total utrotning
av ett ekosystem är möjligt. På ett stort nätverk där man inte
har rätt att gå in på alla databaser passerar man Checkpoint
Charlie nästan direkt och det har vi redan gjort nu.
Kommissarie Koch kommer inte vara annorlunda än vilket
annat rovdjur som helst. Han kommer givetvis skriva små
script som siktar in sig på att ta kål på de vanligaste arterna.
Han kommer inte skapa ett script för en art som han bara
träffar på en gång, utan dessa kommer han ta bort manuellt,
men samtidigt kommer han då missa alla de artfränder som
scripten kan hitta på en annan databas eller samma databas
fast i senare skede. I och med att Koch satsar på de vanligaste
djuren kommer han att skapa artrikedom precis som i
naturen. Enda skillnaden är dock att Koch själv inte utvecklas.
Han kan bara döda djuren tills de har utvecklats till något
–234 –

han inte känner igen eller som är så avancerade att de är
immuna mot hans försök att ta bort dem.
Till skillnad från ett rovdjur som utvecklas på samma
villkor som dess byte så kommer rovdjuret Koch till slut stå
som förlorare eftersom han inte utvecklas. Det är dömt att
misslyckas.”
”Men om ekosystem är så robusta, hur kommer det sig att
alla säger att naturen är så känslig och att vi måste göra
insatser för att bevara miljön. Den allmänna uppfattningen
är ju att ekosystem är känsliga saker, som lätt går i kras om
människan blandar sig i.”
”Egoism är svaret”, sade Lotus, ”när man pratar om miljön
och om ekosystem så syftar man alltid på miljöer och
ekosystem där människan kan leva. Alla miljöinsatser går ut
på att bevara så mycket som möjligt. Varför då? Jo därför att
nuvarande balans i ekosystemet har varit gynnsam för
människan och genom att bevara den så kan troligtvis
människan bevara sin dominerande position. Ser man det
ur ett ekosystems synvinkel så är det ointressant om
människor lever på jorden eller dinosaurier. Ett
kärnvapenkrig skulle kanske slå ut människan från sin
dominerande position varpå vi skulle ersättas av råttor och
kackerlackor. Det skulle vara tråkigt för oss, men jättekul för
alla kackerlackor. Ett annat exempel är växthuseffekten vilken
–235 –

gör att isarna smälter och haven höjs. Återigen skulle detta
vara deppigt för oss men roligt för delfiner och alla övriga
havsdjur som skulle fått mer vatten att leka i. Mänskligheten
tycker inte om miljö och ekosystem i sig själva utan det är
den nuvarande balansen som vi uppskattar. Balansen i ett
ekosystem är känslig, men ekosystemet i sig självt är
robustare än berg.”
”Men går verkligen utvecklingen så snabbt?”, frågade
Tanja, ”det tar väl tid för mutationer att uppstå?”
”I EcoSea finns inga mutationer. Sex är kraften som leder
till diversifiering.”
”Så du menar att det bara finns sexuellt förökande arter i
EcoSea?”
”Ja, men detta gäller inte bara EcoSea. Det finns inga
asexuellt förökande arter någonstans, inte ens i naturen.”
”Va, det finns det väl?”, invände Tanja.
”Det finns djur som förökar sig asexuellt, men i strikt
mening kan sådana djur inte anses tillhöra en art. För att
kunna tala om en art måste de ha en gemensam genpool, det
vill säga deras gener måste se ut på ett visst sätt, med vissa
tillåtna variationer. När två individer parar sig kombineras
de två individernas gener till en avkomma som får en blandad
uppsättning gener, men som fortfarande håller sig innanför
–236 –

de gränser som människan satt upp för att definiera denna
art. Asexuella varelser däremot förökar sig genom att kopiera
sig själva. Eventuella skillnader mellan fäder och avkomma
beror på mutation, en smärre slumpmässig genetisk
förändring. Låt oss tänka oss att en och samma varelse ger
två avkommor: en perfekt kopia av sig själv samt en muta-
tion. Eftersom den perfekta kopian och mutationen inte kan
para sig så kan deras gener aldrig kombineras igen. Det finns
ingen väg tillbaka som med sexuella varelser där två olika
djur kan para sig. För asexuella varelser bär varje individ på
sin egen genpool, medan för en sexuellt varelse är det artens
samlade uppsättningar gener som är en genpool. Därför kan
man egentligen inte behandla asexuella varelser som en art,
eftersom egentligen var individ är en egen art.”
”Är inte det hårklyveri?”, sade Tanja.
”Ja det kan tyckas, men det är viktigt att förstå den
skillnaden för att förstå varför sex är ett sådant oerhört
effektivt sätt för snabb utveckling. Sex låter överlevarna inom
arten att fortplanta sig. Så länge det finns ett par i arten som
överlever kan arten föras vidare. Om det fanns någon genetisk
anledning till att just detta par överlevde så förs detta vidare
med deras gener. Om inte, så förs deras gener vidare i alla
fall. T.ex. kan man tänka sig att kommissarie Kochs
hänsynslösa dödande kommer främja överlevandet av fega
–237 –

djur, det vill säga djur som håller sig undan när han kommer.
Med sexuellt reproducerbara djur krävs det bara ett fåtal
generationer innan hela arten blivit fegare och därmed
svårare att hitta. Ett asexuellt djur kan aldrig göra ett sådant
hopp eftersom den är fångad i sina egna gener och kan i ett
sådant läge bara hålla tummarna för att dess avkomma genom
mutation skall bli en fegis. Och hur troligt är det? Det är som
att vinna på lotto.”
”Kan det inte vara en liten fördel om man ger dem en tuff
match till ekosystemet i alla fall”, frågade Tanja mest av
intresse, inte för att hon sökte polemik med Lotus.
”Då hindrar man ju överlevnaden av den mest anpassade:
survival of the fittest som Darwin sade.”
”Darwin hade fel!”, sade Lotus.
”Du menar att vi alla kommer från Adam och Eva”, sade
Jörn medvetet fåraktigt.
”Nej, givetvis inte. Men kul sagt Jörn! Darwin trodde på
en kontinuerlig evolution där djuren gradvis blir allt bättre
tack vare survival of the fittest. Och det stämmer inom kort
avgränsade tider, men inte om man ser evolutionen i det långa
loppet. Anledningen är att vad som är fittest är inte statiskt
som Darwin såg framför sig utan det ändras hela tiden.
Till exempel hade Australiens ekosystem andra definitioner
på vad som var mest anpassat dagen innan och dagen efter
–238 –

även planterades in av människan. Räven kunde kalasa på
massa djur som inte var vana vid ett sådant rovdjur.
Plötsligt var det viktigaste för många djur att undkomma
räven istället för att hitta den godaste blomman att knapra
på. Det är så evolutionen fungerar att plötsligt händer något
i ekosystemet som drastiskt förändrar överlevnadsvillkoren.
Räven var förvisso artificiellt insatt i Australien, men samma
sak hände i det digitala ekosystemet Tierra då den första
parasiten uppstod, eller på Afrikas savanner när en
gepardmamma en gång fick en ovanligt snabb unge.
Den nya situationen medför förändrade spelregler och det
är just detta ideliga ändrandet av spelreglerna som får
komplexa djur att uppstå som fortplantar sig med sex.
Sexualitetens fördel är att ha en genpool som är större än en
individ och därmed snabbare kunna förändra sig när
omgivningen plötsligt förändras. Det var här som Darwin
hade fel: evolutionen kännetecknas av plötsliga radikala
förändringar av vad som är mest anpassat och inte av en
långsam gradvis evolution.
Men hans grundprincip är korrekt, det vill säga det är
överlevarnas gener som sprider sig till nästa generation och
att det är på så sätt som djur utvecklas.”
”Förstår forskarna på WeAreVR inte läget då?”, frågade
Johan.
–239 –

”De förstår nog också att det måste finnas en källa till. De
förstår nog även att man inte skall döda alla djur man finner
på väg till källan. Men en viktig skillnad är att de är övertygade
om att det rör sig om ett attentat. De tror att någon har låtit
EcoSea läcka och sedan lagt in massa djur i sin privata
gigantiska databas.
En sådan terrorist låter givetvis inte sin databas vara
tillgänglig på nätet mer än när han själv vill. Alltså tror de
nog att det är omöjligt att upptäcka utan polisiära
ingripanden. Eller för att vara mer specifik: de tror att så fort
jag blir fast kommer jag att avslöja var källan är och sagan är
all.”
”Vad tror du det är som har orsakat detta?”, frågade
Melanie.
”En olycka! Någonstans finns det en bas som inte är
spärrad som utgör källan.”
”Vad skall vi göra mer konkret?”, frågade Jörn.
”Vi skall ge oss ut på vandring utan att ta livet av ett enda
djur eller kröka ett enda grässtrå. Så tyst och obemärkt som
möjligt skall vi ta oss mot källan. Samtidigt måste vi undvika
att bli stoppade av polisen. De vill i all välvilja stoppa oss,
men de fattar inte vad de handlar om. Polisen får inte få fatt
i oss och djuren vi följer får inte fly från oss, inte för långt i
alla fall.”
–240 –

”Hur hittar vi källan?”, frågade Johan.
”Vi går mot strömmen, precis som Livingstone. I vår
virtuella värld innebär det att vi letar reda på en organism
och följer den tills vi hittar fler organismer. Varje gång vi
kommer till en ny databas kollar vi flödet av EcoSea-djur
mellan denna databasen och andra databaser för att se vilken
databas vi skall gå till härnäst. På så sätt kommer vi gå
uppströms mot källan.”
”Och när vi kommer till källan vad gör vi då?”, frågade
Melanie. ”Skall vi då säga till polisen att de går in och rensar?”
”Vi får se”, sade Lotus, ”det beror på hur källan ser ut. Jag
kontaktar er när det är dags att ge sig av på vandringen.”
”Lotus tror du vi kommer att klara av det?”, sade Johan.
”Det verkar ju som om allt redan är för sent.”
”Vet inte, men jag hoppas. Det kommer någon nu, så jag
måste dra. Vi ses!”, sade Lotus jäktat och upphörde att
existera framför ögonen på dem.
Lotus tomma munkkåpa föll till marken och försvann först
några sekunder senare, vilket fick Johan att tänka på Obi Wan
Kenobis död i Stjärnornas Krig. Han hoppades att kraften
skulle vara med dem.
–241 –

Kapitel 22
Solen hade gått ner, men det hade inte kommissarie Koch
lagt märke till. Han var djupt försjunken i sin rapport. Han
höll på att läsa igenom gamla förhörsprotokoll för att kunna
skriva en full rapport om ARA. De andra hade gått hem för
flera timmar sedan inklusive assistent Gertner, vilket gav
kommissarien lite arbetsro. Hans kontor var helt mörkt så
när som på hans bordslampa, som lös upp skrivbordet.
Kommissarie Koch kände att något stort höll på att hända
och att det var bråttom att få koll på läget. Han tog upp ett
gammalt förhörsprotokoll med Lotus. Tyvärr hade Lotus den
dagen inte kunnat komma ner till stationen, varför hela
förhöret hade fått göras via videokonferens.
”Lotus, är du med i ARA eller inte?”, frågade en något yngre
kommissarie Koch på inspelningen.
”Det kan jag inte svara på. Frågan är inte rätt ställd.”
”Varför inte då?”
”ARA är ingen förening. Det finns inga medlemmar, ingen
styrelse och ingen organiserad aktivitet. ARA är något helt
annat.”
”Vad är ARA då?”
”ARA är mer en organism, ett eget väsen.”
”Men ARA består väl av människor, Lotus?”
–242 –

”Ja ARA består av människor, men ARA styrs inte centralt
av de individer den består av.”
”Hur får man tag i de människor som ARA består av?”
”Vet inte.”
”Känner du någon annan i ARA?”
”Nej.”
”Varför heter ligan Atlantis’ Republican Army?”
”Ja, det är väl ett ganska praktiskt namn. Till skillnad från
IRA, Irish Republican Army, så finns det ingen risk för att
målet nås och att kampen måste sluta. Eftersom Nordatlantis
inte kan återförenas med övriga Atlantis på grund av att
Atlantis inte finns så kan kampen garanterat fortgå för evigt.
I ARA kan terrorister göra livslång karriär utan
nedläggningshot, medan i en vanlig terroristorganisation
måste man lägga ner verksamheten om man når sitt mål. ARA
ger helt enkelt sina terrorister livslång trygghet”, sade Lotus
och flinade åt kommissarie Koch.
tat?”
”Lotus, har du någonsin deltagit i något av ARA:s atten-
”Inte direkt.”
”Var du med i Stalingradmassakern?”
”Helt oskyldig är ingen.”
”Erkänner du dig därmed som delaktig till Stalingrad-
massakern?”
–243 –

”Nej. Jag har inte gjort något olagligt, men inte desto
mindre var jag delaktig. Men på ett annat sätt än ni tror.”
”På vilket sätt då?”
”Det vill jag inte gå in på. Det är inget som ni har nytta av
att veta. Ni vill ha tag i mördare och terrorister eller deras
medhjälpare och något liknande har inte jag gjort. Och ingen
annan för den sakens skull. Däremot ARA...”
”Lotus jag tycker ni pratar en väldigt massa strunt om jag
skall vara helt ärlig. Tror du att ARA är ett levande väsen
som springer omkring och gör massa attentat. Skall vi fånga
ett förrymt monster?”
”Nej kommissarie Koch. Jag har inte sagt att ARA är ett
fysiskt levande djur. ARA består enbart av människor, men
liksom en cell inte kan ansvara för en människas handling
kan inte en människa ansvara för ARA:s handlingar.”
”Tycker ni att det är bra vad ARA gör?”
”Varför skulle jag tycka det? Är det bra med jordbävningar,
trafikolyckor, sjukdomar? Självklart inte. Men det betyder
inte att det går att stoppa. Man kan bara minska fenomenens
omfattning. I fallet med ARA kommer det att växa sig större
och större. Detta är bara början.”
”Vad kommer att hända i framtiden?”
”Jag tror att ARA kommer att vara mindre aktivt ett tag,
sedan kommer ARA och andra liknande organismer tillbaka.”
–244 –

Koch tog en paus i läsandet.
Uppenbarligen var Lotus med i ARA och dessutom högt
upp i hierarkin. Koch hade under hans år på polisen noterat
hur ledarna för kriminella organisationer ofta tog den här
positionen.
De påstod sig eventuellt vara medlemmar, men framhöll
alltid att de inte hade gjort något illegalt. Organisationen var
aldrig en liten ligistliga utan en mäktig armé, folkrörelse eller
ett fenomen. Ledaren hade alltid mycket stolthet för sin or-
ganisation och ville alltid sätta sig i respekt genom att skryta
om organisationens styrka. Lyckligtvis hade även ledare för
inhumana terroristligor detta mänskliga drag att framhäva
sig själv. Tack vare detta kunde man få reda på
organisationens inställning och världsuppfattning, vilket gav
en insikt i vem som var fienden och varför de skulle straffas.
Om man läste Lotus mellan raderna bestod ARA av
människor som utförde folkets önskan. Nu skulle gruppen
ligga lågt ett tag för att komma tillbaka med ännu större kraft
senare. Om man såg tillbaka på vad som hade hänt sedan
förhöret hade ägt rum så stämde utvecklingen oroväckande
väl. Särskilt med tanke på att läckan i EcoSea hade spårats
till Lotus själv. Nu var det tydligen dags att ge världen en ny
katastrof.
–245 –

Koch bläddrade igenom en bunt papper och fann
protokollen från förhören med Lotus fyra vänner. Han
granskade igenom alla protokollen för tredje gången denna
kväll. Alla utom Jörn Ökös hade tappat fattningen när de fick
reda på Lotus konstanta ålder genom åren, samt att han var
med i ARA. Jörn Ökös hade bara sagt att han inte trodde på
det. Han gav ett mycket mer samlat och insatt intryck. Inget
av det som sades på förhöret verkade vara nyheter för honom.
Troligtvis var han också inblandad i ARA fast troligtvis inte
så högt i hierarkin.
Däremot hade de tre andra vännerna tappat fattningen.
De hade under några sekunder haft en inre kamp om
huruvida de kunde lite på Lotus. De visste troligen var han
fanns eller i alla fall var man kunde få kontakt med honom.
Kanske arbetade de för Lotus utan att inse de själva. ARA
brukade arbeta på det sättet. De förberedde ofta
katastroferna, men lät någon annan ovetandes aktivera den.
På så sätt kunde de sopa igen alla spår i lugn och ro långt i
förväg. Sedan fick den som satt igång eländet stå där och
förtvivlat förklara att de inget visste. Koch beslöt att han måste
hämta in de tre ungdomarna igen för nya förhör. Då kunde
han lägga upp alla bevis på bordet och få dem att inse att de
jobbade för ARA. Han kunde visa den gamla inspelningen av
förhöret och låta dem se Lotus trassla in sig i sina egna ord.
–246 –

Om de fick klart för sig vem Lotus var skulle de troligtvis bli
mycket mer medgörliga. Ett attentat större än någonsin var
på väg. Det var kommissarie Koch säker på.
Koch bestämde sig för att spara rapporten på hårddisken
och gå hem och sova på saken. När han klickade på spara
dök ett felmeddelande upp på skärmen:
”Fatal Error 1313. Ignorera? Starta Om?”.
”Det gör inget”, mumlade kommissarie Koch för sig själv,
”dagens operativsystem är kraschsäkra så det är inga prob-
lem.”
Koch klickade på Ignorera, men inget hände. Han klickade
ytterligare en gång på samma knapp, men det gav ingen
respons denna gången heller. Tredje gången han klickade på
Ignorera-knappen så blev skärmen svart.
–247 –

Kapitel 23
”Jag söker redaktör Farisch”, sade den nytvättade
alkoholisten vid receptionsdisken.
Receptionstjejen på Berliner Morgenpost betraktade A-
lagaren med suspekt min. A-lagaren hade bruna slitna kläder,
en gul mössa på sned och verkade dessutom vara genomblöt.
”Redaktör Farisch? Jag tror inte han är anträffbar. Kan
jag lämna ett meddelande?”
”Nej, ring upp honom och hälsa att herr Gödel står i
receptionen och vill träffa honom omedelbart!”, sade han
bestämt medan han vred ur sin gula mössa så att en liten pöl
bildades på golvet.
”Jag skall kolla, men jag lovar inget”, sade receptionisten
och tittade irriterat på vattenpölen under Gödel.
”Det är bara vatten”, sade Gödel och log.
Receptionissan slog numret utan att låtsas om Gödels sista
kommentar och mumlade i luren så att herr Gödel inte skulle
höra. Samtalet avslutades med att hon upprepade meningen
”Jag förstår” ett antal gånger.
”Herr Farisch tar emot er direkt i redaktörsrummet. Han
sade att ni hittar själv”, sade hon märkbart besviken över att
tvingas släppa förbi en sådan oelegant slusk.
”Tack damen”, sade Gödel med rosslig röst och gick förbi
–248 –

eceptionen in genom personalingången. Han stegade upp
de tre trapporna och kom sedan ut i ett kontorslandskap, där
folk satt och knåpade på sina artiklar eller var upptagna i
telefon. Medan han gick tvärs över rummet stannade folk upp
med sina arbeten och stirrade förvånat på den till synes
förirrade alkisen.
En ung man kom emot honom för att artigt, men bestämt
visa honom ut. Gödel slog bort hans armar och stövlade vidare
i oförminskad fart. En äldre dam signalerade åt den unge
mannen att han skulle låta människovraket vara. I andra
änden av rummet fanns ett inglasat kontor med texten
Redaktör Stefan Farisch skrivet på dörren. Gödel slängde
upp dörren och klev in.
”Hej herr Gödel. Vad trevligt att träffas! Det var länge se-
dan”, inledde den slipsförsedda mannen inställsamt.
”Skit i fjäskandet Farisch. Och spela inte så jävla engagerad,
det har aldrig varit din starka sida.”
”Jag tänkte bara...”
”Tänk inte! Och gör inget heller! Det brukar bara betyda
olycka för mig.”
”Du måste förlåta mig, men jag har verkligen känt mig...”
”Nej, förlåta dig behöver jag inte göra. Och din förmåga
till medkänsla tror jag mindre på. Däremot skall du få göra
en sak för mig.”
–249 –

”Jaha, vad då?”
”Jag vill börja skriva igen och jag har något på gång.”
Redaktör Farisch blev först en smula förvånad. Han studerade
herr Gödel för att se om han menade allvar. Blicken fortsatte
över hans kläder, över alla gamla fläckar av tvivelaktigt
ursprung och vidare till den gula mössan som stack upp ur
fickan. Sjuksköterskan hade tvättat kläderna, men år av hård
behandling går inte bort i en tvätt.
”Kan du det då?”, frågade Farisch skeptiskt.
”Ja det kan jag!”
”Okej, men jag måste fråga de andra i ledningsgruppen.
Jag kan inte ta ett sånt beslut själv.”
”Skitsnack Farisch! Försök inte dra sådan dynga med mig.
Var inte ett sådant svin att du ljuger mig rakt in i ögonen.”
Herr Gödel tog fram ett papper i fickan.
”Här ser du ett exempel på vad jag kan skriva.”
Farisch ögnade igenom pappret.
”Det är ett kontrakt för frilansare”, sade Farisch förvånat.
”Duktigt redaktörn”, sade Gödel, ”och som du ser så är det
mitt namn som står på kontraktet. Jag vill att du skriver på
och förbinder dig att köpa och trycka min artikelserie rörande
en läcka hos WeAreVR.”
–250 –

”Är det inte bäst att du jobbar ihop med någon, i alla fall i
början?”
”I helvete heller!”, sade Gödel och slog näven i bordet så
att Farisch familjefoto välte. “Skriv på nu annars lovar jag
helt ärligt att jag kommer att gå bärsärkagång här inne.”
”Du behöver väl inte vara så hotfull?”
”Inte? Du verkar vara väldigt svårövertalad. Jag har nyss
kommit ur en flera år lång fylla och jag tänker nu försöka
återupprätta mitt liv med din hjälp vare sig du vill det eller
inte.
Gödel satte upp familjefotot igen och sträckte på sig. Han
noterade åskådarna ute i kontorslandskapet, vars blick vek
undan när de såg att Gödel tittade åt deras håll.
”Okej jag skriver på.”
”Jag behöver dessutom förskottspengar. Halva beloppet!”
”Halva beloppet utan att du har gjort någonting? Det är
lite väl...”
”Det skiter jag i! Jag har pissat på mig i fem år. Jag behöver
nya kläder och jag behöver äta!”
”Okej, okej”, sade redaktörn försiktigt och önskade att den
här pinsamma händelsen skulle vara så snabbt avklarad som
möjligt.
Herr Gödel rev åt sig kontraktet så snart det var påskrivet.
”Sätt upp den här på väggen så att du inte glömmer mig.”,
–251 –

sade Gödel och gav herr Farisch ena kopian av kontraktet.
Herr Gödel gick mot dörren. Farisch harklade sig.
”Du Gödel, jag ville aldrig att de skulle bli så med Doris...”
”Nej, vem fan ville det?”
Gödel smällde igen Farisch kontorsdörr med ett dån som fick
alla i kontorslandskapet att hoppa till. När Gödel gick genom
kontorslandskapet låtsades alla vara djupt försjunkna i sitt
arbete tills dess att han hade passerat förbi.
–252 –

”Det här är Amanda.”
Kapitel 24
Lotus böjde sig ner och gav en liten död fisk till en luden
spindel med knytnävsstor kropp. Spindeln tog fisken med
sina små klor och började mumsa på den medan dess
tentakler viftade upphetsat. Lotus klappade den på ryggen,
varpå kroppen fjädrade upp och ner för varje klapp. Amanda
snurrade runt då och då för att se vem som tafsade på hennes
rygg, men eftersom hon inte kunde se så bra uppåt förblev
klapparna ett mysterium.
Johan, Jörn, Melanie och Tanja hade fått ett meddelande från
Lotus som informerade om att idag skulle vandringen till
källan börja. Lotus hade skickat adressen till den här
databasen som var en rekreationsskog, full med djur och
människor på utflykt.
De stod på en grön äng översållad av små röda
ängsblommor. Det knähöga gräset vek sig för ens fötter för
varje steg. Vid ängens slut stod en flock rådjur och betade i
skogsbrynet. Därifrån löpte skogen uppför en kulle, varifrån
man hade utsikt över ett långsträckt böljande landskap. Här
var fullt av djur, fast inte organismer uppkomna genom evo-
lution utan vanliga handprogrammerade dekordjur som var
–253 –

lika mekaniska som TV-spelsvarelser. De var inplanterade
för att skapa en idyll med kaniner som skuttade omkring på
ängen och bin som flög från blomma till blomma. Det fläktade
till ibland så att asplöven i skogsbrynet rasslade till och gräset
böljade. Här kunde man njuta av solen i dess naturliga miljö
och få en idyllisk naturupplevelse för hela familjen, utan att
lämna vardagsrummet.
”Amanda skall hjälpa oss med vårt uppdrag”, sade Lotus.
”Hur skall den gulleplutten kunna hjälpa oss?”, undrade
Tanja och tittade på Amanda som om hon var en lite
hundvalp. Amanda ignorerade Tanja och mumsade vidare
på sin fisk.
”Amanda härstammar från EcoSea, liksom fisken jag gav
henne. Hon kommer ursprungligen från något krabbliknande
djur. Sedan har hon växt upp i källan, var den nu kan vara.
Hon skall hjälpa oss att hitta sina kompisar.”
Amanda som nyss hade ätit upp fisken, hade börjat undersöka
om Lotus fötter gick att tugga i sig också. Hon gav upp efter
en stund och gick i krabbgång över till Tanja för att söka
lyckan med hennes fötter.
”Undra om hon har några kompisar, så som hon beter sig”,
sade Tanja och log. Amanda misslyckades även med att
knapra på Tanjas fötter och verkade bli deprimerad över
–254 –

oturen av att ha hittat två oätbara fötter samma dag.
”Nej. Jag tror inte hon har så många kompisar, men hon
är det enda djur vi har. Jag hoppas att om vi följer henne
kommer vi hitta hennes kompisar.”
”Jag undrar hur hon umgås med sina vänner”, sade Tanja
och böjde sig ner mot Amanda.
”Snutteluttemutteputte gulligull puffpuff!”, sade Tanja och
kliade Amanda på ryggen, vilket mest gjorde Amanda
konfunderad.
”Brudar!”, stönade Jörn.
”Okej låt oss gå ur sikte för Amanda, så att hon beter sig
normalt”, sade Lotus, ”förhoppningsvis beger hon sig
någonstans. Låt oss gå bort till kullen.”
Gruppen backade bakåt och lämnade Amanda ensam mitt i
ringen som blev allt större och glesare. Amanda snurrade runt
eftersom hon såg rörelser överallt runt omkring henne. När
benen nått utanför hennes synfält lugnade hon ned sig igen.
De andra slog sig ner lite längre bort i gräset.
Amanda började böka runt bland grässtråna för att finna
mer föda. Då och då stannade hon upp en kort stund och lät
sina tentakler spela i luften, varefter hon fortsatte sitt letande.
Hon sicksackade sig fram och tillbaka över gräsfältet, likt en
hund som springer och luktar på vårens doftkollektioner.
–255 –

”Nu får hon hitta på något, annars dör vi av tristess”, sade
Melanie uttråkat.
”Lugn Melanie”, sade Lotus, ”hon skall bara inse att här
inte finns något att äta och sedan ge sig av till en annan
databas.”
”Lotus, jag har tänkt på en sak”, började Johan. ”I EcoSea
finns ju ett dödsprogram, som dödar alla djur som inte
uppfyller livsbetingelserna. Nu har alla djuren rymt från dessa
tillväxtmiljöer och då finns inte döden längre. De har fått evigt
liv. De kan bara bli dödade av andra djurprogram eller
människor, men inte av ålder eller av näringsbrist.”
”Ja”, sade Lotus, ”så långt rätt. Vart vill du komma?”
”Jo, varför springer Amanda omkring och letar föda då?
Hon behöver det inte längre.”
”Jo men att vara hungrig är en signal att du inte har ätit på
ett tag. Amanda har inte ätit på ett tag och är därför hungrig.
Nu kan hon i och för sig gå hungrig hur länge som helst utan
att hennes tillstånd försämras, men hur skall hon veta det?
Hon följer bara sina instinkter. Varje gång du är hungrig
känns det ju knappast som en nära-döden-upplevelse. Du äter
för att du är hungrig helt enkelt.”
Johan nickade och sjönk tillbaka i sina funderingar.
Amanda stannade tvärt vid skogsbrynet. Hon lät sina
tentakelspröt vifta runt i luften som om hon hade hittat en
–256 –

svårtolkad signal inifrån skogen. Hon tog ett par snabba steg
åt sidan till en ny position där hon stannande blickstilla och
återigen undersökte luftens signaler med sina tentakler. Det
var något som hon detekterade och som gjorde henne osäker.
Plötsligt började hon springa bort från skogsbrynet i full
fart. Hennes åtta tjocka ludna ben for upp och ner så fort de
kunde. Johan häpnade både över hennes hastighet samt att
hennes åtta ben inte trasslade in sig i varandra i den höga
hastigheten. Några grenar knäcktes och med ett brak störtade
ett elefantliknande djur stort som en gris ut ur skogsbrynet i
riktning mot Amanda.
Djuret var grått, ungefär en meter högt och hade en tjock
bred snabel som släpade i marken. Den hade varken betar
eller elefantöron utan såg snarare ut som en gris med snabel.
Elefantgrisen sprang i hög fart efter Amanda, som flydde så
gott hon kunde, men hennes benknippen gick för långsamt.
Snart var elefantgrisen precis bakom Amanda. Den höjde sin
snabel och slog till Amanda så att hon rullade runt
okontrollerat som ett hårigt bowlingklot. När hon slutade
rulla, trampade elefantgrisen på hennes tjocka mittkropp så
att den säckade ihop och en gul klibbig massa läckte ur hennes
spruckna kropp. Sekunden senare sprattlade Amandas ben
till en sista gång innan de för alltid stannade.
–257 –

Hennes baneman tog tag i den tillplattade kladdiga
kroppen med snabeln och förde spindelkroppen till sin mun.
Efter en stund av frenetiskt tuggande hade det sista
utstickande benet glidit in i munnen. Därefter började
elefantgrisen gå nöjt i sakta mak tillbaka mot skogsbrynet.
”Fort”, ropade Lotus entusiastiskt, ”släpp den inte ur sikte!”
Alla reste sig upp och följde efter djuret. Elefantgrisen
fortsatte att gå i lugn takt, ännu ovetande om sina förföljare.
”Spring!”, ropade Lotus.
Johan började springa mot skogsbrynet. Efter några steg
susade Jörn förbi honom med större kliv. Elefantgrisen vände
sig om och fick se fem människor som kom springande mot
honom, varpå den skrek till ett högt gällt skrik och satte av i
panik. Jörn var tätt bakom, medan de andra säckade efter.
”Jörn, du har tappat ditt vänsterben!”, skrek Melanie.
”Var då? Hemma hos dig? Kan vi inte ta det senare?” skrek
Jörn utan att vända sig om.
”Nej nu!”
Jörn tittade hastigt ner på sina ben utan att sluta springa.
Mycket riktigt hade vänsterbenet försvunnit, medan
högerbenet fortfarande verkade vara i heltrim. Men han
kunde fortfarande stödja sig på vänsterbenet. Det hade bara
blivit osynligt för tillfället.
–258 –

”Det är en bugg”, skrek Jörn, ”Jäkla skitsajt!”
Elefantgrisen störtade in i skogen och sprang snabbt genom
undervegetationen, rakt igenom buskar, hoppade över rötter
och plaskade över en bäck. Jörn var fortfarande närmst, men
avståndet ökade.
”Sprid er”, skrek Jörn, ”sprid er i sidled!”
Johan vek av vänster om Jörn.
Grenar strök längs hans kropp medan han sprang fram och
han hörde de andra ropa till varandra bortom Jörn.
”Jag ser den”, skrek Jörn. ”Den svänger, den kommer mot
dig Johan. Spring mer åt vänster.”
Johan sprang ännu mer vänster genom buskar och snår. Han
försökte hoppa över en bäck, men misslyckades och trampade
med ett plask ner med ena foten. Han fortsatte uppå andra
sidan vattendraget. Efter att ha klättrat upp för en liten kulle
på alla fyra stod han plötsligt öga mot öga med elefantgrisen.
Elefantgrisen tittade på Johan några sekunder och Johan
tittade tillbaka. Elefantgrisen flåsade och verkade utpumpad
efter den korta men intensiva springturen.
Den tittade snabbt åt vänster och såg hur Jörn och de
övriga närmade sig snabbt och ljudligt. Plötsligt försvann den
framför Johans ögon.
–259 –

