Ebokförlaget Serum

Johan tryckte på Yes-knappen för att få spela en gång till och
kom tillbaka till samma kulltopp som de varit på innan. Han
sprang ner till det gula huset där de andra stod och snackade
glatt.
”Tjena Johan, du gick visste lite sönder”, skrattade Jörn
som vid det här laget kände sig som en krigsveteran.
”Jag var inte alls beredd på handgranater”, försvarade sig
Johan.
”Jag tyckte vi gjorde det bra”, sade Jörn, ”eller vad säger
du Tanja?”
”Vi var fantastiska, helt underbara.”, svarade Tanja lyckligt.
”Bra sagt”, sade Jörn och smällde sin handflata mot Tanjas.
Johan kände ett sting av avundsjuka och önskade att det
var han som hade smällt sin handflata mot Tanjas.
”Nu måste vi ge oss av”, sade Lotus och bröt den
uppsluppna stämningen. ”Vi måste skynda oss iväg från
ingången så att vi slipper panga med massa småknattar hela
tiden. Vi måste hitta djuret igen!”
De började springa nerför kullen. Precis när Johan hade
kommit förbi det gula husets bortre husknut hörde han
spanska tjoanden igen från kullens topp.
”De är tillbaka. Spring! Över till dungen på andra sidan!”
–274 –