Ebokförlaget Serum

vad de skulle göra när de kom till källan, om de kom till källan.
Tankarna hade cirklat runt och han hade blivit allt tröttare.
Plötsligt hade Tanja väckt honom och då var det redan
morgon. De hade gått iväg till U-bahnstationen vid Ernst
Reuter Platz och efter lite byten hade de hamnat på
regionaltåget.
Vid Michendorf steg de av och hoppade på bussen mitt emot
stationen som tog dem till raststället vid ringmotorvägen Ber-
liner Ring. När de steg av, lyfte busschauffören sin telefon:
”Polisen? Jo, jag har en anmälan att göra”, sade han medan
han körde vidare.
Johan och Tanja ställde sig sist på raststället och började visa
sina tummar för de bilar som lämnade raststället och körde
på motorvägen igen. Regnet öste ner fortfarande och Johan
förbannade sig själv att han fortfarande inte haft tid att köpa
ett paraply.
En strid ström av bilar dånade ute på den blöta motorvägen
i morgontrafiken. Motorljudet blandades med det sköljande
ljudet av vatten som slungades upp av hjulen och rensade
underredena. Efter tjugo minuter stannade en bil. Johan
hoppade över en vattenpöl och öppnade passagerardörren.
”Skall ni mot Hannover eller Kassel?”
–342 –