Ebokförlaget Serum

hade ingen hatt och bar istället förkläden, eftersom de
troligtvis arbetade i närheten. Alla männen hade svarta eller
grå kostymer och bar svarta plommonstop på huvudet. En
man hade en ljus hatt istället, vilket nästan såg lite vågat ut
jämfört med de övrigas uniforma klädsel.
En hästdragen droska passerade förbi så att
föreläsningsgruppen tvingades att dela sig för att släppa fram
fordonet. Hovarna klampade mot den stenbelagda gatan när
ekipaget for förbi och överröstade för en stund sorlet av
mumlet från caféet bakom dem. Det såg precis ut som om de
hade hamnat i en stumfilm, fast denna filmen var i färg och
folk rörde sig i vanlig hastighet. Johan betraktade sina kursare
och noterade att även de hade erhållit tidsenlig klädsel. Han
fingrade på sitt huvud kände att han hade försetts med ett
moderiktigt plommonstop. De stod på en central affärsgata
att döma av alla affärer och caféer som låg runt dem. Mitt
emot låg ett magnifikt gammalt varuhus. Huset var sex
våningar högt, som sedan gick över i ett sluttande tak. Allra
högst upp fanns en terrass. Mellan vart fönster på tredje
våningen fanns bronsplaketter uppsatta, föreställande två
människor som höll varandras händer.
Johan lokaliserade föreläsaren Sessel som fortfarande bar
på TU:s emblem på bröstfickan.
–97 –