Ebokförlaget Serum

Johan vaktas fysiskt av Tanja, en annan av våra vänner. Allt
okej? Bra, då kör vi.”
Lotus styrde sin ROV mot källardörren och greppade
handtaget och tryckte ner det utan att öppna dörren.
Han vände sig om och tittade på Johans ROV:s metallansikte.
Jörn stod bakom, beredd att låsa källardörren så fort de båda
ROV:arna hade gått in.
”Beredd?”
”Vänta”, sade Johan.
Han lyfte på glasögonen och tittade på Tanja som stod med
en golvlampa i handen som vapen. Golvlampan var den enda
grej som inte hade gått sönder i deras hårt åtgångna
hotellrum. Det såg ut som om hotellrummet bebotts av några
rockstjärnor måna att hålla myten vid liv.
”Är du beredd Tanja? Nu kör vi.”
Tanja nickade allvarligt. Johan gjorde tummen upp åt
Tanja och lät glasögonen trilla ner på näsan igen.
”Okej”, sade han till Lotus, ”du kan öppna.”
Lotus öppnade dörren sakta för att det inte skulle höras
något. De tittade på ståltrappan som försvann ner i mörkret
och försökte höra något mänskligt eller omänskligt liv. Inget
ljud hördes, varken från de försvunna Renate och Axel eller
från några besatta ROV:ar. Lotus gick sakta ner och ställde
sig på andra trappsteget och Johan ställde sig precis bakom.
–408 –