Ebokförlaget Serum

hon bara rädd.
Den brunrostiga ROV:en slog huvudet mot deras fönster. Den
backade och såg förvirrad ut som om den försökte förstå vad
som hade hänt medan den omfokuserade sina gula
kameraögon. Johan satte upp nattduksbordet på sidan
ovanpå skrivbordet intill fönstret så att det bildade en sköld
för att försvåra för ROV:en att ta sig igenom fönstret. ROV:en
tittade på Johan från andra sidan fönstret och skriade gällt,
varefter den gick fram mot fönstret igen tills den återigen
slog huvudet i glaset.
Den blev vansinnig och började slå rallarsvingar mot
fönsterrutan, men fönsterrutan höll för de första slagen.
Barnen ute på gården blev rädda och sprang in genom en
trappuppgång. Efter några slag till perforerade den glasrutan
genom ett litet hål med ena armen. Johan försökte stänga till
hålet genom att trycka till med bordskivan, men ROV:en
lyckades få in även sin andra arm. Den slog och greppade vilt
med sina armar för att försöka få tag i Johan, som fortsatte
att trycka bordskivan mot fönstret allt vad han orkade medan
han var mån om att huka sig för att inte komma nära armarna
som viftade precis ovanför bordskivans kant.
–385 –