Ebokförlaget Serum

eceptionen in genom personalingången. Han stegade upp
de tre trapporna och kom sedan ut i ett kontorslandskap, där
folk satt och knåpade på sina artiklar eller var upptagna i
telefon. Medan han gick tvärs över rummet stannade folk upp
med sina arbeten och stirrade förvånat på den till synes
förirrade alkisen.
En ung man kom emot honom för att artigt, men bestämt
visa honom ut. Gödel slog bort hans armar och stövlade vidare
i oförminskad fart. En äldre dam signalerade åt den unge
mannen att han skulle låta människovraket vara. I andra
änden av rummet fanns ett inglasat kontor med texten
Redaktör Stefan Farisch skrivet på dörren. Gödel slängde
upp dörren och klev in.
”Hej herr Gödel. Vad trevligt att träffas! Det var länge se-
dan”, inledde den slipsförsedda mannen inställsamt.
”Skit i fjäskandet Farisch. Och spela inte så jävla engagerad,
det har aldrig varit din starka sida.”
”Jag tänkte bara...”
”Tänk inte! Och gör inget heller! Det brukar bara betyda
olycka för mig.”
”Du måste förlåta mig, men jag har verkligen känt mig...”
”Nej, förlåta dig behöver jag inte göra. Och din förmåga
till medkänsla tror jag mindre på. Däremot skall du få göra
en sak för mig.”
–249 –