Ebokförlaget Serum

Både Jörn och Johan började fibbla frenetiskt efter
nöduppstigningshandtaget. Johan hittade sitt först och drog
i det, varpå hans väst fylldes med luft med en smäll varpå
han for uppåt som en kork. En del av en sekund senare drog
Jörn sitt nödhandtag och for inte långt under Johan som en
kork allt snabbare uppåt.
”Adjö onda värld”, skrattade Lotus hysteriskt innan gapet
svalde honom helt och hållet.
Johan slog i bergstaket i den lilla grottsalen. Han började
simma desperat mot grottmynningen med Jörn tätt bakefter.
Gång på gång stötte han mot grottans väggar. Plötsligt tog
Jörn tag i Johans ben varpå Johan inte längre kunde röra sig
framåt. Johan ryckte och slet för att försöka komma ur Jörns
grepp, men utan att lyckas.
”Jag tror att monstret bet av mig benen Johan”, sade Jörn.
”Släpp mig! Släpp mig då”, skrek Johan som inte kände
för att hjältemodigt bogsera Jörn undan faran.
Johan vände sig om och såg hur gapet drog in Jörn alltmer i
sitt svalg varmed även Johan drogs med eftersom Jörn
vägrade släppa greppet om hans ben.
”Släpp mig Jörn, annars blir vi båda uppätna!”
–112 –