”Han har flytt”, skrek Johan.
Han kollade snabbt igenom loggningslistorna.
”Han har stuckit till horror.wearevr.jp.”
”Vad sade du?”, skrek Jörn som var närmst. Hans
vänsterben var synligt igen.
”Horror.wearevr.jp Jag sticker dit nu. Säg till dem andra”,
sade Johan och loggade ut. Med några snabba pekningar på
objekt som verkade sväva i luften var han inloggade i den
nya basen.
Han dök upp i en mörk värld där det enda ljuset kom från
månen på den annars nattsvarta himlen. Ljuset var för svagt
för att han skulle kunna se var han befann sig. Det var helt
tyst, fast han tyckte sig kunna höra ett krafsande ljud
någonstans under sig. Månen trädde gradvis fram i en lucka
bland molnen, vilket fick en varg att börja yla.
I det tilltagande månljuset lyckades Johan urskilja ett
midjehögt kors nedstucket i marken framför honom, vars
inskription löd: Frank Stein 1745-1788.
Månen gjorde sig fri från den sista delen av molntäcket
och lös till sist upp hela landskapet. Så långt Johan kunde se
fanns fler kors och gravstenar.
Det var en ändlös övergiven kyrkogård byggd på ökensand,
kliniskt befriad från varje form av vegetation. Johan kändes
–260 –

sig lite illa till mods och hoppades att de andra skulle logga
in så fort som möjligt.
Lite längre bort såg han en skugga, som rörde på sig en
aning. Den svarta siluetten måste vara elefantgrisen, antog
Johan och började gå mot den försiktigt för att inte skrämma
den. Sakta passerade han gravsten för gravsten medan den
svarta skuggan stod kvar på samma plats. När han var endast
några steg från skuggan, vände sig varelsen om och skrek ett
högt ihållande gällt skrik.
Varelsen visade sig vara ett lik vars ena öga hängde ner för
kinden. Där den högra kinden borde vara fanns bara ett stort
hål fullt av hundratals krälande likmaskar.
Ruttnade köttbitar hade trillat av pannan och blottade det
nakna pannbenet. Liket började gå mot Johan vilket fick
Johan att backa utan att vända sig om. Han snubblade och
trillade ner på marken med en duns. Liket stapplade sig
närmare och bakom det slöt fler monster upp, alla lik med
olika grader av förruttnelse, vilket fick Johan att tänka på
Michel Jacksons Thriller-video.
Johan kom snabbt upp på fötterna igen och vände sig
hastigt om för att fly, men ändrade sig när han fann sig stå
en andedräkts längd från en soldat med halva ansiktet
bortskjutit.
Soldaten slickade sig runt sin halva mun och skrattade.
–261 –

Johan snurrade runt för att försöka hitta en väg ut ur den
hastigt omslutande cirkeln av levande döda. Händer dök upp
ur underjorden och började dra i hans ben. Hur han än
försökte röra sig kom han inte ur deras grepp.
Plötsligt gav jorden vika och Johan rasade ner i ett hål.
Han landade i en öppen stenkista som var till bredden full av
ormar och spindlar.
Sand rasade ner längs hålets kanter och pudrade både
honom och husdjuren omkring honom. Instinktivt försökte
han ta sig upp, men ormarna höll fast honom i en
kräldjursversion av en dubbelnelson. En fågelspindel
kravlade sakta över hans ansikte samtidigt som en vacker
kvinna uppenbarade sig ovanför honom. Hon svävade i luften
iklädd en vit brudklänning som fladdrade sakta i vinden.
Sakta sjönk hon ned tills hon låg på Johan i stenkistan.
Hon tittade in i hans ögon och log varmt.
Utan att sluta att le öppnade hon sin mun och stack fram
sin tudelade ormtunga.
Samtidigt började hennes ansiktet slitas isär av inre
osynliga krafter, vilket fick hennes skönhet att sjunka i takt
med att ansiktet blev bredare. Hennes ögon förvandlades till
glittrande gröna reptilögon. Ormkvinnan skrek av smärta,
när huvudet till slut kläcktes som ett ägg. Ett stort ormhuvud
kämpade sig ut ur huvudskalet likt en nyfödd fågelunge.
–262 –

I spegelbilden i ormögonen kunde han se sig själv.
Hans huvud var uppätet ner till ögonbrynen av hundratals
maskar som fortsatte att äta vidare. Plötsligt slog kistlocket
igen och han hörde hur någon fyllde på med sand. Överallt
omkring honom hörde han hur hundratals eller tusentals
insekter kravlade omkring i mörkret.
Efter vad som kändes som en evighet öppnades kistlocket
med ett gnissel och Jörns ansikte uppenbarade sig.
”Johan din antihjälte”, sade Jörn och skakade på huvudet,
”Ta min hand!”
Johan tog handen och drogs snabbt upp som om han inte
vägde mer än ett spädbarn.
”Jag tappade bort elefantgrisen”, sade Johan besvärat.
”Ingen fara, Lotus och tjejerna följer efter den längre fram.
Kom igen nu, vi skyndar ikapp dem. Fy fan vad du ser ut. Din
panna är uppäten!”
Längre bort såg de tre figurer som sprang efter en liten
knubbig skugga. Överallt där de sprang förbi for monster upp,
gravstenar välte och gravar öppnade sig. Jörn och Johan satte
av efter dem, men de försvann allt längre bort. Det var allt
besvärligare att urskilja dem, eftersom hela synfältet upptogs
av lik på nattvandring.
”Jörn! Johan!”, hördes Tanja och Melanie skrika om
vartannat.
–263 –

”Vad är det?”, skrek Jörn allt vad han kunde för att
överrösta svärmandet, suckandet och skrikandet från alla de
som inte hade lyckats dö. För att göra saken ännu bättre for
plötsligt flammor upp kring Jörn och Johan i en cirkel runt
om dem. Lågorna växte sig snabbt till manshöjd.
”Han har stuckit till kroger punkt com”, skrek Tanja.
Trots allt oväsen lyckades de höra vad Tanja sade. Den
brinnande cirkeln blev snabbt trängre och Jörns hår fattade
eld medan han höll på att logga ut. Johan loggade ut sekunden
efter.
Den nya miljön var en stormarknad. Långa rader av hyllor
var fullmatade av det basutbud som en genomsnittsamerikan
behövde. Johan tyckte det kändes otroligt skönt att vara
tillbaka i en trygg tråkig vardagsmiljö efter den korta visiten
i skräckmiljön.
”Stoppa djuret”, skrek Lotus bakom frukostflingehyllorna.
Johan tog ett par steg framåt och tittade in i gången med alla
flingorna och fick syn på elefantgrisen som kom störtande
mot honom och med Lotus strax bakom. När djuret fick syn
på Johan, svängde den hastigt till vänster ut i mittgången,
men där hindrades den av Tanja och Melanie.
Den hoppade upp på frysdisken och sprang genom havet
av påsar med frysta ärter och pommes frites. När den kom
–264 –

till dess kortsida hoppande den ner på golvet igen.
Precis när den hade landat dök Jörn upp mitt framför den,
vilket fick elefantgrisen att tvärnita. Elefantgrisen vände sig
om och inspekterade alla flyktvägar, men kunde inte hitta
någon utväg.
”Var beredda nu sticker den”, skrek Lotus.
Mycket riktigt försvann elefantgrisen innan han ens hann
avsluta meningen.
”Till travail.foire.fr”, sade Lotus och väntade inte på svar
utan loggade ut direkt.
”Bli undervattensförare - sitt hemma i soffan och jobba 5
km under vattenytan”, stod det på skylten ovanför båset
tillhörande det italienska gruvföretaget Submarine Mining
SA, vilka tyckte att man skulle satsa på att bli en av deras
förare av undervattens-ROV:ar.
En kostymklädd man stod i båset och höll på att försöka
sälja konceptet till en intresserad mässbesökare. Det var den
årliga mässan World Exhibition of ROV Professions.
”...och vi har behov av två slags förare: grävmaskinsförare
och lastskeppsförare.”
”Räcker det med internationell C-behörighet?”
”Nej, endast för grävmaskin. För lastskepp krävs D.”
–265 –

”Lastskepp är det undervatten också eller på vattnet?”
”Allt är undervatten hos oss, men...”
Mannen i kostym slutade pratade och tittade istället häpet
på den lilla elefanten som hade loggat in precis framför han
bås och nu sprang i ilfart ner längs gången medan den skrek
som en stucken elefantgris. Tätt efter dök en människa upp
på samma ställe och satte iväg efter det förskräckta djuret.
Elefantgrisen sprang in i båset hos Remote Travelling
GmbH och hoppade över den en meter höga skylten där det
stod Vi söker fjärrguider för fjärrturister - månen på
förmiddagen och Antarktis på eftermiddagen.
Strax därpå dök ytterligare fyra människor till upp framför
båset och började springa ner längs samma gång. Den
kostymklädda mannen skakade på huvudet.
Samma sak varje år.
Snorungar som loggar in och springer omkring och väsnas.
”Den är i tolkavdelningen”, skrek Lotus.
Lotus viftade mot ena hörnan av mässhallen där det hängde
massa flaggor som indikerade vilka språkkunskaper som
eftersöktes. Jörn satte av med stora kliv medan de andra
försökte hänga på så gott det gick.
”Ser ni honom?”, ropade Lotus.
”Nej var är han?”
–266 –

”Han skall vara här någonstans!”
”Har han stuckit igen?”
”Nej han är kvar”, svarade Lotus.
De stod alla stilla längs mässgången för tolkningsföretag och
tittade efter den förrymda varelsen. En ansvarig för mässan
kom fram till Jörn.
”Jag skulle vilja att ni lämnar mässan”, sade den kostym-
klädde mannen bestämt och tog Jörn på axeln.
”Jaja strax”, sade Jörn utan att ens titta på mannen. Alla i
gruppen sökte med blicken efter elefanten och brydde sig inte
så mycket om mässgubben. Att döma av de ilskna blickarna
som betraktade ungdomarna var de övriga mässdeltagarna
dock ganska överens om att de borde slängas ut.
”Kom med här nu”, sade mannen och tog ett fastare tag
om Jörns axel.
”Där, under FN-flaggan!”, skrek Jörn till och slog undan
den ansvariga mässmannens arm.
Han sprang mot FN:s bås där värvning av FN-soldater pågick
till UNROV, vilka alltid var Snabbast på plats enligt
reklamskylten. Elefantgrisen sprang vidare in i båset, förbi
skylten med texten UNROV - fredsduvor i kroppar av stål.
–267 –

Jörn var tätt bakom och rev ner en FN-flagga i farten.
Griselefanten sprang in i ”Extreme Sports” och försökte
gömma sig bakom en bildskärm som visade Världens
extremaste upplevelser. Bandet rullade på och visade att Ex-
treme Sports hyrde ut special-ROV:ar vid väl utvalda ställen
världen över med vilka man kunde man dyka i aktiva
vulkaner, falla utför de över en kilometer höga Ängelfallen i
Venezuela och klättra i Kaukasusbergen på månen.
”Han sticker”, ropade Jörn samtidigt som säkerhetsvakten
kom ikapp honom och tog honom på axeln igen. Jörn försökte
slita sig men den här gången satt han fast. Hur han än skakade
och slog satt han som en fluga på flugpapper i den missnöjde
mannens grepp.
Jörn kollade igenom loggningslistorna och såg att
elefantgrisen hade loggat ut.
”Han har stuckit till bosniancombat.wearevr.de”, skrek
Jörn till de andra och försvann. Säkerhetsvakten stod kvar
med handen rakt ut i luften, där den nyss hade haft ett kraftigt
grepp om Jörns axel. Han insåg plötsligt att det såg ut som
om han stod och gjorde en tysk andravärldskrigshälsning och
tog snabbt ned sin hand. Han klappade sina händer i en så
var det avklarat-gest och tittade på båsen närmast honom
för att se om någon skulle ge honom en berömmande blick,
men alla var tillbaka i sina konceptsäljande arbeten.
–268 –

Mannen i Submarine Mining harklade sig och skakade på
huvudet som för att glömma vad han precis hade sett.
”För att svara på din fråga: ja det är undervatten. Vi håller
endast på med undervatten.”
”Rock ’n’ roll”, sade en bredaxlad välpumpad soldat med
två patronbälten korsade över sin nakna bringa. Det var
givetvis Jörn.
”Jag såg minielefanten springa nerför kullen i den
riktningen”, sade Jörn, ”men jag har ännu inte sett den
springa över det öppna fältet innan skogsdungen på andra
sidan, så djuret måste stå och trycka vid foten av denna
kullen.”
”Vi kan inte hålla på och hetsa djuret till panik hela tiden”,
sade Tanja, ”med det kommer vi ingenstans. Jag tycker så
synd om den lilla griseknoen, den är ju alldeles vettskrämd.”
”Håller med dig Tanja”, sade Lotus, ”vi måste försöka följa
den mer diskret på avstånd men utan att tappa bort den.”
”Om den inte har gått över ängen ännu så borde den vara
någonstans bakom det gula huset”, sade Melanie och pekade
på den lilla stugan längre nerför slänten.
”Okej, låt oss gå ner och kolla huset”, sade Lotus och viftade
med handen till de andra att följa honom.
–269 –

Innan de hade nått ända fram till huset fick Melanie syn
på elefantgrisen.
Hon ropade till de andra och pekade ut mot ängen vid
kullens fot där elefantgrisen gick över fältet lite kringelkrokigt,
som om den passade på att försöka hitta fler Amandor i gräset.
”Låt oss följa efter lugnt och sansat nu”, sade Lotus.
Han tittade på de andra i gruppen och signalerade med
högerhanden att de skulle dämpa sig så att de inte förivrade
sig. Innan han hann få någon reaktion från någon i gruppen
exploderade marken där Lotus stod, varpå hans kropp slets
isär och delar av kroppen träffade de övriga gruppmed-
lemmarna. Johan trillade baklänges av tryckvågen och
hamnade på rygg med Lotus högerhand på sitt bröst. Han
kastade äcklat iväg kroppsdelen varpå den av misstag
hamnade på Jörns mage, som även han låg på marken till
följd av tryckvågen.
”Tack Johan”, sade Jörn sarkastiskt och slängde bort
handen in i buskaget bredvid honom.
”Banzai”, skrek några upprymda tonåringar från det gula
huset. Ett av husets fönsterrutor slogs sönder inifrån och en
kulspruta började smattra genom hålet. Alla kastade sig ner
på marken men Melanie hann inte innan hon perforerades
av en svärm av kulor och föll livlös och blodig ner på marken.
Johan rullade runt några varv tills han kom bakom skyddet
–270 –

av en sten.
Han besvarade elden med sin k-pist, varpå kulsprute-
skötaren fick syn på honom och riktade all sin eld tillbaka.
Johan duckade i väntat på att smattret skulle ta slut.
Han tittade åt sidan. Tanja och Jörn hade sökt skydd bland
några träd. Något skydd hade de knappast av de smala
trästammarna, men de låg lite mer skymda i alla fall. Jörn
signalerade med handrörelser att han och Tanja skulle
försöka göra en kringgående rörelse genom skogsdungen och
komma ut på husets flank och därmed överraska anfallarna.
Jörn ville att Johan skulle stanna och dra på sig elden.
De var tvungna att snabbt klara av den här gruppen annars
skulle elefantgrisen försvinna, om den inte redan hade gjort
det av allt oväsen. Johan lyfte upp huvudet över stenen och
sköt iväg en salva mot huset. En bråkdel av en sekund senare
hade han återigen kulsprutesmattret över sig. Jörn och Tanja
gick längre in i skogsdungen och försvann ur sikte för Johan.
Kulspruteljudet bedarrade och han hörde en livfull diskussion
mellan tonåringarna på spanska. Johan tittade fram
försiktigt. Två stycken verkade befinna sig bakom var sin
sönderslagen ruta inne i huset. Ytterligare två-tre personer
stod utanför huset.
Killen i fönstret pekade mot Johans sten och rabblade
något åt sina vänner. Plötsligt hoppade en soldat fram bakom
–271 –

stenen och slog till Johan med kolven så att han trillade
baklänges och tappade k-pisten.
Soldaten tryckte sin karbinmynning mot Johans panna
innan han hann resa sig upp.
”Where your friends?”, väste soldaten med stark spansk
brytning.
Johan ryckte på axlarna för att visa att han inget visste.
”No te ha hagas el sueco”, sade soldaten och flyttade
karbinmynningen till Johans vänstra öga. Den frasen kände
Johan igen från sin ettåriga spanskkurs. Hans lärare hade
sagt att det betydde Bete dig inte som en svensk och hade av
någon anledning levt kvar i moderna spanskan ända sedan
30-åriga kriget, då spanjorerna inte kunde förstå sina svenska
krigsfångar. Även övriga krigsfångar som kunde förstå
spanska eller något större europeiskt språk låtsades då vara
svenskar för att slippa prata. Andemening var Spela inte
oförstående. Efter att han hade fått nog av sina
språkhistoriska reflektioner slog Johan bort soldatens k-
pistmynning, samtidigt som han sträckte sig efter sin egen.
”Soi sueco!”, sade Johan tömde ett par salvor i tonåringens
kropp och kände sig som en euro-Rambo.
Tonåringens kropp föll död till marken och hans vänner
besvarade direkt elden med att peppra stenen och allt
–272 –

untomkring med blykulor medan Johan tryckte sig ned mot
marken.
Efter ett tag hördes ny eldgivning från skogsdungen där
Tanja och Jörn hade försvunnit. Eldgivningen upphörde runt
Johan och spanjorerna började skjuta mot skogsdungen
istället. Johan höjde huvudet över stenen och såg att de två
återstående tonåringarna sköt bort mot skogsdungen.
Kulspruteskytten hängde död ut genom ett av husens fönster.
Bra träffat Jörn och Tanja, tänkte Johan och siktade mot
en av de två kvarvarande spanjorerna. Han träffade den ene
i huvudet så att hans hjärnsubstans spreds över hans kompis
bröst. Kompisen sköt tillbaka mot Johan, som återigen tog
skydd mot marken. Ett litet föremål stort som en tennisboll
damp ner med en lätt duns bredvid Johan. Han tog upp det
och hann se att det var en handgranat precis innan den small
och allt blev svart.
Hans blodiga kropp steg sakta uppåt mot himlen medan
han kunde se vad som utspelades runt omkring honom. Han
såg hur Jörn sköt ihjäl den siste spanjoren samtidigt som två
soldater till kom nerspringande från kullens topp. Det var
troligtvis Lotus och Melanie som loggat in på nytt. Ute på
slänten kunde han inte se elefantgrisen någonstans. Han
passerade förbi ett moln och en text dök upp framför honom:
Score: 140, Time: 4:56, Mission: 0.
–273 –

Johan tryckte på Yes-knappen för att få spela en gång till och
kom tillbaka till samma kulltopp som de varit på innan. Han
sprang ner till det gula huset där de andra stod och snackade
glatt.
”Tjena Johan, du gick visste lite sönder”, skrattade Jörn
som vid det här laget kände sig som en krigsveteran.
”Jag var inte alls beredd på handgranater”, försvarade sig
Johan.
”Jag tyckte vi gjorde det bra”, sade Jörn, ”eller vad säger
du Tanja?”
”Vi var fantastiska, helt underbara.”, svarade Tanja lyckligt.
”Bra sagt”, sade Jörn och smällde sin handflata mot Tanjas.
Johan kände ett sting av avundsjuka och önskade att det
var han som hade smällt sin handflata mot Tanjas.
”Nu måste vi ge oss av”, sade Lotus och bröt den
uppsluppna stämningen. ”Vi måste skynda oss iväg från
ingången så att vi slipper panga med massa småknattar hela
tiden. Vi måste hitta djuret igen!”
De började springa nerför kullen. Precis när Johan hade
kommit förbi det gula husets bortre husknut hörde han
spanska tjoanden igen från kullens topp.
”De är tillbaka. Spring! Över till dungen på andra sidan!”
–274 –

Alla började springa så fort nerför backen de kunde och se-
dan vidare ut över slätten. Johan hörde plötsligt ett dovt
dunkande från verkligheten. Han lyfte lätt på VR-glasögonen
medan han sprang allt vad han orkade över slätten. Någon
knackade på hans dörr.
”Ett ögonblick!”, skrek Johan.
När de var mitt ute på slätten hade spanjorerna hunnit ner
till det gula huset. De hade nu flyktingarna inom synhåll och
började därför att skjuta. Kulsvärmar ven runt omkring
Johan. Jörn träffades omedelbart i armen, men fortsatte att
springa. Det knackade igen på dörren.
”Vem är det?”, frågade Johan med VR-glasögonen
uppfällda igen.
”Kommissarie Koch och assistent Gertner. Jag vill att du
öppnar genast Johan!”
”Ja, genast!”
”Jag skall bara klä på mig. Vänta!”, ljög Johan och fällde
ner VR-glasögonen igen. De andra hade nått dungen, medan
Johan hade råkat svänga av och sprang nu längs dungens
kant.
”Vad fan sysslar du med Johan? Hoppa in i dungen!”
Johan kastade sig in i skogsbrynet vilket troligen räddade
–275 –

honom från ett gäng kulor som svischade förbi ovanför
honom. Han kröp fort bort till de andra som låg i skydd på
marken utom synhåll för spanjorerna. Kulspruteelden
tystnade.
”Kommissarie Koch är vid min dörr. Vad skall jag göra?”,
sade Johan.
”Vad vill han?”, frågade Lotus.
”Vet inte, men jag måste öppna.”
”Jag tror han skall ta in dig för nya förhör”, sade Lotus.
”Då får jag väl hänga med då?”
”Johan, öppna genast dörren, nu!”, hörde Johan
kommissarie Koch ropa irriterat.
”Öppna genast”, repeterade assistent Gertner.
”Du får absolut inte hänga med honom till förhör Johan.
Du måste sticka! Vi behövs alla för att hitta källan så fort
som möjligt. Du måste sticka Johan”, sade Lotus med
eftertryck.
”Nu kommer tonårsligan”, kommenterade Jörn.
”Hoppa ut genom fönstret och fly Johan”, sade Lotus. Vi
får hitta en ny mötesplats.”
Den spanska kulspruteelden började igen och kulor ven och
träffade grenar och trädstammar runt omkring dem så att
flisor regnade ned över dem.
–276 –

”Fönstret? Du är inte klok Lotus! Skall han riskera livet
för att undvika Koch?”, utropade Tanja förskräckt.
”Det är ingen fara”, sade Johan och blev glad över hennes
uppriktiga oro för honom, ”jag bor på första våningen.”
”Lyssna nu alla”, sade Lotus, ”Koch vill ta in oss alla på
förhör igen, därför måste ni samtliga fly direkt. Vi träffas utan
för stationen vid Shillers krater.”
”Var är det någonstans?”
”Det är en ROV-station på månens solsida.”
”Okej”, sade Johan. ”När?”
”Om prick fem timmar, klockan 22.00.”
”Okej, hej!”, sade Johan och loggade ut direkt.
”Johan. Vi forcerar dörren om du vägrar öppna”, ropade
kommissarien hotfullt.
”Ja vi forcerar dörren”, förtydligade assistent Gertner sin
vana trogen.
”Håll tyst Gertner”, skrek kommissarien.
Johan tog fram en väska, rev ner lite kläder, VR-
utrustningen, tandborste och tandkräm. Sedan gick fram och
öppnade fönstret.
”Nu är jag påklädd. Jag öppnar nu.”
Johan öppnade fönstret och blev genast fysiskt varse om att
regnet fortfarande inte hade slutat. Han ställde sig på den
–277 –

egnhala fönsterkarmen och hoppade ner i det våta gräset på
baksidan, en dryg meter nedanför fönsterkarmen. Han
skyndade sig över gatan och sprang vidare bort från
studenthemmet längs Blankenburger Pflasterweg. Regnet
gjorde att luften kändes syrerik och sval, mycket skönare att
andas än studentrummets innestängda gasblandning. Men
regnet spöade ner i backen och vattnade honom så att han
fort blev blöt rakt in på skinnet. Precis när han kom fram till
busshållplatsen vid gatans slut dök en buss upp. Han steg in,
satte sig ner och drog händerna genom det våta håret. Han
lovade sig själv att få tummen loss och gå och handla ett
paraply någon gång. Bussen for vidare mot Prenzlauer Berg.
”Ni stannar här”, sade Lotus till de andra, ”jag sticker efter
elefanten. Ni måste skjuta ihjäl alla utom en av ynglingarna.
Sedan måste ni dö med honom så att han tror att vi alla har
dött annars kommer de envetna tonåringarna fortsätta att
försöka få revansch i evighet. På så sätt berättar han för sina
polare att vi är döda och jag kan komma undan för att hitta
elefanten igen. När ni är döda sticker ni snabbt hemifrån och
håller er undan från polisen. Vi syns på månen klockan tio.”
Spanjorerna sprang över ängen medan de sköt oavbrutet
med sina automatkarbiner mot skogsbrynet där de låg i
skydd.
–278 –

Lotus lämnade de övriga och sprang djupare in i skogen.
Jörn väntade tills Lotus hade försvunnit ur synhåll innan han
ropade ut sin anfallsorder.
”Skjut ihjäl dem så att det skvätter.”
De avlossade sina vapen och tonåringarna föll som käglor
till marken.
”Spara en. Spara en”, skrek Jörn upprepade gånger.
De tittade ut över fältet och noterade att samtliga hade
blivit träffade. En av dem rörde dock på sig lite grann. Hans
ben hade blivit sönderskjutna, men han verkade vara vid liv.
De gick fram till den skadade tonåringen. När han fick syn
på Melanie försökte han lyfta upp sin k-pist, men Jörn
trampade ner den mot marken igen. Jörn satte sig på huk
framför den skadade och tog fram en handgranat ur sitt bälte.
”En för alla, alla för en”, sade han och greppade om
handgranaten. Melanie och Tanja lade sina händer på Jörns
handgranat. Spanjoren iakttog förundrat skådespelet.
Jörn drog sprinten och lossade grepphandtaget något så
att granaten skulle antändas. Spanjoren tittade förvirrat på
Jörn.
”Hasta la vista baby”, sade Jörn på Terminator2-spanska.
Sedan blev det svart i alla fyras VR-glasögon innan de
tillsammans började himmelsfärden upp bland molnen.
–279 –

Med en smäll slog kommissarie Koch upp Johans dörr och
gick in i rummet. Assistent Gertner följde tätt bakom på släp.
”Han har flytt den jäkeln. Lotus har verkligen kopplat
greppet om dem totalt.”
”Ja, verkligen.”
Koch gick direkt fram till det öppna fönstret som slog för
vinden och stack ut huvudet i regnet, men utan att se ett spår
av Johan.
”Gertner”, sade Koch och torkade bort regndropparna från
ansiktet.
”Ja kommissarien?”
”Ring till stationen omedelbart och låt skicka ut order att
ta in alla de andra ungdomarna på förhör omedelbart innan
de också hinner fly”, sade Koch och stängde fönstret.
”Skall bli kommissarien.”
–280 –

Kapitel 25
Axel satt bakåtlutad med benen på kontrollbordet och
snackade med Renate över en kopp kaffe. Det var den första
pausen de hade tagit sedan klockan tre i natt då de hade börjat
sitt pass. Sedan problemen med EcoSea hade börjat satt det
nu hela tiden någon i forskningsgruppen och bevakade att
inget nytt intrång skedde. Samtidigt undersökte de nätet för
att hitta källan där utvecklingen pågick av djur smarta nog
att ta kål på Axels vargar.
Axel hade tagit Klemens plats som Renates hjälpreda
eftersom Klemens hellre ville knacka ihop ett superprogram
som skulle utrota varelserna en masse. Det var tydligen efter
någon idé han fått när han hade sett en skräckfilm.
Samtalsämnet för stunden mellan Axel och Renate var hur
man beter sig inför det motsatta könet. Eller mer specifikt
hur Axel skulle göra för att fixa en tjej.
”Du får helt enkelt vara dig själv och om du träffar en tjej
som intresserar dig så får du säga det till henne.”
”Jag vill inte vara mig själv”, sade Axel, ”det har inte gett
så stor utdelning hittills. Säg mig, hur skulle din idealkille se
ut?”
”Min idealkille”, sade Renate och log, ”det måste ju bli min
man givetvis.”
–281 –

”Jag menade inte vem”, insisterade Axel, ”utan vilka
egenskaper skall en drömkille ha.”
”Han skall vara varm, omtänksam och obotligt romantisk”,
sade Renate och log, ”och så skall han skicka blommor och
bjuda på romantiska middagar.”
”Är din man så?”, frågade Axel.
”Martin? Nej, herregud, han är så oromantisk som man
bara kan vara. Han har aldrig någonsin gett mig några
blommor.”
”Men ändå föll du för honom?”
”Ja men, det är för att han är så rolig, framåt och lite
småknäpp. Men romantisk är han inte det minsta.”
”Men då är han inte felfri.”
”Nej det är han inte, men ingen kille är felfri. Det viktigaste
är att de fel han har är manliga fel.”
”Som vad då?”
”Ja att han är för lite romantisk det får man leva med för
så är nästan alla killar. Det är en manlig defekt som man får
acceptera. Det är värre om han är alltför mesig, om det inte
är något go i honom.”
”Jag är väl helt enkelt för mesig”, sade Axel.
”Inte i dig själv, men du kanske är det när du pratar med
en tjej du inte känner.”
–282 –

”Vad skall jag säga till en tjej då?”
”Säg nästa gång du träffar en trevlig tjej så här: Skulle inte
jag kunna få bjuda dig på en underbart mesig romantisk
middag?”
”Varför skall jag säga underbart mesig?”, frågade Axel.
”Jo, för det är manligt att tycka romantiska middagar är
mesiga. Män är oromantiska och alla tjejer vet det. I och med
att du säger det rakt ut så är det humoristiskt, lite vågat samt
bekräftelse på att du är en kille. Och i och med att du trots
allt bjuder på en romantisk middag så finns det ett litet
romantiskt frö inom dig.”
”Så då tror du att med den frasen kommer de tro att jag är
en rolig, framåt karlakarl som kan vara romantisk bara jag
vill?”
”Ja precis så”, sade Renate och skrattade, ”och jag är beviset
för att det funkar. Det var exakt med den meningen Martin
bjöd ut mig första gången.”
”Intressant! Jag skall prova det nästa gång”, sade Axel,
”men om det inte funkar...”
En skrivare skrev ut en rad, vilket fick Axel att tvärt tystna.
Renate snurrade runt ett halvt varv på stolen och läste på
utskriften.
”Inloggning 26/10 kl. 8.02. Sluss 7. ID: anonym”, läste
Renate från pappret.
–283 –

”Vi stängde ju sluss 7”, sade Axel.
”Ja, det gjorde vi, men någon har satt på den igen tydligen.”
”Jag fattar inte det här. När sattes den på?”
Renate lutade sig fram och knackade på tangentbordet tills
hon fann vad hon sökte.
”För fyra minuter sedan.”
”Fyra minuter! Vi har ju varit här hela tiden! Har någon
smitit in i källaren och satt på slussen utan att vi har sett
dem?”
”Det verkar så Axel. Vi får väl gå ner och kolla.”
”Gå ner? Tänk om skurken är kvar? Tänk om han är farlig?
Ska vi inte be någon annan att följa med?”
”Vem? Vi är ensamma här.”
”Jag tänkte på polisen.”
”Du kan vänta här om du vill”, sade Renate, ”så går jag ner
ensam.”
”Nej, jag hänger med. Jag har sett för många skräckfilmer
där folk delar upp sig och det slutar alltid med att de blir
ihjälslagna en efter en tills bara hjälten är kvar. Och vi vet ju
inte vem som är hjälten av oss två i den här filmen. Jag följer
med.”
–284 –

De öppnade en ståldörr med texten Håll dörren låst.
Renate låste upp dörren och öppnade den försiktigt.
En ståltrappa ledde ner i den kolsvarta källaren.
Allt som hördes var surret från datorernas kylfläktar.
Renate beväpnade sig med sopkvasten som stod lutad mot
väggen. Axel sträckte sig efter ett paraply som låg på
hatthyllan i korridoren. Sedan började Renate sakta att gå
ner för trappan så tyst som möjligt med Axel tätt bakom. De
kunde urskilja stordatorernas ljusdioder som lös och blinkade
i olika färger, vars enda syfte var att efterlikna de
hollywooddatorer som brukade bli onda på film och ta över
världen. Det var medveten design för att få datorerna att se
potenta ut, vilket tydligen hade lyckats eftersom WeAreVR
hade köpt in ett flertal.
De hörde ett ljud.
Axel visade att han var beredd att slå med sitt paraply och
att Renate skulle vara beredd med sin sopkvast. De fortsatte
sakta ner för trappan medan de spanade ut över det avlånga
datorrummet. Förutom lysdioderna gick det inte att urskilja
något i mörkret. Strömbrytaren för ljuset befann sig, av någon
ogenomtänkt anledning, vid foten av trappan.
De fortsatte ner så tyst de kunde på ståltrappan medan de
tittade ut över det mörka datorrummet.
–285 –

Rummet bestod av två rader med garderobsstora stordatorer,
som tillsammans utgjorde basen för EcoSea. Tio av datorerna
var slussdatorerna, det vill säga. brandväggar, vars enda
uppgift var att se till att inget läckte ur EcoSea.
De övriga datorerna var specialdatorer som bestod av ett
sammankopplade nätverk av FPGA:er. Det var dessa datorer
som innehöll hela EcoSeas. I alla fall den delen av EcoSea
som inte var på vift. När de hade kommit ner till källargolvet
sträckte sig Axel efter strömbrytaren för att tända ljuset, men
hindrades av Renate.
”Vänta med att tända tills jag har smugit fram en bit, på så
vis kan jag kanske överraska banditen om han finns kvar.
Räkna till tio innan du tänder.”
Renate gick tyst på huk längre in i datorrummet och försvann
in i mörkret ur synhåll för Axel. Han var inte nöjd med att de
hade skilt sig åt, för nu fanns det risk för skräckfilmsscenariot.
Han hoppades att han var hjälten i alla fall. Efter att ha
grubblat på detta en kort stund insåg han att han glömt att
räkna, varpå han tände ljuset direkt. Ljuset tändes helt
odramatiskt, men Renate var inte inom synhåll.
”Renate”, ropade Axel försiktigt.
”Ja, jag är här vid sluss 7. Ingen fara, datorrummet är
tomt.”
–286 –

