Ebokförlaget Serum

paus för att hämta så mycket kraft att han kunde avsluta
meningen trots sina pustanden. ”Nu är du fast så det visslar
om det.”
”Kommissarie Koch”, sade Lotus konstlat långsamt, ”vi le-
ver i själens tid, en tid då själen frigjort sig från sitt kroppsliga
fängelse...”
Polisen som höll på att tulla Lotus tog av hans VR-glasögon
och drog ner hans halsduk som han hade över ansiktet. Ett
stelt metallansikte framträdde med två mörka kameraögon
och en högtalarmun. Det var en ROV.
”... och det har sina fördelar”, fortsatte Lotus och började
skratta.
Koch och poliserna stirrade förvånat, medan Lotus
fortsatte att skratta skadeglatt. Efter några sekunder slutade
skrattet tvärt och ROV:en blev stilla som en staty.
Kommissarie Koch och Gertner sade inget utan stirrade bara
häpet på ROV:en. Allt som hördes i rummet var
kommissariens andhämtningar och regnet som slog mot
fönsterkarmen.
”Han har loggat ut”, sade en av poliserna torrt.
Kommissarien grimaserade illa som om den uppstörtande
blandningen av vrede och besvikelse gjorde ont.
–371 –