Ebokförlaget Serum

ström med information om vem som var inloggad och var
personen var i EcoSea. Axels skärm innehöll sluss 4:s
inloggningslista, även det en aldrig sinande ström textsjok
som rann förbi. Alla var koncentrerade på sina skärmar och
ingen sade något. Det enda som hördes var surret från
datorfläktarna.
”Okej”, sade professor Schröder med så låg röst att han
nästan viskade, ”klockan är sju. Var beredda.”
Sekundvisaren hade precis passerat 12:an på Schröders
armbandsur då ett meddelande ploppade upp på Axels skärm.
”Vad i hela friden är detta?”, utropade Axel frustrerat.
”Vad då Axel?”, sade Schröder, ”vad är det?”
”Inkräktaren är här i sluss 4, men...”
”Men vad då? Ut med det!”, sade Klemens.
”Skynda dig!”, fyllde Renate i.
”Inkräktaren är osynlig. Det finns ingen som loggade in
runt 19.00 genom sluss 4 som stämmer in på signalementet.”
”Jaja, då har han väl inte kommit än bara”, svarade Renate.
”Nej, nej, det är inte så”, sade Axel, ”identifikations-
programmet har noterat att aktiviteten har ökat med precis
så mycket som är signalementet för inkräktaren vid den här
tidpunkten, men det finns ingen som för tillfället är
uppkopplad mot sluss 4 som stämmer överens med
–125 –