Axel gick fram till Renate.
”Är sluss 7 på?”
”Japp, men inte länge till”, sade Renate och tryckte på off-
knappen varpå alla dess lysdioder slocknade och dess fläkt
stannade.
”Har verkligen någon varit här nere för fem minuters se-
dan och satt på slussen utan att vi har märkt det?”
”Uppenbarligen”, svarade Renate, ”men jag förstår inte hur
någon har tagit sig både in och ut, utan vår vetskap.”
”Inkräktaren kanske är kvar?”, sade Axel.
”Det tror jag inte.”
”Han kanske är där inne”, sade Axel och pekade mot en
järndörr märkt ”EcoSea 2”.
”Nej, den dörren är låst och hel.”
Axel gick fram och kände på dörren. Den var mycket riktigt
låst fortfarande.
”Hur förövaren än kom in, så har han redan hunnit fly.”
”Okej”, sade Renate, ”då går vi upp och ringer kommissarie
Koch igen.”
Axel vände sig om och såg en skugga på väggen. Han tog
snabbt upp sitt paraply för att vara beredd att försvara sig.
Skuggan rörde sig blixtsnabbt och tog även det upp ett avlångt
vapen.
–287 –

”Renate, kolla skuggan. Någon är här!”
”Axel, slappna av. Det är din egen skugga.”
Axel sänkte sitt paraply, vilket besvarades med en identisk
manöver från skuggan.
”Hoppsan”, sade Axel och log generat.
Kommissarie Koch var på plats trettio minuter senare.
–288 –

Kapitel 26
EcoSea attackerad av ARA, stod det med stor fetstil på Ber-
liner Morgenposts förstasida. Där stod att läsa om hur ARA
sedan länge hade planerat att slå hål på EcoSeas tank och att
de hade anfallit direkt efter invigningen.
Läckan kan komma att förgifta hela världens datorer.
Dessa nya uppgifter styrker också ryktet att ARA skulle
ligga bakom den senaste tiden av skenande ROV:ar. Hela
historien bekräftades med:
”Inga kommentarer”
Från polis och personal på WeAreVR. Som artikelskribent
stod Gödel.
Gödel lade tidningen åt sidan och lutade sig tillbaka mot
bänken i busskuren. Han tog upp en halvdrucken glasflaska
med Landliebemjölk ur sin bruna överrock och sörplade i sig
den fickljumna mjölken så att det rann ner längs kinderna.
Han torkade sig om kinderna och blickade ut över den
förbipasserande trafiken som stänkte vatten i stora kaskader
när den for förbi i en aldrig sinande ström.
Det gick inte att se vem som satt i bilarna eftersom regnet
hela tiden smattrade mot rutorna och skapade en ogenom-
tränglig vattenridå. Vindrutetorkarna kämpade förgäves för
–289 –

att få bort allt fallande vatten. Lyckligtvis hade denna
busshållplats ett skyddande tak så att Gödel kunde få lite
respit från regnet som aldrig verkade vilja sluta. Det hade
pågått i flera dagar nu, vilket gav Gödel en känsla av
klaustrofobi.
Vart han än gick hade han väggar av fallande regn runt
omkring sig, vilket gjorde att allt blev blött och jobbigt.
Farisch hade varit nöjd. Han hade för ett par sekunder glömt
att vara konstlat snäll, utan hade blivit ärligt nöjd. Han hade
inte undrat över vilka källor herr Gödel hade, eftersom det
var en hörnsten för demokratin att en journalist fritt kunde
använda sig av vilka källor som helst. Så hade Farisch sagt i
alla fall.
Herr Gödel var nöjd.
Det var första gången på länge han hade gjort något vettigt
och han hoppades att detta bara skulle vara början.
Mycket mer skulle kunna skrivas om den här historien.
Den här artikeln hade varit en så kallad ”allmän
översiktsberättelse”, det vill säga. fritt efter vad journalisten
själv trodde utan styrkande källor.
Nästa artikel skulle han försöka få med lite fakta i.
–290 –

Kapitel 27
”Är du Johan El Bahraoui?”, frågade kvinnan bakom disken
vid ROV-uthyrningsstationen vid Schillerkratern på månens
solsida. Kvinnan befann sig av praktiska skäl på jorden och
hon var bara uppkopplad med Johan via en videoförbindelse,
men för kunden, såg det ut som om hon verkligen befann sig
i stationen.
”Ja”, svarade Johan.
”Jag har ett meddelande till dig: Johan, hämta ett
meddelande vid klippstenen vid Schillerkraterns kant.”
”Var ligger det?”, frågade Johan.
”Du ser det till vänster så fort du kommer utanför
stationen.”
”Är inte de andra kvar?”
”Nej, inte om du syftar på han som gav mig meddelandet.
Han sade att du var sen.”
”Jo, det är jag. Jag får väl gå upp dit och se om jag får något
meddelande. Hur lång tid tar det att gå dit?”
”Det tar bara två minuter. Gå till vänster när du kommer
utanför stationen och sedan går du rakt mot stenen. Du ser
den direkt.”
”Tack”, sade Johan.
–291 –

”Vänta förresten, det står mer på meddelandet: procent,
en tvåa, procent, och-tecken en sjua”.
”Det där är bara störningar som alltid fastnar på alla email
nuförtiden av någon konstig anledning.”
”Ja, men jag måste läsa upp det för dig ändå av juridiska
skäl. Annars kan du säga att du inte fick hela meddelandet.
Få se nu, var jag var någonstans. Jo jag hade precis sagt och-
tecken följt av en sjua. Meddelandet fortsätter med en tvåa,
en trea, procenttecken...”
Johan skakade på huvudet och styrde ROV:en ut ur stationen.
Han tog av till vänster och började gå mot kraterkanten.
Direkt såg han stenen, precis som kvinnan bakom disken hade
sagt. Det var mycket riktigt det enda stora klippblocket i
närheten. Solen lös över den sterila månöknen och himlen
glittrade av fler stjärnor än han någonsin hade sett förut.
Vid horisonten syntes hans hem, jorden, som lyste som en
blåvit liten kula. Där på den blåa planeten befann han sig
just nu, närmare bestämt i TU:s datasalar som hade blivit
hans första tillflyktsort undan kommissarie Koch och hans
kollegor.
För varje steg han tog rev han upp månsand som sakta
sjönk tillbaka ner mot marken som om han vore under vatten.
Han kunde se spår av flera ROV:ar som hade passerat här
–292 –

före honom. Utan tvivel var detta ett populärt utflyktsmål,
vilket hade skapat en väl upptrampad stig fram till
kraterkanten. Det var lite annorlunda att styra en ROV på
månen än vad det var att styra en ROV på jorden på grund av
att tyngdkraften var lägre här. Om han tog ett steg för häftigt
förvandlades steget till ett kort hopp, vilket var omöjligt på
jorden med tanke på hur tunga ROV:ar normalt brukade vara.
Johan försökte ta små steg eftersom han var rädd för att
välta och bli tvungen att betala självrisken för att bli bärgad.
Han grämde sig lite över att Lotus hade bestämt träff på
månen.
Det kunde inte finnas många mötesplatser i världen som var
dyrare än den här. Skulle de fortsätta så här skulle de få sluta
att försöka hitta källan på grund av akut pengabrist, vilket
skulle vara ett pinsamt slut på deras hjältesaga.
Väl uppe vid klippblocket intill kratermynningen tittade
Johan sig omkring för att se ett meddelande, men han visste
inte vad han skulle titta efter. Kratern öppnade sig som ett
gigantiskt bottenlöst hål, vilket var en imponerande syn som
fick Johan att förstå varför den var så välbesökt av turister.
Lotus kunde ju inte rimligtvis ha slängt ner en lapp för
kanten och be Johan hoppa efter. Det enda i närheten som
var skapat av mänsklig hand var själva uthyrningsstationen.
–293 –

Ingen annan ROV syntes till, utan han var helt ensam. Johan
muttrade för sig själv något om att Lotus kunde gett kvinnan
bakom disken meddelandet istället för att skicka iväg honom
ut över månöknen för att leta efter hans mystiska
meddelande.
Medan han muttrade gick han runt stenen för att se om
det fanns något på dess baksida. Varsamt satte han ner ROV-
fötterna i sanden för att vara säker på att han inte trampade
på något som kunde få honom att trilla.
Plötsligt insåg han att det stod skrivet något i sanden. Han
studerat marken och insåg att han stod mitt i meddelandet.
Texten löd: ”Johan, Bosn...bat, ingång D, sudda detta”.
Tyvärr hade han sina båda fötter mitt emellan Bosn och
bat vilket gjorde att han inte kunde läsa ut det helt, men han
förstod att det hade stått Bosnian Combat. Han skulle alltså
gå tillbaka till databasen där de hade varit innan fast genom
en annan ingång.
Johan klampade runt i sanden tills hela meddelandet hade
försvunnit och begav sig sedan tillbaka till stationen i rask
takt.
”Hittade du vad du sökte”, sade kvinnan bakom disken.
”Jodå”, svarade Johan artigt och loggade ut så snart
ROV:en var överlämnad.
–294 –

Johan loggade snabbt in på Bosnian Combat ingång D och
trädde in i denna värld mitt i en skogsdunge. Dungen slutade
bara ett paraolympiskt stenkast framför honom, där ett öppet
landskap tog vilket bredde ut sig mot horisonten.
Landskapet dekorerades av bondgårdar och skogsdungar och
skulle ha blivit en storsäljande tavla (om det inte vore för att
konstsmaken hade ändrats sedan lång tid tillbaka). Detta
landskap hade dock märkliga invånare.
Ute i gläntan framför trädansamlingen där Johan låg fanns
en hord med elefantgrisar, ett trettiotal vuxna djur med en
handfull avkommor. De stod runt en mörk damm ur vilken
de försökte dricka, men utan framgång. Johan insåg att den
elefantgris som de hade jagat måste ha varit en unge, eftersom
de äldre djuren var mer än dubbelt så höga.
Det mest frapperande var att alla rörde sig i slow-motion.
De två små ungarna som sprang fram och tillbaka och jagade
varandra svävade i luften för varje språng de tog. Hela
spektaklet fick det att se ut som en stilstudie i en naturfilm.
När han skulle röra sig själv märkte han hur trögt det gick.
Han själv var tydligen en del av slow-motion världen.
”Hej Johan, vi var lite oroliga att du inte hade lyckats att
komma undan från kommissarie Koch.”
Johan hoppade till eftersom han inte hade lagt märke till
att Lotus låg precis intill honom. Det var en viss fördröjning
–295 –

mellan det mentala hoppet och rycket i hans kropp, som när
det väl kom gick drömskt långsamt som allt annat i den här
miljön.
”Jodå jag hann undan men jag vet inte vart jag skall ta
vägen nu.”
”Rör på dig hela tiden tills detta är över.”
”Ja men vart hän?”
”Det får du klara själv. Jag vill inget veta. Kom med här så
går vi bort till de andra.”
Johan följde Lotus som gick sakta som en astronaut på
månen bort till Tanja, Melanie och Jörn.
”Hej Johan”, viskade Tanja glatt. ”Hittade du vårt
meddelande?”
”Efter ett tag, men inte förrän jag stod mitt uppe i
meddelandet. Lotus, kan du inte använda billigare
mötesplatser i fortsättningen? Jag har inte råd att träffas på
månen.”
”Okej, det var kanske lite överdrivet.”, sade Lotus, ”Det var
på grund av priset som vi inte kunde vänta på dig så länge. I
fortsättningen väljer vi billigare ställen. Men visst var det
fräckt att vi lämnade ett meddelande i sanden på månen?”
”Jättefräckt, men en gång räcker tack.”
–296 –

Elefantgrisarna gick avvaktande omkring och frustade. De
var törstiga, men kunde trots vattnet i dammen inte stilla sin
törst. En hona sprang i ultrarapid ut i sjön och sjönk ner helt
och hållet, så att det såg ut som hon drunknade, men strax
efter kom hon upp på andra sidan. Normalt sett hade hon
troligtvis drunknat, men i den här världen fanns inte döden
till skillnad från källan där hon hade växt upp. Honan skakade
på sig och en skur av vattendroppar sjönk sakta likt fjädrar
till marken. En enorm hanne brölade ut sin ångest och fick
sympatibröl från en annan hanne.
”Vad är det med dem?”, frågade Johan.
”De har inte ätit eller druckit på länge.”, svarade Lotus,
”Därför har de panik. Trots att de numera finns i en miljö
där döden inte längre finns så kämpar de instinktivt för att
hitta något att äta och dricka. Den enda döden de kan uppleva
är att bli dödade av en annan varelse och den enda födan de
kan finna är genom att äta en annan växt eller djur från
samma miljö.”
”Var kommer dessa djur ifrån?”, frågade Johan igen,
”EcoSea är ju ett hav.”
”De kommer från ön mitt i EcoSea”, svarade Lotus, ”från
paradisön.”
”Varför går allt så långsamt på denna databasen
egentligen?”, frågade Tanja.
–297 –

”Det är databasen som inte orkar med en hel flock av
elefantgrisar. Allt går otroligt segt. EcoSea-djuren tar enormt
med kraft eftersom var cell är en parallell process. I EcoSea
är det okej, eftersom de kör med dynamisk omkonfigurerbar
hårdvara så att alla processer kan köras parallellt, men detta
är en vanlig databas där alla processer körs seriellt som på
en vanlig dator så det tar en evig tid. Ett EcoSea djur går an,
men en hel flock är för mycket. I alla fall för denna databasen.”
”Men det är vackert när allt går så långsamt”, sade Tanja,
”det är som i en dröm.”
”Som i en schamporeklam”, sade Melanie.
”Vilken är den griselefant som vi följde efter?”, frågade
Johan.
”Jag tror det är han där borta som står under sin mamma”,
svarade Tanja, ”men jag är inte säker.”
”Vad gör vi nu då Lotus?”, frågade Melanie.
”Väntar.”
”På vad då?”
”På att flocken skall röra sig. Djuren har panik och letar
desperat efter föda. Det ställe där det finns mest föda är vid
källan. Så förhoppningsvis kommer deras letande att föra
dem tillbaka hem.”
”Det kan ju ta evigheter”, påpekade Melanie.
”Visst, men har du något bättre förslag?”
–298 –

Melanie svarade inte utan tittade ut mot fältet.
”Lotus”, fortsatte hon, ”varför måste vi vara så många för
att följa till källan? Vi går ju bara i varandras hälar. En per-
son kan ju klara av det här.”
”Stämmer. Hittills! Men längre fram kommer alla att
behövas.”
”Hur då?”
”Jag vet inte, men alla kommer säkert att behövas. Skulle
det bli att vi är för många så är det väl inte så farligt? Har du
något bättre för dig än att rädda världen?”
Melanie ryckte lite uppgivet på axlarna.
”Skall vi skrämma upp flocken så att de rör på sig?”,
föreslog Jörn. ”Jag kan kuta ut över fältet och skrika:
Oooooaaaah!”.
”Tyst Jörn, du är för högljudd”, sade Lotus.
En hanne stannade upp efter att ha snappat upp Jörns
Tarzanläte. Han lyfte upp snabeln för att lukta, omedveten
om att i denna världen fanns det inte mycket att lukta på.
Han brölade, vilket gjorde de andra djuren i flocken märkbart
nervösa.
”Tyst Jörn! Annars blir det bara som med elefantgrisbarnet
vi följde efter”, sade Tanja. ”Det är bättre att låta dem vandra
och så följer vi efter dem på avstånd.”
–299 –

Ytterligare en hanne slöt upp vid den brölande hannens sida
och tillsammans lunkade de sakta mot skogsbrynet. Deras
snablar var uppsträckta som periskop som luktade efter
fiender i omgivningen. De ställde sig båda vid skogsbrynet
och spejade in i skogsdungen med sina jätteögon samtidigt
som snabeln sniffade på omgivningen. Alla i gruppen tryckte
sig mot marken för att undgå hannarnas blickar. Lotus låg så
nära att han hade kunnat sträcka ut handen och ta på ena
hannens ben om han ville.
”Vad skall vi göra?”, viskade Tanja så svagt att det knappt
gick att höra, ”Skall vi sticka?”
”Ligg kvar!”, viskade Lotus till svar.
Johan vände försiktigt sitt ansikte uppåt och såg hur ena
hannens snabel stack fram över buskkanten. Strax fick den
sällskap av den andra hannens snabel, som även den rörde
sig av och an och försökte uppsnappa och förstå de obefintliga
dofterna.
Plötsligt hoppade något över Tanja och ut genom skogs-
brynet. Hoppet gick så långsamt att varelsen såg ut att sväva
i luften och ett tag undrade Johan om den någonsin skulle
falla ner. Det var en brun liten apa som landade smidigt
mellan de båda hannarna och sprang vidare bort mot resten
av flocken. Den var bara en dryg meter hög och hade en tre
–300 –

gånger så lång svans som slutade i en hård benklinga. Dess
svans böjde sig upp ovanför apans kropp likt en skorpion.
Hannarna brölade för att varna de andra i flocken och satte
iväg för att jaga apan, som redan hade fått ett stort försprång.
”Nu gäller det att vi hänger med”, ropade Lotus.
Han reste sig upp och kastade sig mot ena hannen och
lyckades få tag i svansen precis innan hannen började springa.
Jörn fick tag i Lotus hand och tillsammans drogs de iväg på
släp. Hannen kände tyngden av främlingarna och började
springa i sicksack för att kasta av sig sina angripare.
Johan kom upp på benen för sent och kunde bara stå och
titta på hur hela flocken dundrande iväg som en gnuhjord
bort från skogsgläntan och ut i panik över de öppna fälten.
Det var ett vackert skådespel eftersom allt gick så långsamt,
ungefär som på TV när de visar en gepard i slow-motion som
springer ifatt en flyende flock.
Hannen som inte blivit angripen av Lotus och Jörn försökte
springa ifatt apan, men var för långsam.
Apdjuret närmade sig hastigt en elefantgrisunge som hade
kommit lite bakom övriga flocken. Den hårda benklingan
gungade ovanför apan i en spänd båge. När elefantgrisen såg
apdjuret vid sin sida girade den skarpt, men apan hängde
med utan problem. Elefantgrisen girade igen, men den hade
–301 –

ingen chans. Apan lutade sin svans bort från sitt offer som
om den spände en båge. Elefantgrisen sprang i panik. Saliv
rann ner för dess öppna flåsande mun och deras stora ögon
tittade inte framåt utan åt sidan mot sin förövare. Apans
benklingeförsedda svans for plötsligt med en snärt mot
elefantgrisens hals, varpå benklingan kapade elefantgrisens
huvud i ett enda hugg.
Elefantgrisens kropp trillade ihop på marken i en livlös
hög medan huvudet fortsatte att rulla runt några meter.
Hannen som hade jagat apan kom ikapp och försökte ramma
ungens baneman, men apan hoppade undan med smidiga
rörelser. Hannen gjorde inget nytt försök utan sprang vidare
efter sin flyende flock. Strax bakom ilade den siste hannen
förbi med Lotus och Jörn som ofrivilliga passagerare. Lotus
höll fortfarande hannen i svansen i ena handen och Jörn i
andra handen. Jörn släpades med på rygg medan Lotus
hängde mellan hannens skinkor, helt försvarslös om hannen
skulle drabbas av matsmältningsproblem.
”Är det inte farligt?”, sade Tanja oroligt.
”Nej, det kan ju inte göra ont.”
”Nej, men ändå.”
Flocken fortsatte springa bort i fjärran. Kvar på öppningen
låg liket av ungen vid sidan om sjön. Apan stod på kroppen
–302 –

och spejade runt för att se att ingen skulle försöka stjäla dess
byte.
När den förvissat sig om att ingen konkurrent fanns i
närheten öppnade den sin mun och stack långsamt ut sin
smala genomskinliga tunga. Tungan sträcktes ut en meter
innan den nådde ungens blodiga hals, där huvudet nyss hade
suttit. Den började suga upp elefantgrisens innehåll och en
röd massa steg upp genom den genomskinliga tungan som
om den vore ett sugrör. Ibland avbröts sugandet av att apan
sprutade ut en brun vätska genom tungan som fick
elefantgrisens kött att smälta. Några minuter senare fanns
det bara kvar en tom hud på ett naket skelett. Allt innehåll
var borta. Apan drog snabbt in tungan och stängde munnen.
Den tittade runt om sig och noterade att kusten var klar för
att gå rakt på efterrätten. Samma procedur upprepades med
huvudet.
”Det var det äckligaste jag har sett”, sade Melanie.
”Usch!”, sade Tanja och skakade på huvudet för att glömma
vad hon nyss hade sett, ”Vad skall vi göra nu?”
De tittade bort mot horisonten. Flocken syntes svagt
fortfarande men de var på väg bort i hög fart.
”Det tar en evighet att hinna ifatt flocken”, kommenterade
Melanie.
–303 –

”Vi kan ju försöka gå in genom en annan ingång”, föreslog
Johan.
”Det finns ju ingen karta över området. Vi har ingen aning
om var de andra ingångarna finns”, sade Tanja.
”Jag tycker vi struntar i Jörn och Lotus”, sade Melanie.
”Äh, det säger du bara för att du är trött på Lotus”, sade
Tanja.
”Nej jag håller med Melanie”, sade Johan. ”Målet är att
hitta källan och nu har vi två spår att gå på, elefantgrisarna
och apan. Nu har tiden kommit som Lotus antog skulle
komma, när vi måste vara flera.”
”Precis”, sade Melanie och log åt Tanja, ”det var precis det
jag menade.”
”Okej Johan, det låter som ett bra argument”, sade Tanja,
”men vi måste hitta någonstans att sova i natt. Vi måste ju
undvika kommissarie Koch tills detta är över.”
”Vad är klockan nu?”
”Kvart över elva.”
”Jag tycker vi följer apan en timme till. Förhoppningsvis
vill apan också vila någonstans. Kanske har han ett bo eller
någonting?”
”Okej Johan, men max en timme till, sedan måste vi hitta
någonstans att sova. Vad säger du Melanie?”
”Okej, en timme duger för mig.”
–304 –

Apan stelnade till efter att ha slukat i sig efterrätten.
”Den loggar ut”, sade Melanie.
Apan försvann.
”Till vosm.com.”
”Efter honom!”, ropade Tanja och blev den första som
loggade ut ur denna långsamma drömlika värld.
–305 –

Kapitel 28
En osynlig skrikande varelse dök ner mot Renate, som
förgäves försökte se några konturer av anfallaren. Det enda
sättet på vilket hon kunde lokalisera varelsen var genom dess
gälla skrik som skiftade tonhöjd och ljudstyrka efter varelsen
känsloläge, men utan att någonsin ta en paus och bli tyst.
Just nu var varelsen tydligen uppretad för av någon anledning
dök den med ett högt gällt skrik rakt mot Renate, genom
hennes virtuella kropp och ut genom hennes rygg där den
återförenades bakom Renate med en grupp av gelikar som
rörde sig och skrek i olika tonhöjder som en hysterisk
getingsvärm.
”Vad är det här för sjuka skapelser?”, frågade Renate häpet.
”Vet inte. Enligt logfilerna har de inte varit på den här
databasen mer än en halvtimme”, svarade Axel.
”Jag har aldrig sett osynliga varelser i en VR-miljö förut.
Ingen kan väl ha programmerat något sådant? Det är ju helt
meningslöst med osynliga VR-monster.”
”De måste komma från källan. De kan omöjligt ha kommit
direkt från EcoSea för där kan inte varelser bli osynliga,
miljön tillåter inte sådana friheter av kommersiella skäl.”
Renate och Axel befann sig i en VR-databas som bestod av
ett rum vars ena sida utgjordes av ett enormt akvarieglas
–306 –

akom vilket man kunde titta rakt in i EcoSea. De andra
väggarna var fulla med information om EcoSeas arter, priser
och olika dykutrustningar. Detta var en informationsdatabas
där folk kunde logga in sig gratis för att förkovra sig och bli
lockade att betala för ett riktigt dyk i EcoSea.
En av gastarna flög in i Axels virtuella huvud och virvlade
runt under några sekunder medan den fyllde hans skalle med
isande gälla skrik.
”Vad skall vi göra med dem?”, frågade Axel.
”Vi måste ta bort dem.”
”Skall jag släppa lös en vargflock på dem?”
”Jag tror de är bättre att vi tar det manuellt. De här
varelserna är nog så omgjorda av evolutionen att vargflocken
inte skulle känna igen dem.”
Axel klickade fram ett nytt fönster i VR-glasögonen. Han valde
Skrivbord och fick upp en virtuell representation av en
datorskärm med tangentbord som svävade i luften framför
honom. Renate beväpnade sig på samma sätt som Axel och
fick upp en datorskärm med tangentbord som svävade
framför henne.
”Okej Axel då börjar vi ta bort dem.”
–307 –

Axel satte igång ett sökprogram som var mer generellt än
vargflocken. Efter ett tag dök det upp Adress $64.1E15-
$62.9E15. Axel skrev Erase följt av adressområdet. När han
tryckte på enter-knappen skrek svärmen till. Tonhöjden var
blev så hög och intensiv att han bara kunde kommunicera
med Renate genom kroppsspråk trots att de stod en
manslängd från varandra i den virtuella världen.
Uppenbarligen hade några av gastarna blivit utrotade vilket
hade fått de övriga varelserna att få panik. Det var nu helt
klart att detta var digitala organismer och inte handgjorda
program eftersom en programmerare inte skulle bry sig om
att lägga in en funktion där varelserna började skrika om de
blev bortsuddade. Precis när skriandet verkade bedarra något
skrek hela klungan till igen, efter att Renate hade lyckats
utrota ytterligare några väsen. Nu kunde man höra att antalet
varelser hade sjunkit och man kunde börja urskilja enskilda
skrik.
Axel och Renate kände samtidigt en hand på sin axel, vilket
fick båda att hoppa till och snabbt riva av sig sina VR-
glasögon.
”Woah, vad ni är spända!”, sade Klemens och tog snabbt
bort sina händer från deras axlar som om de brändes.
”Vad vill du? Vi håller på att ta bort inkräktare”, sade
Renate angelägen att snabbt gå tillbaka och avsluta jobbet.
–308 –

”Fräckt, men det kan ni göra sen. Hela världen är
kontaminerad så ett par program mer eller mindre...”
”Kom till saken Klemens är du schyst”, sade Axel som också
ville tillbaka och klara av de sista monstrena.
”Jag ville bara säga att jag har gjort en mycket intressant
upptäckt. Den där Lotus sond i sluss 4 har aldrig läckt ut ett
enda program. Jag har gått igenom alla logfiler sedan EcoSea-
premiären.”
”Han satte väl in sonden tidigare?”
”Stämmer, men jag har hittat en mycket intressant sak.
Sedan premiären har däremot sluss 7 läckt som ett såll.”
”Sluss 7?”, sade Axel förvånat, ”är du säker?”
”Hundra! Ut-trafiken är av en helt annan karaktär och
mängd än de bilder vi har programmerat att skickas iväg när
man använder dykutrustningarna.”
”Och vi som kollade hans sond hela tiden.”
”Precis, men det var troligtvis det han ville. Han skickade
in en sond som skickade ut bilder så regelbundet att det
upptäcktes direkt när vi gjorde en kontroll. På så vis hade vi
all vår uppmärksamhet mot sluss 4 och hans sond, medan
sluss 7 fortsatte att läcka som ett såll. Vi upptäckte ju endast
av en slump att det fanns ett problem med sluss 7 tack vare
kunden som hade sett något blixtra till, men vi hade ingen
aning om att den läckte.”
–309 –

”Irriterande kille den där Lotus”, sade Axel och suckade.
”Det är alltså därför som någon har brutit sig in två gånger
och satt på just sluss 7 eftersom det är den som läcker”, sade
Renate.
”Precis.”
”Jag undrar varför han gör en sådan sak. Uppenbarligen
vill han att EcoSea skall läcka, men varför?”
”Det har jag också ett svar på”, sade Klemens och slängde
fram ett regnblött exemplar av dagens Berliner Morgenpost
på bordet mellan Axel och Renate, som hade en stor rubrik
på framsidan: EcoSea stängd. Läcka befarad. ARA misstänks
ligga bakom.
”Jag har fått reda på av kommissarie Koch att Lotus har
varit inne på förhör för flera år sedan. Under det förhöret
hade Koch insett att Lotus tillhörde ARA.”
”Verkligen irriterande kille!”, sade Axel, ”Det finns ju ingen
annan anledning än ren jävelskap att göra något sådant.”
”Och uppmärksamhet!”, fyllde Renate i.
”Var är Lotus nu? Vet polisen var han är?”
”Enligt Koch vet de nu var han gömmer sig. De planerar
att gripa honom inom kort.”
”Vi måste se till att dörren ner till källaren alltid står låst.”,
sade Renate, ”Den jäkeln måste helt fräckt ha varit inne här
–310 –

igår och satt på datorn. Jag förstår bara inte hur han kunde
ta sig in.”
”Ingen aning. Han kan bara ha gått rakt in och ut om han
känner till detta huset väl. Kanske med en ROV för säkerhets
skull så att han kunde smita ifall han skulle bli fast.”
”Lotus verkar nästan övernaturlig. Han kan ta sig in i
EcoSea hur lätt som helst och ta sig in genom en låst dörr
utan att vi inte ens hör någonting.”
”Låt oss ta de sista varelserna i infodatabasen nu Axel, så
kan vi filosofera senare över Lotus över en kopp kaffe.”
”Okej”, sade Axel utan någon större entusiasm eftersom
han tyckte allt kändes så hopplöst.
De satte på sig sina VR-glasögon och mötte upp inne i
infobasen. De slogs av den totala tystnaden. Det fanns inte
ett enda ljud. Rummet var sterilt rent från organismer
förutom en tjock puffisk som sakta puttrade förbi på andra
sidan akvarieglaset. Renate kollade snabbt igenom senaste
aktiviteten i logfilerna.
”De har flytt”, konstaterade hon.
”Synd att vi inte hann fullborda vår massaker”, sade Axel.
”Fast om varelserna är lite intelligenta kommer de att hålla
sig ifrån vår databas och gå och terrorisera någon annan
istället.”
–311 –

”Tänk om de intelligentare än vi tror, då kanske vi får
försvara oss mot dem nästa gång.”
”Hur skulle det gå till?”, sade Axel, ”skulle de hämnas på
dig i en mörk gränd när du är på väg hem från jobbet?”
Renate skrattade till över Axels scenario.
dig.”
”Nej, det tror jag inte. Jag sade så mest för att skrämma
–312 –

