Ebokförlaget Serum

Johan verkade inte vara helt vid medvetande. Hans ansikte
var uppsvullet av alla slag han hade fått från ROV:en.
Han var nerblödd av näsblod längs kinderna ner på
kläderna. Hans kropp hängde upp och ner i säkerhetsbältet
och huvudet tyngde mot taket. Johan mumlade något svagt
så att det inte gick att höra.
”Johan, du måste ut ur bilen.”
Tanja började slita i Johan och försökte få honom genom
passagerarfönstret, men det var hopplöst, eftersom
säkerhetsbältet höll honom fast.
”Johan knäpp av dig säkerhetsbältet!”
Johan mumlade till svar.
”Johan! Knäpp av dig säkerhetsbältet! Nu!”, skrek Tanja.
Johan grymtade fortfarande med slutna ögon. Han
fumlade med handen längs sitt vänsterben och fann knappen
för att lösgöra säkerhetsbältet. Bältet släppte varpå han
trillade ner på innertaket. Tanja böjde sig in och slet tag i
Johans axlar och drog ut honom. Johan öppnade ögonen när
regnet träffade hans ansikte.
”Jag har ont i huvudet”, sade han, ”och jag mår illa.”
”Kan du röra på dina ben och armar?”
Johan försökte med långsamma rörelser. Det gick.
”Okej res dig. Vi måste sticka innan polisen kommer. Vi
överlever inte deras skydd.”
–352 –