Ebokförlaget Serum

”Jo, men jag kan inte fatta det. Lotus, är det verkligen du?”
”Du får vänja dig. Gammal vänskap, i ny förpackning”, sade
Lotus.
”Din jäkel”, sade Johan och lade sin hand på Lotus axel
och skakade om honom.
”Jag har alltid undrat hur en sådan välansad kille kunde
vara så obemärkt av en livstid framför datorskärmarna”,
Johan.
”Ursäkta, har ni där uppe något ni skulle vilja delge oss
andra?”, sade föreläsaren och tittade upp mot det
återförenade kompisgänget, som direkt slutade att tala.
”Nej, nej”, sade Jörn snabbt och tillade med svagare röst,
”typisk lärarkommentar.”
”Då går jag vidare”, fortsatte föreläsaren.
”Nu förstår du kanske varför jag kallas geten?”, viskade
Lotus och det förstod Johan direkt. Lotus såg verkligen ut
som en vit blek get, men utan horn och päls.
”...och så börjar vi med själva uppropet: Wilfried Afopa...”
De fortsatte att viska under uppropet och gick sedan ner till
det rökiga caféet för alla histrekare, det vill säga studenter i
historisk rekonstruktion. De pratade om allt möjligt som hade
hänt sedan sist. De hade inte hörts på hela sommaren och
hade mycket att berätta, men de återkom hela tiden till Lo-
tus förändrade skepnad. Johan kunde inte smälta att Lotus
–42 –