Ebokförlaget Serum

Lotus vände sig om på marken så att han kom upp i sittande
ställning. Johan tittade sig omkring och såg ROV:ar strömma
till från alla sidogångar samtidigt som de kommunicerade
med varandra med dova läten. Johan kunde räkna till mer
än femton ROV:ar som alla var på väg mot dem och han kände
paniken välla upp. Läget verkade hopplöst.
”Lotus vad gör vi?”, skrek Johan.
Lotus vände sitt huvud sakta mot Johan och tittade på
honom utan att säga någonting. Sedan skrek han ett gällt
skrik, som direkt besvarades av hans artfränder.
Någon bultade på källardörren inifrån.
Att döma av det metalliska ljudet var det varken Axel eller
Renate som ville upp. Dörren trycktes plötsligt upp och en
guldmetallskimrande hand pressades ut genom springan.
Jörn kastade sig mot dörren och pressade allt vad han kunde
för att få igen den.
”Kom och hjälp till!”, stönade Jörn till professorn, ”Den är
för stark! Jag klarar inte det själv.”
Professorn rusade upp från sin stol framför ytterdörren
och hjälpte Jörn att trycka. Tillsammans lyckades de klämma
dörren mot ROV-handen.
”Jag fattar inte, jag låste ju!”, klämde Jörn fram mellan de
sammanpressade tänderna medan han puttade på dörren så
att han blev röd i huvudet.
–415 –