Ebokförlaget Serum

ett litet gulligt EcoSea djur någonstans på deras sajt som
attraktion. Det är en enorm marknad som vi inte får missa!”
”Det är ju genialt”, sade herr Britze försiktigt.
”Jaja det är bra herr Britze. Berätta nu istället professor
Schröder varför ni har sammankallat oss.”
Professor Schröder koncentrerade sig för att sluta att le i
ren skadeglädje över att herr Britze hade trillat rakt i fällan.
”Jo igår gick två ingenjörer på vår avdelning ner för att
göra en rutinmässig visuell inspektion, vilket resulterade i
att de faktiskt blev uppätna!”
”Va?”, sade herr Pforten och skrattade till. Herr Britze
skrattade han med och sneglade på herr Pforten för att kunna
synkronisera ett gemensamt avslut på skratten.
”Jo en varelse vi kallar för bläckfisken, intresserade sig för
vår ubåt och bröt sig in i den och åt upp mina två medarbetare.
Ett något våldsamt och abrupt handlade, men inte desto
mindre ett klart självständigt och intelligent beteende.”
Herr Britze tog ton igen och professor Schröder suckade
inombords. Herr Britze var imponerande ihärdig.
”Men det finns förresten redan virtuella djurparker, med
djur som låter sig klias, som man kan rida på med mera. Hur
skall kunderna, de som skall betala för detta, inse att dessa
djur verkligen lever? Bryr kunderna sig verkligen om de le-
ver eller är handprogrammerade?”
–76 –