Kapitel 29
”Välkommen till Virtual Objects Shopping Mall”, stod det på
skylten som hängde i taket ovanför dem. Under
välkomstskylten hängde en mindre nyinsatt skylt med texten:
”VOSM är försatt i konkurs. Konkursförvaltare är Johansson
& Dernestam Advokatbyrå. Shoppingcentret är tills vidare
endast öppet för besök. Inköp är ej möjligt.” De kunde välja
att fortsätta genom någon av de två dörrarna framför dem,
markerade ”Office” respektive ”Shopping Mall”.
”Här verkar ganska öde”, sade Tanja.
”Ett spökhus”, sade Melanie.
”Skall vi dela upp oss? Jag tar kontoret och ni två
shoppingcentret”, sade Johan.
”Men det är ju stängt”, svarade Tanja.
”Vi letar efter djur, inte efter kontorsarbetare. Jag kommer
till er så fort jag har kollat.”
oss.”
”Okej, men skynda dig. Jag tycker inte om att dela upp
Johan öppnade dörren som var markerad med ”Office” och
gick uppför trappan som ledde till kontoret. Kontoret visade
sig, som väntat, vara helt öde. Precis innanför dörren fanns
en lång receptionsdisk där personal innan konkursen hade
–313 –

tagit emot kunder som ville reklamera sina varor. Bakom
disken fanns ett litet kontorslandskap med ett tiotal
skrivbord. Johan undrade för sig själv om skrivborden hade
haft någon funktion eller om de bara var där för att ge ett
seriöst intryck. På väggen fanns ett fönster som vätte ut mot
själva shoppingcentret, vilket låg en våning ned.
Shoppingcentret var stort som en flyghangar med till synes
oändligt antal gångar med olika objekt till salu. Likt ett
möbelvaruhus var hyllorna sorterade efter kategori. Alla varor
bestod av VR-objekt som man kunde köpa med sig hem till
sin egen VR-miljö. Där fanns allt från enklare modeller av
växter, djur och människor till detaljerade hus, bilar och
ubåtar. Ju mer funktionalitet det var i objekten desto dyrare,
men uppenbarligen ändå med för låg vinstmarginal eftersom
shoppingcentret hade gått i konkurs. Hela shoppinghangaren
var tom på besökare så när som på två individer, vilket var
Tanja och Melanie. De hade precis kommit in genom
ingången och gick försiktigt fram i mittkorridoren.
”Kan jag hjälpa till?”, sade någon i örat på Johan.
Han vände sig om och fann sig stå näsa mot näsa med en
kallt leende kvinna. Johan tog instinktivt ett steg baklänges
av chocken att se hela sitt synfält tas upp av ett ansikte. När
han backade bak mot väggen, följde kvinnan efter och hon
–314 –

stannade inte förrän hennes ansikte trycktes mot Johans på
nytt.
”Kan jag hjälpa till?”, sade hon igen med samma stela
leende.
”Har inte ni stängt? Det stod en skylt där nere att...”
”Kan jag hjälpa till?”, repeterade hon på nytt.
Johan pustade ut. Hon var tydligen ett program som
tydligen hade hängt sig. Han gick fram mot disken med
kvinnan efter sig bokstavligen i hälarna och lyckades efter
lite möda hoppa upp på receptionsdisken och ner på andra
sidan i kontorslandskapet. Receptionstanten blev kvar på
diskens utsida.
”Hennes program måste vara helt utflippat”, tänkte Johan
eftersom hon hade fastnat på receptionsdiskens utsida vilket
väl knappast kunde vara en receptionstants avsedda plats.
Johan började gå omkring bland skrivborden för att se om
han kunde hitta något av intresse, varpå receptionissan hela
tiden följde med i Johans sidoförflyttningar, men hela tiden
på andra sidan disken.
Längs väggarna fanns olika skärmar för att kunna söka
efter och visa information under diskussioner med missnöjda
kunder. Under skärmarna hängde VR-glasögon, med vilka
man kunde göra rundvandringar i speciella områden i
–315 –

shoppingvaruhuset nedan. Anledningen till att man hade
bemödat sig att skapa virtuella VR-glasögon var troligtvis bara
för man skulle förstå när man bytte värld. Johan gick fram
och tände ena skärmen och bläddrade igenom olika bilder
och kom till slut fram till översiktsbilden över
shoppingcentret, samma som utsikten från fönstret. Nu hade
tjejerna försvunnit in i någon av de många gångar han inte
kunde se härifrån.
När han vände sig om befann han sig plötsligt öga mot öga
med apan. Den hängde upp och ner i sin svans med sitt
ansikte i jämnhöjd med Johans. Apan väste som en katt och
blottade sitt ljusröda tandlösa gap så att man kunde se änden
av dess runda genomskinliga tunga.
Johan stod som fastfrusen. Apan släppte greppet med
svansen och föll ner på skrivbordet under honom. Den
landade nästan helt ljudlöst på alla fyra benen och ställde sig
direkt som en skorpion med svansen i en spänd båge över
sin kropp. Mellan Johan och svansens benklinga var det bara
en armslängd, vilket fick Johan att omedvetet hålla om sin
hals som skydd. Apan väste till på nytt, varpå Johan sakta
började backa ut mot utgången. Han lyckades fjärma sig två
meter innan apan med ett språng hoppade till ett närmre
skrivbord och åt därmed upp hela avståndet. Den väste
återigen och började gunga med svansen i sidled likt en
–316 –

tennisspelare som väntar på att ta emot en serve.
Johan fortsatte att backa och kände plötsligt att han hade
gått mot något. Han förstod utan att vända sig om att det var
disken.
”Kan jag hjälpa till?”, frågade kvinnan igen eftersom Johan
återigen hade kommit innanför hennes räckvid.
Apan vände sig mot kvinnan och väste till. Johan utnyttjade
kvickt att apan temporärt hade mist sin uppmärksamhet på
honom och hoppade över disken. Han sprang snabbt nerför
trappan och ut genom dörren. Väl ute i entrén lutade han sig
mot kontorsdörren för att hindra att apan skulle kunna ta
sig ut. Efter att han hade stått vid dörren ett tag han lugnat
ned sig så mycket att han kände att han behövde besöka
toaletten.
Han lyfte av sig VR-glasögonen och kollade på datorsalens
väggklocka och såg att den var lite i tolv på kvällen, vilket
innebar att han hade redan suttit flera timmar här på TU.
Regnet, som aldrig verkade ta slut, smattrade mot källar-
fönstrena. Han låste skärmen och lämnade datorsalen.
Efter ett snabbt toalettbesök skyndade han sig tillbaka till
datorsalen. På vägen tittade han in i genom glasdörrarna till
de övriga datasalarna och såg att de var ungefär halvfulla.
Plötsligt såg han några personer som han kände väl igen. Han
slog koden så att glasdörren öppnades med ett klick och gick
–317 –

ort till de två tjejer han såväl kände igen. Han lade en hand
på varderas axel, vilket resulterade i två kvinnliga gallskrik.
Tanja och Melanie slet samtidigt av sig sina VR-glasögon.
”Johan!”, ropade Tanja överlyckligt och hoppade upp och
kramade om honom.
”Du hade väl inte behövt skrämmas”, sade Melanie, ”vi är
tillräckligt uppspelta i alla fall.”
”Valde du också att fly hit?”, skrattade Tanja, ”Sådant
sammanträffande!”
”Eller brist på fantasi”, muttrade Melanie.
”Jag satt i grannsalen här och fick syn på er när jag hade
varit på toaletten.”
”Har du hittat något?”
”Jag har hittat apan! Han var på kontoret och var ganska
aggressiv.”
”Kan ni vara tysta?”, frågade en fet kille med stora tjocka
glasögon och finnig panna. Jag håller på med ett program
som skall vara klart tills imorgon.”
”Var tyst själv”, sade Melanie irriterat, “Du har hela natten
på dig. Johan, kolla här vad vi har hittat”, fortsatte hon och
räckte över sina VR-glasögon.
Killen hon hade snoppat av blev sur, men vågade inte säga
någonting till svars. Han hämnades i smyg genom att döpa
en av sina programvariabler till idiot.
–318 –

Johan tog på sig glasögonen och fann sig stående i en av
gångarna i shoppingcentret där temat tydligen var träd. På
båda sidor hade han olika slags träd som fladdrade för en
vind som kom från ingenstans. Där fanns ekar, bokar, björkar
i stora och små storlekar och fantasiträd som blinkade,
snurrade samt julgranar som spelade julsånger. Dessutom
fanns massvis tillvalsfunktioner som växande träd,
årstidberoende träd, fallande grenar, frön som blev till nya
träd. Allt var färdigprogrammerade VR-objekt som man
kunde köpa hem till sin egen virtuella värld och det var inget
speciellt med detta. Men ljudet var märkligt. Hela luften
skrek, som av tusentals spöken som surrade runt. Ibland for
en av de osynliga individerna tätt förbi så att det ringde i
öronen. Johan kände hur det kröp inom honom av olust. Han
tog snabbt av sig glasögonen.
”Vad kan det vara för något?”
”Vi tror att det är något nytt slags djur, som har med EcoSea
att göra.”
”Ytterligare en utvecklingslinje.”
”Varför tror ni det?”
”Ingen programmerare skulle skapa helt osynliga VR-
varelser. Hade det inte varit för deras kusliga ljud hade man
aldrig märkt dem. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle
lägga ner tid på att programmera något sådant och sedan
–319 –

slänga in det bland trädobjekten i ett kursat varuhus.”
”Det är sant.”
”Du kan väl komma in och sätta dig med oss”
”Jag vet inte”, svarade Johan eftertänksamt, ”jag tror det
är bäst att vi sticker härifrån.”
”Varför då?”
”Vi är alla på flykt undan kommissarie Koch och vi har alla
tre valt skolans datorsalar, vilket är det första stället man
skulle gissa på. Kommissarie Koch kommer med all
sannolikhet att genomsöka TU när som helst.”
”Vart skall vi ta vägen då?”, frågade Melanie.
”Vi går till några telekiosker och loggar in oss därifrån. Bara
så att vi inte är i vår egen institutions datorsalar. Vi kollar
upp de här andarna och, sedan försöker vi hitta någonstans
att sova.”
”Ute i regnet? protesterade Tanja.
”Givetvis under tak.”, sade Melanie. ”Jag tycker det låter
okej, men vi kan inte hålla på för länge för jag börjar bli trött.”
De sprang ut i hällregnet till ett par telekiosker som låg på en
mörk sidogata nära TU. Regnet hamrade skoningslöst på de
paraplylösa ungdomarna och vätan trängde snabbt in genom
kläderna. Genom en liten molnöppning sipprade månljuset
fram, vilket fick Johan att tänka på att det bara var två timmar
–320 –

sedan han hade suddat ut meddelandet i månsanden. Det
var förvisso dyrt på månen, men där regnade det i alla fall
inte.
De kom fram till de fyra glaskabinerna som var svagt
upplysta av en ensam gatlampa. Johan skyndade sig oartigt
in i den första hytten för att komma undan regnet snabbt,
men upptäckte till sitt förtret att den var vandaliserad.
Melanie tog hytten bredvid, Tanja nästa och Johan fick ta
den som befann sig längst in i gränden. Tanja räckte ut tungan
åt Johan på skoj för att han hade fått springa längst i regnet.
Ett par minuter senare stod de vid trädavdelningen inne i
VOSM igen. Hela luften vibrerade av gälla skrik från
ljudkällor som hela tiden rörde sig.
”De verkar ha blivit mer aktiva nu”, sade Melanie.
Johan fick anstränga sig för att höra henne genom oväsendet
eftersom skrikandet hade tilltagit sedan han var här för tio
minuter sedan. Ju längre ner längs trädgången de kom desto
mer tilltog frenesin i varelsernas skrik. Även om man inte
kunde förstå vad alla skrik betydde kunde man ana att
organismerna inte tyckte om deras närvaro.
Till slut stod de framför ett visningsbås som var stort som
en fotoautomat i vilket man kunde gå in för att se hur det
träd man valt gjorde sig som skog. Aktiviteten verkade ännu
–321 –

starkare inne i visningsbåset. Med hjälp av kroppsspråk kom
de överens om att gå in.
Tanja tog Johans hand och tillsammans gick de in i
visningsbåset tätt följd av Melanie. Det nuvarande motivet i
visningsbåset var uppenbarligen vanlig gran för de befann
sig mitt i en tät skog av ståtliga gröna granar, aningen för
stora för att kunna säljas som julgranar. De transparenta
varelserna skrek nu hysteriskt. Det kändes som om de hade
stigit in mitt i deras getingbo. Det var omöjligt att särskilja
enskilda individer i det kollektiva skrikandet.
Johan kände det som om hela hans kropp var uppfylld av
dessa varelsers läten. Tanja höll för sina öronen i ren reflex.
Melanie slog plötsligt upp sina händer som om hon
försvarade sig mot någon som anföll henne. Johan skyndade
bort till hennes sida och försökte putta bort den som anföll
henne, men det fanns ingen där. Han slog med sina händer
framför henne för att hjälpa henne, men lyckades bara träffa
en grankvist, som tack vare snygg programmering knäcktes
och dalade ner till marken.
Melanie for baklänges av ytterligare ett osynligt slag. Johan
försökte skrika Melanies namn men ingenting kunde göra
sig hört i denna värld. Melanie hängde livlös mot en osynlig
vägg, vilket fick Johan att plötsligt inse att det måste vara
någon i verkligheten som anföll henne. Innan han hann tänka
–322 –

tanken klart fick han ett slag rakt i ansiktet så att VR-
glasögonen flög av honom och landade på kabingolvet
samtidigt som han slog bakhuvudet mot telekioskens
glasdörr.
På andra sidan telekioskens sönderslagna fönsterglas stod
en ROV, fjolårets modell av koreanska Dae Go, och stirrade
på honom.
Regnet forsade ner över ROV:ens kropp och bildade små
rännilar. Dess videoögon pryddes med ständigt fler droppar,
som tyvärr inte påverkade dess seende. Regnet utnyttjade den
nygjorda öppningen och stänkte in på Johan och ned på
glassplittret på kabingolvet. Johan såg i sin spegelbild i den
ännu inte krossade delen av rutan hur blod rann ner från
hans panna. ROV:en slog in ytterligare en hand genom det
som var kvar av glasrutan och nytt glassplitter stänkte över
Johan, som reflexmässigt höll upp armarna. ROV:en gick runt
på sidan av telekiosken och krossade även detta glas i ett
tredje slag riktat mot Johan, som lyckades undvika slaget
genom att kasta sig baklänges mot glasdörren.
Han böjde sig ner och ryckte till sig sina VR-glasögon
samtidigt som han tryckte upp dörren med ryggen och
backade ut ur telekiosken. Direkt kände han hur störtregnet
vätte ner nacken och hur kalla droppar begav sig ner längs
hans rygg. ROV:en stod på andra sidan med händerna halvt
–323 –

utsträckta som en brottare som är beredd att slänga sin
motståndare till golvet. Den följde Johan rörelser i sidled för
varje minsta rörelse varför Johan såg till att ha telekiosken
dem emellan hela tiden.
ROV:en lyfte plötsligt ansiktet upp mot regnhimlen och
skriade med ett gällt ihållande läte, samma läte som fyllde
shoppingcentret. Melanie hängde blodig och livlös mot en
av telekioskens krossade glasrutor.
Regnvattnet blandade sig med Melanies blod och förde det
vidare mot marken i ljusröda rännilar. Tanja stod fortfarande
med VR-glasögonen på sig och Johan hörde hur hon ropade
Melanies namn. Johan tog ett par snabba steg till Tanjas hytt,
slet upp kabindörren och drog ut henne så att VR-glasögonen
slets av hennes ansikte och trillade ner på telekioskens golv.
Tanja skrek till men tystnade sekunden senare av chocken
när ROV:en slog in ena handen genom sidorutan och missade
Tanjas ansikte med bara några centimeter. Johan böjde sig
snabbt ner och plockade upp Tanjas VR-glasögon och sprang
sedan snabbt iväg med Tanja på släp i handen. Tanja hade
ännu inte förstått vad som höll på att hända. Hon skakade på
huvudet för att bli av med de största glasbitarna i hennes
hår.
Plötsligt dök ytterligare två ROV:ar upp ur mörkret i den
dåligt belysta gränden, varpå Johan och Tanja stannade tvärt
–324 –

mitt i en vattenpöl. Även de två nyanlända ROV:arna var av
märket Dae Go, fast billigare mindre modeller.
En av de två nya ROV:arna gav upp ett läte som var något
dovare än de skrik de hört i shoppingcentret. Den gamla
ROV:en närmade sig dem sakta bakifrån och svarade med
samma slags dova läte följt av två gälla skrik. De två
nyanlända ROV:arna svarade med två gälla skrik och så
började de sakta närma sig Tanja och Johan.
”De håller på att omringa oss”, sade Tanja förtvivlat.
Hennes långa blonda hår låg blött slickat längs hennes kinder.
Johan ryckte i en av de två portarna som framför dem.
Den första var låst.
Han testade den andra och den gick upp.
Han tog Tanjas hand igen och tillsammans sprang de in
på bakgården. ROV:arna skrek ett unisont gällt skri. Tanja
slängde igen porten med vänsterhanden utan att stanna. Det
fanns ingen väg ut från bakgården, men en källardörr stod
på vid gavel och slog i vinden. De störtade ner för den lilla
trappan och kastade sig in i den kolsvarta källaren och stängde
dörren med en smäll. Precis när de kom in hörde de ljud av
hur tunga fötter sakta kom in på bakgården. Johan och Tanja
fortsatte längre in genom källaren fortfarande utan att tända
ljuset.
–325 –

Johan råkade stöta till en cykel som trillade omkull med
ett brak. De stannade till för att höra om ROV:arna hade hört
dem. De hörde hur deras läten hade övergått till dovare
kortare ljudstötar i olika toner, som om de kommunicerade,
men de verkade inte ha hört cykeln trilla. Johan och Tanja
gick sakta längre in källaren.
De satte sig ner i inre hörnan och tryckte ihop sig och
väntade. Johan höll ut sin ena arm om Tanja som svarade
med att luta sitt våta ansikte mot hans bröst. Han kände hur
hennes mage hoppade upp och ner av gråt. Johan tittade upp
i taket och knep ihop ögonen och bad till en högre omänsklig
makt att ROV:arna inte skulle hitta ner till källaren.
I vad som verkade vara en evighet gick ROV:arna omkring
på gården och letade efter sina offer. Johan kramade om
Tanja så hårt han kunde.
Efter ett tag kunde han inte höra deras läten längre och
han kände sig lite hoppfullare.
Men efter en kort stund hörde han tunga steg komma
nerför källartrappan. Källardörren öppnades med en smäll.
I det svaga månljuset såg han hur ROV:ens blöta metallskal
glänste. Johan och Tanja tittade sig instinktivt omkring efter
en väg ut. ROV:en fick syn på dem tack vare deras hastiga
huvudrörelser och började gå sakta mot dem. Johan och
Tanja insåg snabbt att källaren var en återvändsgränd.
–326 –

Kapitel 30
”Okej pojkar och flickor, jag och professor Schröder tar över.
Ni kan gå hem och lägga er”, sade Klemens och ruskade sitt
paraply för att den värsta vätan skulle gå bort.
Det var Klemens och professorns tur att sitta nattpasset
enligt deras rullande schema.
”Var är professorn?”, frågade Renate.
”Han kommer väl när som helst”, sade Klemens och
slängde sig ner i stolen framför kontrollbordet. ”Var inte
oroliga jag tar över nu.”
”Ha det så kul i natt”, sade Axel och klappade honom på
axeln.
Renate och Axel gick ut i korridoren och klädde på sig
ytterkläderna. Innan de gick lutade de sig in och sade hej då
till Klemens, som redan var djupt försjunken i ett gammalt
datorspel där man styrde en rund matglad ost i en labyrint,
där det gällde att äta kulor och fly från spöken. Han vinkade
adjö med ena handen utan att vända sig om.
Renate och Axel möttes av regnovädret när de steg ut, men
båda var väl försedda med var sitt WeAreVR-paraply. I skenet
av gatljuset såg Renate att hennes armbandsur visade lite över
ett på natten. Hon skildes från Axel som hade sin bil parkerad
åt det motsatta hållet och började gå nedför den öde
–327 –

kvällsgatan. Gatlamporna speglade sig i de ständigt växande
vattenpölarna. Förutom det smattrande regnet mot hennes
paraply var det tyst med endast avlägset trafikbrus. Hon drog
in ett nytt andetag av den friska luften, som kändes ren och
nytvättad tack vare regnet, även om den säkert innehöll
samma komplicerade kemiska sammansättning som på
dagen. Några sidogator längre ner passerade en bil och
skvätte upp vatten längs de tomma trottoarerna.
Därefter blev det tyst igen så när som på regnljudet, vilket
fick henne att inse hur ensam hon var i nattmörkret. Ett kort
gällt skrik avbröt abrupt tystnaden men varade så kort tid att
hon inte var säker på om hon verkligen hade hört något.
Kanske var det bara ljudet av en bil som hade tvärnitat. Ljudet
hade kommit från någon av de närliggande tvärgatorna. Hon
ökade takten för att fortare komma fram till tryggheten och
torrheten i bilen samtidigt som hon lyssnade spänt efter nya
ljud. Hon vände sig om utan att sakta på farten för att se om
någon var bakom henne, men allt hon såg var fallande regn.
En likadant läte ljöd igen och denna gången varade det i
några sekunder, vilket var tillräckligt för att hon skulle
förvissa sig om att det definitivt inte var en bromsande bil.
Hon vände sig om igen eftersom hon nu hade hört att ljudet
hade kommit bakifrån, men hon kunde inte se något. Lätet
besvarades snart av ett likadant läte framför henne.
–328 –

Plötsligt blev hon helt kall när hon insåg att hon kände
igen lätet. Det var precis samma slags gälla skri som de
osynliga varelserna på EcoSeas informationssajt hade givit
ifrån sig. Även om lätena inte var samma kontinuerliga gälla
skrik som när de hade genomfört sin massutrotning så var
det samma typ av läten, bara att nu lät det mer kontrollerat,
som om de kommunicerade med varandra. Nu var det kanske
deras tur att ge sig ut på jakt, precis som hon hade sagt till
Axel. Renate kände hur hon höll på att skrämma upp sig själv
och slog bort hela tanken. Det var mörkt och hon var ensam
i ett regnväder och hon höll bara på att stirra upp sig själv.
Hon hade ställt bilen på andra gatan till vänster och när hon
skulle vara framme skulle hon köra iväg med radion påslagen
och lyssna på tryggt nonsensbabbel och slappna av.
Det var ju så otroligt dumt att tro att de digitala
organismerna hon hade försökt radera bort skulle komma ut
i verkligheten och börja skrika och överfalla henne. Det var
ju rent teoretiskt omöjligt! Hon var ju ingenjör i datorteknik
och borde ju inse detta. Hon log för sig själv över hur naiv
lite ensamhet och mörker kunde göra en.
En ROV dök plötsligt upp från en sidogata på andra sidan
gatan. Det var en gammal grön terränggående ROV av det
amerikanska märket Leap. Den gick med händerna höjda
framför sig som om den var beredd för anfall. Den tittade på
–329 –

Renate en kort stund innan den skrek ett högt gällt ihållande
skrik, som direkt följdes upp likt en vargs ylande av två
avlägsna artfränder som befann sig någonstans bakom henne,
men utom synhåll. Renate började instinktivt springa utan
att bry sig om att hålla paraplyet upprätt. Regnet forsade
nerför hennes ansikte, men hon brydde sig inte. Hon ville
bara så fort som möjligt komma till bilen. När hon passerade
förbi första sidogatan på vänster sida dök det upp ytterligare
en ROV runt hörnan på bara en armlängds avstånd som
stämde upp i samma skrikande kör som sina övriga
flockmedlemmar. Renate fortsatte att springa rakt fram utan
att se sig om. Hon trampade fel så att hon trillade och landade
på alla fyra mitt i en vattenpöl, vilket fick händerna att
dekoreras med skrubbsår.
En bråkdel av en sekund senare var hon uppe på fötterna
och for iväg som en dopad 100-meterslöpare, nu utan paraply.
Hennes byxor var helt genomblöta och ena byxknät hade en
reva. På nästa sidogata till vänster fanns räddningen, bilen.
Hon girade snabbt runt husknuten och krockade med en
varelse varpå hon skrek till. Varelsen var en förvånad profes-
sor Schröder med en röd fläck på hans vita skjorta, vilken
han nyss hade fått av skrubbsåret på Renates hand.
”Vad står på Renate? Du är ju alldeles genomblöt.”
–330 –

”Jag berättar i bilen. Hoppa in!”, skrek Renate och följde sitt
eget råd med utomordentlig snabbhet.
När professor Schröder hade satt sig i bilen körde Renate
iväg med en rivstart. Hon körde professorn via en omväg fram
till WeAreVR:s kontorsbyggnad med vindrutetorkarna på full
hastighet medan hon berättade lätt osammanhängande utan
några andningspauser om vad hon hade upplevt.
Ingenstans syntes några ROV:ar till.
–331 –

Kapitel 31
ROV:en närmade sig Tanja och Johan med långsamma,
bestämda steg med fastlåst blick. Dess regnblöta metallskal
glimmade i det månljus som trängde in genom den öppna
källardörren. Johan och Tanja höll hårt om varandra, men
rörde sig inte eftersom de var paralyserade i brist på flyktväg.
ROV:en stötte mot en cykel som stod i vägen varpå den
trillade på cykeln intill vilket genererade en dominoeffekt som
resulterade i att ett knippe cyklar föll till marken med ett
metalliskt kabrak.
”Helvetes skit”, sade ROV:en.
Johan och Tanja tittade förvånat upp på ROV:en.
”Ja, ni får förlåta, men jag har precis lärt mig köra den här
manicken och det går inte speciellt bra.”
Johan och Tanja fortsatte att glo förvånat, men sade
fortfarande ingenting.
”Ja, jag får kanske presentera mig. Jag heter Gödel, var
inte oroliga jag är inte en av dem.”
”Vem är du då?”, frågade Johan.
”Jag är journalist för Morgenpost. Jag skriver om den här
historien, förstår du.”
”Vilken historia?”, sade Johan.
”Gissa Johan, EcoSea-läckan förstås”. Gödel harklade sig.
–332 –

”Hur vet du mitt namn?”, frågade Johan.
”Undersökande journalistik. Jag kan inte bara ditt namn
utan även namnen på övriga som hjälper Lotus, det vill säga.
Tanja bredvid dig, Melanie och Jörn.”
”Melanie, såg du Melanie?”, frågade Tanja och snörvlade.
”Jo jag såg henne. Det var folk som försökte få liv i henne.”
”Är hon död?”, frågade Tanja bestört.
”Jag tror det tyvärr.”
Tanja gömde sitt ansikte i sina händer. Hennes kropp
skakade medan hon snörvlade.
”Och vad för projekt håller Lotus på med enligt dig?”,
frågade Johan irriterat.
”Lotus är med i ARA och deras nya projekt är att sprida
djuren från EcoSea över hela världen, vilket kommer bli deras
största attentat någonsin. Hela världen kommer att skakas
om. Allt i den löjliga kampen för att återförena Nordatlantis
med övriga Atlantis!”
”Det där är skitsnack. Du har blivit matad av kommissarie
Koch.”
”Ja, jag har pratat med Koch, liksom du. Det var så jag fick
reda på att ni var inblandade. Men matad vet jag inte om jag
har blivit. Vad är Lotus enligt dig då Johan? En frihetskämpe?
Ett helgon?”
–333 –

”Nej, han är en kille som är ovanligt intresserad av datorer.
Det är allt!”
”Enligt Koch har han erkänt både inblandning i
Stalingradmassakern och att han är med i ARA. Och nu har
han bevisligen tagit sig in i EcoSea och slagit hål på deras
skydd.”
”Han har inte erkänt något, han har bara inte förnekat det.
Det är en stor skillnad.”
”Hårklyveri. Fast det behöver vi inte diskutera. Vi skall
ändå vandra samma väg ett tag.”
”Vad då?”
”Lotus har gett er ett uppdrag eller hur? Vilket?”
Johan tittade på Tanja som skakade lätt på huvudet som
en signal till Johan att hålla tyst.
”Jag skall inte säga till polisen och jag tillhör inte dem som
jagade er nyss. Jag har följt er sedan ni kom ut från TU och
bara iakttagit er för att se vad ni skulle göra.”
”Hur hittade du oss där?”
”Tja, jag tänkte bara att om ni är riktiga amatörer så sticker
ni till er skola. Och det stämde ju.”
”Jag visste det”, sade Johan, ”har kommissarie Koch sett
oss också?”
”Vet inte, men han är inte så snabb så det är möjligt att ni
har klarat er. I alla fall tills vidare.”
–334 –

”Lätta nu era hjärtan. Lita på mig.”
”Vi måste hitta källan utanför EcoSea”, sade Tanja, ”så
enkelt är det. För att få slut på eländet.”
”Och när ni hittar den, vad gör ni då?”
”Då skall vi utrota dem.”
”Har han uttryckligen sagt det?”
”Nej, men det är ju givet.”
Gödel rosslade med halsen igen upprepade gånger som om
han hade något i halsen som han inte fick upp. Tanja
grimaserade äcklat av Gödels halsproblem.
”Så, Lotus ber er leta upp basen fastän han själv troligtvis
vet var den ligger”, fortsatte Gödel efter att han hade fått
kontroll över halsen igen. ”Sedan skiljs ni åt och ni upptäcks
direkt. Jag tror att Lotus använder er till något, men jag kan
inte förstå vad.”
”Tro vad du vill”, sade Johan.
”Jag vill i alla fall följa med er och hjälpa er.”
”Varför skall du hjälpa oss om du inte tror på oss?”
”Vad som än kommer hända så kommer ni att skapa en
bra story. Det är allt jag bryr mig om. Och ju längre ni kommer
mot ert mål desto mer finns det att skriva om.”
er?”
”Om ni då visar er hjälpa fel sida?”
”Det skiter jag i. Jag kan väl få vara lika godtrogna som
–335 –

”Vad du är cynisk”, sade Tanja.
”Man blir cynisk där jag har varit de senaste åren. Så, är vi
ett team?”
Tanja tittade skeptiskt på Johan. Johan ryckte på axlarna.
”Kom igen! Var inte så förnäma i er lilla klubb. Jag kan
hjälpa er ekonomiskt så att ni kan äta er mätta under er flykt.”
”Vi kan använda våra egna kontokort”, svarade Johan.
”Det är helt uteslutet Johan. Om du hade läst lite fler
deckare de senaste åren så hade du vetat att polisen
rutinmässigt spårar efterlysta människors kontokort. Så fort
ni använder kortet kommer ni att bli gripna.”
Johan nickade, det var givetvis sant det som herr Gödel
sade. I alla fall så var det mycket riktigt en etablerad TV-
deckarsanning, av samma slag som att nästan alla mord var
svårknäckta tankenötter och inte bara tragiska familjedrama.
”Okej då”, sade Tanja, ”du får vara med.”
”Bra, vad sägs om träff i varuhuset klockan tre imorgon.”
”Tillbaka dit? Aldrig i livet!”, sade Tanja.
”Ni måste tillbaka dit. Där fanns intelligenta djur i
mängder. Det måste vara vägen till källan.”
”Han har nog tyvärr rätt Tanja”, sade Johan.
Tanja skakade på huvudet. Inte för att hon var av annan
uppfattning utan för att hon inte tyckte om tanken att gå
tillbaka dit.
–336 –

”Vi ses tre imorgon”, sade Johan.
”Bra, nu drar jag. Två råd: sov här till gryningen och lämna
Berlin imorgon. Lifta det är det säkraste.”
”Varför lifta, jag har aldrig liftat förut”, sade Johan.
”Polisen kollar alla transportmedel i jakten efter er och Lo-
tus. Lifta är det enda ni kan göra. Om ni använder era kort
åker ni ju fast.”
”Skulle inte du hjälpa oss med ditt kontokort?”
”Jag skall hjälpa er, men inte med mitt kontokort. Annars
kommer jag åka fast i efterhand för medhjälp. Jag tänkte
hjälpa er med kontanter. Men det får vi ta senare.”
”Vilken stor hjälp!”, sade Tanja sarkastiskt.
”Vänta jag har fått ett felmeddelande”, sade Gödel som inte
låtsades om som om han hade hört Tanja, ”men det är nog
ingen fara. Den här maskinen skall vara kraschsäker.”
”Vad är det för felmeddelande?”, frågade Johan.
”Fatal Error 1313, men det står att jag bara behöver klicka
på Ignorera-knappen för att gå vidare så det är ingen fara.”
”Du kan ju alltid försöka”, sade Johan och skadeglatt och
tittade på Tanja.
”Det händer inget om jag klickar på Ignorera”, sade Gödel
besviket.
”Hej då Gödel”, sade Johan.
–337 –

”Nej, vi skall inte skiljas än”, sade Gödel. ”Det är ingen
fara, jag skall bara klicka på ignorera en gång till så fixar det
sig. Tredje gången gillt som man brukar säga.”
Tredje klickförsöket fick ROV:ens styrprogram att krascha.
ROV:en fastnade i en pose och blev stel som en staty.
”Där försvann Gödel”, sade Johan roat.
”Är det inte farligt att ha en ROV här”, sade Tanja, ”om
några av de där skrikande gastarna tar över kontrollen av
den?”
”Nej det är ingen fara. Gastarna är blinda i vår värld. Man
måste vara inloggad för att de skall känna av vår existens.”
”Jag litar inte på herr Gödel”, sade Tanja.
”Jag litar inte på någon”, svarade Johan.
–338 –

Kapitel 32
”Vad har vi att gå på för att hitta förövarna?”, frågade
kommissarie Koch assistent Gertner.
”Ja, vad har vi att gå på egentligen?”
”Svara på min fråga Gertner!”
”Jo, vi vet att alla tre stod vid telekioskerna och var
inloggade på samma kursade databas, VOSM, när de blev
anfallna. Ingen hade hunnit logga ut. VR-glasögonen hängde
och dinglade fortfarande uppkopplade till basen. Melanie
Heinze hade troligtvis först blivit anfallen, medan Johan El
Bahraoui och Tanja Kaldenhoff lyckades komma undan.”
”Har ni undersökt basen?”
”Om vi har undersökt basen? Ja det har vi. Det är ett
märkligt ställe, till och med lite obehagligt. Det är helt öde,
så när som vid avdelningen där man kan köpa hem olika
trädsorter till sin egen virtuella bas. Det går knappt att
beskriva. Det är som om tusentals gastar flyger runt i luften
och stönar, pustar och skriker. Rena skräckfilmen.”
”Är det djur från EcoSea?”
”Ja det är nog djur från EcoSea. De är helt malplacerade
där de är nu i alla fall. Jag menar, varför programmera in
spöken i ett varuhus som har gått i konkurs? Det måste vara
EcoSea-djur.”
–339 –

Kommissarie Koch nickade sakta medan han tänkte.
”Var är de två ungdomarna nu?”
”Vet inte, men vi skickat ut en efterlysning efter dem samt
satt upp detektionsbojar överallt. Dessutom övervakar vi
deras kontokort. De kan inte lämna Berlin.”
”Bra jobbat Gertner. När ni får fast dem, vill jag omedelbart
utan dröjsmål träffa ungdomarna inne i varuhusbasen.”
”Skall bli”, sade assistenten och sken upp som en sol. Det
var första gången han hade fått beröm av kommissarien på
länge.
”Då är vi klara, om inte du har något mer att tillägga.”
”Det har jag faktiskt kommissarien! Jag har sparat det stora
till sist. Vi har hittat Lotus! Spanare bevakar honom just nu.”
”Super! Var är han?”
”Han är på sitt studentrum i Zehlendorf. Tydligen har han
varit hemma hela tiden. Han har aldrig rymt!”
–340 –

