Ebokförlaget Serum

Renate en kort stund innan den skrek ett högt gällt ihållande
skrik, som direkt följdes upp likt en vargs ylande av två
avlägsna artfränder som befann sig någonstans bakom henne,
men utom synhåll. Renate började instinktivt springa utan
att bry sig om att hålla paraplyet upprätt. Regnet forsade
nerför hennes ansikte, men hon brydde sig inte. Hon ville
bara så fort som möjligt komma till bilen. När hon passerade
förbi första sidogatan på vänster sida dök det upp ytterligare
en ROV runt hörnan på bara en armlängds avstånd som
stämde upp i samma skrikande kör som sina övriga
flockmedlemmar. Renate fortsatte att springa rakt fram utan
att se sig om. Hon trampade fel så att hon trillade och landade
på alla fyra mitt i en vattenpöl, vilket fick händerna att
dekoreras med skrubbsår.
En bråkdel av en sekund senare var hon uppe på fötterna
och for iväg som en dopad 100-meterslöpare, nu utan paraply.
Hennes byxor var helt genomblöta och ena byxknät hade en
reva. På nästa sidogata till vänster fanns räddningen, bilen.
Hon girade snabbt runt husknuten och krockade med en
varelse varpå hon skrek till. Varelsen var en förvånad profes-
sor Schröder med en röd fläck på hans vita skjorta, vilken
han nyss hade fått av skrubbsåret på Renates hand.
”Vad står på Renate? Du är ju alldeles genomblöt.”
–330 –