Ebokförlaget Serum

svårtolkad signal inifrån skogen. Hon tog ett par snabba steg
åt sidan till en ny position där hon stannande blickstilla och
återigen undersökte luftens signaler med sina tentakler. Det
var något som hon detekterade och som gjorde henne osäker.
Plötsligt började hon springa bort från skogsbrynet i full
fart. Hennes åtta tjocka ludna ben for upp och ner så fort de
kunde. Johan häpnade både över hennes hastighet samt att
hennes åtta ben inte trasslade in sig i varandra i den höga
hastigheten. Några grenar knäcktes och med ett brak störtade
ett elefantliknande djur stort som en gris ut ur skogsbrynet i
riktning mot Amanda.
Djuret var grått, ungefär en meter högt och hade en tjock
bred snabel som släpade i marken. Den hade varken betar
eller elefantöron utan såg snarare ut som en gris med snabel.
Elefantgrisen sprang i hög fart efter Amanda, som flydde så
gott hon kunde, men hennes benknippen gick för långsamt.
Snart var elefantgrisen precis bakom Amanda. Den höjde sin
snabel och slog till Amanda så att hon rullade runt
okontrollerat som ett hårigt bowlingklot. När hon slutade
rulla, trampade elefantgrisen på hennes tjocka mittkropp så
att den säckade ihop och en gul klibbig massa läckte ur hennes
spruckna kropp. Sekunden senare sprattlade Amandas ben
till en sista gång innan de för alltid stannade.
–257 –