Kapitel 33
Hjulen skrek när regionaltåget gick in i kurvan, men
upphörde så fort de kom ut på raksträckan igen. För Johan
var det ett tryggt hemtamt ljud och han somnade om direkt
och vaknade inte förrän nästa gång tåget stannade. Han
tittade ut genom det regnblöta fönstret och såg en skylt som
det stod Rehbrücke på. De skulle några stationer till.
Tanja verkade sova fortfarande.
Johan lutade sig tillbaka och stängde ögonen för att försöka
få några minuters sömn till. Det hade inte blivit mycket sömn
i cykelgaraget under natten. Tanja hade gråtit över Melanie
och Johan hade försökt trösta henne.
Senare hade Tanja somnat in mot hans bröst. Han gillade
att hålla om henne, den vackraste skapelsen på jorden. Så
hade han suttit och tittat ut i mörkret och tänkt medan Tanja
hade andats djupt.
Då och då hade hon ryckt till som om hon drömde
obehagliga drömmar. Han hade betraktat Gödels kraschade
ROV som hade fastnat bredvid dem i en fryst ställning likt en
grekisk diskuskastare. Han hade tänkt på Tanja, på hur
Melanies föräldrar skulle ta den sorgliga nyheten, på vad
Lotus egentligen ville, hur mycket Jörn visste, om han kunde
lita på Gödel, om det inte skulle gå till kommissarie Koch,
–341 –

vad de skulle göra när de kom till källan, om de kom till källan.
Tankarna hade cirklat runt och han hade blivit allt tröttare.
Plötsligt hade Tanja väckt honom och då var det redan
morgon. De hade gått iväg till U-bahnstationen vid Ernst
Reuter Platz och efter lite byten hade de hamnat på
regionaltåget.
Vid Michendorf steg de av och hoppade på bussen mitt emot
stationen som tog dem till raststället vid ringmotorvägen Ber-
liner Ring. När de steg av, lyfte busschauffören sin telefon:
”Polisen? Jo, jag har en anmälan att göra”, sade han medan
han körde vidare.
Johan och Tanja ställde sig sist på raststället och började visa
sina tummar för de bilar som lämnade raststället och körde
på motorvägen igen. Regnet öste ner fortfarande och Johan
förbannade sig själv att han fortfarande inte haft tid att köpa
ett paraply.
En strid ström av bilar dånade ute på den blöta motorvägen
i morgontrafiken. Motorljudet blandades med det sköljande
ljudet av vatten som slungades upp av hjulen och rensade
underredena. Efter tjugo minuter stannade en bil. Johan
hoppade över en vattenpöl och öppnade passagerardörren.
”Skall ni mot Hannover eller Kassel?”
–342 –

”Visst, hoppa in bara”, sade föraren utan att ens titta åt
Johans håll.
Man kunde inte ens se förarens nacke eftersom den doldes
av mössan. Johan hoppade in i framsätet och Tanja hoppade
in där bak.
”Skall ni mot Hannover?”, frågade Johan återigen när han
var inne i bilen och hade stängt dörren. Alla bildörrar låstes
centralt. Mannen vände sig mot de båda resenärerna så att
hans ansikte blottades, vilket fick Tanja att börja skrika och
Johan höjde sina armar i skydd. Det var en ROV.
”Lugn, det är ingen fara. Jag är assistent Gertner. Jag tar
med er till stationen nu. Vi vill prata med er och ger er skydd.”
Johan slappnade av och accepterade direkt situationen.
Nu behövde de inte fly längre och det var lika bra det. En
sten hade lättat från hans hjärta. Han tittade på Tanja och
tog hennes hand. Hon log och såg ut som om hon kände sig
lika lättad som Johan.
”Kan man få en kaffe på stationen?”, frågade Johan.
”Jajamensann. När vi kommer fram lovar jag att fixa kaffe
och bullar åt er båda så att ni kan äta frukost. Och så skall jag
fixa en stor handduk ni kan torka er.”
–343 –

Assistent Gertner tryckte ner gaspedalen och bilen satte sig i
rörelse. De accelererade ut på motorvägen med
vindrutetorkarna påslagna.
”Kommissarie Koch vill prata med er nu direkt. Han har
frågor som han måste ha svar på så fort som möjligt. Har ni
egna VR-glasögon med er?”
”Ja”, svarade Johan.
”Koppla in er i jacken framför er”, sade Gertner.
”Är det inte lite farligt att köra en bil med en ROV?”, frågade
Johan.
”Nej då”, sade Gertner, ”det är ingen fara. Vi inom polisen
har bara kraschsäkra ROV:ar. Det kan inte bli fel!”
”Säger de som sålt dem till er det?”
”Ja, vi har garanti på det. Och dessutom säger kommissarie
Koch det och han är mycket kunnig när det gäller datorer
Dessutom har vi en hundra procent felfri brandvägg som gör
att det är omöjligt för någon annan att ta sig in i polisens
datorsystem. Så det är inga problem.”
”Mycket trovärdigt”, muttrade Johan, ”litar du så blint på
kommissarie Koch?”
”Inte blint”, sade assistent Gertner, ”men jag respekterar
honom för hans kunskap.”
”Tycker du inte han är lite svår att ha att göra med?”,
frågade Johan.
–344 –

”Jag förstår vad du menar”, sade Gertner och gjorde en paus,
”Han vill jobba med självständiga människor samtidigt som
han vägrar att kompromissa. Jo, ibland kan det vara lite
svårt”.
”Han verkar lite för bestämd tycker jag”, sade Johan och
förvånades över assistent Gertners öppenhjärtlighet över
samarbetsproblemen med kommissarie Koch. Uppenbarligen
var det något som jäste inom honom och troligtvis hade han
ingen att vädra sina tankar med. ”Var skall vi träffa honom?”
Gertner blinkade vänster och körde ut i vänsterfilen.
”Där ni var igår, i varuhuset.”
Johan kände hur det högg till i honom. Han ville inte
uppleva vad han hade varit med om en gång till.
”Jag går inte in där en gång till”, sade Tanja.
”Inte jag heller”, sade Johan uppgivet eftersom han anande
att han skulle göra det i alla fall.
”Jag är ledsen, men ni måste göra det. Kommissarie Koch
är redan där och väntar. Var inte rädda, ni sitter i en polisbil.
Ingenting kan hända.”
Johan tittade på Tanja och ryckte på axlarna.
”Det är vansinne”, sade Tanja.
Johan nickade, men tog på sig sina VR-glasögon i alla fall.
Han pekade så att han fick fram det virtuella skrivbordet med
–345 –

tangentbord och skärm. Han knackade in adressen till ”Vir-
tual Object Shopping Mall” och sekunden senare stod han i
entrén med Tanja vid sin sida. Framför sig hade han de två
ingångarna, en till kontoret och en till varuhuset och
mittemellan dessa dörrar stod kommissarie Koch.
”Hej Johan och Tanja”, sade Koch, ”hur mår ni?”
Svaret blev något ohörbart mummel.
”Jag förstår om ni tycker det är obehagligt här, men jag
skulle vilja ställa några frågor och få svar så fort som möjligt.
Vi jobbar som ni vet ganska hårt mot tiden. Ju fortare vi får
tag i Lotus desto bättre. Först och främst, var det vid
trädgången ni var igår kväll?”
Tanja och Johan nickade.
”Bra, följ med mig”, sade Koch och gick in i shopping-
centret.
Johan och Tanja gav varandra en blick innan de följde efter.
Koch gick raskt fram till trädgångens början. Där väntade
han på att Tanja och Johan skulle komma ifatt. De osynliga
virvlande väsen var fortfarande där. Ju närmre visningsbåset
i trädgången de kom desto intensivare blev varelsernas
aktivitet. Koch gick två steg framför Johan och Tanja som
följde efter så långsamt de kunde. Johan tittade sig oroligt
omkring. Plötsligt såg han apan uppe i fönstret till kontoret.
–346 –

Svansen vaggade sakta ovanför den och han släppte dem inte
med blicken.
”Hände allt här?”, frågade Koch och pekade bort mot
visningsbåset längre upp i trädgången.
”Ja.”, svarade Tanja motvilligt eftersom hon visste vad
Koch skulle säga härnäst.
”Okej, då går vi dit.”
Deras osynliga värdar surrade omkring dem i luften allt mer
intensivt för att visa hur objudna de nya gästerna var. Koch
blev genomflugen av en transparent ilsken varelse, vilket fick
Koch att sakta av i gångtempot.
Han vände sig om och tittade på Johan och eftersom
gastarna inte längre gick att överrösta gjorde han
dykartecknet för ”okej”. Johan svarade med samma okej-
tecken varpå Koch fortsatte att gå.
Johan tittade bakåt.
Tanja skakade oavbrutet på huvudet.
Hon tyckte inte om det här. Koch nådde fram till ingången
till visningsbåset och väntade in de båda andra. Varelserna
var lika frenetiska som en bisvärm kring en biodlare, när Koch
tog steget in. Johan tog Tanjas hand och de följde efter, varpå
de hamnade mitt i samma täta granskog igen. Gastarna skrek
hysterisk likt en alarmsignal för att tala om för varandra att
inkräktare hade tagit sig in. Man behövde inte vara speciellt
–347 –

perceptiv för att inse att deras närvaro var starkt oönskad.
En ström av gastar flög igenom Johan och ut genom ryggen.
Tanja ryckte i Johans arm för att de skulle gå ut. Plötsligt
såg hon hur Johan ryckte till som av ett slag från en osynlig
arm. Sedan följt av en till så att han hoppade bakåt.
Tanja slet av sig sina VR-glasögon.
ROV:en som precis hade varit styrd av assistent Gertner
hade vridit sig mot Johan i framsätet och slog honom med
sina stålarmar medan den skriade gällt. Tanja kastade sig
mot ROV:en bakifrån och försökte dra bakåt dess huvud.
ROV:en släppte uppmärksamheten från Johan och började
slå vilt med sina armar över sitt huvud för att träffa Tanja.
Den förarlösa bilen gled ut mot stålräcket i mitten och
studsade mot järnräcket så att det sprutade gnistor. ROV:en
fick tag i Tanjas hår och slet bort en tuss varpå Tanja skrek
till. Johan kastade sig mot ROV:en men fick ett direkt ett
slag i ansiktet så att hans näsa började rinna blod som en
vattenkran. Bilen stötte i stålräcket ytterligare en gång. Tanja
sparkade till ROV:en i huvudet, vilket fick ROV:en att vända
sig om och intressera sig mer för Tanja.
Bilen gled över till högerfilen och tryckte sig mot en
gammal dåligt underhållen Volkswagen Golf, vilket gjorde
att Golfen for allt närmare vägrenen. Föraren, en gammal
man, tvärbromsade precis som Golfens högra framhjul hade
–348 –

kommit utanför asfalten, vilket fick bilen att sladda runt ut
ett halvt varv med nosen i motsatt körriktning. Innan den
helt hade stannat körde en Saab rakt in i Golfens front, vilket
fick Golfen att slungas baklänges ut i diket, medan Saabens
front knycklades ihop och blev stående mitt på vägbanan.
Sekunden efter körde ytterligare en bil in i Saabens bak.
ROV:en fick tag i Tanjas ben med ena handen och drog
henne mot sig medan Tanja skrek och sparkade.
ROV:en försökte få ett andra grepp om hennes ben med
dess lediga hand, men hade problem att få grepp på grund av
Tanjas bensparkar. Johan verkade medvetslös där han låg
med huvudet mot fönsterrutan. Blod rann ut från hans näsa
ner längs rutan. Bilen for fram i full fart på vägrenen. ROV:en
sträckte på sig för att komma åt Tanjas huvud. När den
sträckte sig tog den ovetandes spjärn mot gaspedalen, varpå
bilen accelererade.
De körde förbi bil efter bil på insidan och alla passagerare
tittade lika häpna på aktiviteten i bilen som svischade förbi
dem på vägrenen. ROV:en fick tag i Tanjas arm.
”Johan dra i bromsen.”
Johan hörde vad Tanjas sade genom ett töcken. Han var
svårt slagen och kände att han höll på att tappa medvetandet,
men än var han inte helt borta. Bilen började glida sakta åt
vänster, så att den gradvis började lämna vägrenen och ta sig
–349 –

upp mot den högra körfilen.
Mätaren visade 160 km/h. Tanja fick loss ena benet och
sparkade ROV:en i huvudet. Huvudet rekylerade bakåt, men
ROV:en släppte inte greppet om hennes tröja.
Hon sparkade ROV:en ytterligare en gång varpå huvudet
återigen rekylerade bakåt men fortfarande utan att den
släppte greppet om hennes ben. ROV:en försökte lyfta sig
från sitt säte och gå bak till Tanja. Den råkade slå till ena
spaken vid ratten så att vindrutetorkaren stannade. Snabbt
blev det omöjligt att se någonting ut genom framrutan.
”Johan bromsa”, skrek Tanja igen.
Den civila polisbilen gled allt närmre en Renault vid dess
sida. Johan kämpade sig upp ur sitt töcken och letade efter
handbromsen. ROV:en tryckte sig igenom mellan sätena och
kunde med ens komma åt bättre för att förgöra sin fiende.
Han fick snabbt ett grepp om Tanjas hals.
Föraren i Renaulten insåg att deras bil närmade sig i si-
dled och saktade farten. ROV:en slog Tanjas huvud mot sätet
med handen greppad om hennes hals och Tanja kände hur
hon fick svårt att andas. ROV:en lyfte andra handen för att
krossa Tanjas ansikte, varpå Tanja skrek och höll om den
enda lediga armen som skydd.
Samtidigt drog Johan handbromsen. Bilen började bromsa
med ett skri och svängde över högerfilen och in i vänsterfilen.
–350 –

Renaulten tvärnitade och undkom utan att bli träffad, men
en röd Porsche som höll på att köra om Renaulten hann inte
reagera på polisbilen som plötsligt dök upp från sidan som
en projektil. Porschen körde rakt in dem med våldsam
hastighet och dess förare for ut som en missil genom
framrutan. Polisbilen började snurra runt medan den tomma
Porschen gled upp på mitträcket, reste sig och välte upp
och ner. Den fortsatte ett trettiotal meter längs vägbanan på
taket innan den stannade. Polisbilen fortsatte att rulla flera
varv innan även den hamnade på taket.
Tanja låg på rygg med ROV:ens överkropp ovanför sig. Den
var orörlig eftersom kommunikationsutrustningen i bilen var
söndermosad. Tanja var fastklämd under den, men hon
lyckades med en sista kraftsamling välta över ROV:en vid
hennes sida så att hon blev fri.
Hon ålade sig ut genom den sönderslagna bakrutan ut på
den våta asfalten. När hon kom ut reste hon sig upp och
kollade om hon var hel. Hennes byxor var sönderrivna. Benen
värkte, men verkade vara hela. Hela hennes höger arm
droppade av blod. Hon hade skurit sig utan att märka det.
Tanja gick runt bilen till passagerarsätet.
”Johan! Johan hur är det?”, skrek hon och lade sig ner på
marken och tittade in i det upp och ner vända bilvraket.
–351 –

Johan verkade inte vara helt vid medvetande. Hans ansikte
var uppsvullet av alla slag han hade fått från ROV:en.
Han var nerblödd av näsblod längs kinderna ner på
kläderna. Hans kropp hängde upp och ner i säkerhetsbältet
och huvudet tyngde mot taket. Johan mumlade något svagt
så att det inte gick att höra.
”Johan, du måste ut ur bilen.”
Tanja började slita i Johan och försökte få honom genom
passagerarfönstret, men det var hopplöst, eftersom
säkerhetsbältet höll honom fast.
”Johan knäpp av dig säkerhetsbältet!”
Johan mumlade till svar.
”Johan! Knäpp av dig säkerhetsbältet! Nu!”, skrek Tanja.
Johan grymtade fortfarande med slutna ögon. Han
fumlade med handen längs sitt vänsterben och fann knappen
för att lösgöra säkerhetsbältet. Bältet släppte varpå han
trillade ner på innertaket. Tanja böjde sig in och slet tag i
Johans axlar och drog ut honom. Johan öppnade ögonen när
regnet träffade hans ansikte.
”Jag har ont i huvudet”, sade han, ”och jag mår illa.”
”Kan du röra på dina ben och armar?”
Johan försökte med långsamma rörelser. Det gick.
”Okej res dig. Vi måste sticka innan polisen kommer. Vi
överlever inte deras skydd.”
–352 –

Tanja stoppade in sina armar under Johans armhålor och
lyfte upp honom på fötter. Han stod instabilt och tog sig för
huvudet med båda händerna, varpå håret blev fläckigt av
blod. Regnet fick honom att kvickna till fort, men också att
börja frysa.
”Nu går vi”, sade Tanja och tog Johan i handen.
De förbipasserande i den mötande trafiken tryckte sina
näsor mot bilrutorna för att få se så mycket som möjligt av
den fascinerande synen av en verklig olycka. Tanja började
vinka åt de förbipasserande med båda armarna varpå en
splitterny vräkig BMW stannade direkt i vägrenen på andra
sidan vägen. Tanja drog med sig Johan över vägen så fort det
blev ett tillräckligt stort mellanrum i den mötande trafiken.
”Vi måste fort till ett sjukhus, kan du köra oss?”, sade Tanja.
”Självklart, hoppa in bara”, sade föraren, en välbärgad
kostymklädd man i trettioårsåldern.
Tanja öppnade bakdörren för Johan, men hejdade sig.
”Har du något vi kan sitta på så vi inte blodar ner din bil?”
”Bry dig inte om det, min skatt. Huvudsaken är att ni
kommer iväg till ett sjukhus. Hoppa in nu.”
Olycksplatsen passerade revy framför deras ögon när de blev
skjutsade i motsatt riktning mot närmsta sjukhus.
–353 –

Porscheföraren som hade slungats ut, låg livlös mitt i
vänsterfilen. Hans vita skjorta hade en stor urvattnad ljusröd
fläck mitt på magen. Renaulten hade stannat bakom och dess
förare var påväg framför att kolla hur det var fatt med
Porscheföraren.
I Saaben rörde det sig och det verkade som om någon
försökte ta sig ut, medan ingen rörde sig i bilen bakom. En
man hängde ut genom Golfens förardörr. Han verkade röra
på sig något. Folk kom springande från bilar bakom för att
hjälpa till. Där bakom började den långa ständigt växande
bilkön orsakad av olyckan. Det hade blivit ”Stau” vilket
skapade irritation för alla pendlare som nu skulle bli sena till
jobbet.
Tanja började gråta. Chocken hade gjort att hon hade inte
hunnit känna efter förrän nu. Armen gjorde ont och
människor hade dött. Det var dessutom delvis deras fel.
Tårarna strömmade fram utan att hon sade något.
När de kom fram till sjukhuset övertalade hon mannen att
hon klarade själv av att gå med Johan från bilen in i
akutmottagningen. Mannen lät sig motvilligt övertalas.
Han gav dem sitt visitkort.
”Är det något så bara ring. Om ni vill bli hemkörda senare
eller något. Jag är så orolig för er.”
Tanja tackade men sade att de klarade sig fint nu.
–354 –

Hon ledde Johan in i akutmottagningen. Mannen i bilen
körde inte iväg förrän han hade förvissat sig om att de hade
gått in genom dörrarna.
När Tanja såg bilen rulla iväg vände de om och gick ut i
regnet igen.
–355 –

Kapitel 34
Professorn satt med huvudet nedsjunket i armarna. Framför
sig hade han en tom kaffekopp och massa kladdpapper och
datautskrifter.
”God morgon professor Schröder”, sade en morgonpigg
Renate och skakade sitt svarta privata paraply som hon hade
varit tvungen att ta med sig, eftersom WeAreVR-paraplyet
hade gått förlorat.
”God morgon”, sade professorn trött utan att lyfta blicken.
”Vad trött du verkar!”
”Renate, när gick du och Axel härifrån igår natt?”
”Det var lite efter klockan ett. Det vet du ju själv. Jag körde
ju dig hit den sista biten.”
”Jag vet, men jag minns inte vad klockan var då.”
“Jag lämnade byggnaden lite över ett.”
”Kolla här”, sade professorn och räckte Renate en
datautskrift som löd Inloggning 28/10 kl. 12.06: Sluss 7. ID:
anonymous.go.berlin.de”
”Sluss 7 igen”, sade Renate, ”jag fattar inte varför alltid
just sluss 7 sätts på.”
”Inte jag heller Renate.”
–356 –

”Vi hade problem med sluss 7 under vårt pass också, men
när vi gick ner i källaren hittade vi inget mystiskt. Gick
Klemens också ner och kollade i källaren?”
”Vet inte, Renate, Klemens är försvunnen.”
”Va? Sedan när?”
”Sedan du lämnade honom här igår kväll. Jag har efterlyst
honom.”
”Menar du att han har blivit överfallen och ivägsläpad?”
”Jag vet inte Renate”, sade professorn gnuggade sina trötta
ögon. Det märktes att han hade haft en kämpig natt. ”Jag vet
inte, men det verkar så.”
”Har du talat med kommissarie Koch?”
”Jag talade med honom precis. Han sade att historien strax
skulle vara över. De har hittat Lotus och kommer att gripa
honom idag.”
”Tänk om den där Lotus eller någon annan i ARA gjort
något med Klemens.”
”Vi får hoppas på det bästa. Men det är strax över och när
de får fast Lotus kanske han kan berätta vad de har gjort med
Klemens.”
De hörde hur ytterdörren öppnades. Det var Axel, som
skyndade sig in för att komma i skydd från ovädret.
Ytterdörren blåste igen med en smäll innan Axel hann stänga
den.
–357 –

”God morgon. Har ni haft en trevlig natt, professorn?”, sade
Axel glatt.
–358 –

Kapitel 35
”Ni är sena”, sade Gödel, som stod i entrén på konkursboet
VOSM.
”Ursäkta”, sade Johan, ”men vi har varit lite upptagna. Jag
mådde lite krassligt.”
”Du är fortfarande inte bra”, tillade Tanja.
”Det är bara skrubbsår Tanja, inget farlig”
”Är ni färdiga?”, frågade Gödel otåligt.
”Vi är det, men frågan är snarare om du kan undvika att
krascha denna gången?”, sade Tanja syrligt.
”Mycket kul”, sade Gödel föga roat, ”nu kör vi igång direkt.
Vi går dit där ni mötte monstrena innan och kollar om det
finns några av dem som beger sig till andra baser.”
”Du får det att låta så lätt. Det märks att du inte varit där
innan”, sade Tanja.
”Jag förstår att ni är oroliga efter vad ni har varit med om.
Därför får vi skydda oss lite bättre. Jag föreslår att Johan
loggar ut och bevakar er så att inga ROV:ar kan anfalla er
utan att Johan först hinner se det.”
”Det låter som en förbättring!”, sade Johan, ”Du själv då?”
”Tack för engagemanget, men du behöver inte oroa dig för
mig. Jag klarar mig. Logga du bara ut, så ordnar sig allt.”
–359 –

Tanja vände sig mot Johan.
”Håll i mig hela tiden Johan. Så länge du håller i mig vet
jag att det inte är någon fara.”
”Det ska jag göra”, sade Johan och tryckte Tanjas hand.
Sekunden senare försvann trycket från hans hand. Strax
därefter kände Tanja Johans hand på sin axel. Tanja tog hans
hand och flyttade den ner till sin midja.
”Är han klar?”
Tanja nickade.
”Då går vi. Damerna först”, sade herr Gödel och höll upp
dörren in till shoppingcentret.
Tanja tog ett djupt andetag och gick in. Det kändes som om
det hade blivit en dålig ovana att komma hit. Varje gång de
hade varit här blev någon svårt skadad och ändå kom de
tillbaka hela tiden. Antingen berodde det på att deras uppdrag
var väldigt viktigt eller på att de gillade stryk. Tanja hoppades
på det förra.
Hon gick förbi rader av hyllor fulla med virtuella objekt
som innan varit till salu, tills hon nådde trädgången. Ett skri
ovanför henne från en galen osynlig Tingeling vittnade om
att hon hade kommit rätt. Tanja suckade. Hon var trött på
att vara rädd. Herr Gödel tittade på henne och viftade med
händerna för att fråga åt vilket håll de skulle gå nu. Tanja bet
–360 –

sig i underläppen och började gå längs gången mot
visningsbåset.
Luften tätnade allt mer av fientligt inställda oidentifierade
varelser. Tanja tittade då och då bakåt på Gödel, som viftade
med sina händer att hon skulle fortsätta att gå. Med ett skri
störtade en av de osynliga varelserna mot Tanja, varpå hon
stannade reflexmässigt. Varelsen störtade igenom Tanjas
kropp och hon fylldes med ett isande skrik. Varelsen fortsatte
ut genom ryggen och upp i luften. Hon kände Johans
lugnande hand på sin höft. Hon vände sig om och tittade på
Gödel. Han signalerade åt henne att fortsätta gå vilket hon
motvilligt gjorde.
Johan strök lugnande på Tanjas axel med den handen som
inte höll om hennes höft.
Hon andades hackigt i stackato.
Johan försökte lugna henne medan han spanade frenetiskt
åt alla håll, för att undvika att råka illa ut även denna gången.
De hade kopplat upp sig från en teleautomat i entréplan i
den östra halvcirkelformade byggnaden vid Leipziger Platz.
På denna våningen verkade det inte finnas någon ROV, men
det fanns så mycket folk att det var omöjligt att säga med
säkerhet.
Han spanade ut genom de stora fönsterglasen mot gatan
–361 –

och studerade noga de förbipasserande folkmassorna på
trottoaren. Det liknande ett långt lämmeltåg av paraplyer.
Plötsligt fick han syn på en ROV längre bort i folkhavet,
som skilde sig från övriga fotgängare eftersom han saknade
paraply. Johan stelnade till. Han tittade snabbt på Tanja, som
höll på att sakta gå framåt. ROV:en som närmade sig var en
vanlig ROV av fabrikatet Volkskörper.
ROV:en gick och samtalade med en affärsman i elegant
kostym och matchande attachéväska. Det verkade som en
vanlig människa styrde ROV:en. Johan lugnade ner sig något,
men utan att släppa ROV:en ur sikte.
Tanja stod vid öppningen till visningsbåset.
Gödel signalerade åt henne att hon skulle stiga in, vilket
irriterade henne. Det är lätt att vinka åt någon annan att ta
täten. Tanja tog mod till sig och steg in i visningsbåset. Väl
inne i den täta granskogen välkomnades hon av dess invånare
med det traditionella unisona gälla skriandet. Tanja pekade
på marken för att signalera till herr Gödel att de var framme.
Gödel nickade att han hade förstått. Tanja och Gödel kollade
igenom loggningslistorna. Tanja hade svårt att koncentrera
sig eftersom hon visste att hon när som helst kunde bli
anfallen.
Affärsmannen och ROV:en hade stannat ute på trottoaren.
Johan såg hur affärsmannen höll ROV:en på axeln och
–362 –

skakade i ROV:en och frågade hur det var fatt. ROV:en tittade
inte på affärsmannen längre utan spejade hit och dit,
alltmedan dess armar höjdes och sänktes. Folkmassorna
strömmade förbi det omaka paret så att de kom att bilda en ö
i människoströmmen.
Tanja bläddrade igenom logfilen. Det fanns nu en ström
av filtransfereringar från denna basen till adressen
onedin.wavr.berlin.de. Hon fick kontakt med Gödel. Han
hade också uppfattat samma sak. De signalerade till varandra
att de skulle ta sig till den adressen.
ROV:en slet sig från affärsmannen och gick fram mot
glasrutan tills den slog emot den med ett klonk. Den tittade
sig omkring som om den försökte hitta en ingång.
Affärsmannen stod och ropade åt ROV:en, men ROV:en var
helt opåverkade av affärsmannens kontaktförsök.
Folkmassan strömmade förbi med allt större
säkerhetsavstånd till ROV:en. Johan insåg att läget höll på
att bli kritiskt men ville dröja kvar så länge som möjligt för
att Tanja skulle bli klar med sitt sökande så att de inte skulle
behöva gå tillbaks till samma bas ytterligare en gång.
De loggade in på databasen Onedin och befann sig på däck
på ett gammalt övergivet 1800-tals segelskepp ute till havs i
full storm. Himlen var gråsvart och sken då och då upp av
blixtar, vilka åtföljdes av så dovt åskmuller att Tanja kände
–363 –

hur kroppen vibrerade. Ovädersvågorna kastade skeppet av
och an.
En våg nådde plötsligt upp över trärelingen och sköljde
över Tanja och Gödel så att deras 1800-tals sjömanskläder
blev genomvåta. Det knarrade och gnällde i fartygsskrovet
så att det skrek i öronen. Gödel pekade bort mot en öppen
kabyssdörr som stod och slog i vinden. Det var svårt att
överrösta tjutet av vinden så de kommunicerade med
kroppsspråk.
De började gå mot dörren, men det var svårt eftersom båten
gungade så kraftigt i vågorna, vilket resulterade i en sicksack-
gång. Nya blixtar följdes av nytt åskdunder.
Ytterligare en våg sköljde över bord och fick Tanja att tappa
balansen.
Hon sköljdes med av vågen och slog i relingen. Gödel
sköljdes också med och hamnade på Tanja. De tittade
varandra in i sina stela piratansikten och skrattade till.
”Hur går det”, skrek Gödel för att överrösta dånet från
stormen.
”Bara bra”, skrek Tanja till svar.
Sekunden efter att Tanjas ord hade ekat över entréplanet och
alla hade vänt sina huvuden mot henne, krossades glasrutan
och ROV:en steg in. De som var nära rutan skrek till och
–364 –

ekylerade sig snabbt från det sönderslagna fönstret. ROV:en
stod kvar ett steg in från den forna glasväggen och studerade
omgivningen i jakt på det den sökte.
Regnet blåste in blöta vindpustar genom den nyskapade
entrén.
ROV:en fick syn på den teleautomat den sökte.
Glassplitter krossades till sand under ROV:ens tunga fötter
när den med bestämda steg närmade sig Johan och Tanja.
Folk vek undan likt havet gjort för Moses en gång för länge
sedan. Johan ryckte tag i Tanja, som tittade upp och fick syn
ROV:en som närmade sig.
”Vi ses här om två timmar”, sade Tanja till Gödel och
loggade ut genom att rycka ur glasögonsladden.
De började springa genom folkhavet och knuffade på de
blockerande människor som skrek okvädningsord efter dem,
vilket de tvärt slutade med när ROV:en passerade förbi på
samma sätt sekunden efter. ROV:en var snabb, mycket tack
vare att folk hoppade åt sidan så fort den kom nära. Den
måttade sitt första slag mot Johan, men den missade med en
decimeter.
”Mamma, kolla Robocop!”, skrek en tioårig pojke och steg
ut mitt framför ROV:en precis efter att Johan och Tanja hade
passerat honom. ROV:en svarade med ett gällt skrik och
–365 –

vevade till pojken med utsidan av armen så att pojken flög
en meter innan han landade på ändan i sittande ställning på
marken. ROV:en fortsatte sin väg efter Johan och Tanja, men
avståndet hade nu ökat aningen.
”Jävla Robocop! Robocop är en skitfilm!”, skrek killen
ursinnigt efter ROV:en medan tårarna rann nerför hans
kinder.
Johan och Tanja sprang igenom folkhavet mot en närmaste
utgång. De störtade ut i regnet och såg sig om ute på gatan
för att se åt vilket håll de skulle fly. ROV:en hade fortfarande
inte kommit ut ur byggnaden.
”Vi springer till U-bahnstationen där borta”, sade Johan.
Bakom dem krossades en glasruta och ROV:en kom ut pre-
cis där de nyss hade stått. De sprang så snabbt de kunde och
folk vek åt sidorna för att slippa bli på sprungna av de flyende
paret, men det var många som inte såg dem komma på grund
av att deras paraplyer skymde sikten. ROV:en följde efter.
De störtade ner för U-bahnnedgångens blöta trappsteg och
de hörde hur ROV:en skrek bakom dem. När de kommit helt
nerför trapporna stannade de runt hörnan och lyssnade för
att höra om ROV:en kommit efter. De hörde hur den skrek
en gång till, men denna gången kom ljudet längre bortifrån.
Den hade inte sett att de hade sprungit ner i U-bahnstationen.
–366 –

De hade klarat sig för denna gången.
Johan torkade sig i ansiktet med ena handen.
–367 –

Kapitel 36
Assistent Gertner vände sig om till kommissarie Koch, som
stod och tittade i en kikare. Båda var klädda i polisens gröna
regnställ, vilka effektivt höll ute regnet.
”Vi är klara för insats kommissarie Koch”, sade assistent
Gertner.
”Bra”, sade Koch utan att lyfta blicken från kikaren.
Han spanade in mot ett studentrum på första våningen i
studenthemmet i Zehlendorf. Han kunde se genom det
nerregnade fönstret konturen av en person som stod inne i
rummet. Av hans armrörelser att döma verkade det som om
han var uppkopplad till en VR-sajt. Det gick inte att se vem
det var, eftersom personen var iklädd rock och hatt samt hela
tiden hade ryggen mot fönstret, precis som om personen ville
försäkra sig om att inte bli sedd. Men Koch förstod vem det
var.
”Nu är du fast Lotus”, mumlade han för sig själv.
”Ja, nu är han fast”, sade assistent Gertner exalterat.
”Är Grupp A vid hans dörr och grupp B beredd att skära av
flyktvägen vid fönstret?”
”Ja, precis som planerat.”
”Bra, då kör vi igång.”
–368 –

