Ebokförlaget Serum

Kapitel 42
Lotus tog fram en tårta med tjugotvå tända tårtljus och satte
den bordet.
”Kan du baka tårta?”, frågade Tanja.
”Ååh!”, sade Jörn och Johan unisont och spelade
imponerade.
”Tyvärr är det bara en låtsastårta som jag har knåpat ihop.
Jag kan ändå inte baka på riktigt.”
Sällskapet skrattade.
De hade samlats i Wien och året var 1913.
De satt runt ett stort bord på Café Landtmann, Sigmund
Freuds stamkafé vid den här tidpunkten. Freud satt mycket
riktigt ett par bord längre bort och språkade med sina, får
man förmoda, intellektuella vänner. Anledningen att de hade
valt att träffas just här var att Melanie och Axel skulle kunna
vara med. Båda var inlagda på sjukhus och var fortfarande
inte helt krya, även om ingen hade några allvarligare men.
Framförallt Melanie var inte alls död som herr Gödel hade
trott. Hon hade blivit intagen på sjukhus och terroriserad med
ideliga besök av kommissarie Koch, men förutom detta hade
hon klarat sig bra. Anledningen till att hon hade fått så många
besök av kommissarien och hans assistent var att de hade
tillbringat mycket tid med att spela in och simulera hennes
–430 –