Ebokförlaget Serum

högtalaren bakom honom. Efter sin lilla visning, lämnade hon
herr Gödel och gick ut genom dörren. Strax därefter öppnades
dörren igen och besökarna kom in. Herr Gödel tittade upp i
förhoppningen om att det kanske kunde vara hon i alla fall,
men förhoppningen övergick snabbt i besvikelse.
Den som trädde in var en tjock uppsvälld man med rödlätt
bulldoggansikte. Mannen flämtade genom sin vidöppna mun,
medan han med stor kraftansträngning flyttade sitt
kroppsberg från dörren fram till herr Gödels säng. Bakom
honom kom en slank, något yngre man med mörkt
kortsnaggat hår. Båda två hade samma slags ljusbruna
långrock fast i olika storlekar. Herr Gödel sjönk besviket
tillbaka ner mot sin kudde. Han visste inte vilka de var, men
ingen av dem var i alla fall hon som han hade hoppats på att
få träffa. Den korpulenta mannen pustade några andetag
framför herr Gödels säng innan han hade hämtat sig så pass
mycket från sin tio meters gångmarsch att han kunde börja
tala:
”Mitt namn är Koch, kriminalkommissarie från
kommunikationsroteln och detta är min assistent Gertner.”
”Så är det”, bekräftade assistent Gertner.
Båda visade upp sin legitimation.
”Herr Gödel, vi är intresserade av att veta vad som hände
vid Humboldt Hafen imorse. Kommer du ihåg någonting?”
–118 –