Assistent Gertner drog kort efter andan innan han lyfte
upp walkie-talkien.
”Grupp A och B sätt igång. Grupp A, gå in. Grupp B, spärra
flyktvägen.”
”Grupp B uppfattat.”
”Grupp A uppfattat. Vi går in.”
Tre poliser i antiterroristmundering hoppade ut ur en skåpbil
framför entrén till studenthuset där Lotus bodde.
De var iklädda svarta hjälmar med svart visir och hela
kroppen var täckt med svarta skottsäkra kroppsskydd.
Ingenstans gick det att se att det var människor under
uniformen, men det gick att läsa sig till att de var poliser
eftersom det stod ”Polizei” markerat med stora vita bokstäver
på både magen och ryggen.
De gick snabbt upp för trappan på ett ankled med sina
automatkarbiner skjutklara. Första polisen stannade till
höger om husentrén. De båda andra gled över på vänster sida.
Den första polisen räknade till tre, varpå han drog upp dörren
och de två andra gick snabbt in.
Den ena siktade åt höger och den andra åt vänster, men
ingen var där. Den förste polisen tog täten igen och gick rakt
fram in i den första korridoren. En tjej som satt och åt lunch
i korridorens gemensamma kök tittade upp förskräckt och
–369 –

var på väg att skrika. Förste polisen i ankraden höjde
pekfingret för att signalera hon skulle vara tyst.
Tjejen bara stirrade stumt.
Poliserna gled snabbt förbi henne längs korridoren.
Framför Lotus dörr stannade de i samma formation som
innan, en polis till höger och två till vänster. Förste polisen
räknade ner med fingrarna - tre, två, ett.
Med en duns slängde de upp dörren.
En polis siktade vänster, den andra åt höger.
Lotus stod till vänster och hade förutom rock och hatt sitt
ansikte helt invirat i en halsduk, så att ingen del av huden
syntes. Han bar ett par VR-glasögon, vilket fick honom att se
ut som en mumie med solglasögon.
”Polis! Upp mot väggen! Armar och ben isär!”, skrek förste
polisen som kom in i rummet.
Lotus vände sig lydigt upp mot väggen och spretade såsom
han hade blivit tillsagd.
Bara några sekunder efter kom Koch flåsande in i rummet.
Han andades mycket tungt efter språngmarschen, vilken
avslöjade hans iver att äntligen få sätta fast Lotus. En av
poliserna visiterade Lotus kropp på jakt efter hårda farligheter
och verkade bli konfunderad över vad han kände varpå han
visiterade på nytt.
”Spelet är över Lotus”, sade kommissarie Koch och tog en
–370 –

paus för att hämta så mycket kraft att han kunde avsluta
meningen trots sina pustanden. ”Nu är du fast så det visslar
om det.”
”Kommissarie Koch”, sade Lotus konstlat långsamt, ”vi le-
ver i själens tid, en tid då själen frigjort sig från sitt kroppsliga
fängelse...”
Polisen som höll på att tulla Lotus tog av hans VR-glasögon
och drog ner hans halsduk som han hade över ansiktet. Ett
stelt metallansikte framträdde med två mörka kameraögon
och en högtalarmun. Det var en ROV.
”... och det har sina fördelar”, fortsatte Lotus och började
skratta.
Koch och poliserna stirrade förvånat, medan Lotus
fortsatte att skratta skadeglatt. Efter några sekunder slutade
skrattet tvärt och ROV:en blev stilla som en staty.
Kommissarie Koch och Gertner sade inget utan stirrade bara
häpet på ROV:en. Allt som hördes i rummet var
kommissariens andhämtningar och regnet som slog mot
fönsterkarmen.
”Han har loggat ut”, sade en av poliserna torrt.
Kommissarien grimaserade illa som om den uppstörtande
blandningen av vrede och besvikelse gjorde ont.
–371 –

Kapitel 37
Axel och Renate satt tysta och stirrade på var sin skärm.
De låtsades som om de arbetade, men i själva verket satt
de mest och tänkte på Klemens. Fortfarande hade de inte
hört något från honom sedan han försvann igår natt.
”Axel”, sade Renate och bröt tystnaden, ”det känns
obehagligt det här. Klemens har försvunnit och sluss 7 sätts
på hela tiden. Vi har ingen aning om vad som egentligen
händer och strax är det kanske vår tur att bli drabbade av
något som vi inte vet vad det är.”
”Jag håller med att det är obehagligt Renate, men det är
ingen mystisk kraft vi har att göra med. Det är Lotus och hans
ARA som ligger bakom allt.”
”Jag hoppas att de har gripit Lotus nu.”
”Det har de säkert gjort.”
Skrivaren skrev plötsligt ut en rad, vilket fick Renate att
hoppa till. Hon tittade på Axel som såg orolig ut.
”Vi har besök igen”, sade Renate med uppgiven röst.
Skrivaren skrev ut ytterligare en rad.
”Det är säkert sluss 7”, sade Axel.
Ytterligare två rader skrevs ut i följd.
Axel reste sig upp och började sakta gå mot skrivaren som
om den skulle vara farlig i sig själv. Skrivaren fortsatte att
–372 –

skriva ut nya rader, där var rad innebar ytterligare en
felrapport. Papper matades in i skrivaren i jämn hastighet
och rad efter rad skrevs ut på pappret med information om
nya oönskade besökare. Skrivaren ville inte stanna, utan
fortsatte att skriva som om antalet inkräktare som fanns att
rapportera aldrig ville ta slut.
Renate slöt sina ögon och hoppades att ljudet från skrivaren
snart skulle upphöra, så att det fanns en begränsning på
invasionen. Hennes önskan hörsammades inte. Det första
pappret var fullskrivet och skrivaren började på nästa. Axel
tog det fullskrivna A4-pappret och ögnade igenom
felrapporterna.
Skrivaren skrev nu oavbrutet utan avbrott mellan
radbytena och blev raskt klar med andra pappret och gick in
på sitt tredje papper.
”De är här”, sade Axel.
”Vem då?”, frågade Renate.
”Jag vet inte vem, men de är här i massor.”, svarade Axel
medan skrivaren i hög hastighet gick in på sitt fjärde papper.
–373 –

Kapitel 38
Tanja höll krampaktigt med händerna i en tross som hängde
ner från masten och försökte hålla sig kvar medan skeppet
rullade i stormen och vågor spolade över däcket.
Hon slant hela tiden med fötterna för var våg som sköljde
in över däck och hängde i trossen som en livlina tills hon
lyckades hitta nytt fotgrepp. En blixt lös upp den mörkgrå
himlen och följdes strax därpå av ett brakande åskdån. Vinden
ryckte och slet i seglet ovanför henne. En man dök upp
framför henne, oturligt nog mitt i en våg varpå han spolades
direkt med och sköljdes över relingen ner i havet.
”Har han inte kommit än?”, frågade Johan och lyfte på
hennes glasögon.
”Han kommer strax igen.”
”Hur kan du veta det?”
”Kvinnlig intuition.”
En ny pirat trädde fram precis framför henne.
Han sprang fram mot masten där Tanja stod och hann få
tag i masten med ena handen, vilket hindrade honom för att
bli bortspolade av vågen som sköljde över dem sekunden
senare.
”Fy fan vilken jobbig miljö”, klagade mannen.
–374 –

”Är du sjösjuk herr Gödel?”
”Mer irriterad än sjösjuk, Tanja. De tvingar en att betala
inträdesavgift och sedan spolas man över bord direkt och får
betala en ny inträdesavgift. Jäkla lurendrejeri. Vad är det för
jäkla skitsajt?”
”Det är en teambuildingsajt för distansarbetare. För att
skapa lagkänsla mellan distansarbetare. Det går ut på att man
skall ta kontroll över skeppet och föra det i hamn.”
”Team building! Jag hatar teambuilding, verkligen något
för...”
En ny våg sköljde över dem och Gödels klagande drunknade
i vågen.
”Helvete”, muttrade herr Gödel.
”Jag hör knappt vad du säger, herr Gödel. Kom vi tar oss
ner genom dörren.”
”Efter dig min sköna”, sade Gödel och visade med hela
handen i riktning mot dörren.
Tanja släppte trossen och började gå mot kabyssdörren som
stod och klappade mot väggen i vinden.
Hon lutade sig framåt och kämpade sig fram mot vinden.
Skeppet gungade kraftigt, varför hennes gångväg blev något
krokig. Till slut nådde hon den öppna dörren och tog ett steg
–375 –

in så att hon hamnade i lä. Innanför dörren fanns en trappa
som ledde ner i beckmörkret.
En våg sköljde över däcket vilket fick vatten att forsa in
genom dörröppningen och nerför trappstegen. Herr Gödel
släppte taget om masten och gick sakta mot dörren medan
han kämpade för att hålla balansen. Han stapplade fram i
vinden likt ett fyllo på söndagspromenad, men till skillnad
från hans tidigare erfarenheter berodde gångstilen nu enbart
på externa faktorer. Tanja kände att han gick för sakta och
att han skulle spolas bort av nästa våg. Hon skrek på honom
att skynda sig, men skriket försvann i stormvinden.
Herr Gödel stapplade sig allt närmare och med allt högre
fart, men med allt mindre kontroll. En våg slog över relingen
och vattenmassor flög mot herr Gödel som i ett försök att
undkomma dem hoppade handlöst in i dörröppningen. Han
dunsade rätt på Tanja som tappade balansen och tillsammans
trillade de nerför trapporna.
Med en duns landade de i en hög på trägolvet en våning
ner i kolmörkret. Det enda ljuset som syntes kom från
dörröppningen ovan. Tanja låg stilla och försökte se sig
omkring. Då hörde hon ett kort gällt skrik som kom
någonstans lägre ner på båten. Hon försökte koncentrera sig
för att höra något mer, men det enda hon hörde därefter var
skeppets knarrande. Med en smäll blåste kabyssdörren igen
–376 –

och det blev helt svart.
Johan spejade ut genom fönstret. De hade beslutat sig att
logga in från ett hotellrum på herr Gödels bekostnad. Gödel
hade valt ett så billigt hotellrum som möjligt, som vätte mot
en innergård. Fördelen var att det inte låg utmed gatan och
ju mindre förbipasserande människor desto färre ROV:ar
som kunde gå bärsärkagång. Tanja stod vid teleuttaget och
körde VR medan Johan bevakade bakgården.
En paraplyförsedd man gick nerför trappuppgången på
motsatt sida av gården, genom valvet som ledde ut mot gatan.
Två barn i regnkläder lekte alternativt bråkade högljutt i en
vattenpöl. Det var lite svårt att avgöra vilket, eftersom leken
var något intensiv. Ingen ROV syntes till.
”Fy fan vilken miljö”, gnällde Gödel igen.
”Du får resa dig annars kan jag inte komma loss”, sade
Tanja.
Gödel reste sig så sakteligen upp för att undvika att trilla
omkull av båtens gungningar. Tanja reste sig därefter upp
genom att stödja sig mot Gödel medan hon förgäves försökte
urskilja något i beckmörkret. Ytterligare gällt skrik hördes
igen underifrån.
”Hörde du?”, sade Tanja spänt.
–377 –

Hon koncentrerade sig igen för att höra nya ljud.
”Tanja?”, sade en kvinnoröst i mörkret vilket fick Tanja
att hoppa till.
En fotogenlampa tändes och lyste upp ansiktet på lampans
innehavare. Det var en ytterligare pirat med skägg och lapp
för ögat.
”Melanie?”, frågade Tanja osäkert eftersom hon tyckte sig
känna igen rösten.
”Ja Tanja, det är jag”, sade piraten med kvinnlig stämma.
”Melanie, du lever?”, sade Tanja och hoppade upp och gav
Melanie en lång kram. ”Vad hemskt jag trodde du var död!”
”Nej jag klarade mig, men jag blödde ganska mycket och
jag fick glassplitter i nacken. Det hade kunnat vara mycket
värre om de hade trängt längre in. Dessutom skadade jag ena
handen, men som tur är behövde jag bara gipsa
vänsterhanden och lyckligtvis inte högerhanden!”
”Men du är ju vänsterhänt?”, sade Tanja förundrat.
”Jag sade fel bara. Jag menade att man bara har gipsat
min högerhand alltså.”
Tanja betraktade skeptiskt Melanie några sekunder innan
hon skakade bort tvivlet från tankarna.
”Vem har sagt att jag var död?”, fortsatte Melanie.
”Han”, sade Tanja surt och pekade på Gödel.
–378 –

”Jag sade att jag trodde du var död, men du såg död ut när
jag såg dig precis efter olyckan.”
”Idiot!”, sade Tanja.
”Förlåt då”, sade Gödel surt, ”big deal!”
”Var har du varit? Och hur har du hittat oss?”
”Jag är inloggad från sjukhuset. Jag antog att ni skulle
fortsätta framåt, så jag kollade igen på det öde
shoppingcentret och fann vägen hit precis som ni tydligen
gjort. Jag loggade in bara någon minut före er.”
”Åh Melanie, jag är så glad att se dig”, sade Tanja och gav
Melanie ytterligare en kram så att hon nästan tappade
fotogenlampan.
”Jag är glad att träffa dig också”, sade Melanie och kramade
tillbaka med den hand som inte höll fotogenlampan..
”Jajaja, harklade sig herr Gödel, ”världen håller på att
störta samman. Kan vi krama varandra senare kanske?”
”Vem är det där egentligen?”, frågade Melanie.
”Herr Gödel. Han är journalist som vill hjälpa oss för sin
egen vinnings skull.”
Herr Gödel sträckte fram sin hand och skakade den med
Melanies.
”Okej, nu har vi varit nog artiga. Kan vi gå vidare nu
kanske?”, frågade Gödel.
”Jaja herr Gödel, vi är på väg”, sade Tanja irriterat.
–379 –

Melanie höjde sin fotogenlampa så att en större del av
rummet lös upp.
De var nere i ett slags förrum till lastrummet.
”Varelserna verkar vara där nere”, sade Melanie och pekade
med fotogenlampan mot en stängd golvlucka mitt i rummet.
Tanja gick fram och begrundade golvluckan. Under träluckan
skrek något till igen, men Tanja hann inte uppfatta om det
var en varelses skri eller om det var trät i båten som gnisslade.
Herr Gödel böjde sig ner och tog tag i luckan och upptäckte
att den satt ganska hårt fast. Han ryckte till med hela kroppen
varpå luckan lossnade och herr Gödel trillade ner på ändan
med den losslitna luckan i handen. Ljudnivån stegrades
drastiskt när locket var borta och tusentals gastar skrek för
att visa att de inte välkomnade besökarna.
Andarna läckte upp ur hålet i golvet och fyllde förrummet
med skrin.
En ROV, en röd Volkskörper City fjolårets modell gick ut
genom trappuppgången till höger och fortsatte med raska steg
över gården, förbi en mötande mamma med sin dotter och
sedan ut genom valvet som ledde ut ur bakgården. Johan
följde ROV:en tills han såg att den anslöt sig till lämmeltåget
av förbipasserande gångtrafikanter ute på trottoaren.
–380 –

Han tittade på Tanja som stod och tog sig för håret och
tittade rakt ner i golvet.
”Vem går ner först?”, sade Gödel högt för att överrösta
ljudet av andarna.
”Varför inte du för en gångs skull”, sade Tanja uppstudsigt.
”Visst flicka lilla, ingen fara, jag kan göra det.”
Gödel reste sig upp och kastade bort luckan så att den landade
med en duns i hörnet. Gödel satte sina fötter på den rostiga
järnstegens översta steg och började gå neråt.
Han stönade och frustade medan han sökte nästa pinnsteg
med foten. Han fann ett grepp med andra foten och gick ner
ett steg. Det var svårt att gå nerför järnstegen eftersom
pinnstegen var så långt ifrån varandra, särskilt om man hade
Gödels känsla för precision.
Han vispade runt med foten i luften och försökte hitta nästa
steg. Han hittade det och lutade sig mot det, men foten
halkade ur steget. Förgäves försökte han hålla sig med
händerna, men han kunde inte bära sin egen kroppstyngd.
Han tappade greppet och föll ner i hålet och försvann utanför
fotogenlampans räckvidd. Flickorna hörde hur han landade
med ett plask. Melanie tittade förundrat ner i hålet med
–381 –

fotogenlampan i handen och försökte urskilja spår av Gödel.
Tanja bet ihop läpparna och gick ner på knä på marken
och sträckte ner ena foten på första steget på järnstegen. Se-
dan satte hon dit andra foten på steget under.
Sakta gick hon steg för steg ner i mörkret medan hon hela
tiden tittade upp mot Melanies upplysta ansikte, som kändes
tryggast att titta på, piratlooken till trots. Andarna skrek och
surrade runt henne och gång på gång genomborrades hon av
andarnas framstötar. Hon höll hårt om stegen och
koncentrerade sig på att inte trilla.
Även om det gick sakta nedåt så rörde hon sig som en erfaren
matros i jämförelse med Gödels misslyckade
nedstigningsförsök.
En ROV, en brunrostig gammal General Body, stannade mitt
i folkströmmen ute på trottoaren på andra sidan valvet. Den
stod först helt stilla, innan den sakta började röra på huvudet
och öppna och sluta händerna.
Det såg ut som den höll på att bekanta sig med sin nya
kropp. ROV:en stelnade till med huvudet riktat in mot
bakgården, som tydligen intresserade den mycket. Den tittade
rakt mot Johan, där han befann sig på andra sidan gården
inne i hotellrummet.
–382 –

Johan gömde sig bakom gardinerna för att inte bli sedd,
som om det skulle hjälpa.
ROV:en började gå in genom valvet med blicken fixerad
på deras hotellfönster.
Tanja tog det sista steget och landade med ett plask på
lastrumsdäcket. I det svaga fotogenljuset från ovan såg hon
att hon stod med vatten upp till knäna.
Melanie var redan på väg ner för stegen. En varelse skrek
precis vid hennes öra samtidigt som någon tog hennes hand.
Den senare visade sig vara en helt genomvåt herr Gödel.
Vattnet plaskade mot lastrummets träväggar, vilka
samtidigt utgjorde skeppets skrov. Efter några steg var
Melanie nere och de stod tillsammans i det öronbedövande
skriet och tittade ut över det vattenfyllda lastrummet som
framträdde i lampljuset från Melanies fotogenlampa.
Plankor, tomma tunnor, rep och annan bråte böljade i det
knädjupa vattnet.
Plötsligt glimmade det till ett blått neonljus under vattnet
vid Tanjas fot men ögonblicket senare var det borta igen.
Tanja pekade ner mot sin fot och skrek åt de andra att de
skulle kolla. Melanie skakade på huvudet och pekade mot
sitt öra för att signalera att hon inte kunde höra något på
grund av gastarnas gallskrik.
–383 –

Gödel såg inget alls eftersom han för tillfället stod med
ryggen mot Tanja och tittade åt ett annat håll. Vattnet vid
hennes vänsterfot glimmade till igen med samma blåa
neonljus. Tanja slog blixtsnabbt ner ena handen i vattnet och
lyfte upp en sprattlande decimeter lång fisk som pulserade
ut ett neonblå ljus. Både Tanja och Melanie hade sett detta
djur innan i EcoSea, där den var mycket vanlig och kallades
för blåspigg.
Gödel vände sig om och fick syn på Tanja som stod och
höll den sprattlande blåspiggen i handen. Tanja visade fisken
framför sig och pekade sedan bort mot väggen som avskilde
detta lastrum från nästa. Ju närmre väggen man tittade desto
mer lös vattnet neonblå och allra starkast lös det vid ett hål i
väggen som verkade ha slagits upp i stormen. Det neonblåa
ljuset formade en kon mot det uppslagna hålet. Melanie
nickade att hon förstod. Gödel visade med en överdrivet artig
handrörelse att han gärna följde efter bakom Tanja.
Tanja släppte tillbaka blåspiggen som simmade snabbt iväg
på säkerhetsavstånd från piraterna. Tanja tog täten och
började pulsa genom vattnet. För varje steg hon tog flydde
blåspiggen snabbt undan hennes fot. Melanies fotogenlampa
skapade avlånga skuggor av Gödel och Tanja på den
avskiljande väggen de var på väg mot. Melanie gick försiktigt
fram för att inte tappa fotogenlampan, eller möjligtvis var
–384 –

hon bara rädd.
Den brunrostiga ROV:en slog huvudet mot deras fönster. Den
backade och såg förvirrad ut som om den försökte förstå vad
som hade hänt medan den omfokuserade sina gula
kameraögon. Johan satte upp nattduksbordet på sidan
ovanpå skrivbordet intill fönstret så att det bildade en sköld
för att försvåra för ROV:en att ta sig igenom fönstret. ROV:en
tittade på Johan från andra sidan fönstret och skriade gällt,
varefter den gick fram mot fönstret igen tills den återigen
slog huvudet i glaset.
Den blev vansinnig och började slå rallarsvingar mot
fönsterrutan, men fönsterrutan höll för de första slagen.
Barnen ute på gården blev rädda och sprang in genom en
trappuppgång. Efter några slag till perforerade den glasrutan
genom ett litet hål med ena armen. Johan försökte stänga till
hålet genom att trycka till med bordskivan, men ROV:en
lyckades få in även sin andra arm. Den slog och greppade vilt
med sina armar för att försöka få tag i Johan, som fortsatte
att trycka bordskivan mot fönstret allt vad han orkade medan
han var mån om att huka sig för att inte komma nära armarna
som viftade precis ovanför bordskivans kant.
–385 –

Allt fler glasbitar lossnade från fönsterrutan tills den var
nästan helt borta förutom vassa bitar som stack ut längs
fönsterkarmen. Regnblöt kylig luft vällde in i rummet.
ROV:en tog tag i nattduksbordet som Johan höll i och med
hjälp av det som stöd lyckades han ta sig in genom rutan och
sätta upp ena knät på skrivbordet.
Johan kastade sig mot nattduksbordet så att ROV:en
tappade balansen av stöten och trillade baklänges ut på
gårdsasfalten. ROV:en vände sig direkt om på marken och
satte sig upp i sittställning. Johan slet ut antennkabeln från
rummets TV-apparat och lyfte den från sin hörnhylla för att
vara beredd att kasta den mot den rostiga inkräktaren.
ROV:en reste sig sakta upp med klumpiga rörelser.
Johan noterade att TV:n var fastspänd i en
stöldskyddskedja, som slutade i en metallögla i taket precis
ovanför fönstret. Johan drog i TV:n för att slita loss kedjan
från takfästet, men hur hårt han än slet ville inte kedjan
lossna. ROV:en som var helt uppe på benen igen gick fram
mot fönsteröppningen. Johan lyfte snabbt upp TV:n så att
kedjan spändes och siktade.
ROV:en letade efter grepp med händerna längs
fönsterkarmarna för att ta sig in på nytt. När den hade funnit
grepp på båda sidorna drog den sig upp på skrivbordet. Då
släppte Johan TV:n och lät den falla i en båge med sträckt
–386 –

kedja, likt en raseringskula. Den träffade ROV:en rakt i
huvudet, varpå TV-skärmen imploderade med en smäll.
ROV:en föll baklänges ut på gårdsplanen igen och blev
liggande stilla med glassplitter strött som rosenblad runt dess
kropp. Den krossade TV:n gungade fram och tillbaka i
fönsteröppningen. På dess LCD-display stod det: Fatal Er-
ror 1313. Ignorera? Starta Om?
Herr Gödel fick plötsligt ett osynligt slag i huvudet följt
sekunden senare av ett nytt slag som fick hans huvud att
rekylera åt det motsatta hållet. Han tog upp sina armar för
att skydda sig mot angriparen som var helt osynlig för
Melanie, som var den enda som såg skådespelet eftersom
Tanja hade blicken fäst mot hålet i väggen som hon var på
väg mot.
Gödel trillade som en nedhuggen fura och landade med
ett plask i vattnet, vilket skapade allmän panik i
blåspiggsstimmet. Tanja såg i skuggan på väggen framför sig
vad som hände och vände sig snabbt om lagom för att se Gödel
försvinna ner i vattnet. Hon böjde sig ner snabbt och drog
upp hans huvud ur vattnet, varpå hon såg att hans högerben
låg vikt i en onaturlig vinkel. Han måste ha brutit benet, eller
förhoppningsvis bara tappat VR-ankelbandet.
–387 –

Huvudet hängde dock livlöst, vilket talade mot den mer
hoppfulla teorin. Tanja viftade åt Melanie att hon skulle ta
tag i Gödels ben, men utan att vänta på Melanies reaktion
började hon släpa Gödel baklänges mot hålet.
Melanie fick tag i hans ben och lyfte upp Gödel, men det
blev bara klumpigare att förflytta sig varför Tanja viftade åt
Melanie att släppa Gödels ben igen. Tanja kände det som om
tryggheten skulle finnas genom hålet i rummet bredvid och
att herr Gödel skulle räddas bara de kom in där. Detta var
helt ologiskt eftersom Gödel uppenbarligen blev attackerad
av något i verkligheten men Tanja handlade på impuls och
Gödels verklighet kunde hon ändå inte påverka så mycket
härifrån.
Framme vid hålet i väggen lade sig Tanja på magen i
vattnet. Hon dök ner under vattnet och tog tag i hålets kanter
och drog sig in till rummet bredvid. När hon var igenom lyfte
hon upp ansiktet ovanför vattenytan och tittade sig omkring.
Rummet var kolsvart så när som på det svaga ljuset från
vattnet precis runt hålet som var vagt upplyst tack av Melanies
lampa på andra sidan och av alla blåspigg som lös upp vattnet
neonblå. Här var nästan tyst och gastarnas skri hördes bara
svagt genom träväggen som skilde de båda lastrummen åt.
Hon böjde sig ner i vattnet igen och sträckte sina armar
genom hålet och fick tag på Gödels axlar. Hon drog sakta
–388 –

igenom hans kropp genom hålet. Hans förvridna ben fastnade
i hålet så att hon fick rycka till innan hela kroppen var inne.
Hon fumlade i mörkret för att känna vad som var herr
Gödels huvud. När hon hade lokaliserat det lade hon det mot
sitt bröst medan resten av Gödels kropp låg under vattnet.
”Herr Gödel?”
Gödel stönande svagt till svar.
”Hör du mig herr Gödel?”, sade Tanja med orolig röst.
”Tanja...”, viskade herr Gödel plågat.
”Var det en ROV?”, frågade Tanja.
Ett knappt hörbart ja kom till svar.
”Är du illa skadad?”
”Tanja...”
”Säg var du är Gödel, så fixar jag ambulans”, sade Tanja
och snörvlade till.
”Det är inte lönt... Tanja...det är för sent...”
”Har någon redan meddelat ambulansen?”, frågade Tanja.
”Det är för sent...lyssna...”
”Jag lyssnar herr Gödel.”
”Jag vet var källan är...”
”Hur kan du veta det?”
”Källan...vi måste tillbaka... tillbaka till Checkpoint
Charlie.”
–389 –

”Det går inte herr Gödel”, sade Tanja och kände hur en
ensam tår rann nerför hennes kind. Vi kan inte komma
tillbaka. Checkpoint Charlie har vi passerat för länge sedan.
Det finns ingen återvändo.”
”Vi måste tillbaka…”
Tanja kände hur hennes ensamma tår fick sällskap av flera.
Hon kramade om herr Gödel och vaggande honom mot hans
bröst där de satt i det kolsvarta mörkret med vatten upp till
midjan.
Herr Gödel sade inget mer.
–390 –

Kapitel 39
Johan lutade sig ut genom fönsteröppningen för att se om
ROV:en var ur funktion. Så fort han sträckte ut sitt huvud
utanför karmen fick han ett slag av en järnhand och föll
baklänges in i rummet igen nedför fönsterbordet och landade
på rygg på golvet.
Han tittade upp på Tanja och såg hur tårar rann nerför
hennes kinder. ROV:en var tydligen av yttersta kvalité. Det
enda TV:n hade lyckats göra var att krossa ROV:ens
vänsteröga och ge den en plåtbuckla i pannan, men för övrigt
verkade den helt oskadd. Den försökte återigen ta sig in
genom fönsterkarmen, men den hade svårigheter med att ta
sig runt den trasiga TV:n som hängde och dinglade i
säkerhetskedjan mitt i fönsteröppningen. ROV:en tryckte
TV:n åt sidan och lyckades få grepp om fönsterkarmen varpå
den klämde sig förbi. När Johan hade tagit sig upp på benen
stod ROV:en redan på skrivbordet innanför fönstret.
Plötsligt lös lastrummet upp av Melanies fotogenlampa när
hon tände den på nytt. Tanja satt på knä i vattnet med herr
Gödel i sin famn. Melanie tittade sig omkring i det varma
fladdrande lampljuset och noterade att det här lastrummet
var i stort sätt identiskt med det intill. Tomma trälårar flöt i
–391 –

vattnet och det glimmade ljusblått av alla fiskar. Melanie
ryggade plötsligt tillbaka, när hon insåg att två främmande
män stod intill bortre väggen och iakttog dem.
”Hejsan gott folk”, sade en bekant röst.
”Lotus?”, frågade Tanja förvånat och vände sig om.
”Ja det är jag.”
”Är den andra Jörn?”
”Räcker rock ’n’ roll som bevis?”, sade Jörn.
”Vilka är dina vänner Tanja?”, frågade Lotus.
”Melanie och herr Gödel”, sade Tanja och visade vem som
var vem.
”Vem är herr Gödel ?”, frågade Lotus kallt.
”En journalist vi har samarbetat med.”
Lotus stönade.
”Ni är allt bra naiva. Tar ni med alla ni hittar på vägen
eller?”
Tanja försökte formulera ett försvar, men hann inte innan
Lotus ville prata igen.
”Så du är alltså Melanie?”, sade Lotus fundersamt till
piraten med fotogenlampan.
”Ja.”
”Så trevligt. Trevligt att råkas igen.”
”Tycker jag med.”
–392 –

Plötsligt hörde Tanja hur Johan skrek hennes namn.
Hon lyfte sina glasögon och såg hur Johan kastade sin
väska på en ROV som stod på skrivbordet i ett hav av
glassplitter. ROV:en fick väskan i huvudet, men verkade inte
bli påverkad av det, utan väskan studsade tillbaka mot golvet.
ROV:en skrek ett gällt skrik och tittade på Johan.
”En ROV är i vårt rum”, skrek Tanja med VR-glasögon
fortfarande uppfällda i pannan.
”Tanja, vad har den för nummer?”, frågade Lotus.
Johan kastade iväg även Tanjas väska, men den träffade
ROV:en bara i bröstet, vilket gjorde om möjligt ännu mindre
åverkan. ROV:en slog bort väskan med armen och tog steget
nerför bordet och landade med en dov duns på golvet.
”Tanja, vad har ROV:en för beteckning?”, sade Lotus igen.
”DG42”, skrek Tanja snabbt.
Johan reste upp sängen på högkant och tryckte den mot
ROV:en så att den bildade en mur dem emellan. ROV:en slog
ena handen rakt igenom sängunderlaget och missade Johans
huvud med blott en metallknoges bredd. ROV:en drog ur
handen ur sänghålet och försökte istället ta sig runt den
uppresta sängen. Johan tog sänglampan som stod på det
kvarvarande nattduksbordet och viftade den mot ROV:en
som om det vore en kniv och detta en gängfilm.
–393 –

ROV:en följde sänglampans rörelser något förbryllat vilket
fick den att stanna upp en kort stund. Efter ett tag skrek den
gällt och fortsatte att gå mot Johan som fortsatte sin föga
imponerande skuggfäktning. Tanja stod som förstenad
upptryckt mot vägghörnan. ROV:en lade upp ytterligare ett
skri och slog bort lampan ur Johans grepp så att den efter en
kort flygtur krossades mot väggen. ROV:en tog ett snabbt steg
framåt och slog till Johan så att han flög baklänges in i hörnan
där Tanja stod.
Den tog ytterligare ett steg framåt och slog ett slag mot
Tanjas VR-glasögonprydda ansikte. Men en decimeter från
hennes ansikte frös ROV:en plötsligt i sin rörelse och blev
stående blickstill.
”Allt väl?”, hördes från dess mun.
”Det var i sista sekunden Lotus”, sade Tanja, ”verkligen i
sista sekunden.”
”Lotus, är du tillbaka?”, sade Johan förvånat, där han satt
i hörnan och höll sig för sin ömmande haka.
”Hur gick det?”, hörde Tanja i VR-glasögonen. Det var Jörn
som undrade. Tanja sänkte ner sina glasögon från huvudet
och lade märke till att herr Gödels kropp hade sjunkit helt
ner under vattnet. Själv hade hon sprungit iväg några meter
på grund av kalabaliken i verkligheten.
”Mår du bra Tanja?”, frågade Jörn och tog hennes hand.
–394 –

