Ebokförlaget Serum

ingen chans. Apan lutade sin svans bort från sitt offer som
om den spände en båge. Elefantgrisen sprang i panik. Saliv
rann ner för dess öppna flåsande mun och deras stora ögon
tittade inte framåt utan åt sidan mot sin förövare. Apans
benklingeförsedda svans for plötsligt med en snärt mot
elefantgrisens hals, varpå benklingan kapade elefantgrisens
huvud i ett enda hugg.
Elefantgrisens kropp trillade ihop på marken i en livlös
hög medan huvudet fortsatte att rulla runt några meter.
Hannen som hade jagat apan kom ikapp och försökte ramma
ungens baneman, men apan hoppade undan med smidiga
rörelser. Hannen gjorde inget nytt försök utan sprang vidare
efter sin flyende flock. Strax bakom ilade den siste hannen
förbi med Lotus och Jörn som ofrivilliga passagerare. Lotus
höll fortfarande hannen i svansen i ena handen och Jörn i
andra handen. Jörn släpades med på rygg medan Lotus
hängde mellan hannens skinkor, helt försvarslös om hannen
skulle drabbas av matsmältningsproblem.
”Är det inte farligt?”, sade Tanja oroligt.
”Nej, det kan ju inte göra ont.”
”Nej, men ändå.”
Flocken fortsatte springa bort i fjärran. Kvar på öppningen
låg liket av ungen vid sidan om sjön. Apan stod på kroppen
–302 –