Ebokförlaget Serum

Plötsligt blev hon helt kall när hon insåg att hon kände
igen lätet. Det var precis samma slags gälla skri som de
osynliga varelserna på EcoSeas informationssajt hade givit
ifrån sig. Även om lätena inte var samma kontinuerliga gälla
skrik som när de hade genomfört sin massutrotning så var
det samma typ av läten, bara att nu lät det mer kontrollerat,
som om de kommunicerade med varandra. Nu var det kanske
deras tur att ge sig ut på jakt, precis som hon hade sagt till
Axel. Renate kände hur hon höll på att skrämma upp sig själv
och slog bort hela tanken. Det var mörkt och hon var ensam
i ett regnväder och hon höll bara på att stirra upp sig själv.
Hon hade ställt bilen på andra gatan till vänster och när hon
skulle vara framme skulle hon köra iväg med radion påslagen
och lyssna på tryggt nonsensbabbel och slappna av.
Det var ju så otroligt dumt att tro att de digitala
organismerna hon hade försökt radera bort skulle komma ut
i verkligheten och börja skrika och överfalla henne. Det var
ju rent teoretiskt omöjligt! Hon var ju ingenjör i datorteknik
och borde ju inse detta. Hon log för sig själv över hur naiv
lite ensamhet och mörker kunde göra en.
En ROV dök plötsligt upp från en sidogata på andra sidan
gatan. Det var en gammal grön terränggående ROV av det
amerikanska märket Leap. Den gick med händerna höjda
framför sig som om den var beredd för anfall. Den tittade på
–329 –