Ebokförlaget Serum

starkare inne i visningsbåset. Med hjälp av kroppsspråk kom
de överens om att gå in.
Tanja tog Johans hand och tillsammans gick de in i
visningsbåset tätt följd av Melanie. Det nuvarande motivet i
visningsbåset var uppenbarligen vanlig gran för de befann
sig mitt i en tät skog av ståtliga gröna granar, aningen för
stora för att kunna säljas som julgranar. De transparenta
varelserna skrek nu hysteriskt. Det kändes som om de hade
stigit in mitt i deras getingbo. Det var omöjligt att särskilja
enskilda individer i det kollektiva skrikandet.
Johan kände det som om hela hans kropp var uppfylld av
dessa varelsers läten. Tanja höll för sina öronen i ren reflex.
Melanie slog plötsligt upp sina händer som om hon
försvarade sig mot någon som anföll henne. Johan skyndade
bort till hennes sida och försökte putta bort den som anföll
henne, men det fanns ingen där. Han slog med sina händer
framför henne för att hjälpa henne, men lyckades bara träffa
en grankvist, som tack vare snygg programmering knäcktes
och dalade ner till marken.
Melanie for baklänges av ytterligare ett osynligt slag. Johan
försökte skrika Melanies namn men ingenting kunde göra
sig hört i denna värld. Melanie hängde livlös mot en osynlig
vägg, vilket fick Johan att plötsligt inse att det måste vara
någon i verkligheten som anföll henne. Innan han hann tänka
–322 –