Ebokförlaget Serum

Johan gömde sig bakom gardinerna för att inte bli sedd,
som om det skulle hjälpa.
ROV:en började gå in genom valvet med blicken fixerad
på deras hotellfönster.
Tanja tog det sista steget och landade med ett plask på
lastrumsdäcket. I det svaga fotogenljuset från ovan såg hon
att hon stod med vatten upp till knäna.
Melanie var redan på väg ner för stegen. En varelse skrek
precis vid hennes öra samtidigt som någon tog hennes hand.
Den senare visade sig vara en helt genomvåt herr Gödel.
Vattnet plaskade mot lastrummets träväggar, vilka
samtidigt utgjorde skeppets skrov. Efter några steg var
Melanie nere och de stod tillsammans i det öronbedövande
skriet och tittade ut över det vattenfyllda lastrummet som
framträdde i lampljuset från Melanies fotogenlampa.
Plankor, tomma tunnor, rep och annan bråte böljade i det
knädjupa vattnet.
Plötsligt glimmade det till ett blått neonljus under vattnet
vid Tanjas fot men ögonblicket senare var det borta igen.
Tanja pekade ner mot sin fot och skrek åt de andra att de
skulle kolla. Melanie skakade på huvudet och pekade mot
sitt öra för att signalera att hon inte kunde höra något på
grund av gastarnas gallskrik.
–383 –