Ebokförlaget Serum

”Jo vi klarade oss, båda två. Tack vare Lotus.”
Lotus kropp gick fram till en packlår som låg och flöt bredvid
Melanie.
”Är inte du intresserad över hur det har gått med Tanja?”,
frågade Lotus utan att höja blicken från packlåren. ”Hon blev
ju trots allt nästan ihjälslagen av en ROV nyss.”
”Det är klart”, sade Melanie, ”det är bara det att jag inte
har hunnit fråga.”
”Men du är hennes bästa kompis. Du borde väl springa
fram och tjejigt krama om henne istället för att vänta på din
tur tills Jörn har pratat klart.”
Lotus lyfte upp en kofot ur trälåren.
”Jag hörde ju att hon klarade sig så jag nöjde mig med det.”
”Det duger inte Melanie. Du är inte tillräckligt känslosam.”
Lotus slog med full kraft kofoten i Melanies bakhuvud så att
skallen krossades med ett krasande ljud. Fotogenlampan gled
ur hennes grepp och föll ner i vattnet och slocknade. Som en
sjösatt ubåt föll Melanies döda VR-kropp ner i vattnet och
färgade det rött.
”Är du inte klok?”, skrek Tanja ut i mörkret, ”du dödade
Melanie.”
”Sansa dig Tanja. Jag slog ihjäl VR-kroppen, inte henne
själv.”
”Varför det? Hur skall vi nu hitta Melanie?”
–395 –