Ebokförlaget Serum

sedan han hade suddat ut meddelandet i månsanden. Det
var förvisso dyrt på månen, men där regnade det i alla fall
inte.
De kom fram till de fyra glaskabinerna som var svagt
upplysta av en ensam gatlampa. Johan skyndade sig oartigt
in i den första hytten för att komma undan regnet snabbt,
men upptäckte till sitt förtret att den var vandaliserad.
Melanie tog hytten bredvid, Tanja nästa och Johan fick ta
den som befann sig längst in i gränden. Tanja räckte ut tungan
åt Johan på skoj för att han hade fått springa längst i regnet.
Ett par minuter senare stod de vid trädavdelningen inne i
VOSM igen. Hela luften vibrerade av gälla skrik från
ljudkällor som hela tiden rörde sig.
”De verkar ha blivit mer aktiva nu”, sade Melanie.
Johan fick anstränga sig för att höra henne genom oväsendet
eftersom skrikandet hade tilltagit sedan han var här för tio
minuter sedan. Ju längre ner längs trädgången de kom desto
mer tilltog frenesin i varelsernas skrik. Även om man inte
kunde förstå vad alla skrik betydde kunde man ana att
organismerna inte tyckte om deras närvaro.
Till slut stod de framför ett visningsbås som var stort som
en fotoautomat i vilket man kunde gå in för att se hur det
träd man valt gjorde sig som skog. Aktiviteten verkade ännu
–321 –