Ebokförlaget Serum

Kapitel 5
”Satans jävlar”, muttrade det alkoholtyngda
människovraket som höll på att vakna. Han stank av urin
och av före detta maginnehåll. Det var svårt att uppfatta hans
mumlande förbannelser, men det gjorde inte så mycket för
ingen lyssnade på honom. En ständig flod av människor
passerade ut genom utgången från Lehrter Hauptbahnhof
och förbi honom där han låg intill cementväggen bland andra
broderssjälar. En av de övriga brodersjälarna med
maorimönster i ansiktet ropade till honom:
”Hördu gubbjävel! Din hand är uppsvälld som ett
bowlingklot. Hur mycket runkar du egentligen?”
De andra i det ansiktstatuerade gänget skrattade över deras
ledares sätt att behandla den äldre utslagna gamle mannen.
Det stämde att handen var skadad noterade han som för
tillfället kallades gubbjäveln. Det värkte i handen som om
den var inlindad i en brännmanet.
”Om du ger mig småpengarna du fått gubbjävel, så kan jag
berätta vilken liten snorunge som gjorde det.”
Det gamla fyllot tittade på sin värkande hand och noterade
att den mycket riktigt var svullen, men dock inte som ett
bowlingklot. Han såg till sin besvikelse inga mynt framför
sig så han förstod inte vad den skräniga killen hade pratat
–80 –