Ebokförlaget Serum

den här sajten så tyvärr var alla på väg åt samma håll. Frågan
var om han skulle komma fram i tid till mötet.
Gatorna blev allt trängre allteftersom han kom närmare
stadskärnan. Hela tiden strömmade nya pilgrimer in från
sidogator vilket ledde till en växande flod av folk, främst
munkar och nunnor på väg mot den stora frälsningen. Gatan
smalnade av till en gränd som plötsligt öppnade sig till ett
stort torg som dominerades av den pampiga katedralen på
höger sida. Han följde folkströmmen uppför den vänstra av
de två trapporna vid huvudingången. På avsatsen där de två
trapporna möttes stannade han och blickade ut över torget
för att se om han kunde hitta någon som liknade Lotus bland
alla munkar, nunnor, bönder, tiggare, soldater och vagnar
som trängdes på torget framför katedralen. Han insåg att det
var omöjligt att urskilja Lotus bland alla lånade kroppar och
fortsatte upp de sista stegen och in genom katedralens höga
portar.
Prästen stod i vit kåpa med röd mantel och mässade
oavbrutet på latin. Manteln fick Johan att tänka på
Stålmannen, förutom att Stålmannen inte hade en likadan
guld-ornamenterad avlång mössa. Katedralen var full av
troende som då och då avbröt prästens mässande med ett
unisont:
”Amen”
–227 –