Ebokförlaget Serum

”Vi stängde ju sluss 7”, sade Axel.
”Ja, det gjorde vi, men någon har satt på den igen tydligen.”
”Jag fattar inte det här. När sattes den på?”
Renate lutade sig fram och knackade på tangentbordet tills
hon fann vad hon sökte.
”För fyra minuter sedan.”
”Fyra minuter! Vi har ju varit här hela tiden! Har någon
smitit in i källaren och satt på slussen utan att vi har sett
dem?”
”Det verkar så Axel. Vi får väl gå ner och kolla.”
”Gå ner? Tänk om skurken är kvar? Tänk om han är farlig?
Ska vi inte be någon annan att följa med?”
”Vem? Vi är ensamma här.”
”Jag tänkte på polisen.”
”Du kan vänta här om du vill”, sade Renate, ”så går jag ner
ensam.”
”Nej, jag hänger med. Jag har sett för många skräckfilmer
där folk delar upp sig och det slutar alltid med att de blir
ihjälslagna en efter en tills bara hjälten är kvar. Och vi vet ju
inte vem som är hjälten av oss två i den här filmen. Jag följer
med.”
–284 –