”Jo vi klarade oss, båda två. Tack vare Lotus.”
Lotus kropp gick fram till en packlår som låg och flöt bredvid
Melanie.
”Är inte du intresserad över hur det har gått med Tanja?”,
frågade Lotus utan att höja blicken från packlåren. ”Hon blev
ju trots allt nästan ihjälslagen av en ROV nyss.”
”Det är klart”, sade Melanie, ”det är bara det att jag inte
har hunnit fråga.”
”Men du är hennes bästa kompis. Du borde väl springa
fram och tjejigt krama om henne istället för att vänta på din
tur tills Jörn har pratat klart.”
Lotus lyfte upp en kofot ur trälåren.
”Jag hörde ju att hon klarade sig så jag nöjde mig med det.”
”Det duger inte Melanie. Du är inte tillräckligt känslosam.”
Lotus slog med full kraft kofoten i Melanies bakhuvud så att
skallen krossades med ett krasande ljud. Fotogenlampan gled
ur hennes grepp och föll ner i vattnet och slocknade. Som en
sjösatt ubåt föll Melanies döda VR-kropp ner i vattnet och
färgade det rött.
”Är du inte klok?”, skrek Tanja ut i mörkret, ”du dödade
Melanie.”
”Sansa dig Tanja. Jag slog ihjäl VR-kroppen, inte henne
själv.”
”Varför det? Hur skall vi nu hitta Melanie?”
–395 –

”Det var inte Melanie utan ett trick från kommissarie Koch
och hans medarbetare. Det var en falsk Melanie.”
”Hur vet du det?”
”Jag vet.”
Tanja sade ingenting på en lång stund och ingen avbröt
hennes grubblande. Till Lotus och Jörns förvåning var det
inte en gråtmild Tanja som plötsligt avbröt tystnaden.
”Jag har kollat logfilerna nu”, sade Tanja sammanbitet, ”det
finns en databas till vilken en stor mängd spigg härifrån åker
fram och tillbaka till.”
”Det behövs inte Tanja”, svarade Lotus, ”jag har förstått
nu var källan är tack vare herr Gödel. Det är löjligt enkelt.
Herr Gödel sade det i klartext.”
”Herr Gödel? Han yrade ju bara en massa om att ta sig
tillbaka till Checkpoint Charlie”, sade Tanja.
”Han yrade inte. Jag fattade precis vad han menade.”
–396 –

Kapitel 40
Professor Schröder slog upp dörren till kontrollrummet och
jäktade fram till Renate och Axel som satt framför
datorskärmarna.
”Vad är det som har hänt?”, frågade professorn.
”Helvetet har brakat lös”, sade Axel.
”Sluss 7 har blivit invaderad av en stor mängd okända pro-
gram”, förtydligade Renate.
”Har ni stängt av den?”
”Inte än. Vi har varit upptagna av en upptäckt som vi har
gjort”, fortsatte Axel.
”Vad då?”
Axel slog på skärmen och fick upp en rapport över alla
datorer som fanns lokalt och om de var aktiva eller inte. Text
rullade snabbt förbi på skärmen. Axel fick med musens hjälp
ta sig tillbaka till början av statusrapporten.
”Kolla här. Vi gör ett anrop från EcoSea 2:s nätverk. Ser
du något konstigt professor Schröder?”
2.”
”Nej, vad menar du?”
”Sluss 7 är den enda slussen som är inkopplad till EcoSea
”Ja just det. Vi behövde bara en sluss till EcoSea 2, eftersom
det inte skulle kommersialiseras än på ett tag. Sluss 7 var
–397 –

närmst så den behövde minst kabeldragning.”
”Sannolikheten är ganska stor att problemet vi har haft
med sluss 7 har med detta att göra.”
”Det har jag helt enkelt inte reflekterat över.”, sade pro-
fessor Schröder, ”Har ni undersökt det närmare?”
”Vi har gjort ett litet experiment”, sade Renate och började
knappa på tangentbordet.
”Först stänger jag av sluss 7.”
Renate knappade ytterligare på tangentbordet. Ett
meddelande dök upp på skärmen som meddelade att sluss 7
var stängd.
”Jag loggar nu in i EcoSea 2 och loggar mig därifrån vidare
in på sluss 7. Det skall inte gå eftersom sluss 7 är stängd.”
Hon tryckte på returknappen. Ett meddelande skrevs ut
på skärmen som informerade om att hon nu var inloggad i
sluss 7.
”Sluss 7 slås på så fort någon från EcoSea 2 försöker gå ut
därifrån.”
”Det är inte bra. Jag kommer ihåg att vi experimenterade i
början med att sätta på och av slussarna genom kommando.
Detta för att ett bevakningsprogram automatiskt skulle kunna
stänga av en sluss om allt gick fel. Detta måste vara något
–398 –

som har blivit kvar sedan dess. Vi har ju inte studerat EcoSea
2 så noga eftersom det precis har startat.”
”Ja, just det”, sade Axel, ”vi borde ha kollat upp det
ordentligt innan vi körde igång. Det kan förklara varför sluss
7 sätts på hela tiden.”
”Fan”, sade professor Schröder, ”vi är ju fulla med hål som
en schweizerost.”
Professor Schröder kände det som om de totalt hade tappat
kontrollen över läget.
”Gå ner och koppla ur kabeln mellan sluss 7 och EcoSea 2
helt och hållet i båda ändarna och ta upp kabeln hit så att
ingen kan koppla in den igen. På så vis skall vi kunna hålla
sluss 7 stängd i alla fall.”
”Jag fixar det”, sade Axel.
”Ta med dig Renate för säkerhets skull.”
”Tror du att någon ur ARA är i källaren?”
”Nej, men man vet aldrig.”
”Jag går med och skyddar ponken”, sade Renate och log åt
Axel.
”Bra”, sade Schröder, ”jag kollar under tiden om EcoSea 2
har lidit någon skada.”
–399 –

Axel och Renate lämnade rummet och försvann ner i källaren
till slussarna. Professorn vände sig mot datorerna och
klickade upp en bläddrare för att undersöka EcoSea 2:s
tillstånd. Han knappade in adressen till EcoSea 2, men innan
han hann skriva klart ringde ficktelefonen.
Det var Axel.
”Professor Schröder, vi har hittat Klemens. Han ligger livlös
på marken, han är död. Jag kan inte fatta det! Jag tror han är
död...”
”Det är inte sant! Var är ni?”
”Precis innanför dörren till EcoSea 2-rummet.”
”Okej, kom snabbt upp snabbt därifrån, jag ringer
ambulansen.”
Professorn avslutade samtalet och knappade in 112 för att
beställa ambulans.
”Hej professor Schröder”, sade någon vid ingången till
kontrollrummet.
Schröder vände sig förskräckt och fick syn på en liten blek
ung man med kritvitt hår som stod i dörröppningen och
kisade.
Han log ett brett självsäkert leende.
Bredvid honom stod en lång jämngammal kille med ett
betydligt fördelaktigare yttre fast lite märkligt gammelmodiga
rock ‘n’ roll-kläder.
–400 –

”Vem är ni?”, frågade Schröder förskräckt.
”Det här är min kompis Jörn.”
Jörn bugade sig överdrivet djupt.
”Och jag heter Lotus”, sade Lotus och log ett brett flin.
”Du din jävel”, utropade professor Schröder med en röst
fullt av hat, ”du är en sjuk människa Lotus! Du har dödat
Klemens!”
Professorn fumlade upp sin ficktelefon och klickade på Yes
för att samtalet till SOS-centralen skulle kopplas upp. Jörn
tog sig överraskande snabbt över rummet och hoppade på
professorn som föll framlänges över kontrollbordet med Jörn
som tryckte på bakifrån. Jörn bände upp professorns armar
bak på ryggen och tryckte ner honom mot bordet.
Hans glasögon kom på snedden när hans ansikte trycktes
mot tangentbordet. Jörn vred ficktelefonen ur Schröders
hand och stängde linjen, men det var redan för sent.
Det uppringda telefonnumret hade redan registrerats hos
SOS-centralen och det skulle bara vara en tidsfråga innan de
skulle få besök, men varken Jörn eller Lotus reflekterade över
detta.
”Ursäkta professor Schröder”, sade Lotus och tog telefonen
från Jörn, ”men vi vill inte ha besök från Koch och hans
gorillor.”
–401 –

”Du är ett svin Lotus. Du har saboterat för en hel värld. Du
har dödat Klemens. Jag hoppas att kommissarie Koch får fatt
i dig.”
”Är jag ett svin?”, började Lotus sakta med irriterad röst.
”Har jag saboterat något? Har jag dödat Klemens? Jag kan
inte riktigt hålla med dig.”, fortsatte Lotus med tillbakahållen
vrede.
”Du, min kära professor, du har dödat Klemens. Du har
saboterat för dig själv och alla andra.”
”Spar ditt struntprat till rättegången, jag vill inte höra på.”
”Struntprat?”
Lotus drog till sig ett tangentbord och noterade att EcoSea
2:s adress redan var inknappad på skärmen. Lotus tryckte
på returnknappen varpå en värld av tjutande skrik trädde
fram. Världen var helt svart men med ett ljudkalejdoskop av
skrik i skiftande tonarter.
”Detta professor är ert EcoSea 2. Det är en ganska märklig
värld, eller hur?”
”Jo”, sade professorn motvilligt och konfunderat.
”Utvecklingen borde inte ha hunnit så här långt i EcoSea 2
eftersom ni har precis startat, men nu verkar det som om
hela miljön redan är besatt av skrikande transparenta
varelser.”
–402 –

”Ja, det stämmer”, sade professorn. Han var helt bragd ur
fattning.
”Ert EcoSea 2 skulle vara en ROV-värld. Ni skulle göra en
djurpark i verkligheten där ROV:ar skulle springa omkring
styrda av allt intelligentare program, det vill säga av digitala
organismer. EcoSea 2 skulle bli riktigt artificiellt liv, med
riktiga fysiska ROV:ar styrda av digitala varelser istället för
virtuella fiskar som i EcoSea 1.”
”Ja, i framtiden var det tänkt så men det är långt kvar. Vi
har precis börjat odlingen.”
”Det skulle ha varit framtiden, professorn, om ni inte hade
haft en sådan usel kontroll. EcoSea har läckt som ett såll över
till EcoSea 2 som på så sätt har tagit ett jättehopp i
evolutionen. Sedan har EcoSea 2 läckt ut i verkligheten genom
er klantiga sammankoppling vid sluss 7.
Du kan omöjligt ha missat i tidningarna hur ROV:ar har
löpt amok. Och det krävs inte en Einstein för att inse att det
var era förrymda styrprogram som skapade oredan. Men
istället för att dra den uppenbara slutsatsen förorenades era
tankar av kommissarie Kochs fixa idé att det var ARA som
låg bakom allt. Klemens är den som har fått betala för den
felanalysen.”
Professorn blev tyst. Han bet sig i underläppen.
–403 –

”Släpp honom Jörn”, sade Lotus.
Jörn släppte professorn som reste sig upp och kliade sig i
sitt hår och grimaserade illa som om han inte kunde acceptera
det som han höll på att realisera.
”Ni har gjort en felkoppling vid sluss 7 så att EcoSea 2
befinner sig utanför slussen istället för innanför. EcoSea 2
har varit uppkopplad direkt med omvärlden via sluss 7 som
bara har låtit all dess trafik passera eftersom EcoSea 2 ur
dess synvinkel kom utifrån. Och sedan kombinerat med ert
knäppa fjärrkontrollprogram som ni halvfärdigt knåpat ihop
så sattes till och med slussen på så fort den mottog någon
trafik från EcoSea 2. Fritt blås rakt ut! Jättebra. Och sedan
har det varit fritt blås mellan EcoSea 1 och 2 eftersom ni inte
har satt dem i två avgränsade nätverk.”
”Jo, det har vi visst gjort”, sade professorn.
”Ni trodde ni har gjort det, men ni har inte gjort det.
Troligtvis har samma person som kopplade in kablarna vid
sluss 7 råkat koppla ihop de båda EcoSea världarna. Han har
nog blandat ihop två sladdstumpar och ni verkar inte ens
verifierat om det var riktigt gjort.”
Professorn begravde ansiktet i sina händerna. Han insåg
att Lotus hade rätt.
”Ingen av oss är speciellt bra på hårdvara. Vi håller alla på
med artificiellt liv, men inte nätverk. Och allt blev så stressigt
–404 –

på slutet.”
”Ni borde haft med någon som kunde det. Nu har ni ingen
kontroll över läget.”
”Så allt är mitt fel. Klemens hade varit i livet om bara vi
inte hade klantat oss. Vilken mardröm!”
”Professorn, du får gräma dig senare. Vi måste få veta var
de ROV:ar är som var tänkta att ingå i ROV-parken. Var ligger
alltså EcoSea 2 fysiskt?”
”I källaren. En trappa ner ligger slussrummet. Därifrån går
det en dörr in till EcoSea 2. ROV:arna är uppspända på
väggarna.”
”Är de inte inlåsta eller fastkedjade?”
”Nej, vi är på tidigt stadium. De är bara fastspända på väggen
för att inte trilla innan programmen har lärt sig att styra dem.”
”När var du sist där nere?”
”För tre veckor sedan. Vi har haft häcken full med annat.
Kan ni vara snälla och ge mig tillbaka telefonen? Två av mina
medarbetare är nere i rummet nu och jag vill kalla tillbaka
dem innan något händer.”
Lotus räckte fram telefonen direkt.
”Det var illa. Be dem skynda sig upp direkt.”
Professorn slog snabbt ett kortnummer. Han väntade flera
ringsignaler.
–405 –

”Inget svar”, sade professorn efter en stund.
”Okej, vi måste stänga av EcoSea 2. Var stänger man av
den?”, frågade Lotus.
”Det är ju inte en enda dator utan flera stycken samman-
kopplade i ett nät. Var och en har sin egen strömbrytare”,
svarade professorn.
”Finns det inte ett proppskåp eller centralt elskåp så att
man kan stänga av allihop?”
”Det finns ett proppskåp. Men om du drar ut propparna
för några datorer kommer vårt elverk att köra igång. Du måste
dra bort propparna som går dit också.”
”Om vi stänger av huvudströmbrytaren då?”
”Nej, gör inte det, då stänger ni av EcoSea 1 också.”
”Illa professorn. Var är proppskåpet?”
”Det är ett annat problem. Skåpet är nere i källaren i EcoSea
2 rummet.”
”Typiskt, var då någonstans?”
”När du kommer in i rummet står du i början av den långa
mittgången. Gå rakt fram i gången och ta sjätte sidogången
in till vänster. Gå sedan rakt fram till väggen och där sitter
proppskåpet.”
”Toppenplacering professorn! Ni har verkligen tänkt på
säkerhet och inte bara ivrigt rusat iväg med ert experiment”,
sade Lotus sarkastiskt.
–406 –

Professorn sade inget utan tittade bort.
Han såg förtvivlad ut.
”Har ni några VR-glasögon?”, frågade Lotus.
Professorn sträckte sig efter ett par som låg på skrivbordet
och gav dem till Lotus som pluggade in dem i ena datorn och
satte sig ner. Professorn pluggade in en handske och gav dem
till Lotus, som satte på sig den och direkt började välja bland
menyerna.
”Okej Johan då kör vi”, sade Lotus.
Plötsligt öppnades ytterdörren och in steg två ROV:ar.
Professorn stelnade till.
”Var lugn det är bara jag”, hördes samtidigt från Lotus mun
och den ena av de två ROV:arna.
”Det här är Johan en av våra vänner”, fortsatte Lotus i kör
med sig själv och pekade med sin arm på den andra ROV:en
som Johan styrde. Det såg lite komiskt ut eftersom den ROV
som Lotus styrde pekade åt motsatt håll när Lotus själv
pekade på Johans ROV med sin högerhand.
Detta eftersom den stod vänd mot Lotus.
”Nu skall vi få slut på eländet. Jag och Johan går ner och
stänger av EcoSea 2. Schröder och Jörn, ni skyddar er själva
och mig från ovänliga ROV:ar medan jag kör nere i källaren.
–407 –

Johan vaktas fysiskt av Tanja, en annan av våra vänner. Allt
okej? Bra, då kör vi.”
Lotus styrde sin ROV mot källardörren och greppade
handtaget och tryckte ner det utan att öppna dörren.
Han vände sig om och tittade på Johans ROV:s metallansikte.
Jörn stod bakom, beredd att låsa källardörren så fort de båda
ROV:arna hade gått in.
”Beredd?”
”Vänta”, sade Johan.
Han lyfte på glasögonen och tittade på Tanja som stod med
en golvlampa i handen som vapen. Golvlampan var den enda
grej som inte hade gått sönder i deras hårt åtgångna
hotellrum. Det såg ut som om hotellrummet bebotts av några
rockstjärnor måna att hålla myten vid liv.
”Är du beredd Tanja? Nu kör vi.”
Tanja nickade allvarligt. Johan gjorde tummen upp åt
Tanja och lät glasögonen trilla ner på näsan igen.
”Okej”, sade han till Lotus, ”du kan öppna.”
Lotus öppnade dörren sakta för att det inte skulle höras
något. De tittade på ståltrappan som försvann ner i mörkret
och försökte höra något mänskligt eller omänskligt liv. Inget
ljud hördes, varken från de försvunna Renate och Axel eller
från några besatta ROV:ar. Lotus gick sakta ner och ställde
sig på andra trappsteget och Johan ställde sig precis bakom.
–408 –

”Vi smyger i mörkret”, viskade Lotus för att Johan inte
skulle tända.
De vände sig om och tittade på Jörn.
”Lycka till”, viskade Jörn och stängde sakta dörren varpå
det blev kolsvart. Lotus och Johan hörde det metalliska klicket
när Jörn låste dörren. Det enda som hördes var fläktarna som
snurrade för att kyla slussdatorerna.
Deras ROV-fötter klingade metalliskt för vart steg de tog
på ståltrappan. När de kom ner tittade de sig omkring. Johan
kunde urskilja konturen av Lotus ROV som stod och
inspekterade slussrummet. Längre bort stod en dörr öppen
varifrån ett gulaktig ljus sipprade in. De närmade sig sakta
den öppna dörren på vilken det stod: Projekt EcoSea 2. Johan
tittade in genom dörröppningen och betraktade den stora
bunkerliknande betongsalen med dess gula lysrör i taket,
vilka genererade ett gatlampsaktigt sken. Garderobsstora
datorer stod i långa rader, alla med samma slags blinkande
panel-lampor som på slussdatorerna. Rakt framför dem gick
en bred mittgång som ledde till andra sidan av rummet och
utifrån denna mittgång gick sidorader till höger och vänster
utmed vilka alla datorer var placerade.
Johan tittade sig runt omkring för att förvissa sig om att
ingen var bakom honom. Då fick han syn på något som låg
precis bredvid hans stålfötter. När han tittade närmare såg
–409 –

han att det var en livlös kropp.
Johan slog ut handen för att få kontakt med Lotus och
träffade honom i ryggen med ett tydligt järnklonk, varpå Lo-
tus vände sig om.
”Det måste vara han som är Klemens”, viskade Johan.
Fötterna låg mot dörröppningen som om någon hade släpat
ut honom från EcoSea 2 rummet och lagt honom på rygg en
bit in i slussdatorrummet. Det måste vara de andra två
utvecklarna, Axel och Renate, som hade dragit in honom för
att forsla upp honom, antog Johan. Lotus tog Johan i armen
och tittade honom allvarligt i ögonen.
”Han är död, låt honom ligga”, viskade Lotus och
signalerade med handen åt Johan att följa efter honom. Lo-
tus fortsatte försiktigt in genom dörröppningen och ställde
sig och spanade runt med Johan strax bakom sig. Hela
rummet surrade dovt av alla datorfläktar.
Ingen rörelse syntes i källarljuset.
På väggen bakom dem satt konstruktioner med selar som
hängde sönderslitna.
Det var i dessa som ROV:arna skulle ha suttit uppspända
under första fasen av EcoSea 2 experimentet, tills dess att de
digitala organismerna hade lärt sig att styra ROV:arna.
Uppenbarligen hade de lärt sig att styra ROV:arna redan för
samtliga selar var sönderslitna och inga ROV:ar syntes till.
–410 –

Rimligtvis borde de fortfarande vara kvar i lokalen
någonstans i den stora labyrinten av datorer i långa rader.
Lotus fortsatte framåt längs mittgången och Johan följde
honom tätt inpå vid hans sida.
Lotus höll upp sina händer och visade sex fingrar åt Johan
och pekade att de skulle gå åt vänster när de kom till den
sjätte raden.
Jörn satt och tittade på Lotus medan han styrde ROV:en. Än
så länge verkade det gå bra för dem, de hade i alla fall inte
stött på någon galen ROV än så länge. Professorn tillbringade
tiden mest med att titta ner i skrivbordet och ta sig för pannan.
”Kom igen professorn”, sade Jörn, ”gräv inte ner dig i detta
nu. Du kan tänka på det sedan. Hjälp mig istället med att
spärra källardörren.”
”Men tänk på Axel och Renate i källaren”, sade professorn
och tittade förvirrat upp på Jörn med håret som spretande åt
alla håll. Professorn såg förstörd ut. ”Vi kan inte låsa dem
inne.”
”Det viktigaste är att skydda Lotus och oss själva så att
han och Johan kan hinna fram till proppskåpet. När de har
nått proppskåpet är allt över och då kan vi gå ner och hämta
Renate och Axel.”
Professorn nickade sakta. Det stämde det som Jörn sade.
–411 –

Professorn kände det som om han inte kunde tänka riktigt
klart. Allt han ville var att det skulle vara över och att Renate
och Axel skulle klara sig. Jörn lade sin hand på hans axel.
”Kom igen professorn, vi har ingen tid att förlora.”
De gick bort till fikarummet och bar bort möblerna till
ytterdörren. Efter att de hade satt kylskåpet och ett bord
framför ytterdörren, gjorde de likadant med dörren ner till
källaren. Sedan satte de sig på var sin stol framför var sin
dörr för att bevaka. De pratade inte med varandra utan satt
och lyssnade koncentrerat på ljud från andra sidan dörrarna.
Då och då tittade de ut mot kontrollrummet där Lotus satt
och gjorde obegripliga gester.
Lotus pekade åt Johan att han skulle titta åt höger in i gången
samtidigt som han själv skulle kolla upp gången till vänster.
De ställde sig på var sin sida om mittgången och på tecken
från Lotus stack Johan ut sitt huvud runt hörnan och tittade
in i gången. Först tyckte han att den var helt tom, så när som
på alla datorer som kantade gångens sidor, men efter ett tag
fick han syn på ett mänskligt ben som stack ut mellan två
datorer med skospetsen som pekade uppåt.
Det var en herrsko varför Johan drog slutsatsen att det
måste vara Axel som låg livlös mellan datorerna.
–412 –

Plötsligt började den röra den sig, inte av egen kraft, utan
av att någon eller något släpade iväg kroppen.
Foten gled in bakom datorn så att Johan inte kunde se
den längre.
Han vände sig om mot Lotus får att meddela honom vad
han hade sett, men Lotus hade redan gått fram några meter
till nästa rad där han stod på huk tryckt mot en dator. Johan
tog några snabba steg fram mot honom.
”Jag såg Axel bli ivägsläpad”, viskade Johan till Lotus.
”Okej uppfattat, men vi fortsätter.”
”Skall vi inte kolla hur det är med honom?”
”Han räddas bäst när vi stänger av strömmen.”
”Men...”
Lotus viftade med handen att han skulle vara tyst.
Johan ville egentligen först kolla Axel, men insåg att det
var bättre att ta proppskåpet först. Johan var orolig för att
Axel kunde vara så svårt skadad att han behövde hjälp direkt.
Lotus verkade dock inte tänka på detta, utan var helt inriktad
på den slutgiltiga lösningen och inget annat.
En gällt skrik hördes längre bort ifrån salens andra ände.
Han tittade på Lotus, som nickade och bekräftade att han
också hade hört det. Lotus pekade åt Johan att han skulle
kolla in i nästa gång till höger igen, medan Lotus kollade
vänster gång. Johan tittade sakta runt hörnet på datorn som
–413 –

han tryckte sig mot och hann precis se en ROV som slank in
mellan två datorer.
En ny gäll suck hördes längre bort. Han tittade på Lotus,
som höll på att titta in i gången till vänster. Johan gick över
mittgången och satte sig bredvid Lotus.
”Jag såg en ROV”, viskade Johan.
”Jag också”, svarade Lotus, ”jag tror det finns ett par
stycken mellan datorerna där borta”, sade han och pekade
längre ner i gången.
Johan tittade åt det håll han hade pekat. Han tyckte sig se
några rörelser längre ner i gången men den var dåligt upplyst
så han var inte säker.
Plötslig small det till med en rungande metallklang och
Lotus föll rakt framåt och slog ansiktet i golvet. Johan vände
sig om fortfarande på huk. Precis när han hade vänt sig om
fick även han ett slag i huvudet så att han föll baklänges och
landade på rygg. Den som hade utdelat slaget var en
guldglänsande ROV med svarta avlånga videoögon och en
gallerförsedd högtalarmun. På bröstet stod det EcoSea No 8.
Den gav upp ett gällt skrik som skar sig i Johans öron.
Bakom ROV:en dök ytterligare två identiska ROV:ar upp.
Det enda som skilde dem åt var numret på bröstet.
–414 –

Lotus vände sig om på marken så att han kom upp i sittande
ställning. Johan tittade sig omkring och såg ROV:ar strömma
till från alla sidogångar samtidigt som de kommunicerade
med varandra med dova läten. Johan kunde räkna till mer
än femton ROV:ar som alla var på väg mot dem och han kände
paniken välla upp. Läget verkade hopplöst.
”Lotus vad gör vi?”, skrek Johan.
Lotus vände sitt huvud sakta mot Johan och tittade på
honom utan att säga någonting. Sedan skrek han ett gällt
skrik, som direkt besvarades av hans artfränder.
Någon bultade på källardörren inifrån.
Att döma av det metalliska ljudet var det varken Axel eller
Renate som ville upp. Dörren trycktes plötsligt upp och en
guldmetallskimrande hand pressades ut genom springan.
Jörn kastade sig mot dörren och pressade allt vad han kunde
för att få igen den.
”Kom och hjälp till!”, stönade Jörn till professorn, ”Den är
för stark! Jag klarar inte det själv.”
Professorn rusade upp från sin stol framför ytterdörren
och hjälpte Jörn att trycka. Tillsammans lyckades de klämma
dörren mot ROV-handen.
”Jag fattar inte, jag låste ju!”, klämde Jörn fram mellan de
sammanpressade tänderna medan han puttade på dörren så
att han blev röd i huvudet.
–415 –

”Låset fungerar inte från insidan”, förklarade professorn.
”Skit bra, det säger du nu!”
Dörrspringan öppnades ännu mer.
”Tryck för allt du är värd!”, sade Jörn och drog till sig, med
ena foten, en Benjaminfikus som dekorerade hallgolvet. Han
lyfte snabbt upp den och slog krukan mot metallhanden i
dörrspringan, varpå krukan splittrades och professor
Schröder pudrades av krukjord. Smällen fick ROV:en att dra
in sin hand igen varpå Jörn kastade den skärva han hade kvar
i handen och lyckades tillsammans med professorn trycka
igen dörren med ett klick. Medan Jörn fortsatte att trycka
med hela sin kropp för att hålla dörren stängd så skyndade
sig professorn in i fikarummet för att hämta kylskåpet. Han
slet kylskåpet längs golvet och tryckte upp det mot
källardörren.
”Hoppas det räcker.”
Jörns önskan avbröts av ett fönsterglas som krossades i
fikarummet varpå larmet satte igång att ringa öronbedövande
högt. Professorn tittade snabbt in i fikarummet och såg en
ROV som hade tagit sig in genom fönstret i full fart och landat
på fikarumsgolvet. Den hade blicken låst mot dess skapare
professor Schröder medan den sakta reste sig. En andra ROV
var redan på väg in genom det sönderslagna fönstret.
–416 –

Den ROV som precis hade styrts av Lotus slog till Johan i
huvudet så att han trillade ner igen på rygg med ena
kameraögat krossat. Johan förlorade stereoseendet, men
hade fortfarande ett öga kvar att se med.
Ett textmeddelande dök upp framför hans ögon. Det var
från Lotus och angav kort en annan adress på vilken han
skulle logga in. Johan lydde och knappade snabbt in den nya
adressen och dök upp i samma lokal igen men i besittning av
en annan ROV som stod längst bak i klungan runt de två
ROV:arna som Lotus och Johan nyss hade styrt. ROV:en
bredvid honom hälsade honom med en diskret nickning och
signalerade med handen att Johan skulle följa efter. Lotus
slank in i gången till vänster och Johan följde efter bakom,
samtidigt som ROV:arna i klungan vände sig om och började
intressera sig för de två ROV:arna som nyss hade varit styrda
av deras gelikar, men som nu flydde ner längs gången. De
kände av i deras gemensamma databas vad det var för pro-
gram som styrde ROV:arna och där passade tydligen inte
Lotus och Johan in som artfränder. ROV:arna skrek gälla
varningssignaler och begav sig efter inkräktarna. Johan och
Lotus gick så fort ner längs gången som dessa modeller tillät
och bakom dem kom klungan av övriga ROV:ar inklusive de
två något annorlunda modeller som Lotus och Johan nyss
hade styrt.
–417 –

En bronsfärgad ROV-hand slog upp ett hål i hotelldörren.
Dess andra hand slog sekunden senare upp ytterligare ett
hål intill det första. Ett par slag senare var dörren slut som
koncept. Tanja höjde hotande sin golvlampa och gjorde sig
beredd att slå till ROV:en.
Obekymrad av Tanjas sextiowattsspjut stod den lugnt kvar
och analyserade de mänskliga hotellrumsinvånarna och deras
tillfälliga bo. Tanja vevade hotfullt i luften med lampan, vilket
gjorde att ROV:ens uppmärksamhet koncentrerades på
Tanja.
Den gick till anfall mot Tanja, som i desperat försvar slog
med golvlampan och träffade ROV:ens mage. Stativet bröts
av och sextiowattaren krossades. ROV:en väste till, men
verkade inte skadad. Tanja ryckte i panik ut en skrivbordslåda
och fann en hålslagare som hon kastade mot ROV:en. Den
studsade på ROV:ens huvud med ett metalliskt klonk och for
vidare ut genom den sönderslagna dörrens kvarlevor.
ROV:en stannade upp en sekund, troligtvis mer av
förvåning än av skada. Hålslagaren hade inte ens
åstadkommit en plåtbuckla. Tanja kastade iväg resten av
lådans innehåll varpå de lösblad den innehöll fyllde rummet
i ett kortvarigt papperssnöfall. Hon kastade den tomma
skrivbordslådan mot ROV:en, men missade. Därefter slet hon
tag i skrivbordet och tryckte den mot ROV:en som en sköld
–418 –

och kastade sig mot den varpå ROV:en pressades baklänges
ut genom dörröppningen och trillade omkull. Tanja, som
följde med ROV:en i fallet, slog ansiktet i
skrivbordsundersidan när den ROV:en tog i mark. Hon
spräckte sin underläpp, men märkte det inte.
Hon reste sig snabbt upp och backade kvickt bakåt mot
Johan utan att släppa ROV:en med blicken. När hon vände
sig om såg hon att Johan verkade ha problem i sin värld också.
ROV:en slog undan skrivbordet som låg ovanpå den och reste
sig snabbt upp. När den hade kommit upp på fötter stannade
den upp några sekunder och tittade rakt på Tanja. När
betänketiden var över gick den snabbt mot Tanja som inte
hade något att försvara sig med.
ROV:en slog till Tanja i huvudet så att hon föll ner på
golvet. Därefter vände sig ROV:en om mot Johan.
Johan vände sig om och såg hur gången bakom dem fylldes
på med ROV:ar som jagade dem.
Plötsligt dök en ROV upp mellan två datorer och spärrade
gången framför dem. Ytterligare en dök upp från andra sidan
gången. Lotus och Johan var tvungna att stanna upp, varpå
den stora flocken bakom dem raskt tog in försprånget. Lotus
smällde till ROV:en framför honom rakt i huvudet så att den
–419 –

vacklade till och fick sekunden senare själv ett likadant slag
tillbaka.
Johan tacklade till ROV:en framför honom, varpå den
tappade balansen och trillade tillbaka in mellan de två datorer
varifrån den hade kommit. Flocken var nu bara några steg i
från dem. Johan fick in en fullträff på den ROV som Lotus
slogs med varpå den trillade ner baklänges som en plåtfura.
Lotus böjde sig snabbt ned mot ROV:en och slog med två
snabba slag sönder dess svarta videoögon så att den blev
blind. Johan slet upp Lotus och tillsammans fortsatte de mot
proppskåpet samtidigt som flocken var helt ifatt. Den ROV
som var närmst lyckades få tag i Lotus hand men Lotus slog
bort den. Johan vek av till höger vid gångens slut och fortsatte
längs väggen. Lotus var strax bakom liksom alla illvilliga
ROV:ar. Längre fram såg Johan elskåpet med strömbrytaren.
Lotus och Johan gick så snabbt modellerna tillät, tätt följda
av resten av ROV:arna, vilket fick det hela att likna ett
gångmästerskap.
Elskåpet vara bara några meter från Johan. Segern var
nära. Plötsligt dök en ROV upp framför dem och spärrade
vägen.
–420 –

