Ebokförlaget Serum

Svansen vaggade sakta ovanför den och han släppte dem inte
med blicken.
”Hände allt här?”, frågade Koch och pekade bort mot
visningsbåset längre upp i trädgången.
”Ja.”, svarade Tanja motvilligt eftersom hon visste vad
Koch skulle säga härnäst.
”Okej, då går vi dit.”
Deras osynliga värdar surrade omkring dem i luften allt mer
intensivt för att visa hur objudna de nya gästerna var. Koch
blev genomflugen av en transparent ilsken varelse, vilket fick
Koch att sakta av i gångtempot.
Han vände sig om och tittade på Johan och eftersom
gastarna inte längre gick att överrösta gjorde han
dykartecknet för ”okej”. Johan svarade med samma okej-
tecken varpå Koch fortsatte att gå.
Johan tittade bakåt.
Tanja skakade oavbrutet på huvudet.
Hon tyckte inte om det här. Koch nådde fram till ingången
till visningsbåset och väntade in de båda andra. Varelserna
var lika frenetiska som en bisvärm kring en biodlare, när Koch
tog steget in. Johan tog Tanjas hand och de följde efter, varpå
de hamnade mitt i samma täta granskog igen. Gastarna skrek
hysterisk likt en alarmsignal för att tala om för varandra att
inkräktare hade tagit sig in. Man behövde inte vara speciellt
–347 –