Ebokförlaget Serum

Johan snurrade runt för att försöka hitta en väg ut ur den
hastigt omslutande cirkeln av levande döda. Händer dök upp
ur underjorden och började dra i hans ben. Hur han än
försökte röra sig kom han inte ur deras grepp.
Plötsligt gav jorden vika och Johan rasade ner i ett hål.
Han landade i en öppen stenkista som var till bredden full av
ormar och spindlar.
Sand rasade ner längs hålets kanter och pudrade både
honom och husdjuren omkring honom. Instinktivt försökte
han ta sig upp, men ormarna höll fast honom i en
kräldjursversion av en dubbelnelson. En fågelspindel
kravlade sakta över hans ansikte samtidigt som en vacker
kvinna uppenbarade sig ovanför honom. Hon svävade i luften
iklädd en vit brudklänning som fladdrade sakta i vinden.
Sakta sjönk hon ned tills hon låg på Johan i stenkistan.
Hon tittade in i hans ögon och log varmt.
Utan att sluta att le öppnade hon sin mun och stack fram
sin tudelade ormtunga.
Samtidigt började hennes ansiktet slitas isär av inre
osynliga krafter, vilket fick hennes skönhet att sjunka i takt
med att ansiktet blev bredare. Hennes ögon förvandlades till
glittrande gröna reptilögon. Ormkvinnan skrek av smärta,
när huvudet till slut kläcktes som ett ägg. Ett stort ormhuvud
kämpade sig ut ur huvudskalet likt en nyfödd fågelunge.
–262 –