Ebokförlaget Serum

skakade i ROV:en och frågade hur det var fatt. ROV:en tittade
inte på affärsmannen längre utan spejade hit och dit,
alltmedan dess armar höjdes och sänktes. Folkmassorna
strömmade förbi det omaka paret så att de kom att bilda en ö
i människoströmmen.
Tanja bläddrade igenom logfilen. Det fanns nu en ström
av filtransfereringar från denna basen till adressen
onedin.wavr.berlin.de. Hon fick kontakt med Gödel. Han
hade också uppfattat samma sak. De signalerade till varandra
att de skulle ta sig till den adressen.
ROV:en slet sig från affärsmannen och gick fram mot
glasrutan tills den slog emot den med ett klonk. Den tittade
sig omkring som om den försökte hitta en ingång.
Affärsmannen stod och ropade åt ROV:en, men ROV:en var
helt opåverkade av affärsmannens kontaktförsök.
Folkmassan strömmade förbi med allt större
säkerhetsavstånd till ROV:en. Johan insåg att läget höll på
att bli kritiskt men ville dröja kvar så länge som möjligt för
att Tanja skulle bli klar med sitt sökande så att de inte skulle
behöva gå tillbaks till samma bas ytterligare en gång.
De loggade in på databasen Onedin och befann sig på däck
på ett gammalt övergivet 1800-tals segelskepp ute till havs i
full storm. Himlen var gråsvart och sken då och då upp av
blixtar, vilka åtföljdes av så dovt åskmuller att Tanja kände
–363 –