Ebokförlaget Serum

Johan loggade snabbt in på Bosnian Combat ingång D och
trädde in i denna värld mitt i en skogsdunge. Dungen slutade
bara ett paraolympiskt stenkast framför honom, där ett öppet
landskap tog vilket bredde ut sig mot horisonten.
Landskapet dekorerades av bondgårdar och skogsdungar och
skulle ha blivit en storsäljande tavla (om det inte vore för att
konstsmaken hade ändrats sedan lång tid tillbaka). Detta
landskap hade dock märkliga invånare.
Ute i gläntan framför trädansamlingen där Johan låg fanns
en hord med elefantgrisar, ett trettiotal vuxna djur med en
handfull avkommor. De stod runt en mörk damm ur vilken
de försökte dricka, men utan framgång. Johan insåg att den
elefantgris som de hade jagat måste ha varit en unge, eftersom
de äldre djuren var mer än dubbelt så höga.
Det mest frapperande var att alla rörde sig i slow-motion.
De två små ungarna som sprang fram och tillbaka och jagade
varandra svävade i luften för varje språng de tog. Hela
spektaklet fick det att se ut som en stilstudie i en naturfilm.
När han skulle röra sig själv märkte han hur trögt det gick.
Han själv var tydligen en del av slow-motion världen.
”Hej Johan, vi var lite oroliga att du inte hade lyckats att
komma undan från kommissarie Koch.”
Johan hoppade till eftersom han inte hade lagt märke till
att Lotus låg precis intill honom. Det var en viss fördröjning
–295 –