Ebokförlaget Serum

alla vände sig mot ingången. Den tjocka uppsvällda grisen
såg ut som en fet julgris. I höger tass hade den det äpple som
borde ha suttit fastklämt i munnen. Grisen snaskade lite non-
chalant på äpplet och tittade sig sakta runt om i V-caféet.
Alla satt tysta och häpnades över gestalten.
nu.”
”Nöff, nöff”, sade grisen och log brett åt caféets gäster.
Jörn tog sig för pannan och stönade.
”Lotus! Att han aldrig ger upp. Jag tror jag mår ännu sämre
Johan vinkade lite återhållsamt mot Lotus som om han tyckte
det var pinsamt att känna julgrisen. Grisen såg Johans
handvinkning och gick och satte sig vid deras bord.
”Tjena Johan! Och tjena på dig Jörn! Har du ont i
huvudet?”
”Jag mår särskilt dåligt sedan du trädde in.”
”Är jag inte vacker? Äkta gris. Och kolla äpplet. När jag tar
en tugga försvinner en bit.”
Lotusgrisen tog sig en tugga och äpplet blev mycket riktigt
mindre.
”Lotus”, sade Jörn, ”du skulle inte kunna ta en
standardkropp istället, det känns som om vi sitter på en scen
just nu. Jag orkar inte för tillfället.”
–148 –