Ebokförlaget Serum

Han tittade på Tanja som stod och tog sig för håret och
tittade rakt ner i golvet.
”Vem går ner först?”, sade Gödel högt för att överrösta
ljudet av andarna.
”Varför inte du för en gångs skull”, sade Tanja uppstudsigt.
”Visst flicka lilla, ingen fara, jag kan göra det.”
Gödel reste sig upp och kastade bort luckan så att den landade
med en duns i hörnet. Gödel satte sina fötter på den rostiga
järnstegens översta steg och började gå neråt.
Han stönade och frustade medan han sökte nästa pinnsteg
med foten. Han fann ett grepp med andra foten och gick ner
ett steg. Det var svårt att gå nerför järnstegen eftersom
pinnstegen var så långt ifrån varandra, särskilt om man hade
Gödels känsla för precision.
Han vispade runt med foten i luften och försökte hitta nästa
steg. Han hittade det och lutade sig mot det, men foten
halkade ur steget. Förgäves försökte han hålla sig med
händerna, men han kunde inte bära sin egen kroppstyngd.
Han tappade greppet och föll ner i hålet och försvann utanför
fotogenlampans räckvidd. Flickorna hörde hur han landade
med ett plask. Melanie tittade förundrat ner i hålet med
–381 –