Ebokförlaget Serum

Fiskarna simmade vidare efter sin ledarfisk bort i mörkret
och kvar låg bara spindelns hårda tomma kropp kvar med
runda små hål där ben och ögon en gång hade suttit.
”Vilken smaklös show”, tyckte Johan.
”Detta är ingen show, det är verklighet. Vi är nu mitt inne
i WeAreVR:s forskningslaboratorium. De har med hjälp av
artificiellt liv skapat ett komplett virtuellt ekosystem och detta
är en del av resultatet.”
En liten manet gled förbi nära deras utkikspunkt. Under
medusaklockan skymtade två avlånga bläckfiskögon.
”Hur har du lyckats ta dig in hit?”, frågade Johan, ”det
måste väl vara otillåtet att ta sig in i deras labb?”
En tjock fisk, som såg ut som en överdimensionerad sjögurka,
fast med en lång snabel, dök upp ur mörkret. Den fick syn på
maneten och började pumpa in och ut med kroppen så att
vatten strömmade in genom snabeln och ut genom dess bak.
Den lilla maneten flaxade snabbt med klockan i ett desperat
försök att undkomma, men den hade ingen chans. Den sögs
snabbt och skoningslöst in i sjögurkfiskens snabel. Så snart
den lilla maneten hade blivit uppslukad dök en tio meter lång
och uppsvälld delfinbesläktad varelse upp. Dess hud var helt
täckt av sjöväxter och snäckor. Nu var det sjögurkans tur att
få bråttom, men till skillnad från maneten lyckades den
–85 –