Ebokförlaget Serum

Professorn kände det som om han inte kunde tänka riktigt
klart. Allt han ville var att det skulle vara över och att Renate
och Axel skulle klara sig. Jörn lade sin hand på hans axel.
”Kom igen professorn, vi har ingen tid att förlora.”
De gick bort till fikarummet och bar bort möblerna till
ytterdörren. Efter att de hade satt kylskåpet och ett bord
framför ytterdörren, gjorde de likadant med dörren ner till
källaren. Sedan satte de sig på var sin stol framför var sin
dörr för att bevaka. De pratade inte med varandra utan satt
och lyssnade koncentrerat på ljud från andra sidan dörrarna.
Då och då tittade de ut mot kontrollrummet där Lotus satt
och gjorde obegripliga gester.
Lotus pekade åt Johan att han skulle titta åt höger in i gången
samtidigt som han själv skulle kolla upp gången till vänster.
De ställde sig på var sin sida om mittgången och på tecken
från Lotus stack Johan ut sitt huvud runt hörnan och tittade
in i gången. Först tyckte han att den var helt tom, så när som
på alla datorer som kantade gångens sidor, men efter ett tag
fick han syn på ett mänskligt ben som stack ut mellan två
datorer med skospetsen som pekade uppåt.
Det var en herrsko varför Johan drog slutsatsen att det
måste vara Axel som låg livlös mellan datorerna.
–412 –