Ebokförlaget Serum

Gertner skakade medhållande på sitt huvud med.
”Assistent Gertner, kan du hämta två koppar kaffe?”
”Javisst”, sade Gertner.
”Jag vill inte ha någon kaffe tack”, sade Johan.
”Det skiter jag i”, sade kommissarien, ”jag vill att assistent
Gertner hämtar två kaffe i alla fall.”
Assistent Gertner skyndade sig iväg. När han hade lämnat
kontorsrummet reste sig kommissarie Koch med stor möda
och lunkade fram till dörren medan han flåsade som en
upphetsad galt. Han stängde dörren och låste.
”Nå, var du ensam eller inte?”, frågade kommissarien
medan han lunkade tillbaka till skrivbordet.
”Jag var med en kompis.”
”Jörn Ökös, kanske?”, sade Koch och satte sig ner.
”Ja just det.”
”Och var era tjejkompisar med också?”
”Vilka då?”
”Tanja Kaldenhoff och Melanie Heinze.”
”Hur vet du att vi känner dem?”
”Du är inte den första jag pratar med.”
”Jaså! Nej, de var inte med i alla fall.”
Assistent Gertner var tillbaks på andra sidan dörren och
försökte öppna den, men utan att lyckas.
”Okej, vi kommer att tala med dem senare. Vad pratade
–210 –