Ebokförlaget Serum

verklighetens såpopera: ”...och då sade han...och jag trodde
jag skulle dö! Och vet du vad?...gud!”
Det var lite svårt att se vem som var inloggad, eftersom alla
såg antingen ut som standardflicka eller standardpojke.
Välfriserade, lite stela, utan personliga drag. Man kunde
definiera sin egen kropp, men gjorde man inte det fick man
en standardkropp. Om man var en riktig hacker skulle man
givetvis ha sin egenhändigt definierade kropp, men det
verkade inte finnas några hackers här nu. Johan kollade
igenom inloggningslistan för att ta reda på vilka som satt på
caféet. Han kände igen några namn från kursen, men det var
ingen han kände speciellt bra.
Medan han kollade såg han hur Jörn adderades till listan
över inloggade. Johan tittade upp på standardpojken vid
dörren och vinkade åt honom.
”Tjena Johan, fy fan vad jag mår skit. Jag ligger hemma i
sängen under täcket och kör.”
”Jag mår bra nu”, svarade Johan, ”men det var inte roligt
att vakna upp på ängen som en kossa i morse. Fan jag hade
spytt över halva mig. Jag mår illa bara jag tänker på det.”
En fet tjock gris gjorde entré. Den stod upprätt på bakbenen
och tittade sig omkring. Mumlet på caféet avstannade och
–147 –