Ebokförlaget Serum

slog i cementväggen. Johan reste sig hastigt upp igen eftersom
han insåg att han hade landat illa på uteliggaren.
”Ursäkta, ursäkta”, sade han till den sovande alkisen
medan han kände hur huvudet bultade efter smällen mot
väggen, ”det var inte meningen. Hur gick det?”
Alkisen svarade inte. Han låg utsträckt i samma ställning som
innan. En våt kornig fläck på marken under hans mun
avslöjade att han måste ha kräkts för ett tag sedan,
uppskattningsvis för några par timmar sedan. Johan kände
på hans fårade hand och undrade om han hade skadat den,
men han kunde inte avgöra huruvida något ben var brutet
eller ej. Uteliggaren hade grått, stripigt hår som låg ner över
hans rockslag.
Han var klädd i en mörkbrun gammal rock och gråblå,
smutsiga byxor. Han luktade en blandning av färsk spya och
gammal urin. Det lugnade Johan något att mannen låg i
framstupa sidoläge, med tanke på spyan. Då borde han i alla
fall kunna andas.
Kinden låg tryckt mot stenplattan och den halvöppna
munnen blottade de fåtal glesa tänder som återstod.
Skäggväxten var ojämn och hans hud hård efter år av
härdande utomhusluft. Mannen verkade vara i ungefär
sextioårsåldern, men kunde mycket väl vara yngre, eftersom
–35 –