Ebokförlaget Serum

”Vänta förresten, det står mer på meddelandet: procent,
en tvåa, procent, och-tecken en sjua”.
”Det där är bara störningar som alltid fastnar på alla email
nuförtiden av någon konstig anledning.”
”Ja, men jag måste läsa upp det för dig ändå av juridiska
skäl. Annars kan du säga att du inte fick hela meddelandet.
Få se nu, var jag var någonstans. Jo jag hade precis sagt och-
tecken följt av en sjua. Meddelandet fortsätter med en tvåa,
en trea, procenttecken...”
Johan skakade på huvudet och styrde ROV:en ut ur stationen.
Han tog av till vänster och började gå mot kraterkanten.
Direkt såg han stenen, precis som kvinnan bakom disken hade
sagt. Det var mycket riktigt det enda stora klippblocket i
närheten. Solen lös över den sterila månöknen och himlen
glittrade av fler stjärnor än han någonsin hade sett förut.
Vid horisonten syntes hans hem, jorden, som lyste som en
blåvit liten kula. Där på den blåa planeten befann han sig
just nu, närmare bestämt i TU:s datasalar som hade blivit
hans första tillflyktsort undan kommissarie Koch och hans
kollegor.
För varje steg han tog rev han upp månsand som sakta
sjönk tillbaka ner mot marken som om han vore under vatten.
Han kunde se spår av flera ROV:ar som hade passerat här
–292 –