Ebokförlaget Serum

en sådan liten kropp. Han nickade menande mot en
välformad blondin som satt några säten nedanför.
”Öh, javars, hon är helt okej”, sade Johan lite tagen på
sängen.
”Jag noterade hur du iakttog mitt yttre”, fortsatte den
klenbyggda killen och log, ”både män och kvinnor häpnas
när de ser min läckra skapelse och jag förstår det. Men, jag
skulle föredra om du satt och spanade på bruden framför oss
istället. Jag skulle känna mig tryggare på något sätt”, sade
han och avslutade med ett brett självsäkert leende, vilket var
så brett att även hans kisande ögon verkade le.
”Va? Jag spanade inte på dig. Vad tror du? Skulle jag...?”
”Lugn”, sade killen och slängde upp sin taniga hand på
vilken var benknota noga kunde studeras.
Johan tog albinons hand och presenterade sig med sitt
förnamn, men albinon svarade inte med sitt namn.
”Jag tror inte jag behöver presentera mig”, sade albinon,
”du känner mig redan.”
”Ledsen, men du måste ha blandat ihop mig med någon
annan”, svarade Johan, ”jag har aldrig sett dig förut.”
”Du kanske inte har sett mig förut, men du känner mig.
Kom ihåg att en själ kan ha många ansikten.”
–39 –