Ebokförlaget Serum

Johan råkade stöta till en cykel som trillade omkull med
ett brak. De stannade till för att höra om ROV:arna hade hört
dem. De hörde hur deras läten hade övergått till dovare
kortare ljudstötar i olika toner, som om de kommunicerade,
men de verkade inte ha hört cykeln trilla. Johan och Tanja
gick sakta längre in källaren.
De satte sig ner i inre hörnan och tryckte ihop sig och
väntade. Johan höll ut sin ena arm om Tanja som svarade
med att luta sitt våta ansikte mot hans bröst. Han kände hur
hennes mage hoppade upp och ner av gråt. Johan tittade upp
i taket och knep ihop ögonen och bad till en högre omänsklig
makt att ROV:arna inte skulle hitta ner till källaren.
I vad som verkade vara en evighet gick ROV:arna omkring
på gården och letade efter sina offer. Johan kramade om
Tanja så hårt han kunde.
Efter ett tag kunde han inte höra deras läten längre och
han kände sig lite hoppfullare.
Men efter en kort stund hörde han tunga steg komma
nerför källartrappan. Källardörren öppnades med en smäll.
I det svaga månljuset såg han hur ROV:ens blöta metallskal
glänste. Johan och Tanja tittade sig instinktivt omkring efter
en väg ut. ROV:en fick syn på dem tack vare deras hastiga
huvudrörelser och började gå sakta mot dem. Johan och
Tanja insåg snabbt att källaren var en återvändsgränd.
–326 –