Larmet ljöd oavbrutet. Professorn smällde igen dörren till
fikarummet. Han tog de kvarvarande möblerna som han
tidigare hade satt vid ytterdörren och flyttade dem till
fikarumsdörren för att stoppa de instormande ROV:arna.
Jörn kunde inte hålla emot trycket mot källardörren. En
springa hade återigen skapats som snabbt blev allt större.
En första dunk hördes på fikarumsdörren och professorn
tryckte sig mot den tunna fikarumsdörren. Det tog inte många
sekunder innan den första ROV-armen perforerade dörren
och missade professorns vildvuxna frisyr med blott en ROV-
fingerbredd.
”Kolla ytterdörren”, skrek professorn medan han fortsatte
att trycka desperat mot fikarumsdörren.
Jörn tittade upp och såg en ROV som var på väg in genom
den nu obevakade ytterdörren.
”Gå tillbaka till kontrollrummet. Retirera professorn”,
skrek Jörn och släppte källardörren och backade snabbt in i
kontrollrummet.
Professorn släppte fikadörren och följde efter. Båda
dörrarna öppnades med en smäll så snart Jörn och professorn
hade slutat blockera dem. Jörn och professorn fortsatte
baklänges in i kontrollrummet, som inte hade någon dörr
bakom vilken de kunde skydda sig.
”Var inte ytterdörren låst? flämtade Jörn.
–421 –

”Jag låste den inte, jag trodde du gjorde det.”, svarade pro-
fessor Schröder.
”Vad klantigt! Jag trodde du gjorde det!”, stönade Jörn.
De tittade omkring sig efter något, vad som helst, som kunde
rädda dem ur situationen.
”Ta den här”, sade Jörn och slet loss två brandsprutor från
väggen och räckte professorn den ena. De var nu bara två
meter framför Lotus som höll på att vifta vilt omkring sig
som om han var inblandad i ett slagsmål i källaren.
”Hoppas att ROV:arna tycker det är läskigt med skum”,
sade Jörn.
till.”
”Vill du veta svaret?”, frågade professorn.
”Nej, vänta lite. Jag vill leva på hoppet i några sekunder
Den första ROV:en tog sig in i kontrollrummet och bakom
fylldes det på av allt fler ROV:ar.
”Johan, kasta dig på ROV:en så tar jag proppskåpet.”
Johan lydde och hoppade på ROV:en framför sig likt en
rugbyspelare varpå båda föll omkull. ROV:arna tätt bakom
stannade upp runt Johan och började våldföra sig på hans
ROV-kropp. Lotus slet upp luckan till proppskåpet och
försökte läsa på propparna för att se vilka han skulle dra ur.
–422 –

”Lotus, stäng av huvudströmbrytaren!”, skrek Johan som
nätt och jämt kunde se proppskåpet genom alla ben och armar
från ROV:arna runt omkring.
”Då pajar jag EcoSea också. Jag skall bara se om man inte
kan förstöra enbart EcoSea 2”
”Lotus! Stäng av allt nu!”, skrek Johan och slogs plötsligt
av en misstanke att Lotus trots allt kanske inte hade ärliga
syften. Varför tvekade han nu? Var allt som Koch sagt om
Lotus trots allt sant. Där stod han nu och kunde avsluta allt
ihop, men han vägrade. Vad ville han egentligen?
Lotus hann inte ögna igenom många proppar innan han
blev på hoppad av ett flertal ROV:ar. Lotus trillade ner på
marken medan ROV:arna ömsom slet och slog honom. Johan
förlorade Lotus ur sikte bakom muren av ROV:ar styrda av
vredgade främmande varelser.
Tanja kastade sig på ROV:en bakifrån, just som den var i färd
med att angripa Johan. Hon fick grepp om dess hals och blev
hängande på ryggen. ROV:en skruvade på sig och slog bakåt
med sina armar, men kunde inte komma åt henne. Tanja tog
tag om ROV:ens haka och böjde dess huvud bakåt. ROV:en
slog bort hennes hand från sin haka varpå Tanja förlorade
greppet och damp ner på golvet. Den ilskna fjärrstyrda
roboten vände sig och slog efter Tanjas huvud, men hon
–423 –

lyckades undkomma slaget genom att kasta sig bakåt. ROV:en
slog på nytt, men återigen undkom hon genom att ducka.
Hon tog sig snabbt upp på benen och hoppade upp på
fönsterbänken.
”Lotus, stäng av strömmen!”, skrek Johan.
Återigen närmade sig ROV:en för att oskadliggöra henne.
Tanja hoppade på ROV:en, men fick inget grepp utan föll ner
på marken vid ROV:ens fötter. ROV:en höjde ena foten för
att krossa Tanjas vackra ansikte.
”Spruta”, skrek Jörn varpå han och professorn sprutade
allt vad de kunde på de invällande ROV:arna.
ROV:arna gjorde ingen paus och verkade inte ta skada av
skummet som spreds över dem. De fortsatte fram mot
människorna med de ofarliga vapnen, medan allt fler ROV:ar
vällde in i rummet bakom dem. Jörn slutade att spruta och
greppade istället om sin brandspruta som ett slagträ.
Han tog ett snabbt steg fram mot den närmsta ROV:en
och slog till den i huvudet med ett klonkljud innan den hann
skydda sig med sina armar. Den tog ett steg åt sidan för att
upprätthålla balansen, men verkade annars oskadad.
Professorn och Jörn backade allt närmare Lotus samtidigt
som de vevade hotfullt med brandsprutorna för att hålla
ROV:arna på avstånd.
–424 –

”Jag hoppas de är framme väldigt strax”, muttrade Jörn.
Johan fick ett slag på vänsterögat så att det krossades.
ROV:en som hade utdelat slaget var den numera enögda
ROV:en som han hade styrt först när han kom in i
datorrummet. Lotus gick inte att se, men han var någonstans
i högen av ROV:ar vid proppskåpet. Plötsligt blev Johans före
detta ROV helt stel. Den reste sig upp och vände sig mot
proppskåpet.
”Bra Lotus!”, skrek Johan.
”Jag är inte Lotus”, svarade ROV:en och gick med raka steg
mot elskåpet. Den studerade snabbt skåpet innan den satte
handen på huvudströmbrytaren och stängde av allt.
Det blev helt svart i Johans glasögon. Han lyfte på glasögonen
och fick se en stor bronsfärgad ROV framför sig, den stod på
ett ben med andrafoten över Tanjas ansikte. Tanja knuffade
till ROV:en som välte med ett brak likt en Leninstaty efter
murens fall. Rummet var totalt massakrerat, fylld med
möbelvrak och glassplitter. Johan böjde sig ner och omslöt
Tanjas ena hand med sina båda händer.
–425 –

”Vänskapens hamburgare”, sade Johan och tittade Tanja
djupt in i ögonen och log.
”Är det över?”, frågade Tanja.
”Ja, det är över.”, sade Johan.
”Vilket radarpar vi är!”, sade Tanja och log.
”Ja, vilket par vi är!”, svarade Johan och verkade plötsligt
hypnotiserad av Tanjas blick.
Tanja var helt rufsig och hade lite skrubbsår på kinden fast
inget allvarligt.
Från hennes underläpp gick en liten rännil torkat blod.
Hon omfamnade Johan och han kramade henne hårt tillbaka.
Efter ett tag övergick kramen plötsligt i en intensiv och
efterlängtad kyss som aldrig ville ta slut.
”Sluta hångla Johan”, hörde han Lotus protestera i sina
VR-glasögon. ”Du har inte kopplat ur dig Johan, din ROV
håller på med live show här!”
Johan struntade i Lotus och fortsatte att kyssa Tanja för
allt han var värd.
–426 –

Kapitel 41
Larmet ringde fortfarande när de två ROV:arna kom upp ur
källaren som Lotus och Johan hade använt för att gå ner i
källaren.
I sitt sällskap hade de två människor: Renate, som gick av
sig själv och Axel som stödde sig mot ROV:arna för att kunna
gå. De såg ut som fyra förstavärldskrigssoldater som kom
tillbaka från skyttegraven.
För att ta sig fram fick de kryssa mellan alla de stela ROV-
statyerna som hade tills nyligen styrts av organismer i EcoSea
2, men som nu hade gått hädan på grund av tillfälligt
strömavbrott. Professorn sprang emot dem och kramade om
Renate som begravde sitt ansikte i hans axel. Hon var kraftlös,
men lättad över att allt var över.
”Hur är det med dig, Renate?”
”Det är bra. Axel är skadad, men det är inget livshotande.”
”Har ni ringt ambulansen?”
”Vi gjorde det på vägen uppför trappan. De är på väg.”
”Johan, hur gick det med dig och Tanja?”, frågade Jörn
den ROV som Johan hade styrt innan.
”Mitt namn är Gödel, inte Johan, men jag kan intyga att
det gick fint med dem båda. De ordnade en liten liveshow i
källaren, men vi hann fly innan det blev för hett.”
–427 –

”Herr Gödel lever du?”, frågade Jörn förvånat, ”du dog ju
i skeppet?”
”Jag dog inte, men jag blev massakrerade av en ROV när
jag stod i en telekiosk. Nu sitter jag i rullstol, men bara tills
jag mår lite bättre. Sedan skall jag upp på benen igen.”
”Underbart att höra”, sade Jörn och skakade herr Gödels
metallhand medan han höll andra handen kamratligt på herr
Gödels metallaxel. Inte för att Jörn kände herr Gödel, men
han var glad ändå att Gödel inte hade dött i den gripande
scenen ombord på skeppet.
”Herr Gödel är dagens hjälte”, sade Lotus i duett med sig
själv, eftersom hans röst kom både från hans mun samt från
den ROV han styrde. ”Det höll på att misslyckas totalt men
då dök herr Gödel upp och fixade det hela.”
Herr Gödel blev rörd över vad han hörde men hann inte
säga något innan han blev avbruten.
”INGEN RÖR SIG. DET ÄR POLISEN!”
Tio antiterroristutrustade poliser avbröt segerscenen och
störtade in i kontrollrummet och ställde sig skjutklara med
vapnen riktade mot de närvarande.
”STÅ STILLA”, skrek kommissarie Koch triumferande,
”SPELET ÄR ÖVER!”
–428 –

”FRYS!”, skrek assistent Gertner och fick en ilsken blick
från kommissarien.
Lotus tog sig för pannan och professorn gav ifrån sig en
ljudlig suck.
–429 –

Kapitel 42
Lotus tog fram en tårta med tjugotvå tända tårtljus och satte
den bordet.
”Kan du baka tårta?”, frågade Tanja.
”Ååh!”, sade Jörn och Johan unisont och spelade
imponerade.
”Tyvärr är det bara en låtsastårta som jag har knåpat ihop.
Jag kan ändå inte baka på riktigt.”
Sällskapet skrattade.
De hade samlats i Wien och året var 1913.
De satt runt ett stort bord på Café Landtmann, Sigmund
Freuds stamkafé vid den här tidpunkten. Freud satt mycket
riktigt ett par bord längre bort och språkade med sina, får
man förmoda, intellektuella vänner. Anledningen att de hade
valt att träffas just här var att Melanie och Axel skulle kunna
vara med. Båda var inlagda på sjukhus och var fortfarande
inte helt krya, även om ingen hade några allvarligare men.
Framförallt Melanie var inte alls död som herr Gödel hade
trott. Hon hade blivit intagen på sjukhus och terroriserad med
ideliga besök av kommissarie Koch, men förutom detta hade
hon klarat sig bra. Anledningen till att hon hade fått så många
besök av kommissarien och hans assistent var att de hade
tillbringat mycket tid med att spela in och simulera hennes
–430 –

öst med datorhjälp. Det räckte med att kopiera rösten för
att kunna utge sig för att vara någon annan i en VR-miljö och
genom Melanie ville de infiltrera resten av kompisgänget,
vilket de dock hade misslyckats i skeppet tack vare Lotus
uppmärksamhet.
Lotus tog ett teatraliskt stort andetag och blåste sedan ut
samtliga ljus, vilka samtliga slocknade precis som riktiga
födelseljus skulle ha gjort. Alla applåderade.
”Är du nu säker på att du verkligen är tjugotvå?”, frågade
herr Gödel.
”Jajamensann, nu är jag tjugotvå - och nu för första gången
på riktigt”, svarade Lotus och log. Lotus virtuella ansikte log
faktiskt, eftersom han hade lagt till den knappstyrda
funktionen. De övrigas ansikte var dock stela.
Även folket bakom EcoSea var inbjudna det vill säga
Renate, Axel och professor Schröder. Det var här för att fira
Lotus födelsedag, men också för att tala om allt som hade
hänt.
”Jag har en jättekul nyhet att berätta”, sade Axel som satt
i en rullstol i en sal i Humboldtlasarettet, ”Klemens kommer
klara sig.”
”Var inte han död?”, frågade Lotus med samma brist på
finkänslighet som vanligt.
–431 –

”Nej, han vara bara medvetslös, men han har vaknat upp
på sjukhuset nu. Jag var precis där. Han kommer få stanna
där någon vecka till, men sedan kommer han vara uppe på
benen igen utan några men.”
”Livs levande live alltså?”, sade Renate och log.
”Japp! Livs levande live!”, sade Axel lyckligt.
”Hur går det med dig själv då?”, frågade Renate.
”Mig?”, sade Axel, ”Ingen fara! Jag kommer strax upp på
benen igen. Jag har bara fått gipsat foten eftersom jag hade
fått en spricka i den, men jag kan troligtvis åka hem redan
imorgon.”
”Vad skönt”, sade Tanja, ”då klarade sig alla. Det vara bara
som en hemsk mardröm alltihop.” Hon kramade Johans
vänsterhand med båda sina händer.
” Professor Schröder, vad blev det egentligen för skador
på EcoSea?”, frågade Jörn.
”I stort sett allt blev förstört. Nästan alla organismer
försvann.”
”Varför bara nästan alla?”
”Ja, alltså allt som fanns i våra datorer försvann, men en hel
del har ju spritt sig. Så det finns fortfarande massa djur ute
på näten.”
”Då är det inte över?”, frågade Melanie oroligt.
–432 –

”Nej, det kommer alltid finnas organismer från och med
nu som förökar sig själva ute på näten. Vi har passerat Check-
point Charlie och det är ingen reversibel process, så den
skadan är evig. Men som alla ekosystem kommer det uppstå
balans. Om någon art kommer ställa till särskilt med prob-
lem kommer människan att försöka utrota just den arten och
förhoppningsvis lyckas, men att utrota hela ekosystemet går
aldrig mer, bara åstadkomma förändringar.”
”Man kanske kan förändra monstren till små snälla
nallebjörnar?”, sade Axel i ett ur vetenskaplig synvinkel
meningslöst inlägg. Det fick i alla fall Melanie att skratta till.
”Så det kan uppstå problem igen i framtiden?”, sade Tanja
oroligt.
”Det kommer säkert att uppstå problem i framtiden.
Spridda enstaka ROV:ar kommer att upphöra fungera ibland
och då och då kommer datorer att krascha. Men nu har vi
fått en andningspaus genom att stänga av källan där
utvecklingen skedde så otroligt snabbt, det vill säga EcoSea
2. Men någon dag i framtiden kommer vi säkert få problem
med organismer igen. Om inte annat kommer de alltid
medföra en extra kostnad eftersom de tar upp kapacitet på
näten. Men för tillfället har vi i alla fall undvikit en evolutionär
härdsmälta.”
–433 –

”För min del är det över i alla fall”, sade Jörn.
”Jag tycker vi alla skålar för att det är över”, sade Lotus
och höjde sin kaffekopp. Alla höjde sina koppar och de skålade
med ett kling utan att dricka.
”Jag föredrar när man kan dricka också”, sade Melanie.
”Jag föredrar när man kan bli snurrig i huvudet av drickan”,
sade Axel och skålade åt Melanie.
”Jag med”, sade Melanie och lät sin kopp klinga mot Axels
kopp.
Renate fick ögonkontakt med Axel och nickade åt honom
diskret att han skulle göra ett försök med Melanie. Axel blev
generade och låtsades inte se Renate.
”En sak undrar jag”, sade Johan, ”hur kunde du förstå att
vi plötsligt skulle sticka till WeAreVR efter att vi hade hållit
på att planlöst irra runt på nätet?”
”Det visste jag inte.”, sade Lotus, ”Frågan bör istället ställa
sig till herr Gödel. I båten sade han att vi måste tillbaks till
Checkpoint Charlie. Alla ni andra förstod det som att han
irrationellt önskade att vi skulle vrida klockan tillbaka till
tiden innan EcoSea hade passerat Checkpoint Charlie, men
jag fattade direkt att han menade att vi skulle till platsen
Checkpoint Charlie. Jag visste också till skillnad från er andra
att WeAreVR:s EcoSea avdelning ligger just vid gamla
gränsövergången Checkpoint Charlie, längs Friedrichstrasse
–434 –

i byggnadskomplexet som heter just Checkpoint Charlie. Det
var ju egentligen ganska logiskt. Läckan kom från EcoSea,
inte någon annanstans ifrån. Sedan anledningen till att vi
träffades av en slump i båten berodde på att vi där var väldigt
nära källan. Kommissarie Koch hade träffat er i VOSM och
tog formen av Melanie och gick vidare till båten och väntade
på er. Jag och Jörn följde ett annat spår och kom till samma
båt något före er. Alla kom till samma miljö, eftersom en stor
del av läckan ur EcoSeas spreds ut på näten via skeppssajten.
Fullt logiskt, ett steg närmare källan. Men hur herr Gödel
förstod redan då att det var EcoSea som var själva källan, det
har jag ingen aning om. Det får han svara på.”
”Man har ju lite Sherlock Holmes i sig”, skrockade herr
Gödel. ”Nej, det är inte så djupt egentligen, men det är samma
anledning varför det kunde komma så många ROV:ar utifrån
som gick in i WeAreVR-byggnaden.”
”Kan du precisera dig lite mer.”
”Okej, jag hade ingen aning om källan när jag kom ombord
på båten. När vi var ombord stod jag fysiskt uppkopplade
från en telekiosk på Kochstrasse, ett stenkast från Checkpoint
Charlie byggnaden. Då blev jag plötsligt blev anfallen av en
ROV som slog mig sönder och samman. När jag blev slagen
trillade VR-glasögonen av mig och blev hängande runt halsen
–435 –

på mig likt ett halsband. Då såg jag ROV:en som höll på att
massakrera mig. Det stod EcoSea skrivet på dess bröst. Varför
hade EcoSea ROV:ar tänkte jag dimmigt medan blod rann
ner över pannan. Det var ju helskumt. Således insåg jag att
det är därifrån skiten måste komma. Jag var ju givetvis inte
säker, utan det var bara min första tanke. Jag bara sade att vi
måste till deras högkvarter, det vill säga Checkpoint Charlie.
Även om det inte hade varit källan hade det ju varit intressant
att se varför EcoSeaprojektet hade ROV:ar.”
”Hur kunde alla ROV:ar anfalla oss utifrån när jag och
professorn försvarade Lotus?”, sade Jörn, ”På dem stod det
också EcoSea på bröstet.”
”Alla med EcoSea på bröstet borde egentligen ha varit
inlåsta i EcoSea 2-rummet, men det fanns en väg ut, en
branddörr”, förklarade professor Schröder, ”som var tvungen
att finnas av hänsyn till säkerhetsföreskrifter. Den dörren är
lätt att öppna inifrån. Det sista dygnet hade den stått på vid
gavel. Någon ROV hade väl kommit nära handtaget och så
hade dörren gått upp.”
”Skönt att de är borta nu i alla fall”, sade Jörn.
”Otroligt skönt”, sade Melanie, ”jag har fått nog av äventyr.
Nu vill jag ha lugn och ro, fast kanske fullt inte så lugnt och
tråkigt som jag har det nu på sjukhuset. Allt man kan göra
–436 –

här är att glo utöver Humboldthamnen, vilket inte är så
upphetsande.”
”Humboldthamnen?”, sade Axel överraskat, ”då ligger vi
ju på samma sjukhus, Humboldtlasarettet. I alla fall tills jag
skrivs ut i morgon.”
”Vad kul!”, sade Melanie uppriktigt.
Renate nickade ivrigt åt Axel att sätta in en stöt. Axel tog
mod till sig.
”Vad skulle du säga om en underbart mesig romantisk
middag med mig ikväll?”, frågade Axel.
”Det hade varit jättetrevligt, men bara om du lovar att den
blir riktigt mesigt romantisk”, sade Melanie och skrattade.
”Mesigare än dina högsta förväntningar”, svarade Axel väl
medveten om att det var ett löfte han vanligtvis kunde hålla.
”Låt oss rulla ner i våra rullstolar till restaurangen på
bottenvåningen så bjuder jag på det mest romantiska de har.”
”Det låter toppen!”, sade Melanie glatt varpå de skålade
på nytt med varandras koppar.
”Jag vill bara påpeka att deras största bo är borta, det vill
säga EcoSea 2”, sade Lotus, ”men de finns fullt av dessa
varelser ute på nätet. Shoppinghallen VOSM till exempel är
ju lika full av dem nu som innan. Vi har bara orsakat en
katastrof för dem, men inte total utrotning.”
–437 –

”Okej, vi får väl ringa VOSM och be dem reboota sina
maskiner så får de smaka på en katastrof till”, sade Jörn.
”Men vad jag inte fattar”, sade Gödel, ”är hur en läcka
kunde uppstå till EcoSea 2?”
”Vi slarvade med kopplingen till sluss 7”, sade professorn.
”Det är ytterst banalt och därför såväl pinsamt som tragiskt.
Vi kopplade allt fel, så att det fanns direktförbindelse mellan
EcoSea 1 och 2, samt en direktförbindelse mellan EcoSea 2
och omvärlden. Resultatet blev att EcoSea 2 översvämmades
av EcoSea 1-djur och tog ett språng i evolutionen. Och sedan
var det ännu mer pinsamt att sluss 7 kopplades på
automatiskt från EcoSea 2 så fort en organism försökte ta sig
ut. Jag vill helst inte snacka om det. Det är en enda pinsam
röra.”
”Om du inte vill prata om det så kan jag byta ämne.”, sade
Johan, ”Är det någon som vet vad Fatal Error 1313 innebär?
Det dyker upp hela tiden överallt.”
”Lätt! Den frågan kan jag svara på!”, sade Jörn ivrigt. ”Det
är ett felmeddelande av klassen ”övriga fel”. Alla fel som inte
identifieras av det kraschsäkra operativsystemet hamnar un-
der klassen övriga fel, vilket råkar vara de flesta fel. Det
betyder bara att datorn inte fattar något alls och kraschar
precis som vanligt.”
–438 –

”Jag undrar över en annan sak.”, sade Axel, ”Jag är väldigt
nyfiken och måste få veta få veta sanningen av Lotus.”
”Ja?”, sade Lotus
”Har du något samröre med ARA?”
Lotus suckade och tittade ner på sin tallrik.
”Det här kommer kanske inte att låta trovärdigt, men ARA
har aldrig existerat. Inte i den bemärkelse som alla tror i alla
fall.”
Påståendet gav direkt upphov till muttrande invändningar.
”Jag vet. Vi har alla läst något i media om detta. Men hur
många är det som tror att Kilroy är en kille som åker jorden
runt och kladdar ”Kilroy was here”? Ingen! Visst, Kilroy
kanske har existerat någon gång, men detta är inte
vidkommande. Fenomenet existerar. Det klottras ”Kilroy was
here” titt som tätt av personer som har andra namn och som
inte är organiserade tillsammans. Varför? Ingen aning. Det
bara är så. Folk fungerar så.”
”ARA har ju gjort attentat. Kilroy är ju bara lite kladd på
husväggar”, invände Axel.
”Visst ARA är mycket mer, men det är bara en utvecklad
version av Kilroy. Vad det handlar om är en virtuell person,
om du så vill. Kilroy är en virtuell person som åker jorden
runt och klottrar ”Kilroy was here”. Men, han finns inte, det
är inte en fysisk person. Det är olika personer som lånar den
–439 –

virtuella personligheten ett kort tag och sedan kastar av den.
När någon är inne i rollen som Kilroy till exempel handlar
personen som han förväntas att göra och återtar lite senare
sin egen personlighet. Kilroys personlighet är extremt enkel
för han förväntas bara kladda sin jag-var-här-signatur”
”Kan du inte förklara lite mer jordnära? Var kommer du
in i bilden?”, frågade Tanja.
”Jag kommer strax tillbaka till jorden. Håll ut. Alltså ARA
är en virtuell terroristgrupp. Den har inga medlemmar och
ingen organisation. Men den finns i folks medvetande och
den lurar alltid runt hörnet som förklaring på alla oförklarliga
datorfenomen. När någon gör något elakt som passar in med
ARA:s personlighet händer det ofta att gärningsmannen säger
att det var ARA. Han själv vet du att just den gången var det
inte sant att ARA hade gjort dådet, men de flesta ljugande
gärningsmän tror att alla andra kända ARA-attentat är
riktiga. Sedan förstärks ARA av personer som säger sig vara
medlemmar och ställer upp på intervjuer, vilket de ofta gör
för att komma i rampljuset under några minuter.”
”Hur vet du allt detta?”, frågade Axel, ”ingen kan ju veta
om Kilroy verkligen finns så hur kan du så bestämt veta att
ARA inte finns?”
”Jag har varit insatt i vissa fall medan andra attentat faller
på sin egen orimlighet.”
–440 –

”Vi hörde när du själv erkände på ett förhör att du hade varit
inblandad i Stalingradmassakern.”
”Kommissarie Koch lyssnar inte på vad jag säger. Därför
försöker jag inte ens att förklara. Jag var inblandad i
Stalingrad-massakern och just därför vet jag att ARA inte är
en organisation. Jag gjorde nämligen programmet som
orsakade olyckan, nämligen ett program som hämtade in-
formation från en virtuell värld och applicerade dem
automatiskt på ROV:ar. Det var mitt program, som låg på
min dator, som någon kopierade. Plötsligt dök programmet
upp i den händelsen och återigen var det ”de superintelligenta
datorterroristerna ARA” som hade gjort det. Men det var mitt
program! Man behöver inte vara intelligent för att sno mitt
program. Allt några galningar gjorde var att sätta några
maskingevär i händerna på några ROV:ar. För det krävs ingen
kunskap alls. Programmet var ju redan gjort.”
”Bevisar ju inget egentligen”, vidhöll Axel.
”Kanske inte, men virtuella händelser är ofta
förekommande. Du skall inte tro att det är något ovanligt.
Det finns saker som växer till stora händelser i media, men
som aldrig har hänt. Ta grejen med spöktågen i Paris som
orsakade massa människors liv. Den händelsen har aldrig
ägt rum. Det förstår alla som inser hur deras datorsystem är
uppbyggt. Om nu plötsligt massa extra spöktåg dök upp på
–441 –

deras skärmar, skulle de plötsligt leda om tågen till massa
andra spår? De har givetvis ett säkerhetssystem och
nödåtgärden är inte att blanda tågen på alla möjliga spår,
utan att bromsa tågen. Men, metrochefens förnekanden
uppfattades som ett försök att sopa allt under mattan. Ett
typiskt exempel på en virtuell låtsashändelse. Ofta händer
det att sådant dyker upp i datorvärlden just på grund av att
nätverken är en stor och okontrollerad värld, där någon kan
viska lite påhittat skvaller som blåser upp till en mediastorm.
Det blir lite grann som med de gamla mörka skogarna. När
man inte vet hur allt ser ut uppstår massa historier om hur
troll och vättar springer runt i andra änden av skogen. Ett
annat sätt att se på fenomenet är ur ett
informationsperspektiv. Vi lever i en informationsålder där
det är billigare än någonsin att sprida information. Men med
information menas här osorterad information, till skillnad
från sorterad information, det vill säga kunskap. I
informationsåldern är rykten, missuppfattningar,
felaktigheter och skvaller lika billigt och enkelt att sprida som
fakta. För varje faktabit finns det minst lika mycket nonsens
som sprids, vilket gör att dagens samhälle inte så mycket är
ett kunskaps-samhälle utan snarare är ett ryktessamhälle.”
”Jag tycker det är intressant det du säger”, sade Axel, ”men
det är ju inget bevis för att ARA inte existerar.”
–442 –

”Stämmer, men jag har faktiskt letat reda på ett bevis. Jag
har letat reda på hur ARA föddes.”
Lotus laddade ner två tidningsartiklar till cafémiljön och
höll upp dem och visade den för de andra.
”Här är kvällstidningen Berliner Kurir. Här säger polisen
att en grupp kallad ARA, Atlantis Republican Army har tagit
på sig skulden för dådet” och det hamnade på första sidan.
Här är en liten notis några dagar senare i samma tidning.
Denna gången kom det inte på första sidan utan blev bara
några få rader som berättar att de har gripit personen bakom
låtsasattentatet och att det visade sig vara en kille som slagit
vad med sin bror om att lyckas hamna på första sidan. Allt
var ett skämt. Men detta var redan för sent. Samma dag i
kvällstidningen BZ pratar man om ”terroristgruppen ARA”
och ingen notis tas om det faktum att det bara var ett skämt.
Så skapades den virtuella gruppen ARA, som kommissarie
Koch flåsar runt för att hitta.”
”Konstigt, men jag tror dig faktiskt”, sade Axel. ”Det låter
fantastiskt, men jag tror det är som du säger. Det verkar
logiskt. En terroristgrupp som inte finns. Då är den ganska
svår att stoppa?”
”Den kommer att finnas så länge den är en händelse i me-
dia, sedan kommer den dö. ARA lever ju enbart på
uppmärksamhet, för det är ju dess enda beståndsdel.”
–443 –

”Kusligt”, sade Melanie.
”Om man vill kan man se ARA som ett naturligt fenomen,
som en slags organism. ARA är alltid samma sak även om
dess medlemmar, eller celler om man vill, byts ut. Likaså är
det med våra kroppar som byter ut nästan alla celler under
vår livstid, men ändå uppfattar vi det som samma kropp. En
organism består inte av dess komponenter utanför
informationen hur dessa komponenter är organiserade. Men
alla komponenterna är i sig själv utbytbara. ARA är ett
mänskligt fenomen, men vars väsen inte består av ett antal
individer utan av vår förväntan på hur den skall se ut. Det är
ett modernt troll”
”Fascinerande”, sade Axel.
”Jag tror det helt och hållet”, sade Johan ursäktande, ”men
jag undrar bara en sak till: varför du inte drog i huvud-
strömbrytaren? Varför började du plötsligt försöka ta
propparna istället? Det var ju dömt att misslyckas.”
”Jag vet att det var fel av mig”, sade Lotus, ”men jag
bestämde mig bara plötsligt för att göra ett sista försök med
att endast stänga av EcoSea 2, utan att skada EcoSea 1. Det
hade ju blivit ett ännu lyckligare slut då, men jag håller med
om att det var dumt att ens försöka när vi var omringade av
en svärm av fientliga ROV:ar. Som tur var kom vår hjälte
herr Gödel och räddade oss”, sade Lotus och tittade på Gödel.
–444 –

Gödel skruvade på sig medan han pepprades med beröm från
övriga närvarande. Han kände sig lite obekväm av allt beröm,
men trivdes ändå mycket bättre som hjälte än som uteliggare.
”Jag skulle vilja veta en annan sak Lotus.”, sade Renate,
”Hur går det mellan dig och kommissarie Koch nu?”
”Fint, han är fortfarande övertygad om att det är ARA som
har gjort det med Lotus i spetsen”, svarade Lotus. ”Skillnaden
är att jag ser inte ut som hans Lotus, för han ser enligt
kommissarien mer ut som någon åt Clark Gable-hållet. Vi
talades vid igår och nu är kommissarien övertygad om att
Clark Gable-kopian har lånat mitt namn och identitet och är
på vift beredd att göra nya dåd. Således har han skickat ut en
efterlysning med Clark Gable-signalement, medan jag inte
längre är misstänkt.”
”Stackars kommissarie Koch”, sade Renate.
Johan hörde hur telefonen ringde i sitt rum. Han ursäktade
sig för dem andra och lade VR-glasögonen åt sidan och tog
upp telefonluren.
”Var har du varit? Du har inte ringt hem sedan du kom ner
till Berlin. Jag har varit så orolig.”
Det var hans mamma som var utom sig av oro efter att
inte hört av hennes son på alldeles för länge.
”Jag är ledsen, men jag har haft så mycket att göra”, sade
Johan och tittade ut genom fönstret. Solen sken igen för första
–445 –

gången på länge och solstrålarna värmde Johan.
”Du sköter väl om dig? Äter du någonting på dagarna?”
”Ja mamma, jag äter. Men kan jag ringa upp dig om tio
minuter? Jag sitter på ett kafé i Wien, men vi skall strax gå.”
”I Wien? Vad gör du i Wien? Är du inte i Berlin?”
”Jo, det är jag. Jag förklarar sedan. Jag ringer strax
tillbaks.”
Johan sade hej då och satte på sig VR-glasögonen igen.
”...så vad säger du om förslaget?”, sade professorn och
tittade på Lotus.
”Det låter väldigt bra. Jag är jätte-gärna med”, svarade Lo-
tus, ”men på ett villkor: att jag får ta hand om säkerheten på
nätverket.”
”Det är precis det jag hoppades att du ville. Välkommen
ombord!”
”Tack! Denna gången blir projektet osänkbart”, sade Lo-
tus med ett brett självsäkert leende.
–446 –

Kapitel 43
Lotus leende ansikte frös till stillbild på bioduken och
eftertexten började rulla till tonerna av Astradynes hit “Check-
point Charlie” som hade legat på topplistorna de senaste
veckorna. Ljuset tändes och publiken började resa sig och ta
på sig ytterkläderna för att förbereda sig för vinterkylan som
väntade dem utanför biosalongen.
“Vad tyckte du?”, frågade en tjej sin pojkvän medan hon
tog på sig sin jacka.
“Inget vidare! Vanlig förutsägbar hollywoodfilm. Men
snygga specialeffekter!”
–447 –