Ebokförlaget Serum

Kapitel 41
Larmet ringde fortfarande när de två ROV:arna kom upp ur
källaren som Lotus och Johan hade använt för att gå ner i
källaren.
I sitt sällskap hade de två människor: Renate, som gick av
sig själv och Axel som stödde sig mot ROV:arna för att kunna
gå. De såg ut som fyra förstavärldskrigssoldater som kom
tillbaka från skyttegraven.
För att ta sig fram fick de kryssa mellan alla de stela ROV-
statyerna som hade tills nyligen styrts av organismer i EcoSea
2, men som nu hade gått hädan på grund av tillfälligt
strömavbrott. Professorn sprang emot dem och kramade om
Renate som begravde sitt ansikte i hans axel. Hon var kraftlös,
men lättad över att allt var över.
”Hur är det med dig, Renate?”
”Det är bra. Axel är skadad, men det är inget livshotande.”
”Har ni ringt ambulansen?”
”Vi gjorde det på vägen uppför trappan. De är på väg.”
”Johan, hur gick det med dig och Tanja?”, frågade Jörn
den ROV som Johan hade styrt innan.
”Mitt namn är Gödel, inte Johan, men jag kan intyga att
det gick fint med dem båda. De ordnade en liten liveshow i
källaren, men vi hann fly innan det blev för hett.”
–427 –