Ebokförlaget Serum

Hennes baneman tog tag i den tillplattade kladdiga
kroppen med snabeln och förde spindelkroppen till sin mun.
Efter en stund av frenetiskt tuggande hade det sista
utstickande benet glidit in i munnen. Därefter började
elefantgrisen gå nöjt i sakta mak tillbaka mot skogsbrynet.
”Fort”, ropade Lotus entusiastiskt, ”släpp den inte ur sikte!”
Alla reste sig upp och följde efter djuret. Elefantgrisen
fortsatte att gå i lugn takt, ännu ovetande om sina förföljare.
”Spring!”, ropade Lotus.
Johan började springa mot skogsbrynet. Efter några steg
susade Jörn förbi honom med större kliv. Elefantgrisen vände
sig om och fick se fem människor som kom springande mot
honom, varpå den skrek till ett högt gällt skrik och satte av i
panik. Jörn var tätt bakom, medan de andra säckade efter.
”Jörn, du har tappat ditt vänsterben!”, skrek Melanie.
”Var då? Hemma hos dig? Kan vi inte ta det senare?” skrek
Jörn utan att vända sig om.
”Nej nu!”
Jörn tittade hastigt ner på sina ben utan att sluta springa.
Mycket riktigt hade vänsterbenet försvunnit, medan
högerbenet fortfarande verkade vara i heltrim. Men han
kunde fortfarande stödja sig på vänsterbenet. Det hade bara
blivit osynligt för tillfället.
–258 –