Ebokförlaget Serum

egnhala fönsterkarmen och hoppade ner i det våta gräset på
baksidan, en dryg meter nedanför fönsterkarmen. Han
skyndade sig över gatan och sprang vidare bort från
studenthemmet längs Blankenburger Pflasterweg. Regnet
gjorde att luften kändes syrerik och sval, mycket skönare att
andas än studentrummets innestängda gasblandning. Men
regnet spöade ner i backen och vattnade honom så att han
fort blev blöt rakt in på skinnet. Precis när han kom fram till
busshållplatsen vid gatans slut dök en buss upp. Han steg in,
satte sig ner och drog händerna genom det våta håret. Han
lovade sig själv att få tummen loss och gå och handla ett
paraply någon gång. Bussen for vidare mot Prenzlauer Berg.
”Ni stannar här”, sade Lotus till de andra, ”jag sticker efter
elefanten. Ni måste skjuta ihjäl alla utom en av ynglingarna.
Sedan måste ni dö med honom så att han tror att vi alla har
dött annars kommer de envetna tonåringarna fortsätta att
försöka få revansch i evighet. På så sätt berättar han för sina
polare att vi är döda och jag kan komma undan för att hitta
elefanten igen. När ni är döda sticker ni snabbt hemifrån och
håller er undan från polisen. Vi syns på månen klockan tio.”
Spanjorerna sprang över ängen medan de sköt oavbrutet
med sina automatkarbiner mot skogsbrynet där de låg i
skydd.
–278 –