Ebokförlaget Serum

Porscheföraren som hade slungats ut, låg livlös mitt i
vänsterfilen. Hans vita skjorta hade en stor urvattnad ljusröd
fläck mitt på magen. Renaulten hade stannat bakom och dess
förare var påväg framför att kolla hur det var fatt med
Porscheföraren.
I Saaben rörde det sig och det verkade som om någon
försökte ta sig ut, medan ingen rörde sig i bilen bakom. En
man hängde ut genom Golfens förardörr. Han verkade röra
på sig något. Folk kom springande från bilar bakom för att
hjälpa till. Där bakom började den långa ständigt växande
bilkön orsakad av olyckan. Det hade blivit ”Stau” vilket
skapade irritation för alla pendlare som nu skulle bli sena till
jobbet.
Tanja började gråta. Chocken hade gjort att hon hade inte
hunnit känna efter förrän nu. Armen gjorde ont och
människor hade dött. Det var dessutom delvis deras fel.
Tårarna strömmade fram utan att hon sade något.
När de kom fram till sjukhuset övertalade hon mannen att
hon klarade själv av att gå med Johan från bilen in i
akutmottagningen. Mannen lät sig motvilligt övertalas.
Han gav dem sitt visitkort.
”Är det något så bara ring. Om ni vill bli hemkörda senare
eller något. Jag är så orolig för er.”
Tanja tackade men sade att de klarade sig fint nu.
–354 –